När det inte räcker att säga nej

Det var längesen jag bloggade nu, men av någon anledning kunde jag inte somna i natt. Jag låg och tänkte på en massa saker jag skulle vilja skriva och berätta om, men som jag inte vågat skriva om innan. Jag vet inte om detta är rätt forum för den här typen av berättelse, men jag skriver det här ändå. Det kommer vara personligt, det kommer vara emotionellt, but here it goes.

Jag tänkte skriva om en händelse som inträffade för lite mer än ett år sedan. Jag var ute på krogen med min bästa vän och en annan kompis till mig. Det började som en rolig kväll. Vi drack, vi dansade och hade kul. Någon gång under kvällen började min kompis flirta med mig. Jag har aldrig sett den här personen som mer än en vän, men av någon anledning så kysstes vi på dansgolvet just den här kvällen. Jag tyckte själv att det var väldigt oskyldigt. Vi gick till baren efteråt och köpte varsin öl, och det kändes inte som att det var något mer med det.

Det började närma sig stängning och jag och min bästa vän skulle röra oss till lägenheten som vi delade just den helgen för att avrunda kvällen. Min kompis frågade om han kunde följa med upp en stund, och det var såklart okej. Jag minns hur vi tre satt på golvet med varsitt glas vin och snackade skit, och att det var väldigt trevligt. Efter en stund började jag dock märka att min kompis satte sig närmre mig, och att han diskret började stryka längst mina lår. Det blev med ens väldigt uppenbart att han var intresserad av att göra något mer den kvällen. Min bästa kompis gick och la sig efter en stund medan jag och min andra kompis satt kvar en stund.

För en stund så njöt jag faktiskt av det, även om jag skäms över att erkänna det. Jag njöt av bekräftelsen av att en kille ville ta på mig, ville ha mig på det sättet. Jag vill inte tänka att jag är en person som behöver sådan bekräftelse, men det är jag. Varför det är så kan man förstås spekulera om. Kanske är det inte så konstigt med tanke på hur det sedan tidig ålder inpräntats i mig att det är otroligt viktigt för kvinnor att vara sexiga, och det är vanligtvis män som bestämmer vad som gör en kvinna sexig. Någonstans har jag lärt mig att det är en större komplimang att vara sexig och se bra ut, än att vara rolig, smart eller stark.

När den sena natten börjar krypa sig på och alkoholen sakta men säkert börjar lämna min kropp så börjar jag känna att det räcker. Den där egoboosten börjar få en bitter eftersmak och hans händer, som börjar avancera innanför mina underkläder, känns inte längre välkomna på min kropp. Jag tog bort hans händer och sa nej. Det borde ha räckt. Han fortsätter. "Jag vill bara känna hur vår du är...". Och det var jag. Jag hade ju tyckt om det till en början. Då var det bekräftande, spännande, nytt... men det var det inte längre.

Jag reste mig raskt upp och gick till badrummet. Jag sköljde av ansiktet med kallt vatten och stod där inne en stund. Jag tänkte att han antagligen fattar nu, att han bara är tjatig och "på" som så många killar är. Jag går tillbaka och lägger mig i sängen för att sova. Min kompis la sig då bakom mig, och jag förstod inte alls vad som hände. Jag hade ju sagt nej, jag trodde att han skulle åka hem och sova... men han stannade kvar.

Hans händer fortsätter... de är överallt på min kropp nu. De letar sig in på platser där de inte får vara. Jag säger nej. Jag tar bort hans händer. Han fortsätter. Han trycker sig in i mig. Jag stöter bort honom. Han fortsätter. Det här sker i något som känns som en sekund och en evighet samtidigt. Det har spelats om i mitt huvud tusentals gånger. Jag minns hur jag tryckte ansiktet mot kudden och pressade bort honom med mina händer, och det kändes som att det var det enda jag kunde göra. Jag kunde inte skrika, jag kunde inte skada honom i självförsvar, jag vågade inte väcka min kompis och be om hjälp... jag var som förfrusen. Till slut låg jag bara där som i chocktillstånd.

Någon gång under natten ger han upp och slutar. Han somnar, jag ligger vaken. Nästa morgon klev han upp och gick till jobbet. Jag tror att han gav mig en puss innan han gick. "Det där var mysigt. Vi håller det mellan oss.". Men jag minns inte helt säkert. Han åkte till jobbet och jag klev upp och låtsades som inget.

Under året som följde drabbades jag av mycket ångest. Jag var fruktansvärt arg och besviken på mig själv. Detta ledde till att mitt självförtroende gick i botten, vilket såklart drabbade mitt skolarbete, mitt jobb och mina relationer. Jag sökte dock aldrig hjälp för det, och pratade inte heller särskilt mycket med någon om hur det var. Det var först efter att jag fått en panikångestattack hos gynekologen som jag blev tilldelad en kurator. De sa att de inte kunde undersöka mig, och att jag skulle få prata med någon om det. Det var där i kuratorns kontor som jag brast i gråt och berättade vad som hade hänt.

Tiden har gått och jag bearbetar fortfarande händelsen tillsammans med mycket annat som hänt mig i mitt liv. Jag har funderat mycket kring varför det hände. Jag har alltid sett mig själv som en ganska stark person, som trots sina osäkerheter ändå har en del skinn på näsan. Jag brukar inte ha problem att säga ifrån när något är jobbigt, så varför gjorde jag inte mer motstånd? Jag brukar tänka att jag skulle ha visat att det inte var okej på ett ännu starkare sätt. Jag brukar tänka att jag skulle ha skrikit, bitit och klöst honom, vad som helst för att stoppa det. Jag kanske egentligen skulle ha tänkt på hur sjukt det är att det inte räckte med att jag sa nej.

Jag kanske egentligen skulle ha tänkt på varför det ska behöva vara så här. Varför beter vi oss på det här sättet mot andra och oss själva? Jag säger inte att jag har några svar, men kanske behöver vi ibland ifrågasätta om samhället formar oss mer än vi tror. Vi kanske åtminstone ska våga diskutera saker som könsroller i filmer, spel, modeindustrin, pornografi etc. och hur de påverkar oss och andra, i stället för att avfärda det som politiskt korrekt och feministiskt skitsnack. Jag är exempelvis i skrivande stund rädd för att publicera den här bloggen, och jag skäms enormt mycket över händelsen. Varför skäms jag över något som uppenbarligen hände på grund av att någon annan agerade felaktigt och respektlöst? Hade jag gjort det om dagens normer och könsroller sett annorlunda ut?

Jag hängde mycket på det här forumet en gång i tiden och jag vet att detta inte är en populär topic. Men jag vill ändå uppmuntra er att fundera och diskutera kring varför sådana här saker händer, för det är knappast första eller sista gången ni kommer att läsa om någon som blivit sexuellt utnyttjad. Hur bidrar man själv till problemet, och hur bidrar man till att saker förändras? Tack för att ni tog er tid att läsa hela vägen hit. Jag hoppas att den här bloggen har bidragit med något.