Oxytocin

I princip hela mitt liv har jag varit utan flickvän, och till viss del är jag det fortfarande. Men jag har träffat en tjej och vi har dejtat i några veckor, det har väl blivit ca 10 träffar. Dessutom är det en tjej från jobbet så vi har jobbat tillsammans en del.

<br />
Hur som helst så har jag insett vad det är som jag har saknat hela mitt liv. Man ska ju kunna vara lycklig även utan en partner, tänker väl många, och visst är det så. Jag känner inget annat än glädje med alla dem som kan vara lyckliga singlar. Men jag kan verkligen inte. Jag mår dåligt utan fysisk beröring från en annan människa. Naturligtvis kan man få beröring från vänner och familj också men det funkar inte för mig. Det jag får från en flickvän går inte att jämföra med något annat. Jag kan ju fungera även utan en flickvän och har överlevt hela livet. Man lyckas anpassa sig med viss framgång. Man övertalar sig själv om att livet är okej, vilket det till en stor del också är, i termer av ekonomisk trygghet t.ex.

<br />
Men nu inser jag vad det är som har fattats mig hela tiden. Redan en lärare i nian sa åt mig att jag borde skaffa en flickvän eftersom han såg att mitt humör inte var särskilt bra. Vilket bra tips jag fick där. Jag tänker inte gå in i alltför mycket detaljer här (det är smörigt att vara kär) men jag kan väl säga att jag aldrig har mått bättre än vad jag mår nu. Vissa dagar vet man inte vad som kommer hända med relationen men i nuläget känns det bra och det är det som jag kan och vill fokusera på nu.

Oxytocin är det må-bra-hormonet som frigörs när man rör vid en annan människa. Jag känner att jag får en god dos oxytocin när jag rör vid henne, och effekten varar två-tre dagar.