Jag ska undanbevara er från att visa en bild på min överkropp skapad i guds avbild. Men tro mig att det börjar bli dags att tänka efter på vad jag äter och tappa några kilon, igen.

För omkring två år sedan var jag tyngre än någonsin, 102 kilo. Jag är ca 190 cm lång vilket innebar övervikt och då fick jag nog. Jag tog tag i mig själv, började med viktväktarna och gick ner 10 kilo på två månader. En vikt runt 90kg är en hälsosam vikt för mig. Det var relativt smärtfritt och det gick att unna sig lite från tid till tid.

Idag väger jag 99kg. Jag är nästan alltså tillbaka på samma ställe där jag inte fick hamna, trots nästan dagliga promenader och annan träning emellanåt. När jag dessutom nyligen gjorde en häslokoll visade det sig att mitt kolestrol låg lite för högt och jag är i riskgrupp för framtida hjärt- och kärlsjukdomar. Det känns inte bra, alls. Speciellt inte för min blyga ålder på 28 år. Jag måste alltså ta tag i det här igen. Det är inte så kul men som hypokondriker är en hälsosam kropp MYCKET tilltalande och den bästa sortens inspiration.

Problemet som jag står inför om förhoppningsvis två månader då: hur ska jag göra för att hålla mig kvar runt 90kg när jag kommer dit igen? Uppenbarligen tog det bara ca två år innan jag åter hade gått upp vikten. Jag älskar ju god mat, så det är klart man vill unna sig det. Samtidigt vill jag inte hålla på att "jojo-banta" genom att gå ner i vikt och sen upp och ner igen.

Vad är era tips, hur gör ni i vardagen för att hålla er borta från de där extrakilona som så fruktansvärt lätt smyger sig på?

Frun min fyllde 30 igår och det måste man ju fira lite extra. Förutom paket och frukost i sängen och den fadderullan så gick vi ut och åt på en bättre restaurang på kvällen.

Jag älskar ju mig en riktigt mör och röd bit kött. Därför var ju den närproducerade oxfilén ett givet val. Det godaste som finns är dessutom potatisgratäng så det blev det också. Den var lite för mesigt saltad annars var ju överlag nöjd med restaurangbesöket. I helgen blir det spahotell och då ska jag äta kalv. Jag bör ta det lite lugnt med onyttig mat då kolestrolet visade sig vara aningen högt, men fyller någon 30 så måste det ju firas ordentligt, givetvis.

Finns det något tillbehör till kött som ens kommer i närheten av potatisgratäng?

Och väldigt roligt. Det har inte blivit många elektoniska nöjen för mig den senaste tiden. Har blivit morbror idag, sjukdom i familjen och bråk med banker över huslån är ett axplock av det som hållt mig upptagen, utöver jobbet såklart. När det kommer till film och TV har jag endast kollat på Vikings, där jag nu är på säsong 4. Jag fick däremot chansen i helgen att spela lite. Och jag fortsatte på Guardians of the Galaxy. Jag har inte spelat det sedan releasen så det tog ett tag innan jag kom in i storyn igen och vid spelarvalen gjorde jag några dumma val pga. att jag inte kom ihåg delar av storyn.

Jag har dock roligt med spelet. Ett köttigt, långt singleplayeräventyr med en gedigen story. Det är svårslaget. Och det är precis vad man får här. Det är dock väldigt buggigt. De är inte jätteilla, för det mesta. Med det menar jag att det finns väldigt få buggar som förstör upplevelsen. Det är många vapen som fastnar på kroppar, clipping-problematik, osynliga väggar, röster som ständigt försvinner (tack och lov för subtitles) och även ett par som tvingat mig att starta om spelet. En gång vid "huddle up"-mekaniken där gänget bara står och stirrar mig rakt in i själen utan att säga något och en annan gång ville Rocket inte gå till den dator han skulle till vilket stoppade mig från att ta mig vidare.

När jag nu närmar mig slutet så är jag dock väldigt glad för det här spelet. Buggar till trots. Inga microtransactions är så uppfriskande. Visst, jag vänjer mig aldrig vid deras utseenden, som lider av samma problematik som vi såg i Avengers-spelet. Men med ett såpass bra spel så kan man leva med några skavanker. Mer sådant här, tack!

En annan Youtube-kanal som jag tycker om är den gamla Mythbustersräven Adam Savage kanal Tested. I nästan alla videos får vi följa med i hans workshop som underbart nostalgist doftar träslöjd från grundskolan. Han är en faschinerade man, Adam. Ett bevis på det är den här videon där Adam provar på "Aluminum Foil Ball Challenge". Det är 30 minuter av knycklande och hamrande av folie och det är superintressant. Speciellt när han försöker lista ut sätt att klara av sin uppgift. "Felsökningsprocessen" han sysslar med är hypnotiserande. Nästan lite slow-TV över det, fast roligt. Håll till godo.

Jag har tidigare skrivit om den mediokra uppföljaren till serien Vikings, nämligen Vikings: Valhalla. Ja, den förblir medioker och fortsatt ett guilty pleassure och jag väntar glatt på säsong 2. Men jag nämnde också att Vikings, originalserien alltså, inte var något för mig. JAG TAR TILLBAKA DET. Å det grövsta. För jag gav den en ny chans och såhär två säsonger in är jag helt fast.

Jag vill låta hår och skägg växa, jag vill tatuera in hela kroppen med diverse runor och jag vill korsa Nordsjön i en träbåt och röva. Så kanske det inte blir. Men jag har verkligen snöat in mig på Vikingar. Jag saknar till och med Assassin's Creed: Valhalla, trots att jag var spyfärdig på det efter de 70 timmar det tog mig att spela igenom spelet. Förra gången jag kollade på Vikings gjorde jag misstaget att läsa på Wikipedia och blev spoilad, det misstaget gör jag inte om igen. Men jag ville lyssna lite på musiken från serien och där blev jag också spoilad. Det finns låtar som heter "X person dödar Y person". Jo tack, då vet jag det.

Serien är hur som helst mycket bra och jag har saknat en sådan serie att kunna gotta mig i, som är långt ifrån vår moderna verklighet. Fyra säsonger har jag nu framför mig. Jag hoppas nu bara att den håller hela vägen ut.