Svenska
Blog

En ursäkt och ett youtubeklipp.

Skrivet av Leo Låby den 17 december 2014 kl 20:16
This post is tagged as: Let's Play, youtube

Jag ber verkligen om ursäkt för mitt beteende den senaste tiden. Aktiviteten här på bloggen har varit obefintlig och därigenom även under all kritik. Jag kan komma med massa ursäkter för detta (plugg, spelutveckling, skrivandet av GR-texter) men det är i slutändan ganska ointressant.

Jag har ändå felat. Jag har gjort er besvikna, men jag lovar härmed bot och bättring.

Det jag vill säga är: jag kommer uppdatera bloggen mer regelbundet från och med nu. Så.

För att övertyga er om min goda vilja så länkar jag också till ett kul KLIPP!

Min nuvarande favorit-Let's Play-serie, Clueless Gamer! med Conan O'Brien. Let's Play's är alltid roligast när det är icke-gamers som får spela, om du frågar mig.

En ursäkt och ett youtubeklipp.

HQ

10 spel med rakt igenom fantastiska soundtrack - Nummer 3

Skrivet av Leo Låby den 20 november 2014 kl 18:45
This post is tagged as: Musik, Spelmusik, Listor, Soundtrack

Nu är det dags för topp 3. Jag förstår att ni är spända av förväntan, så jag ska utan omsvep presentera bronsplatsen. Det vill säga, spelet med världens tredje bästa soundtrack (känner ni hur episkt detta är?).

3. Final Fantasy IX (PS1)

10 spel med rakt igenom fantastiska soundtrack - Nummer 3

Jag ska erkänna att jag inte spelat alla Final Fantasy-spel därute (typ det med Vaan). Jag ska också erkänna att PS1-erans FF-spel ligger mig särskilt varmt om hjärtat av diverse mer eller mindre nostalgiska själ.

Ja, och vad ska man säga? Nobuo Uematsu skapar alltid magi. I FFIX så är det dock enligt mig något speciellt. Det är en värme och en lekfullhet i tonerna som för mig förhöjer spelet över både sina föregångare och efterträdare vad häller musik. Det är mystiskt, mytiskt, Shakespearianskt och trollskt på samma gång. Uematsu har också sagt själv att musiken till FFIX är hans personliga favorit bland de han gjort till Final Fantasy-serien.

Tre favoritögonblick:

- Vivi's Theme. Första segmentet där du får spela som den lille trollkarlen Vivi och utforska storstaden Alexandrias gator för första gången.
https://www.youtube.com/watch?v=rLa0bQflIVo&index=5&list=PLA
09B2B58888B370F

- Steiner's Theme.
Tungt och samtidigt komiskt. Hugget i sten och samtidigt lite larvigt. Precis som karaktären musiken hör till.
http://www.youtube.com/watch?v=NWnh8dALotc

- Black Mage Village.
Nästan alla miljöer i spelet har enligt mig smått otroliga musikstycken associerade till sig. Därför är det svårt att för mig att påstå att just det här stycket skulle vara objektivt bättre än något av de andra, men det har av någon anledningen satt sig i mig. Jag vet inte om det för att musiken är associerad med de ikoniska Black Mages, eller för att den är så mystisk och trallvänligt i sig. Oavsett orsak känns det som att jag aldrig kommer glömma den.
http://www.youtube.com/watch?v=IADdaVLA18E

Hela soundtracket är faktiskt rakt igenom helt otroligt. Kanske det bästa originalsoundtrack som skrivits för spel, i min mening. Jag skulle rekommendera er att lyssna på varenda låt om ni har tid. Det är spelmagi när det är som allra, allra bäst.
http://www.youtube.com/watch?v=BIyeMkCsG6E&list=PL8q2b-Xwa
ZZMfciAUY29i-wlwIXLQBdnA

HQ

10 spel med rakt igenom fantastiska soundtrack - Nummer 4

Skrivet av Leo Låby den 19 november 2014 kl 21:17
This post is tagged as: Musik, Spelmusik, Soundtrack, Listor

Att skriva den här listan har mer än något annat fått mig sjukt sugen på att spela om alla de spel som omnämns. Bara fyra platser kvar, som fylls av fyra spel om inte bara har bra musik, utan alla är spel som ligger mig mycket varmt om hjärtat. Inte minst vår fjärdeplatsare:

4. Grand Theft Auto IV

10 spel med rakt igenom fantastiska soundtrack - Nummer 4

Jag vet att många av någon anledning hade svårt för den mer socialrealistiska, nihilistiska vägen som Rockstar försökte slå sig in på med GTA IV. Själv tycker jag att det fortfarande står ut som ett av seriens starkaste kort, långt mycket bättre än exempelvis det vida överskattade San Andreas.

Istället för att ge publiken det vanliga "rise to the top"-narrativet som annars präglat serien, visade GTA IV plötsligt en helt annan sida av myntet. I GTA IV ger brotten du utför dig bara pengar för dagen. De hjälper dig inte till något nytt eller bättre liv. Varken hämnd eller våld löser egentligen någonsin något för dig på riktigt. Du bara fortsätter stå och stampa där du är, i en lika evig som fruktlös kamp för att kämpa dig uppåt i samhället, medan de som redan är på topp har alla möjliga medel för att hålla sig själva kvar i maktposition. Den amerikanska drömmen - att vem som helst kan åstadkomma vad som helst med två tomma nävar och lite jävlar anamma - framställs som ren illusion. Ett pr-trick för att lura massorna.

Lägg till detta dels ett lika cyniskt som hårdnackat ledmotiv i och med The Soviet Connection av Michael Hunter.

Utöver det så är radiokanalernas musik preics som i alla andra GTA-spel otroligt träffsäker i sin porträttering av det postmoderna västerländska samhället och dess populärkulturella yttringar. Såväl de ytligt glättiga som de mer medvetet cyniskt reflekterande av tidsandan.

Det finns något ifrågasättande i hela GTA IV som jag gillar. En mörk känsla av att saker och ting håller på att gå utför, inte bara med världen eller klimatet, utan med oss människor. Vilka vi håller på och bli. Vad det här samhället gör med oss. Musiken, tillsammans med den lika vansinniga som briljanta radioreklamen, understryker allt detta perfekt och gör GTA IV till en svartsynt och smärtsamt träffsäker spegel av vår samtid.

Tre favoritögonblick:

Första gången jag hörde "Pruit Igoe" med Philip Glass (Radiokanal: The Journey).
Spelets protagoniskt Niko hade precis mördat för första gången (som en del av ett uppdrag, det vill säga). Ett rent nödvändighetsmord på en lånehaj som hotade att mörda hans kusin. Niko knivmördade mannen efter ett slagsmål ovanpå ett plåttak, strax efter började regnet falla. När jag satte honom i bilen och körde bort över de regnvåta gatorna till tonerna av den här låten med Philip Glass kändes det hela...ja, väldigt ödesmättat.
https://www.youtube.com/watch?v=nq_SpRBXRmE

- Att köra runt i en gul hummer till tonerna av "Top Down" med Swiss Beats (Radiokanal: The Beat), efter att just ha sålt knark för asmycket pengar.
Man känner sig cool. En av spelets få "jag håller ändå på att klättra mot toppen"-ögonblick.
https://www.youtube.com/watch?v=sFF3aJvS_wA

- Varenda gång man hör "Schweine" med Glukoza på radion. (Radiokanal: Vladivostok FM) Inklusive spelets första spelbara segment, när kusin Roman precis hämtat upp en i hamnen och kör hem en i sin skruttiga bil, med denna låt skränandes på högsta volym.
https://www.youtube.com/watch?v=8txk6EhYZKA

Bonus: Allt som spelas på radiokanalen Electro Schock
http://open.spotify.com/user/nonex/playlist/3f5Ye7HAfwKkJemQdX
ea87

Indie-tipset: Norrland

Skrivet av Leo Låby den 19 november 2014 kl 15:20
This post is tagged as: Norrland, Indie, Indietipset

Många av er är säkert redan bekanta med Jonathan "Cactus" Söderström. Framförallt är han kanske känd som en av personerna bakom Hotline Miami.

Innan han var inblandad i Hotline gjorde dock Söderström en hel drös små, mer eller mindre bisarra spel. De flesta av dessa finns att ladda ner varav de flesta finns att ladda ner gratis från hans hemsida.

Det mest kända av dessa är antagligen Norrland, som Söderström gjorde för en konstutställning i Skellefteå på temat "Kärlek i Norrland". Tolkningen han gjorde utifrån temat är minst sagt intressant. En del fördomar om norrland, en del psykologiskt mörker och en del gladvåld. Ungefär.

Fans av Hotline Miami, eller bara av störda indie-kreationer i allmänhet, bör definitivt spela Norrland. Det går att ladda ner gratis här

Indie-tipset: Norrland

10 spel med rakt igenom fantastiska soundtrack - Nummer 5

Skrivet av Leo Låby den 18 november 2014 kl 16:26
This post is tagged as: Spelmusik, Listor, Soundtrack, Musik

5. Metal Gear Solid (PS1)

10 spel med rakt igenom fantastiska soundtrack - Nummer 5

Metal Gear Solid var den första spelupplevelse jag hade som kändes filmisk. Berättelsen var intensiv och cinematisk från första rutan, och karaktärsgalleriet något helt annat än jag tidigare sett i spel. Det var ett spel som tydligt ville något annat än bara vara lättsam underhållning (i alla fall om man jämför det med de flesta andra av PS1-generationens spel) och som lyckades med så väl att till och med mitt 9-åriga jag kunde ta in det. För vad gäller handlingen i stort förstod jag väl sådär en 10 %. Typ Liquid är ond och Meryl är snygg och det finns en ninja som är konstig.

Förutom berättarstilen, karaktärerna och det skickliga användadet av spelets gameplay som berättarverktyg, stod, och står även soundtracket ut som något utöver det vanliga. Som just filmiskt. Kanske inte så varierat, men lika ödesmättat och gastkramande som resten av spelet, och konstant hållandes dig på helspänn. Det blir nästan som en del av gameplayet. Konstant närvarande och medverkande i spelupplevelsen, utan att för den sakens skull någonsin ta över eller bli för dominerande. Metal Gear Solid skulle inte i närheten ha samma rent kroppsliga spänningseffekt på mig som det har, utan sin musik.

Tre Favoritögonblick:


- Warhead Hangar
Så stämningsfullt, så inlevelseförhöjande (hittepåord). Politisk-spion-thriller-musik när det är som bäst. Punkten i spelet då man kommit in i både kontrollerna och handlingen. Man fattar vad som gäller och känner bara att "nu jävlar, nu kör vi. Vilken helvetes fantastiskt jävla resa det här ska bli. Och GUD vad spännande precis ALLT är." Starka barndomsminnen. Även P3 dokumentärs favoritlåt.
https://www.youtube.com/watch?v=v9uWLfv_GUQ&list=PLC14D565
52A8925C7&index=5


- Encounter
En klassiker. Hur många gånger har man inte dött till de här tonerna, åtföljt av Meryls eller Colonels röst som vrålar "Snaaaaake! SNAAAAKEEEEEE!!!"
https://www.youtube.com/watch?v=z0oEPE8V2hA&index=4&list=PL
C14D56552A8925C7

- Rex's Lair
Klimax. Resten är historia.
https://www.youtube.com/watch?v=qdJWwej0raM&index=8&list=PL
C14D56552A8925C7