Det här med artificiell intelligens har ju varit mer på tapeten senaste månaderna än på mycket länge. Orsaken är såklart ChatGPT (som Microsoft nu byggt in i Bing), ett verktyg som verkligen gjorde ordentligt intryck redan från start.

Sedan dess har jag mer eller mindre på daglig basis matats med helt otroligt imponerande grejer som amerikanska The Office återskapad som japansk 80-talsanimé samt alla amerikanska presidenter med cool look och hockeyfrilla. Men trots det var det två saker som gjorde lite extra intryck under helgen.

Det ena var John Olivers suveräna genomgång av vad AI är och kan göra i sin show Last Week Tonight (kolla klippet nedan).

Det andra var en spelare som blandat in ChatGPT i Skyrim för att få ett oändligt flöde av nya quests att spela. Sistnämnda var något jag inte ens hade reflekterat över, men jag antar att det betyder att i princip vartenda rollspel i framtiden kan komma att bli en live service-produkt. Egentligen behövs ju bara en huvudstory i ett rollspel, därefter kan en AI skapa innehåll baserat på ditt spelande och dina val.

På det sättet kan du vara säker på att det alltid finns relevant innehåll för dig. Där du går, kommer det också att finnas saker att göra. Gillar du att dräpa fiender, kommer flera sådana uppdrag dyka upp, medan den som gilla stealth får sådant och så vidare. Istället för att låta ett team på hundratals personer göra sidouppdrag, så kan ju allt detta göras automaticerat.

Det måste vara rena drömmen för spelföretagen att kunna få ett spel som fortsätter utveckla sig själv med minimalt behov av mänskliga utvecklare (som vill ha lön, blir sjuka, behöver semestrar, deppar när förhållandet tagit slut och så vidare). Det är svårt att säga exakt hur artificiell intelligens kommer implementeras, men att denna lösning - med ett spel som kontinuerligt genererar sitt eget innehåll - inte är något spelutgivare verkligen granskar ser jag som uteslutet.

Om det faktiskt är en bra utveckling för oss spelare återstår dock att se...

Med tanke på hur lätt en AI kan generera innehåll, kan man absolut tänka sig flera sätt verktyget kan användas till plattformsspel, racing, strategi och så vidare. Men är det bra?

Det är ju visserligen lite beroende på dagsform när det ska gejmas, men om jag verkligen får välja ett favoritsnacks så tror jag att det alternativ jag hade valt oftast är ostdipp, nachos och en bärs. Och när jag skriver ostdipp så är det inget pulveraktigt, utan aningen köper jag smältost (de som jag tycker smakar bäst är en aning otippade Santa Maria och Eldorado) eller vispar ihop det enkla receptet hos Feeders.

Nachosen får med fördel vara Doritos, men ärligt talat funkar en jumbopåse med exempelvis Coops egna grejer fullgott i detta fall - det är ju inte som att jag jagar fine dining, utan något fett och salt att trycka i mig medan jag spelar. Får jag sedan en kall bärs, med fördel ganska ljus (återigen, detta är snabb tillfredsstgällelse), så är lyckan verkligen gjord.

Nu är jag lite nyfiken på vad du tycker är det bästa snackas som finns till gamingen? Är det kanske Djungelvrål, kanelgifflar, ostkrokar, salta kringlor, Mums-Mums, salamipinne eller rostade kikärtor. Låt höra vad som stor i en skål i närheten av dig när du avnjuter TV-spel.

En sådan här, en påse nachochips och en kall bärs, och man vet att trivseln infinner sig omedelbums.

Det är verkligen inget fel på Gears of War 4 och Gears 5. De är båda ytterst habila spel jag lirat massor av, och skulle jag ge dem betyg är det förmodligen åttan jag hade delat ut. Fyran började dock dra åt ett håll jag inte riktigt uppskattade.

Huvudpersonerna såg mer ut som Söder-hipsters med ölbryggning som främsta intresse komplett med mössor lite fräsigt på sniskan, färgat hår och etnosmycken - vilket ersatte skägg, sot och muskler. Fienderna blev i högre grad mekaniska, färgerna starkare och det tillkom inslag som att segla båt (fordon har alltid varit en del av Gears ända sedan det första spelet och alltid varit det tråkigaste).

Efter att ha skrivit nyheten om att det är ett nytt Gears of War på gång, blev jag lite sugen på spela originalet för att fräscha upp minnet lite - och slogs av hur otroligt bra det fortfarande är. Marcus Fenix slungas verkligen rakt ut i hetluften från ett riktigt skabbigt fängelse. Det bjuds på makalöst blytung action, minimalt med tutorial-tid, jag slipper allt vad level-träd heter och det bjuds på rena skräckelement.

När det nu blir dags för Gears 6, så hoppas jag att det är hit The Coalition sneglar. Lassa på med frustande puckomachohjältar, riktigt jävliga fiender, kasta in lite jump-scares och lita på att gameplay-loopen i Gears är så bra att fordon och utforskande kan hållas till ett minimum. Det får gärna vara mörkt och ondskefullt, helt utan flum om utvalda personer, skumma krafter och liknande. Mer... Gears of War.

Det har sagts tusen gånger i alla möjliga sammanhang, men jag känner att just här behövs det verkligen; gå tillbaka till grunderna. 

Vad hoppas du själv på inför Gear 6?

Egentligen så räcker det såklart med att jag skriver Hogwarts Legacy, så förstår ni alla vart jag vill komma med detta inlägg. Men ge mig ändå chansen att utveckla tankarna lite.

Jag var nämligen inbegripen i en diskussion med en trevlig herre idag om just Hogwarts Legacy. Samtalet gled lite ytligt in på dess enorma popularitet (det är hyggligt sannolikt att det blir årets mest sålda spel). Självklart är det så att Harry Potter är ett enormt popkulturellt fenomen, men de flesta håller nog med om att intresset ändå mattats av något de senaste kanske fem åren.

Fantastic Beasts-filmerna var faktiskt inte så vansinnigt bra, mediokra rent av, och trots massor av kända namn och rejäl marknadföring samt Harry Potter-varumärket i ryggen - så kan man med fog kalla dem kommersiella floppar. De har liksom verkat lite i skymundan.

Inte heller har andra Harry Potter-projekt gått sådär vansinnigt bra, annat än möjligen de makalösa nöjefälten på Universal Studios i främst Orlando, men även Los Angeles. Kort sagt, det är ingen naturlag att Harry Potters underbara värld ska bli kommersiella succéer. 

Hogwarts Legacy trotsade dock detta med besked. Visst har det fått genomgående fina betyg, men det är ju inget tokmästerverk vi talar om ändå, utan "bara" ett mycket bra rollspel. Sådana har sålt klent förr, även med kända varumärken i ryggen.

Nu tror jag givetvis att Hogwarts Legacy blivit en succé oavsett eventuella kontroverser, men att det sålt så bra som det faktiskt gjort (över tolv mille på två veckor) var ändå oväntat för ganska precis alla, verkar det som. Och det är här jag ändå tror att kontroverserna fungerat som ett kvitto på den aningen platta och uttjatade devisen "all uppmärksamhet är bra uppmärksamhet".

För trots allt var Hogwarts Legacy inget vanligt spel. En del spelmedia slaktade det och gav det lägsta betyg på ren princip, något som givetvis gör folk nyfikna. Enorma spelforum som Resetera förbjöd alla omnämnanden av spelet överhuvudtaget, medan dess Sub-Reddit förbjöd prat om J.K. Rowling, välgörenhetsorganisationen Games Done Quick låter inte folk spela Hogwarts Legacy, bojkotter har inletts. Och så vidare, och så vidare.

Det här har i sin tur lett till att jag kunnat läsa om spelet som nyheter även i press som Aftonbladet, Expressen och Omni samt sett det i svenska nyhetsprogram. Och det har givetvis varit samma sak även i utlandet. Allt det här gör ju folk nyfikna. Den totala mediauppmärksamhet Hogwarts Legacy fått går utanpå i princip allt senaste åren.

Det är med andra ord mycket få människor med ett åtminstone vagt popkulturellt intresse som inte hört talats om att det kommit ett Harry Potter-inspirerat spel som dessutom fått fina betyg. I slutändan och sammantaget tror jag därför att Hogwarts Legacy är en titel som verkligen, verkligen vunnit på uppmärksamheten så till den milda grad att Harry Potters värld just nu är hetare än den varit ända sedan sista filmen släpptes.

Ja, kanske rent av hetare ändå faktiskt (man ska minnas att spelet inte ens släppts till Playstation 4, Switch och Xbox One ännu), och jag tror att det här i sin tur kommer leda till ett uppsving med fler påkostade spel och TV-serier samt andra kringprodukter. Samt så småningom DLC och en regelrätt uppföljare. Och en inte obetydlig del av framgången har nog faktiskt de mest högljudda kritikerna stått för - eller vad tror du?

Jag kan varmt rekommendera er ett besök på The Wizarding World of Harry Potter i Orlando.

Eller... det gör jag såklart inte (tror jag). Men som jag skrivit lite om senaste tiden har jag fått en massa Harry Potter-brädspel som ska recenseras i en fet artikel, vilket i sin tur betyder en massa spelkort.

Och att spela brädspel utan att sleeva korten först är sådant som ger mig kalla kårar. Jag har polare som hävdar att de är försiktiga, men ärligt talat krävs inte mer än 2-3 spelningar innan ett vaksamt öga kan börja urskilja detaljer på vissa kort. Dessutom vill jag inte ha mina kort böjda, flottiga och slitna. Lösningen heter därför sleeves. Plastfickor.

Det var min kusin som en gång sade att det är meditativt att sleeva kort, men jag har aldrig riktigt köpt det där, förrän nu när jag fick väldiga kvantiteter på en gång. Med ens fattade jag vad han menar. Det är verkligen att hamna i trans att liksom bara sitta där och göra samma repetitiva rörelse gång på gång, som samtidigt kräver precis så mycket koncentration att det är svårt att tänka på annat. 

Zen, som sagt. 

Med det sagt så brukar ju just sleeves vara ett hett ämne för diskussion bland brädspelare. För min egen del är valet enkelt, finns storleken jag vill ha från Dragon Shield, så är det vad jag väljer. Kanske i tjockaste laget, men otroligt hållbara och ger en rejäl känsla även till de mest sladdriga skitkort (som en del tillverkare fortfarande kör med). Att de dessutom tillverkas i Danmark istället för Kina gör inte heller saken sämre, men är mer ett plus i kanten då de faktiskt är bäst.

Om dessa inte finns, eller om jag behöver specifika färger till baksidan, så brukar jag istället satsa på tyska GameGenic. Enda bristen med dem är väl att de är så vansinnigt bra att korten blir direkt hala. De är svåra att stapla högt innan man spelat dem några gånger. Men när det gäller att blanda och spela med, är de svårslagna (dock utan den där rejäla hållbarheten från Dragon Shield).

Hur gör du själv med dina brädspel, sleevar du allt eller inget alls? Och är det slavgör eller en meditativ genväg till zen?