Svenska
Blog

Följer bombning av ett kärnkraftverk i realtid

Skrivet av Jonas den 4 mars 2022 kl 03:06
This post is tagged as: Övrigt

Det var bisarrt redan när al-Qaeda attackerade World Trade Center år 2001. Internet var bara något år gammalt för gemene man och nyheterna spreds direkt. Otaliga följde händelseförloppet live på TV och såg när folk mördades på de mest bestialiska vis.

Sedan dess har vi haft otaliga illdåd i västländer som kunnat följas i realitid på olika kusliga sätt. Men frågan är om inte natten tagit priset ändå. I direktsändning via webbkamera har jag kunnat se på när Putins trupper vräkt artillerield över Europas största kärnkraftverk, skjutit inne i kärnkraftverket samt även beskjutit de brandmän som velat släcka eleden i ett kärnkraftverk. I ett värsta tänkbara scenario skulle detta kunna ge en härdsmälta tio gånger så stor som Tjernobyl. 

De av er som var med då, minns kanske hur enorma mängder vilt fick nödslaktas (200 000 renar) och brännas, samt hur barn inte fick plocka bär i skogen och inget från marken fick ätas. Dessutom blev jodtabletter en grej, och rekommenderas fortfarande av Krisinformation.se vid kärnkraftsolyckor, vilka dock är slut i hela Sverige sedan förra veckan. Om ni inte minns allt detta, har ni förhoppningsvis sett Chernobyl-serien på HBO, som ger en fingervisning om hur det var då. Detta gånger tio låter onekligen inte som någon höjdare.

Lyckligtvis finns säkerhetsspärrar idag på ett helt annat sätt än då, men det finns fortfarande risk för radioaktiva läckor, även om vi förhoppningsvis ska slippa härdsmältan. Men nu får Putins trupper gärna lugna ner sig. Att det ens finns en risk att frigöra sådana enorma radioaktiva krafter är komplett vansinne på en ännu större nivå än detta onödiga krig redan är. 

Följer bombning av ett kärnkraftverk i realtid

Att sitta och följa bombningen av ett kärnkraftverk i realtid via webbkamera är bland det mest bisarra jag någonsin gjort. 

HQ

Låt mig slippa barnvänlig Daredevil

Skrivet av Jonas den 3 mars 2022 kl 02:55
This post is tagged as: Disney, Superhjältar

Det verkar röra på sig för Charlie Cox som Daredevil igen. Han gjorde som bekant succé i rollen i Netflix-serien som debuterade år 2015, men efter att Disney kom på att de ville ha en egen streaming-tjänst, så avslutades alla samarbeten och sedan dess har i princip allt Marvel-relaterat flyttat till Disney+.

Jag har inte gjort någon hemlighet av att jag generallt föredrar DC framför Marvel, men jag tycker mycket om sistnämnda ändå såklart. Inte minst Spider-Man: No Way Home och Guardians of the Galaxy. Däremot har jag inte gillat någon av Disneys Marvel-serier. Jag skulle inte kalla dem dåliga, bara inte värda att se på när det finns så ofattbart mycket annat bra att välja på idag.

En stor del av anledningen till detta är att de känns som tecknade filmer för barn, fast med skådespelare. Det är plastigt, inget får hända och är alldeles för överdrivet. Däremot gillade jag flera av Netflix Marvel-serier. Främst Daredevil, men även Jessica Jones och Punisher. Och när jag kikade på Peacemaker, insåg jag varför.

Det är samma lite mer respektlösa stil. Det är mörkare, våldsammare och känns inte lika mycket plastigt cosplay. När jag nu läser att Daredevil-skådespelaren Charlie Cox är redo att återvända till sin roll även i en barnvänlig Disney-version, vill jag bara begrava huvudet i den jämtländska snön. Det är ju något som ingen person som sett serien någonsin bett om.

Jag känner helt enkelt att jag glider allt mer från Marvel-hjältarna på film. Den där präktiga Disney-känslan, alla jättelika plastrustningar och förkärleken för CGI gör att jag alltmer inser att det inte är något för mig. Blir även Daredevil Disneyfierad, tar jag tyvärr tack och adjö.

Låt mig slippa barnvänlig Daredevil

Kände du ofta under Netflix Daredevil-tolkning att serien visserligen var bra, men nog hade lyfts ett par snäpp om den varit mer barnvänlig?

HQ

Dags att visa nytt för Microsoft och Sony?

Skrivet av Jonas den 2 mars 2022 kl 02:38
This post is tagged as: Spekulation

Det är bara två futtiga dagar kvar till lanseringen av Gran Turismo 7, och med det har Microsoft och Sony under loppet av fyra månader släppt, i tur och ordning, Forza Horizon 5, Halo Infinite, Horizon Forbidden West och Gran Turismo 7. Ett batteri av tyngd som bidrar till att göra gaming till världens bästa hobby.

Inför varje release har vi fullkomligen bombarderats av bilder, trailers och information. Men... sedan då? Microsoft har redan varit relativt tysta två månmader, och jag förmodar att det finns en överhängande risk för detsamma från Sonys sida. Ingen av dem verkar ha något storspel på gång innan hösten då framför allt God of War Ragnarök och Starfield ska lanseras.

Men de kan såklart inte gå all-in på dessa båda titlar riktigt än, det skulle göra oss leds på spelen innan de ens hunnit lanseras. Det finns även lite andra titlar som är på gång där Square Enix lanserar Forspoken i maj följt av Arkane Studios Redfall under sommaren. Men det är relativt smala titlar, tror jag ändå. Inget av dem känns som ens i närheten av de ovan nämnda fyra stortitlar som dundrats ut sedan den 9 november.

Jag tror helt enkelt att de båda har egna event på gång. Streamar med saker att utannonsera. Sony har länge ryktats ha något planerat till mars, och jag skulle gissa att det gäller även för Microsofts del. Vi vet att det är mycket på gång från båda, men i vissa fall känner vi i princip bara till titeln och en förrenderad trailer - och i andra fall inte ens det.

Mars och framför allt april framstår som väldigt tomma spelmånader, men så tråkiga som de ser ut på förhand, tror jag inte de kommer bli. Räkna med att de inom kort tar fram nya saker att skapa hype inför, och ger oss fler häörligheter att se fram emot.

Dags att visa nytt för Microsoft och Sony?

Vilket av Microsofts och Sonys kommande spel är du själv mest nyfiken på?

Farligt med konspirationsteorier

Skrivet av Jonas den 1 mars 2022 kl 03:35
This post is tagged as: Övrigt

Om jag inte missminner mig alldeles har jag varit på Gamereactor i 20 år denna månad. Inte så illa pinkat. Jag minns när Petter ringde mig och ville att jag skulle vara med på ett nytt projekt och vi satt hemma hos honom och spånade. Kul, bra minnen, och jag är oerhört stolt över allt vi åstadkommit under två decennier.

Men... nu tänkte jag faktiskt inte skriva om det alls (en sådan blogg kommer också dock, eller kanske rent av en artikel!). För även om jag tidigare skrev för sajten TVspel.nu och hade andra projekt innan dess, så har jag av förklarliga skäl aldrig haft kontakt med så många människor som jag haft efter att Gamereactor blev en självklar del av mitt liv. Och detta är i princip uteslutande positivt.

99% av alla som läser är nämligen underbara människor. Det måste vara minst tusen personer av er jag vid något tillfälle spelat med online (20 år gånger 52 veckor... det är mindre än en läsare i veckan, det är nog betydligt fler än 1000 när jag tänker efter) och snackat skit om ditten och datten. Flera av er har blivit mina vänner och jag har träffat åtskilliga av er vid något tillfälle.

Men... det är en sak som förbryllat mig ändå. Initialt via brevlådan och forumet, därefter främst via våra bloggars kommentarsfält. Och det är folk som lever för konspirationsteorier. Varje gång det hänt något stort i världen är det SettSanningen™-folk framme som stensäkert uttalar sig om någon apart teori om vad som egentligen hänt istället. Den som poängterar hur vansinnigt ologiskt allt är, får en länk eller två till ett Youtube-klipp som sedan ska avslöja Verkligheten©.

Hakar jag då inte på detta per omgående, kommer det snabbt inlägg om att jag är någons lakej (just lakej är ett nyckelord i dessa sammanhang) och att jag får all min information från Aftonbladet (ibland kan det vara SVT och på senare tid även CNN istället, men inget annat) samt att jag borde börja tänka själv (detta är en nyckelkomponent, tror jag exempelvis att Elvis lever så tänker jag själv). Svart eller vitt. Deras syn på världen är så stensäkert fastslagen att de sett ljuset och i princip alla andra i hela världen (utom de 4732 personerna som sett den länkade Youtube-videon jag fick) har hamnat fel.

På tjugo år har jag hunnit lära mig att det absolut aldrig är någon mening att ta dessa diskussioner, så idag har jag slutat. Men under denna tid har hundratals läsare varit irriterade på mig för att jag avfärdat att världen skulle gå under 2012, andra har varit irriterade över att jag gått på den uppenbara propagandan att Usama bin Ladin skulle ha skjutits av amerikaner och ytterligare andra har varit mycket upprörda över fräckheten att påstå att attacken mot World Trade Center inte var riggad av USA.

Ingen fråga har varit för liten för konspirationsteorier och även Petter har fått sin beskärda del. Jag minns bland annat hur det hävdades att McDonalds burgare skulle vara fyllda med gifter eller fyllda med papper (japp!) i en av hans bloggar och hur vi otaliga gånger fått bemöta kritik om köpta betyg sedan konspirationsteoretikerna kokat ihop något nytt.

Det som fick mig att skriva detta, är såklart Rysslands krig mot Ukraina, med en Vladimir Putin som verkar allt mer trängd och förra veckan hotade Sverige med konsekvenser om vi gick med i Nato och så sent som idag kom med nya hot eftersom vi gett Ukraina vapen – för att inte tala om regelrätta hot med kärnvapen som skulle avsluta livet som vi idag känner det.

Nu trodde jag visserligen inget annat, men som vanligt har postade inlägg om kriget omedelbums resulterat i konspirationsfanatiker som har egna svar på vad som händer. Några har postat i kommentarsfältet, en har mejlat och några har kontaktat mig på sociala medier. Gemensamt för dem alla är att de absolut stensäkert vet att hela världen har fel om kriget. En sak som däremot inte är gemensam är förklaringen till detta. Faktum är att de alla har olika förklaringar till vad som händer, men alla har helt rätt. Det handlar om allt från Nato-provokationer till ett land fylld av nazister, Joe Biden-lakejer (återigen, ordet ”lakej” är viktigt!), ryska lakejer (japp, lakejer!) styrda av Kina och att det inte ens pågår något krig samt mer därtill – jag orkar som sagt inte med Sanningen™ och Verkligheten© från denna grupp längre och läser därför inte.

Jag tänkte dock inte försöka övertyga någon av er med detta inlägg. Ni får tro vad ni tror (som sagt, detta pallar jag ej), även om jag rekommenderar er att kolla in BBC:s dagsfärska nedmontering av ett gäng populära konspirationer som florerar flitigt om kriget just nu.

Däremot vill jag påminna om att Ryssland har världens förmodligen mest effektiva desinformations- och propagandaapparat (kika på klipp från deras statliga TV så får du se). Det är lätt att deras troll- och bot-fabriker får oss att ifrågasätta saker och bli nyttiga idioter till en diktator som Putin. Ukraina har såklart sina problem, de har dock inte den bästa grannen och är en före detta Sovjet-stat, inte ens Östtyskland har nått Västtysklands standard ännu trots tysk dunderekonomi. Men Ukraina hotar inte Sverige med potentiellt krig, de hotar inte världsfreden och ekonomin, samt hotar heller inte att avsluta civilisationer med kärnvapenkrig. Det gör däremot Putin. Var försiktiga, vi är starkare tillsammans.

Farligt med konspirationsteorier

Kampanjen En svensk tiger lanserades under andra världskriget med bland annat avsikten att bidra till vaksamhet. Låt nuvarande elände avslutas först, så kan vi gå tillbaka till att bråka om allehanda triviala frågor inom en förhoppningsvis inte alltför avlägsen framtid.

Drakborgen är lika bra som jag minns det

Skrivet av Jonas den 28 februari 2022 kl 02:12
This post is tagged as: Brädspel

Härom veckan anlände nyutgåvan av Drakborgen som jag tidigare bloggat om. En riktigt tjusig sådan med massor av respekt gentemot originalmaterialet, betydligt bättre kvalitet, allt extramaterial samt några (valfria) spelmässiga förbättringar.

Jag tänkte recensera det mer genomgående i en ordentlig artikel, men spelade iallafall några rundor under den gångna helgen - och kan meddela att jag är imponerad. Det är fortfarande absolut gruvligt skitsvårt att överleva Drakborgen, som kan döda en spelare på närmast chockerande orättvisa sätt, helt utan förvarning.

Men det ger ju skratt också. Och ganska korta omgångar (eftersom alla dör!) så man hinner köra några rundor. Väldigt lovande!

Drakborgen är lika bra som jag minns det

Spelade du Drakborgen när det begav sig på 80-talet?