Redan när director Todd Howard förklarade under Xbox & Bethesda Games Showcase att det finns 100 solsystem i Starfield och att det bland dessa finns drygt 1000 planeter att besöka. Spontant tyckte jag inte det kändes särskilt hett, eftersom det givetvis inte kommer vara handskapade världar som fått maximalt med kärlek.

Men varje dag sedan dess har det kommit nya grejer som fått mig att börja omvärdera min åsikt. Redan samma kväll poängterade en före detta redaktionsmedlem att jag ju älskar Elite Dangerous och spelade No Man's Sky sönder och samman till Playstation 4 när det begav sig. Och... så är det ju, att få utforska planeter är helt ljuvligt. Varför tjurar jag nu?

Kort därefter förklarade Bethesda själva i en intervju att Starfield faktiskt har mer handskapat innehåll än något spel de gjort tidigare. Med god marginal dessutom. Samt att den som vill kan spela igenom äventyret med bara handskapat innehåll utan att åka till planeter som inte fyller någon egentlig funktion. Todd Howard själv kompletterade sedan med ett exempel om hur man kan åka till en annan planet för att samla råvara, slåss mot lite nya fiender för variationens skull eller bara för att se något annat.

Och... det låter ju faktiskt ganska rimligt. Jag har ju samlat råvara även i Elder Scrolls-spelen och hade gärna fått byta långa och trista mörka grottor för att hitta Ore eller svamp mot någon helt annan miljö – även om det nu inte är någon som för hand skapat allt jag ser.

Idag var det sedan före detta VentureBeat-redaktören och tillika insidern Jeff Grubb som tyckte till om saken i ganska hånfulla ordalag på Twitter, där han skrev:

Some of y'all don't understand pacing and it drives me bananas.

"What if I go to a planet in Starfield and nothing happens?!" That'll make it more special when something does happen! If every moon has moon pirates, it's going to get boring!

"I CAN ONLY ENJOY GAMES THAT BLAST MY FACE WITH CONTENT!"

Och... jamen även han har rätt faktiskt. Jag är definitivt helt för handskapat innehåll i spel och är sällan särskilt imponerad av framslumpade miljöer. Men att sådana kan vara fantastiska vet jag ju tack vare Elite Dangerous och No Man's Sky. Och att faktiskt kunna levla på ett helt annat ställe och samla råvara i nya omgivningar låter faktiskt betydligt roligare än att bara gå runt på ställen jag redan besökt. Dessutom känns det helt logiskt att det i en galax finns planeter där det inte är späckat med varelser, aktiviteter och hemligheter. Rymden känns mer som rymden om den är lite outforskad och allt inte fyller ett syfte och jag hade inte velat byta det mot ett fåtal planeter istället där allt skapats för hand.

För att göra en lång historia kort så har jag tänkt om sedan min förtitt tack vare vänner som är smartare än mig, Bethesda själva och Jeff Grubb. Rymden är nog bäst om den får vara just rymden och inte en lekplats skapad för Jonas Mäki.

Jag ser fram emot att få utforska andra världar, även om det så bara är för en blixtvisit på några minuter för att få mata fantasin.

Efter några staplande år är Rare idag starkare än någonsin förr tack vare Sea of Thieves som kommit att bli inte bara Rares, utan även Microsofts största succé någonsin. Otaliga fans hoppas dock fortfarande på ett nytt Banjo-Kazooie eller Conker, men faktum är att det finns en annan gammal klassiker jag gärna skulle se en comeback av; Anticipation.

Detta är en titel som kombinerar brädspelet Pictionary, Buzz till Playstation 2 och sådana där teckningar man gjorde som barn där man ritade från punkt till punkt. Det handlade om att kika på en stiliserad bild som sakta målades fram av NES, varpå man sedan skulle komma på vad det var så snabbt som möjligt. Lagspel var roligast, och det blev snabbt stressigt medan lagkamraterna försökte lista ut vad de såg. Eftersom grafiken var så enkel fanns över 1000 bilder tillgängliga (däribland rebusar som var väl svåra för svenska barn som inte behärskade engelska riktigt bra ännu).

Eftersom vi lirade Anticipation förvånansvärt ofta i det Mäkiska hushållet lärde vi oss i princip samtliga +1000 bilder ändå såklart, och till slut drogs bara ett kort streck upp på skärmen innan någon vrålande ”SNOWMAN!”. Jag är av den bestämda åsikten att roliga brädspel som Anticipation och Buzz fungerar oerhört väl till konsol och hoppas detta får nytt liv tids nog, men förmodligen hade det blivit alldeles för komplicerat idag och kanske är det bäst som ett lagom obskyrt retrominne.

Jag och sambon har som tradition att spela Supermassives skräckspel tillsammans då vi båda gillar skräck och äventyrsspel. Until Dawn håller jag fortfarande högst av deras projekt, men även The Dark Pictures-sviten har sina förtjänster, helt klart.

Redaktionens egen Månsis har redan satt sina kloka åsikter på pränt om The Quarry, vilket släpptes i fredags, och jag håller spontant med om ganska precis allt. För det finns så mycket som är bra, från den filmiska känslan till att det faktiskt får ta tid att bygga upp stämning. Dessutom gillar jag teen slasher-känslan med ganska stereotypa ungdomar på grönbete som hamnar i kläm.

Men det finns något som genomgående stör mig med spelen. De är nämligen alla gjorda på ett sätt som jag uppfattar som lite fegt. Trots att det aldrig knusslas med våld eller brutala grejer, så kan man vara stensäker när man lirar Supermassives titlar att alla ungdomar i princip är straight edge-människor som aldrig skulle konsumera något starkare än kaffe och som avhåller sig från sex innan äktenskapet.

För mig funkar det inte riktigt. Teen slashers är en så inneboende ostig filmgenre att man inte riktigt kan ta bort sådant, för att istället bara lassa på med mer våld. Jag skulle helt enkelt argumentera för att det finns vissa regler som måste följas. 

The Quarry är trots det en höjdare, som känns mer som ett äventyrsspel än mycket av deras tidigare grejer. Men någon riktig Friday the 13th-känsla blir det aldrig då det lite religiösa berättandet gör storyn mindre skitig än den borde vara. Köprekommendation blir det dock.

Man kan lita på att huvudpersonerna i Supermassives skräckspel håller sig borta från allt sådant som religiösa ledare skulle fördöma.

Det skulle ju ha varit E3-helg egentligen med Microsoft ikväll, Sony imorgon och Nintendo på tisdag - alla med massor av utannonseringar. Men... så är det som bekant inte. Lyckligtvis har dock Microsoft fortfarande sin årliga presskonferens som körs precis som vanligt, och jag tänkte därför traditionsenligt delge mina förväntningar och förhoppningar på kvällen.

Även om det vore kul med exempelvis Red Dead Redmption 3, en nextgen-exklusiv remake av Final Fantasy IX (min favorit!) eller en överraskningslansering av The Elder Scrolls VI - så har jag valt att hålla mina förhoppningar hyggligt trovärdiga, om du tycker de verkar vara lite fantasilösa.

• Förhoppning - Everwild utannonserades faktiskt för tre år sedan, men sedann dess har vi som bekant bara fått se två trailewrs med ett halvårs mellanrum, där den senaste kom för två år sedan. Det har rapporterats om att utvecklingen inte går särskilt bra, och det verkar stämma. Därför tror jag inte Evewrwild kommer dyka upp ikväll och jag tror ärligt talat inte vi spelar detta före 2024 som allra tidigast (förmodligen 2025), men med tanke på hur mycket jag spelat Sea of Thieves, så vore Everwild ikväll en dröm.

• Förväntning - Inte sedan tidigt i Xbox 360-generationen har Xbox sålt bra i Japan, och det har så smått börjat leda till ett större tillflöde av japanska spel. Men än saknas många rollspel och jag tror det är något det kommer bjudas på ikväll om Microsoft vill fortsätta tuffa på i Japan. Jag skulle alltså inte bli det minsta förvånad om Persona-serien gjorde Xbox-debut (och ingår med Xbox Game Pass) och/eller om nästa Yakuza utannonseras hos Microsoft.

• Förhoppning - Det har trevligt nog ryktats om Banjo-Kazooie tills ikväll, vilket det dock gjorts många gånger förr. I princip inför varje E3 faktiskt. Gårdagens rykte var dock inte helt tokigt och nästa år fyller ju faktiskt duon 25 år dessutom så en del tre eller en komplett remake av originalet skulle ha viss logik att utannonsera ikväll. Det är dock fortfarande 100% önskedrömmar så jag placerar denna på förhoppning snarare än förväntning.

• Förväntning - För två år sedan utannonserade Obsidian, som då var en ganska ny Microsoft-studio, sitt kommande rollspel Avowed. Det såg ut att vara något åt Elder Scrolls-hållet, men sedan dess har det varit tyst. Redan då hade Avowed dock varit under utveckling ett tag, och Obsidian är en väldigt effektiv studio som brukar få saker gjort. Därför tror jag att Avowed är ett av de spel vi kommer få se ikväll, med en lansering under 2023.

• Förhoppning - Det är få utvecklare som gör lika bra rollspel som Inxile, och det är även få utvecklare som lika frekvent hyllat det faktum att de numera är en del av Microsoft lika ofta som Inxile-grundaren Brian Fargo. Nu har de varit Microsoft-ägda i fyra år, har vuxit med flera hundra procent, öppnat nya studios och ikväll hoppas jag att det är dags att få se det första Inxile-rollspelet någonsin utvecklat som en AAA-titel. Det har potential att bli fullkomligt magiskt, även om jag tror det fortfarande är minst ett eller till och med två år för tidigt.

• Förväntning - Kojima Productions har varit på tapeten flitigt senaste året. De ryktas ömsom arbeta på Death Stranding 2 för Sonys räkning, och ömsom även jobba på något till Microsoft. Men studion kan såklart ha två projekt på gång, och det är precis så jag tror det ligger till. För Xbox-teamets del gäller det att kunna visa sådant som Playstation-publiken också kan tänkas vara intrersserade av, liksom den genomsnittlige japanske gamern, och ett exklusivt Kojima-spel vore en fjäder i hatten. Att Xbox-bossen  Phil Spencer haft Kojima Productions-maskoten synlig i sina streams under det senaste året är ingen slump och det tror jag vi får kvitto på om några timmar.

Surfa över till vår GR Live-sida klockan 19:00 ikväll för att kolla in Microsoft 95 minuter långa Xbox-event. Vad tror och hoppas du att vi får se?

Nu har jag ju visserligen gått igenom allt som hände på Summer Game Fest i en ganska mastig artikel redan, men ändå, jag känner att jag vill tycka till lite mer också. Jag brukar alltid älska när det är dags för event och presskonferenser. Och jag vet ju att Geoff Keighley är den kanske bästa arrangören vi har.

Men Summer Game Fest, som i mångt och mycket är något slags E3 light, flög verkligen ej i år. Även om mycket går att känna igen från The Game Awards (som jag gillar mycket), så är tempot lägre där. Det är mer luft och naturliga pauser i form av prisutdelande. Det skapar spänning och personlighet, och Keighley själv är en väldigt bra intervjuare.

I Summer Game Fest finns dock inget av detta. Det är trailers i ett aldrig sinande tempo med ytterst korta presentationer. Endast Neil Druckmann fick tiden på sig att vara intressant, och hade också mer att berätta. Skulle jag vilja vara elak (det vill jag inte, utan siktar på saklig) så skulle allt snack i Summer Game Fest kunna klippas bort och bara ersättas av en trailer-reel i nuvarande skick.

Det finns ingen personlighet, ingen luft och inget som helst program. Ta bort alla trailers och The Game Awards kommer ändå vara sevärt. Ta bort alla trailers ur Summer Game Fest och det är ingenting kvar. När nu ett program bygger så hård på videos i ett kulsprutetempo, då måste de också vara bra. Men tyvärr även här.

Visst finns det spel jag ser fram emot och som ser mycket bra ut av det som visades. Men det behövs en eller två verkliga snackisar. Nu var det många spel som helt enkelt kändes för ointressanta och smala. Jag hade inte sett deras trailers på Youtube om jag slösurfat, och att jag nu får dem tvångsmatat (ja, jag vet att jag kan stänga av) gör dem inte direkt mer spännande, tvärtom. 

Jag hoppas att Keighly ser över sitt format lite till nästa år. Programmet måste vara något annat än 95% videos som avlöser varandra i två timmar. Annars är det inget program.

Att Guile är med i Street Fighter 6 var en av de saker som gladde mig mest under Summer Game Fest. Men varför har han moppemustasch?