Varje gång det kommer en pressrelease om hur mycket ett spel, en konsol, ett tillbehör eller något annat sålt så dyker diskussionen upp; snackar vi skeppade konsoler eller sålda? I de flesta fall bekräftas inte detta och vi kan lugnt utgå från att det handlar om det som på engelska brukar beskrivas som just "shipped". Ett uttryck jag egentligen tycker är missvisande och som lett till mycket feltolkningar i försäljningsdiskussioner.

Med bara en veckas intervall har vi haft två sådana här incidenter där folk blivit, fullt förståeligt, förvirrade. Det första var Battlefield 3 där EA stolt lät meddela att man sålt 10 miljoner spel första veckan. Något som är brutalt imponerande. Men bara dagarna senare kom en ny nyhet där vi istället skrev att EA sålt 5 miljoner. Förvirringen var ett faktum, och det blir förmodligen inte mindre av att båda dessutom är helt rätt. Det är bara olika kunder som köpt spelen.

Fall nummer två inträffade idag när Sony lät meddela att Uncharted 3 sålt smått svindlande 3,8 miljoner. Också det en alldeles korrekt siffra som dock förmodligen kommer kompletteras med en annan lägre längre fram, vilken även den kommer vara korrekt.

Vad är det här skeppade då? En gång i tiden mätte Sony sin försäljning i antalet tillverkade enheter snarare än sålda. De skeppade dem till ett lager och siffrorna skickades ut. Det fick en hel del kritik och man valde att ha samma system som de övriga, nämligen sålda enheter. Men man säljer dem inte till dig och mig (när beställde du ett spel från Sony.com senast?) utan till butik.

Tillverkarnas kunder heter saker som Game, Gamestop, Expert, Mediamarkt, Elgiganten och Webhallen. Och de betalar givetvis tillverkarna för vad man köper in. Så när EA säger att de sålt 10 miljoner spel, så menar man till butik, och man har fått betalt för spelen. Att därmed säga att de skulle vara skeppade antyder något annat.

Butikerna beställer så många spel man bedömer sig kunna sälja den närmsta tiden, och varken Microsoft, Nintendo och Sony kan bestämma sig för att skeppa 10 miljoner om de inte vill betala för dem. Spelen är alltså sålda med dåliga eller begränsade återköpsmöjligheter (oftast sänks de i pris istället efter en tid), de är bara inte sålda till slutkund.

Istället är det siffran fem miljoner som EA gav senare som indikerar hur många spels som sedan sålts vidare till kund, och den var alltså hälften så stor, och fortfarande makabert bra. På samma sätt kan man misstänka att Uncharted 3-siffran är runt hälften av det angivna. Det sålde 116 000 under första veckan i Storbritannien, 125 000 i Japan och USA-siffrorna kommer först i början av december. Men det är den marknad där Playstation 3 och Uncharted haft svårast, och i slutändan lär premiären hamna på runt två miljoner sålda spel. Vilket i sig är vansinnigt bra och ett rejält lyft för Uncharted-serien och klart mer än Sonys spel brukar sälja. Ytterst välförtjänt, naturligtvis.

Det bästa är när utgivarna berättar för hur mycket pengar folk handlat spel för, något som görs vid extremstora lanseringar. Ofta görs det när spel som Grand Theft Auto, Halo och framför allt Call of Duty släpps. Spel där utgivarna inte tycker att det duger att jämföra dem med andra spel, utan hellre ger sig på film, musik och böcker. Eftersom spel kostar runt $60 vid lanseringen kan man sedan enkelt räkna ut ungefär hur mycket pengar det shoppats för vid lanseringen.

I väntan på det ska bli kutym för branschen, ska vi försöka bli bättre på att skriva ut i nyheterna om det handlar om försäljning till butik eller till kund. Båda är lika viktiga parametrar där den ena siffran går snabbare att få fram och visar på det förväntade intresset, medan det andra är mer handgripligt, men baseras på uppskattningar och tar längre tid.

Ikväll kommer för övrigt de amerikanska försäljningssiffrorna för oktober, vilket som vanligt är lilla julafton för alla oss sifferbitare. Räkna med fullständig rapport på nyhetsplats imorgon.

Nathan Drake, nu mer populär än någonsin.

Nej, jag har inte gjort allt i Skyrim. Faktiskt inte ens på långa vägar. Men min recension är just färdigskriven, en lika lång som matig text där jag äntligen får ventilera mina åsikter om Bethesdas epos. Senare under dagen, 14:00 för att vara exakt, publiceras recensionen för spelet vi tidigare i år utsåg till det hetaste under 2011.

Hur sugen är du på Elder Scrolls V: Skyrim?

Efter att både Mathias och Petter tyckt till om årets stora actionuppgörelse i spelvärlden (det vill säga Battlefield 3 mot Call of Duty: Modern Warfare 3 för alla som just vaknat ur en årslång koma), tänkte jag passa på att göra precis samma sak. Vilket är svårare än man tror, då det ena spelet - Battlefield 3 - nästan är två olika spel. Och då snackar jag inte om single-/multiplayer, utan... Ja, läs vidare.

Battlefield 3 är det spel jag spelat mest och min bekantskap med Call of Duty: Modern Warfare 3 är faktiskt inte längre än att jag började spela under förra natten och klarade det under kvällen, varpå jag hunnit klämma lite multiplayer till PC.

När det kommer till de båda singleplayer-delarna av spelet tycker jag det är ganska jämnt skägg. Det är helt klart tightare action i Infinity Wards spel med ett par helt sanslösa scener (ni som klarat det vet vad jag syftar på). Det är som en bergodalbana utan någon egentlig substans och nyskapande ska vi absolut inte beskylla det för att vara.

Dice kampanj är helt klart tråkigare och mer regelrätt tveksamma inslag av Quick Time Events och utdragna banor som inte kändes speciellt underhållande, vilket aldrig hände i Modern Warfare 3. Jag tycker dock att topparna i Dice äventyr är strået vassare, och i slutändan kan jag inte kora någon vinnare. Båda tog mig runt 5-6 timmar att spela igenom och ingen av dem lämnar något bestående intryck eller en önskan om att få göra om det på högre svårighetsgrad.

När det kommer till co-op-biten råder det ingen tvekan om att Modern Warfare 3 är bättre. Spec Ops är helt enkelt ett både roligare och mer genomarbetat spelläge. Små snacksize-utformade uppdrag som tål att köras om och om igen i jakten på fina poäng. Man vill liksom ha alla stjärnorna. Med det sagt gillade jag co-op även i Battlefield 3, men dels är innehållet för litet och dels saknas möjligheten att spela på delad skärm. Det duger helt enkelt inte i den konkurrensen.

Sedan kommer vi till den stora grejen. Multiplayer. Och det är ungefär här det börjar bli svårt att jämföra. Battlefield 3 är nämligen två olika spel beroende på vilket format man spelar på. Jag har spelat det nästan lika mycket på båda formaten, och jag tycker verkligen inte att konsolversionernas mindre banor, färre spelare och stympade bilduppdatering/grafik kan mäta sig mot de vidsträckta PC-krigen för 64 spelare.

I fallet Modern Warfare 3 så får man dedikerade servrar om man spelar till PC samt såklart bättre grafik. Men någon himmelsvid skillnad är det inte och att man får spela i 60 bilder per sekund till konsol är faktiskt mumma. Därför föredrar jag multiplayerkriget i Modern Warfare 3 till konsol framför Battlefield 3 som i slutändan ändå känns som ett ganska rejält bantat PC-spel. Vilket det väl otvivelaktigt också är.

Om jag däremot får spela PC-versionen är det inget snack för min del om att Battlefield 3 tar hem segern. Conquest Large-striderna med helikoptrar, flygplan, tanks, jeepar, stativmonterade kulsprutor och drivor av fotfolk som böljar fram och tillbaka över banorna är fortfarande så maffiga att jag knappt tror mina ögon när jag ser härligheten till digitalt krig utspelas på min skärm.

I slutändan skulle jag alltså säga att Battlefield 3 är det bättre spelet. Men bara om man spelar till PC. I annat fall anser jag nog ändå att Modern Warfare 3 känns som det bättre alternativet. Det märks att konsolerna är huvudversionerna och att PC inte är lika viktigt, medan det exakt omvända förhållandet avslöjas i fallet Battlefield 3. Och med det har ni alltså min åsikt i denna milt sagt heta debatt.

Battlefield 3 är det bättre spelet i mina ögon. Det krävs dock att man har en trimmad PC för att kunna njuta av det på rätt sätt.

Var på Activisions releasefest för Call of Duty: Modern Warfare 3 tillsammans med Jonas "Elfvis" Elfving och Daniel Stenholtzenwurst under natten och fick med mig ett ex av spelet hem. Överhuvudtaget en trevlig tillställning, men därefter ilade jag hem till Tumba för att fortsätta kriget och förhoppningsvis avsluta Makarovs planer en gång för alla.

Två banor hann jag klämma innan det var dags att sova, och det jag fick uppleva gav mersmak. Att rensa upp New York från den ryska invasionen var visserligen på alla sätt och vis Call of Duty. Storslagna scener överallt, mäktiga scriptade inslag och sådär lagom lättillgängligt som serien alltid är - samt att det som vanligt rullar på i 60 bilder per sekund (tag lärdom alla konkurrenter).

Pluspoäng dessutom för att grafiken faktiskt tycks ha piffats till något, åtminstone till Xbox 360-versionen som var den jag testade. Vi snackar naturligtvis inget omvälvande, men visst märks det att det gått framåt sedan Modern Warfare 2.

Ikväll hoppas jag på att hinna avsluta kriget och på att få multiplayer-kriga med delar ut redaktionen samt förhoppningsvis ett gäng läsare.

Pew-pew.

Gamex är över för i år och jag var där för första gången. Något som visade sig vara väl värt att resa resa från Östersund för. Vilken höjdare! Här är lite snabba intryck och reflektioner.

• Gamereactors läsare - Jag hann vara på mässan i ungefär fem minuter innan jag blev påhälsad av Gamereactor-läsaren Donpipino, och sedan rullade det på. Ni är uppenbarligen lika många som trevliga och jag blev glatt överraskad av gensvaret.

• Stor yta - Jag missade Gamex förra året men har lyckats besöka diverse andra spelmässor. Inte minst E3. Trots det kan jag bara slå fast att jag blev överraskad av hur bra mässan var. Sköna tävlingar, härlig stämning, påkostade montrar och stor yta. Kort sagt en spelmässa värd namnet.

• Roliga butiker - Det fanns gott om bra knallar att handla från på mässan. Själv passade jag på att fynda en Super Mario World-kudde, en bok med konceptbilder från Halos tioårsjubileum samt en NES-handkontroll till garagenyckeln.

• Tävlingar - Det fanns gott om tävlingar att delta i med förvånansvärt fina priser. Själv passade jag på att skjuta mig till en femteplats i en Halo: Combat Evolved Anniversary i jakten på en handkontroll.

• Mass Effect 3 - Jag ska vara ärlig, jag var inte överdrivet impad av det Horde-liknande multiplayer-läget i Mass Effect 3 (även om spelet i sig självt naturligtvis är så hett som ett spel rimligen kan bli). Men. Med det sagt, grymt kul att det fanns på mässan och att Sverige blev platsen där allmänheten fick testa läget för första gången. Dessutom fanns toklovande singeplayer-delen på mässgolvet.

• PS Vita - Det här var mässvinnaren för min egen del. Jag var inte direkt först med att testa PS Vita i världen och har sett samma bilder och läst samma intryck som alla andra. Men ändå. Wow. När man väl fick tingesten i sin hand... Ett milt sagt gott först intryck om man säger så.

• Kingdoms of Amalur - Jag fick tillfälle att spela Kingdoms of Amalur i tio minuter. Knappast nog för att kunna säga något definitivt. Men ändå, visst fasen känns det här lovande. PC-versionen bjuckade på finfin bilduppdatering, härliga detaljer och ett bra flyt. Det här kommer jag hålla utkik lite extra efter framledes.

• Coke Zero - Fanns att hämta gratis i Sonys monter. Vet inte hur många jag drack, men det var hur som helst ett lysande initiativ av Coca-Cola och Sony.

• Alla kollegor - Spelbranschen är en väldigt fantastisk bransch att verka i tack vare alla trevliga människor, oavsett om vi snackar utvecklare, konkurrenter, PR-folk och andra. Så är det bara.

Jag och Stenwulfenmann tampas om en alltför medioker placering i Halo Anniversary. Foto: Hanna Robertsdotter-Jansson.