Svenska
Blog
Peacemaker regerar stenhårt

Peacemaker regerar stenhårt

Skrivet av Jonas den 14 januari 2022 kl 02:45
This post is tagged as: TV-serier, Superhjältar

Det var strax efter jul någon gång som Göteborgaren och tillika redaktionsmedlemmen Johan Mackegård dök upp på redaktionen. Jag hade semester, men åkte över för några timmars ljugarstuga tillsammans. Ett av ämnena som behandlades var The Suicide Squad.

Jag älskar rullen. Men det gör inte chefredaktör Petter Hegevall, tvärtom. Nu tycker vi sällan särskilt lika om någonting, vilket bara är positivt och ger oss bra bredd samt gott utrymme för roliga diskussioner, men det visade sig att jag, Petter och Johan ändå hade en gemensam åsikt om rullen. Och det är att John Cena i rollen som Peacemaker var bäst.

Varenda scen han var med i lyftes av otippat fyrkantig och bra komisk tajming (från att likna sjöstjärnor med anus, till massmord av misstag samt en omotiverat stor kuk), och gjorde karaktären till något mer än bara ett tafatt svar på Deadpool. Att just Peacemaker skulle få en egen TV-serie är egentligen helt vansinnigt, hade folk fått välja hade antagligen Harley Quinn vunnit med mördande majoritet.

Peacemaker är i princip okänd och har aldrig varit något dragplåster, utan köptes av DC under 80-talet sedan tidigare ägaren fick slut på pengar. Men John Cena och James Gunn trodde uppenbarligen på karaktären och igår släpptes tre första avsnitten på HBO Max. 

Jag var på förhand positiv efter att ha sett dess trailers, och efter att ha betat igenom alla tre avsnitten - är jag precis lika positiv. Jag har flera gånger skrattat rakt ut och ibland tittade både jag och sambon på varandra för att liksom verifiera att vi just hörde det replikskifte vi trodde oss höra. Jag tror att det här är en serie som hade varit helt omöjlig att göra med Marvel idag sedan Disney tog över allt, och även om Warner-bossarna förtjänar skit för flera av sina DC-beslut... så ska de banne mig ha beröm för att de vågar satsa på sådant här.

Några spoilers blir det inte idag (serien har ju precis släppts, ni får upptäcka den själva!), men låt mig bara säga att det blir något alldeles vansinnigt barnförbjudet och skruvat, allt kompletterat med ett 80-talsdoftande soundtrack som för att göra allt bättre. John Cena tycks verkligen älska Peacemaker och gestaltar honom fullständigt suveränt, och ensemblen i övrigt går inte av för hackor den heller. Och missa för tusan inte eftertexterna efter varje avsnitt.

 

En ny favorit, schatan så bra.

HQ

PC-fusket sabbar för konsol #3

Skrivet av Jonas den 13 januari 2022 kl 02:32
This post is tagged as: Åsikter, Halo

År 2020 skrev jag bloggen PC-fusket sabbar för konsol efter att Tetris Effect: Connected förstörts av PC-spelare som fuskar med highscore-listorna. Ett fint exempel på hur värdelöst det är att spela rankat mot just PC-spelare.

Förra året återanvände jag till temat med bloggen PC-fusket sabbar för konsol #2 efter att ha drabbats av PC-fuskare i betan inför Call of Duty: Vanguard-betan. Ett annat exempel på hur enastående trist det är att som konsolspelare behöva stå ut med folk som uppenbarligen inte kör ärligt, utan tar till allehanda hjälpmedel för att vinna en match. 

Att det då och då kommer pressreleaser om att si eller så många fuskare stängts av är en klen tröst, för det visar ju bara hur sjukt många fuskare det faktiskt funnits - och vi vet ju alla att det dessutom finns kvar andra och snabbt tillkommer nya. Men tyvärr har jag anledning att återkomma till ämnet även i år.

Faktum är att det gått så långt att jag valt att sluta spela multiplayer till PC. Alltså helt och hållet. Enda undantaget är co-op och recensionstillfällen. Annars är det konsol som gäller för mig idag på den fronten. Och senaste veckorna har det blivit enormt mycket Halo Infinite, vilket jag älskar något kopiöst och är mäkta imponerad av hur jämnt 343 Industries lyckats få det mellan mus/tangentbord vs handkontroll.

Men... sorgligt många nöjer sig inte med mus och tangentbort. Det ska såklart även fuskas. Flitigt. Det hade ju lätt kunnat lösas för konsolspelarnas del om cross-play gick att stänga av - men det gör det inte i fallet Halo Infinite. Det fick i veckan Windows Central-redaktören Jez Corden att utbrista "I won't touch Halo Infinite until they add a crossplay opt-out. PAYING Xbox Live Gold shouldn't be forced to deal with hackers from PC."

Och till detta kompletterade han med artikeln Halo Infinite's cheating problem is getting out of hand där vi bland annat kan läsa "Ultimately, the fact that Halo Infinite won't let you disable crossplay is player-hostile and unfair". Och han har tyvärr inte fel.

Medan 343 Industries snabbt måste fixa fuskandet till PC om de vill behålla den publiken (som fortfarande är ganska stor), måste de även se till att konsolspelarna inte tröttnar. Och just nu har de en enkel lösning som skulle fixa exakt alla problem för sistnämnda, nämligen möjligheten att stänga av cross-play. Gör det, tack. Omedelbart.

PC-fusket sabbar för konsol #3

Cross-play är underbart, men det måste vara ett fritt val. Just nu förstör PC-fuskare Halo Infinite för alla och drabbar helt oskyldiga konsolspelare.

HQ

Vad tror du händer detta spelår?

Skrivet av Jonas den 12 januari 2022 kl 02:27
This post is tagged as: Tävling

I nästan tio års tid års tid hade vi en återkommande och superpopulär tävling här på Gamereactor kallad Sia spelåret. Jag minns faktiskt inte varför jag lade ner det, men förra året bestämde jag mig för att återuppliva konceptet igen - och det blev återigen succé.

Hur det gick och vem som vann, har jag redan presenterat i en separat artikel, och nu är det dags för uppföljaren, nämligen Sia spelåret 2022. Men det är såklart betydligt lättare sagt än gjort, för det finns tyvärr inga svar på frågorna ännu. Inte ens konsoltillverkarna och de andra spelgiganterna vet alla gånger hur det kommer att bli i år.

Jag har själv fyllt i mina egna frågor (även om vi på Gamereactor såklart inte kan vinna) och uppmanat mina kollegor att göra detsamma. Fjolårets vinnare slog faktiskt oss allesammans, med viss marginal dessutom.

Nu är det dags för dig att visa vad du går för, kanske har du Nostradamus, någon allvetande druid eller rent av ett orakel någonstans långt bak i släktträdet. Surfa raskt över till denna länk och besvara de 30 frågorna så är du med och tävlar om ett pris som kommer vara aktuellt när vi korar vinnaren om cirkus ett år från nu - samt framför allt en väldans massa ära och skryträttigheter.

Lycka till, må bäste siare vinna! 

Vad tror du händer detta spelår?

Får vi fortsättningen på Final Fantasy VII: Remake i år, och kommer Zelda: Breath of the Wild 2 som planerat? Och överraskar Microsoft med ett stort uppköp inom kort? Vi vet inte, gör du?

Mysig Harry Potter-återförening

Skrivet av Jonas den 11 januari 2022 kl 02:07
This post is tagged as: Film

Jag är svag för comebacker och återföreningar, så är det. Följdaktligen är jag väldigt förtjust i de många återföreningsprogram som gjorts under de senaste åren, där i huvudsak gamla TV-serier varit i fokus (inte minst Fresh Prince och Friends).

På HBO Max hittar vi sedan två veckor tillbaka en återförening av Harry Potter-gänget, för att uppmärksamma det faktum att filmserien fyller 20 år samt att det gått tio år sedan senaste rullen. Medan jag knappast skulle kunna kalla mig stort fan av Harry Potter - så skulle jag ändå kalla mig ett fan. Jag älskar böckerna/filmerna, kan en del om universumet, har besökt Potters värld i Los Angeles och blivit placerad i Slytherin (#TeamSlytherin för alltid!) av sorteringshatten.

Även om jag tycker tio år är en relativt kort tid att göra en sådan här återkomst efter, så är jag ändå glad att det faktiskt blev av. I slutändan är det ju så att väldigt många underbara, brittiska skådespelare gått bort sedan filmerna spelades in (Richard Harris dog ju rent av mellan film två och tre), och det var  nog därmed ändå ett klokt beslut att köra nu.

Det är brittiskt återhållsamt och väldigt varmt rakt igenom, och att skådespelarna faktiskt håller av varandra märks så otroligt tydligt, samtidigt som det flitigt kryddas med anekdoter och trivia (att alla tända ljus i matsalen hängde i fiskelinor känns halvt overkligt, jag tog för givet att det var datoreffekter).

Det enda som gnager är hur lite plats författaren J.K. Rowling får i hyllningsprogrammet. Även om hennes åsikter flitigt debatteras, känns det märkligt att hon som skapade universumet och i slutändan var den som gav oss de underbara böckerna som ledde till filmerna - knappt ens är med. Det är trots allt hennes värld och fantasi som så många av oss förälskat oss i.

I övrigt, gillar du Harry Potter-filmerna och/eller böckerna tycker jag absolut att du ska ge Harry Potter 20th Anniversary: Return to Hogwarts chansen. 

Mysig Harry Potter-återförening

Vad tycker du själv om Harry Potter-filmerna?

Jäsikens vad jag älskar Cobra Kai

Skrivet av Jonas den 10 januari 2022 kl 02:13
This post is tagged as: Netflix

Det vore ju synd att kalla det för finkultur. Cobra Kai är verkligen en märklig best som nästan uteslutande förlitar sig på nostalgi och lövtunna storylines som ofta är så osannolika att skaparna av Dallas och Falcon Crest inte hade kunnat göra det bättre. 

Men vad gör det? Jag har myst mig igenom tre säsonger av serien tidigare och betade snabbt av även den fjärde när den släpptes under min julledighet. Jag älskar hur usel skådis Ralph Macchio är och hur hans dialoger för tankarna till replikväxlingar i serier som Airwolf, Knight Rider eller A-Team varje gång han ska tycka till om något nytt problem. Hans tafatthet som skådespelare tillför dock endast charm och autencitet.

Samtidigt har vi William Zabka som är betydligt bättre och ger serien lite mer pondus tillsammans med ruskprickarna Martin Kove och Thomas Ian Griffith, där i synnerhet sistnämnda var oväntat bra. Till detta har vi sedan en rejäl ensemble ungdomar - som mestadels är bra sånär som på familjen LaRusso (vars båda barn också uteslutande lever på charm och svagt skådespeleri).

Storyn i den fjärde säsongen vindlar sig framåt på samma sätt som tidigare med allianser som uppstår, spricker, varpå nya uppstår och spricker samtidigt som gamla allianser lappas ihop. Allt varvas med lite rundsparkar, 80-talsmusik, återblickar till de gamla filmerna och oväntat genuin retrokänsla.

Jag är helt fast och älskar Cobra Kai för vad det är, och gillar kanske allra mest det faktum att skaparna aldrig försöker haka på något "dark 'n gritty"-tåg eller förnya. Det levereras precis det jag vill ha i avsnitt efter avsnitt, och i slutändan är jag redan nu rejält sugen på den redan inspelade femte säsongen och älskar att det är en sjätte på gång.

Jäsikens vad jag älskar Cobra Kai

Vad tycker du själv om Cobra Kai i allmänhet och säsong fyra i synnerhet?