I detta blogginlägg ska jag försöka måla upp en bild av en man i Stockholm, och hur hans sexuella våldsfantasier förr eller senare kan komma att skada en annan människa. Eller någonting långt mycket värre.

Jag ska försöka att vara så icke-flamsig som möjligt. Vilket är svårt då en stor del av innehållet kring Magmys-Micke är rätt så absurt, minst sagt.

Vem är Magmys-Micke då? Och vad tusan är “magmys”?

Magmys-Micke heter egentligen någonting annat. Han kallar inte sig själv för Magmys-Micke, utan det är ett smeknamn som internet har gett honom. Anledningen till detta är att han i flera år har haft olika grupper på Facebook som handlar om just magmys.

Grupperna har varit många. De har varit aktiva i några månader innan de blir borttagna av Facebook. Kortfattat så har grupperna gått ut på att söka sexuella tjänster. Micke som administratör har “anlitat” diverse personer vars uppgift är att bjuda in kvinnor.

Väl inne i grupperna så möttes man av olika tävlingar som du var tvungen att medverka i. Den gemensamma nämnaren var i de allra flesta fall att priset var att vinna magmys med Micke.

Magmys är egentligen Mickes ord på samlag. Enligt honom själv så har han fobi för kvinnliga könsorgan, utan föredrar penetration och “gnugg” i och vid naveln istället. En förklaring han gett är att han är rädd för att få sjukdomar, inte minst ebola. Japp, du läste rätt.

Självklart var det ingen seriös kvinna som ställde upp på dessa tävlingar i Facebook-grupperna. Inte som jag känner till i alla fall. Istället fylldes dem med folk som började driva med honom, “internettroll” kan vi kalla dem. Dessa troll har en betydande del i berättelsen om Magmys-Micke.

Efter år av olika versioner av magmys-tävlingar på Facebook gick Micke vidare till att använda Youtube som sin primära plattform.

Inledningsvis så behandlade hans Youtube-filmer andra ämnen än just magmys. Det var filmer där han sjöng, lagade mat och gjorde diverse andra aktiviteter. Men, med tiden gick kanalen över till att primärt handla om magmys.

Micke introducerade sin Skypedejtingtävling, som ska komma att bli en årlig tävling som pågått ända fram till idag. Det är samma koncept som tävlingarna på Facebook, bara att dem sker via Skype. Och att kvinnorna (och männen som låtsas vara kvinnor) måste medverka i videosamtal med Micke.

Priset är återigen att vinna magmys med Micke. Det har även funnits en rad med andra priser, som exempelvis chokladaskar, Loka-burkar, dildos och kinderägg.

Reglerna har varit högst oklara i dessa tävlingar. Det finns något typ av poängsystem där kvinnorna kan vinna poäng genom att visa sig i webcam, gärna nakna. Annars har det varit lite vilda västern-stämning i poängutdelningen.

Vilka är kvinnorna som är med i Skypedejtning-tävlingarna? Låt oss börja med att säga att ingen så klart är med i tävlingen för att vinna en penetration i sin navel. Alla som har medverkat i dessa tävlingar är med för att driva med Micke.

Det är bara att titta på namnen på de personer som medverkat i tävlingarna; Karin Kissgubbe, Fakta-Fänny, Lilla My, Vargtassen osv. Många av dessa personer har aldrig visat sig i cam eller skickat röstklipp, vilket med största sannolikhet tyder på att de är män. Men, det finns ett par riktiga kvinnor också.

I varje Skypedejtningtävling (som vanligtvis pågår i tre månader) är det alltid någon person som läcker ut röst- och videoklipp till olika kanaler på Youtube. Så, majoriteten av dessa Skype-samtal finns att se på Youtube.

Innehållet för dessa samtal varierar. I vissa klipp sitter Micke bara och pratar lugnt med sina tävlande. I andra klipp sitter han och onanerar och skriker aggressivt åt något som gjort honom arg.

Det skulle ta en evighet att beskriva alla dessa samtal, och du skulle nog knappt tro mig om jag berättade om vissa saker som Micke har sagt och gjort.

Magmys-Micke arbetar i cykler. Han kör igång sin Skypedejtning-tävling på våren. Den fortlöper till sommaren för att sedan avslutas då han inser att ingen tjej vill vinna magmys med honom. Efter detta följer en period av radiotystnad, för att sen följas upp med att han börjar skicka obskyra ljudklipp till deltagarna som varit med i tävlingen.

Skypedejting-tävling i all ära. Det är här man hittar mycket av “underhållningen” av Magmys-Micke. Det är väldigt, väldigt skruvat. Men, det är i röstklippen han skickar till “kvinnorna” som den på riktigt obehagliga bilden av Magmys-Micke börjar träda fram.

För mig är han inte bara en internet-incel. Han är en farlig person som går igång på att skada människor. Vilket framgår mer än tydligt i dessa röstklipp.

Det är lite oklart varför Micke föredrar att skicka röstklipp, istället för att skriva meddelanden. Speciellt med tanke på att de har en tendens att spridas vidare och hamna på Youtube. Vilket har lett till en rad med “skrik-videor” som Micke lagt ut på sin egen kanal, där han förbannar sig över trollen som driver med honom.

Många av röstklippen som Micke skickar är sexuella. Micke beskriver vad han vill göra med personen han skickar klippet till. Ofta sitter han och tillfredsställer sig själv.

På senare tid har klippen blivit mer obehagliga, och det är svårt att skriva bort dem som trams.

Bara under detta år har det kommit ut röstklipp där Micke pratar om hur mycket han vill ha sex med sin storasyster, övervägt magmys med sin egen mamma, samt en hel del klipp där han pratar om att hugga kvinnor med kniv.

Klippen där han pratar om sex med familjemedlemmar är redigt sjuka, och det säger väl något om vilken typ av person vi har att göra med. Men, det är klippen om våld som jag egentligen grundar min oro på.

Det står klart att Micke verkar tända på att fysiskt skada människor. Oavsett om det är knivhugg i hals och mage, eller att slå dem med batonger eller bandyklubber i skallen. Han har vid upprepade tillfällen pratat om hur mycket han tänder på att se blod.

Själv förnekar han dessa ljudklipp, gång på gång. Han säger även att klippen är flera år gamla, och att han är en bättre person idag.

Fast det är uppenbart att det är hans röst man hör i ljudklippen, och bara för en dryg månad sedan kom det ett färskt ljudklipp där han återigen pratar om hur tänd han blir på att hugga kvinnor med knivar.

En del av mig vill tro att detta bara är våldsfantasier hos en sjuk och ensam människa. Alla har ju fantasier. Men, kanske i denna utsträckning. 

En annan sak som jag inte nämnt är att Magmys-Micke bor inom LSS, på ett gruppboende. Och att han har diagnosen “mild autism”, enligt honom själv. Det verkar dock som att han är rätt självständig, så att enbart skylla på detta angående våldfantasierna köper jag inte riktigt.

Flertalet personer ska enligt utsago ha anmält LSS-boendet och cheferna där. Som inte riktigt verkar ta detta på allvar. Självklart är det svårt att få en inblick som utomstående; vilka åtgärder har egentligen tagits?

För mig verkar det som att cheferna tar klippen där han sitter och hotar kvinnor med en klackspark. Anmälningarna skrivs bort för att cheferna inte orkar ta tag i problemet.

Men, vad händer den dagen då Micke faktiskt agerar på sina våldsfantasier? Det för mig är riktigt obehagligt. Det är en poteniellt oerhört farlig man med psykopatiska tendenser vi har att göra med.

Mig veterligen är det mest “troll” som han skickar dessa röstklipp till idag. Så att nån kvinna skulle komma till skada på det sättet är ju väldigt osannolikt. Fast det han säger i klippen är desto mer äkta, och han menar det verkligen.

Ett scenario jag kan se där det kan gå riktigt illa är om nån kvinna med liknande diagnos som Micke faktiskt går med på att träffa honom. Som inte har vetskapen om honom. Som inte har sett alla klipp på Youtube. Vad händer om hon besöker Micke?

Vad händer om hon inte går med på det han tvingar henne till? Jag kan definitivt se honom bli förbannad. Det finns mängder av videor där han tappar fattningen helt.

Hon kanske till och med går med på Mickes kinky sexlekar med knivar, då hon inte vet bättre. Eller är rädd och pressad. 

Vi kan ju bara föreställa oss hur det skulle sluta.

Hela min poäng med detta blogginlägg är inte att håna Micke, det finns gott om andra människor som gör just detta. Utan mer för att upplysa om att det finns en relativt offentlig person i Stockholm som folk skrattar åt på Youtube, som en vacker dag kan komma att skada en eller flera kvinnor.

LSS-boendet tar det inte på allvar, hans familj skrattar bort det. Hur långt ska det egentligen behöva gå innan någon gör någonting åt saken? Det är uppenbart att Micke behöver mer vård än den han får just idag.

Musikalen Hamilton har varit en snackis under många år nu. Jag har vänner som har sett den på Brodway som varit helt saliga efter deras besök. Och, nu har turen äntligen kommit för musikalen att landa på Disney+.

Jag såg Hamilton i helgen. Den tog mig tre dagar att ta mig igenom - vilket kanske är ett ett tydligt tecken på hur pass uttråkad jag faktiskt var. Missförstå mig inte. Hamilton är en otroligt välskriven, vacker och säkerligen underhållande musikal med skyhöga produktionsvärden. Men det är ju det det - Hamilton är en musikal.

Just detta gör att jag brukar sky Disney-filmer som pesten. Att karaktärer helt från ingenstans utbrister i sång. Jag gillade det inte när jag var sju bast, och jag gillar det inte i vuxen ålder. Jag har svårt att koncentrera mig på det som händer i rutan, och tankarna börjar konstant vandra.

Kanske skulle jag uppskatta Hamilton betydligt mer om jag såg den live? Som den var tänkt från början. Nu blev den istället mest en axelryckning och jag förlorade två och en halv timme av mitt liv.

Har du sett Hamilton? Och vad tyckte du?

Låt mig inleda denna blogg med att säga att jag i grund och botten tycker att metoo-rörelsen var behövlig. Kvinnor har genom alla tider systematiskt blivit sexuellt utnyttjade och i värsta fall blivit våldtagna inom framförallt nöjesindustrin. Metoo gjorde så att ärkesvin som Harvey Weinstein och Jeffrey Epstein hamnade bakom galler, och för den sistnämnda - ännu värre.

Men, sen uppstod problematiken att personer använde sina sociala kanaler för att sprida misinformation. Ett rykte blev snabbt till fakta på Twitter, och inom loppet av några timmar så kunde en persons karriär vara över, utan någon som helst substans som grund för anklagelserna. Titta bara på fallet Fredrik Virtanen. Godhetsknarkarna och "mobben" av människor på Twitter jagade honom som en spetälsk på grund av en anklagelse, som sedan visade sig vara påhitt. Hans karriär inom media kommer aldrig bli densamma.

Nu såhär några år senare har det blivit dags att rensa upp i spelvärlden på dessa män. Både på utvecklarsidan, men även inom speljournalistiken. Och, det är samma, gamla visa som upprepas. Ett löst rykte sprids på Twitter som en löpeld. Folk faktakollar inte och sprider anklagelsen som fakta på alla sätt de kan.

Jag lyssnade häromdagen på spelpodcasten Giant Beastcast (en del av Giant Bomb). Redan första minuten så varnade programledaren lyssnarna för att det som komma skall kan bli obehagligt och de som medverkar i podcasten ska tänka efter innan de pratar.

Men, det tar inte lång tid innan de hänger ut folk med namn till höger och vänster. Kända speljournalister, streamers men även kollegor. Folk som de har känt i flera år "åker under bussen". De gör ingen skillnad heller på graden av sexuellt våld/utnyttjande. Emotionellt skadligt beteende likställs med våldtäkt - det är precis lika allvarligt enligt de medverkande i podcasten.

Allt detta skitsnack på grund av ett rykte.

Giant Beastcast nämner inte ens att det är just anklagelser - och inte fakta. De slänger till och med in en kommentar att det inte spelar någon roll. "En person som har blivit utsatt har mycket mer att förlora, därför är allt som sägs sant".

"Därför är allt som sägs sant". Som sagt, har vi inte lärt oss någonting av metoo? Det är uppenbart att människor i vissa fall är beredda att göra vad som helst för att hamna i rampljuset. Och det är alltid en persons sida av historien som presenteras i dessa rykten - den andra skiter vi bara i. Det ska ju passa narrativet.

Giant Beastcast är bara ett exempel på ett gäng med stor social spridning som går ut och likställer rykten med fakta. Hänger ut kollegor som de hade mördat deras barn. Det finns mängder av liknande exempel på spelforumet Resetera där medlemmar hänger ut streamers som var otrogna - och likställer detta med våldtäkt. KOM IGEN!

Och, för guds skull. Om ni känner att ni blivit utsatta för någonting. För all del, gå ut med det! Var bara säkra på er sak så att ni inte blir åtalade för förtal. Och ni som skriver om det, tänk gärna till ett par gånger innan ni hänger ut folk med namn.

Vi lärde oss uppenbarligen ingenting av metoo, och det är tragiskt.

För er känsliga. Jag kommer prata lite om The Last of Us 2. Inga stora spoilers, bara väldigt vagt om en av karaktärerna i spelet.

Ni vet exakt vilka de är. Männen, ofta i tidiga tjugoårsåldern, som gråter ut i kommentarsfälten på internet. Gråter ut sin frustration över att ett populärkulturellt fenomen inte överensstämmer med hur de själva vill att en franchise ska se ut, och vilka karaktärer som ska representeras. Jag vill kalla dem för mansbebisar.

Detta har pågått länge. För länge. Vi minns dem alla när Mass Effect 3 släpptes 2012. Mansbebisarna kastade sig ut i kommentarsfälten om hur handlingen skrivit skulle skrivas om. Hur hade Bioware mage att göra så!? Det skickades tusentals dödshot på Twitter till utvecklarna och deras familjer. Om hur de skulle dödas om de inte skrev om slutet på deras favoritspel.

Bioware gav sig. I deras Extended Cut skrev manusförfattarna om slutet för att passa det narrativ som mansbebisarna önskade sig. Någonting som aldrig borde ha hänt i mina ögon.

Det finns otaliga exempel på hur mansbebisar ger sig på utvecklarna och "kräver" att någonting i ett spel eller film ska ändras. Marvel-filmerna har för mycket kvinnor, en Stormtrooper kan inte vara svart, Max Payne ska inte ha rakat hår, Prometheus narrativ kränkte mig osv.

Nu senast i ledet har vi The Last of Us 2. Ett spel som har varit oeeeeerhört omdiskuterat på förhand. Mansbebisarna hatade spelet ett halvår i förtid, utan att ens veta vad spelet egentligen handlar om.

I vintras läcktes det ut information om spelet på nätet. En specifik sak om en scen tidigt i spelet som jag inte kommer nämna här. Även att spelet skulle innehålla ytterligare en kvinnlig huvudkaraktär utöver Ellie. Denna gumma heter Abby. Inte nog med att Abby är kvinna - hon har muskler! Det börjades spekulera vilt om vilket kön denna kvinna har egentligen och så var snacket igång på diverse forum. Nu hade mansbebisarna bestämt sig för att Naughty Dog blivit PK-fierade med deras kvinnorepresentation. Det var dags att skicka dödshot till utvecklarna! Och för att inte tala om att Ellie är lesbisk. FY FAN!

Snölavinen var i full rullning. Det gick fort nerför. Mansbebisarna byggde upp sitt eget narrativ i deras huvud kring den information som hade läckt ut. Allting satt ur kontext. Neil Druckmann hade blivit hjärntvättad av Anita Sarkeesian, och det enda The Last of Us 2 skulle gå ut på var att föra fram en politisk korrekt berättelse enbart gjord för att visa hur goda utvecklarna är.

Och så här har det fortsatt ända fram till idag. Spelet är ute och mansbebisarna kan inte komma över vad de har läst på internet. Det ska "recensions-bombas" på Metacritic och göras långa Youtube-videor över hur dåligt The last of Us 2 år. Förmodligen inte baserat på deras egna åsikter ens, då spelet bara varit ut i två dygn.

Jag har spelat The Last of Us 2 som en galning sedan fredags natt. Tror inte jag har så många timmar kvar, och jag kan med säkerhet säga att det inte finns någon typ av politisk agenda med spelet. Det är en otroligt gripande berättelse som både hyllar föregångaren, samtidigt som Naughty Dog vågar pröva nya spännande saker. Både i spelmekaniken och narrativet.

Jag köper fullt ut om en person inte uppskattar The Last of Us 2. Det är helt okej. Men att sitta och spy galla i diverse forum, bygga upp hela sin identitet kring ett spel eller film, och att skicka dödshot till kreatörer för att de inte har samma syn som dig. Lägg bara ner. På en jävla gång. Din jävla mansbebis.

Ari Aster slog igenom med buller och bång 2018 med skräckisen Hereditary - som redan känns som en modern klassiker. Och vill jag minnas rätt hamnade den väldigt högt på Gamereactors lista över årets bästa filmer när jag arbetade som skribent på sajten.

Redan året efter hade Ari Asters andra film premiär, Midsommar. En rulle som gick lite under radarn vill jag tycka. Hela idén med att göra en skräckfilm som kretsar kring det svenska midsommarfirandet känns ju aningen absurt. Och framförallt inte så läskigt.

Och Midsommar är i många bemärkelser inte en regelrätt skräckfilm. Det är mer av en dramafilm med en gnutta surrealism och svart komedi. Även om den innehåller skräck på sina ställen. Midsommar är inte lika kvävande och ångestfylld som Hereditary, även om tonen emellanåt kan kännas igen.

Den svenskaste av alla svenska högtider står inför dörren, och vad kan då passa bättre än att grotta ner sig i Ari Asters två och en halv timme långa Midsommar-epos? Som enligt mig är en av de bästa drama/skräckfilmerna de senaste tio åren. Ta den överdrivna tolkningen av det svenska midsommarfirandet med en nypa salt bara när du ger dig in i galenskapen.