I Japan har det under decennier pågått en förflyttning från stationärt till bärbart spelande i en omfattning som saknar motstycke i väst. Efter att Nintendo lanserade Switch och gav den japanske gamern både en stationär och bärbar spelenhet - dammade det till på allvar.

Idag har Nintendo 95% av den japanska spelmarknaden. Konkurrenterna är alltså helt försumbara. Men bärbart spelande tycks vara på frammarsch även i väst. Flera företag, inte minst Nvidia, har lanserat bärbara spelenheter och portabel retro drar in storkovan på Kickstarter. Till detta kommer att Microsoft med flera satsar stenhårt på streamat spelande till smartphones, laptops och annat.

Det fanns onekligen en tid där dedikerat bärbart spelande såg ut att dö i spetälska efter att smartphonerspelande tog över, något som ledde till att PS Vita sålde uruselt (även om jag inte tycker att Sony gjorde sitt bästa med den underbara tingesten) och Nintendo 3DS sålde bara hälften av sin föregångare. Jag tror dock fortfarande inte att det skulle gå särskilt bra att lansera en bärbar premiumspelenhet gjord för bara portabla titlar.

Men när Valve om en månad lanserar Steam Deck - så är det ju något helt annat. Den spelar alltså Steam-spel med tämligen imponerande grafik, som ser ännu mer imponerande ut på en liten skärm. Den spelar dessutom streamade spel för den som vill köra sådant.

Och här känns det som att Microsoft och Sony lite missar grejen. Microsoft erbjuder alla möjliga varianter för att spela streamat, och det är ingen konst att lira på en smartphone med den nya generationens fiffiga touch-kontroll. Det går även att spela på smartphone eller tablet med en vanlig Xbox Series S/X-handkontroll (eller vilken som helst med Bluetooth), samt att det finns flera smartphone-adaptrar som förvandlar handkontrollen till en portabel spelenhet. Det fungerar även med Luna och Stadia.

Men det är för många ändå inte riktigt samma sak som en dedikerad spelenhet som lätt kan glida med på resan. Och här tycker jag att Microsoft och Sony borde kliva in. De behöver inte längre göra en portabel enhet som får egna spel, utan en som spelar exakt samma spel som redan finns. Förslagsvis gör Microsoft en portabel Xbox Series S och Sony en portabel Playstation 4 Pro (möjligen inte lika sexigt, men en portabel Playstation 5 blir väl svettigt, och de har inget mellansteg).

Vips har de portabla enheter som har ett enormt bibliotek av gamla spel och som kommer få nytillskott i flera år framöver. Och framför allt kan de köra streamade spel hur bra som helst, så både Xbox Cloud Gaming och Playstation Now skulle fungera utan minsta problem.

Till skillnad från Playstation Vita som behövde sälja hur mycket som helst för att få ett eget ekosystem, och Nintendo 3DS som också krävde egna spel, så är detta hårdvara som kommer kosta en slant att köpa, men som kan säljas med vinst direkt. Folk kommer ladda ner spel och lira, och det behövs nästan inget underhåll alls, till och med mindre än med Steam Deck. De som hellre lirar bärbart på en smartphone - kommer ju kunna fortsätta göra det.

Här tycker jag Microsoft och Sony missar ett bärbart tåg. Nu finns återigen efterfrågan och de har ju hårdvara samt spel som lämpar sig otroligt väl för detta ändamål. I synnerhet i Asien skriks det ju efter produkter som just detta, och vi får med Steam Decks se om konsoltillverkarna gjort ett praktmisstag eller ej.

Även Razer ger sig in i det bärbara racet med Snapdragon G3x Gen 1 Gaming Platform. Praktiskt taget alla utom Microsoft och Sony satsar på detta, trots att de kanske har bäst förutsättningar av alla.

Blizzard är en fascinerande utvecklare som en gång i tiden hade ett så grundmurat förtroende att de vägrade släppa spel som inte höll absolut toppklass. Det ledde till flera nedlagda titlar, men för min egen del har ingen svidit i närheten av lika mycket som Starcraft Ghost.

Det utannonserades 2002 och lades på is fyra år senare när det redan hade visats upp flera gånger, och det såg fenomenalt ut. För mig som inte är så intresserad av någon form av strategi är Blizzard en utvecklare jag förknippar med titlar som Lost Vikings, Rock 'n Roll Racing och Overwatch. Och just Starcraft Ghost såg ut som en smärre dröm där Nova, en Terran-Ghost, smög runt i Starcraft-omgivningar.

Nåväl, idag rapporterade vi ju att Blizzard är i färd med att sjösätta en ny spelserie med överlevnads-tema, till synes i fantasy-miljöer. Det låter såklart väldigt intressant, men nu när Microsoft tagit över Activision Blizzard, finns det nog inget jag hoppas mer på än att någon studio dammar av Starcraft Ghost och släpper det.

Spontant skulle både The Initiative (Perfect Dark bör ha gett passande erfarenheter) eller The Coalition vara som klippt och skuren för uppdraget om Blizzard själv inte har resurserna, och Nova skulle äntligen kunna få bli den spelikon hon tveklöst skulle ha blivit.

Kommer du ihåg Starcraft Ghost och är det något du hoppas på än idag?

Spelade som vanligt Halo Infinite under kvällen, och hamnade med en grupp svenskar jag inte var bekant med sedan tidigare. En av dem skriver om spel på hobbypremisser och vi hade en intressant diskussion. Ämnet gled in på Activision Blizzard, och hur detta kommer rubba cirklarna i spelvärlden.

Helt plötsligt säger en av personerna: "Sony borde köpa EA eller Square Enix, eller Take-Two". Det är en åsikt jag hört flera gånger på slutet. Åsikten tycks vara något i stil med att Microsoft köpt två tungviktare och därför borde Sony köpa en annan tungviktare. En i grunden lättbegriplig hållning med syfte att se till att det fortsätter vara hård konkurrens om oss köpare, och det kan nog de flesta sympatisera med.

Men det finns fyra saker med resonemanget som gnager lite i mig.

1. Activision Blizzard jämställs med Square Enix Jag har noterat att väldigt många personer, även här på Gamereactor, är förvånade över vad det kostar att köpa spelföretag och har ganska dålig koll på vad de är värda. Att tro att ett köp av exempelvis Square Enix skulle vara något som återställer balansen är snudd på befängt. Ta till exempel Final Fantasy XV, som lanserades år 2016. Det har än idag inte passerat tio miljoner sålda exemplar och anses vara en stor succé. Ett Call of Duty säljer ensamt mellan 20-30 miljoner exemplar, varje år. Till detta kommer sedan Blizzard, King och massor av annat. Det är därför uppköpet är tidernas överlägset största i spelvärlden genom alla tider.

2. Jag tycker Final Fantasy är roligare än Call of Duty Det behöver inte vara Final Fantasy, utan jag har hört samma argument med drömmar om Capcom, Sega, Ubisoft med flera. Kontentan verkar vara att om jag tycker ett spel är kul, så är företaget som gör det ett bra köp. Men det är ett skevt synsätt. Jag föredrar själv Final Fantasy och Yakuza framför Call of Duty alla dagar i veckan. Men de båda förstnämnda skulle inte påverka konsolköp i någon större omfattning, medan sistnämnda däremot skulle det. Spelköp (eller en prenumerationstjänst) är intäkter som i sin tur leder till fler spel och satsningar. Det gäller alltså att höja blicken över den personliga smaken om man vill förstå varför vissa utgivare köps upp men inte andra, samt att ett stort spel för med sig framgångar på fler sätt än bara en viss exklusivitet skulle göra oavsett hur kul jag själv tycker titeln är.

3. Man köper speljättar på Citygross Just det här med att köpa upp EA har det snackats om flitigt som ett svar på Activision Blizzard. Eller Take-Two. Men hela diskursen får det att låta som om man köper spelföretag på närmsta mataffär. I realiteten är det dock svårare. Orsaken till att inte Take-Two äger Codemasters idag, trots att de ju ville köpa dem förra året samt att ägarna sade ja, är att EA klev in med ett högre bud. Det säger aktieägarna såklart inte nej till. I den händelse att Sony (eller någon annan givetvis) ville köpa upp EA, Take-Two eller kanske Bandai Namco, tror jag det finns en hygglig chans/risk att Microsoft, Tencent eller en annan jätte såsom Amazon eller Facebook bjuder över. Marknaden har ingen fast prislapp, utan är mer en kaotisk basar och den som bjuder mest är den som går hem med varan, så det är absolut inte bara att köpa även om pengarna finns.

4. Sony kan köpa Take-Two och göra Grand Theft Auto exklusivt Inför uppköpen av både Bethesda och nu Activision Blizzard, har jag sett otaliga gamers förklara att det nog knappt blir några exklusiviteter eftersom det leder till uteblivna inkomster. Det är alltså Microsofts ekonomi dessa gamers oroar sig för, ett företag som på bara ett år plockar ut motsvarande hela Activision Blizzard och Bethesda i ren vinst. Detta samtidigt som man landar i att ett uppköp av Take-Two vore bra från Sonys sida för att göra Grand Theft Auto exklusivt i vad som skulle leda till större uteblivna intäkter än något annat spel någonsin. Inte ens Microsoft har valt att göra Minecraft exklusivt samt att de fortsätter stödja befintliga titlar, och de går till synes samma väg med Call of Duty. Oavsett vem som teoretiskt köper Take-Two, vågar jag med säkerhet slå fast att Rockstars gangsterserie kommer fortsätta vara multiformat. Allt annat blir för dyrt.

Skulle Sony lyckas komma över EA, hade det onekligen varit ett fint uppköp för deras del. Det hade förändrat förutsättningarna rejält och mildrat Activision Blizzard-effekten till viss mån. Men att köpa dem är alltså lättare sagt än gjort, flera giganter hade nog haft synpunkter på det. Och att köpa Square Enix hade i princip varit bortkastade pengar. Sony har redan i princip monopol på Final Fantasy-titlarna, de skulle ha väldigt lite att vinna för en relativt stor kostnad. Och om de skulle komma över en riktigt stor titel, då lär den heller inte bli exkusiv, se bara på Microsoft som sitter i exakt samma sits.

Grand Theft Auto kommer aldrig bli exklusivt, oavsett om det säljs till Microsoft eller Sony.

Jag tänkte börja med att bikta mig. Det har hänt förbannat mycket roligt på Gamereactor-redaktionen under de tjugo år jag varit en del av den. Men inte under något tillfälle har jag hört chefredaktör Petter Hegevall skratta så våldsamt frustande som när jag för länge sedan spelade Rainbow Six.

Minns inte vilken del i serien det var, men en av de första iallafall. De som känner mig vet att jag har ett tålamod och koncentrationsförmåga som är max en tweet lång, och därefter flyger tankarna iväg till annat. Detta rimmar otroligt illa med taktisk stealth och resultatet blev ett haveri av sällan skådat slag, där jag som mest lyckades hålla mig vid liv i åtta, möjligen uppemot nio, sekunder.

Nåväl, med den bikten avklarad har jag haft kul med Rainbow Six: Siege. Spelet är helt suveränt och förtjänt av alla framgångar det haft. Det visar även hur bra spel Ubisoft är kapabla till när de går utanför sitt mallade format som används så ofta numera. 

Jag älskar multiplayer i alla former, både lokalt och online, men bland det absolut bästa jag vet är co-op och lagspel. När jag hörde talas om Rainbow Six: Extraction (från början hetter det Quarantine) kändes det lovande. Allt det bästa från Siege inslängt i ett spel där jag får bekämpa utomjordningar tillsammans med andra. Kul på pappret!

Men... De senaste nio månaderna har jag spelat både Outriders och Aliens: Fireteam Elite. Båda dessa spel erbjuder också multiplayer för tre spelare där man slåss mot datorkontrollerade fiender. Outriders i synnerhet är för mig ett toppspel med massor av innehåll, roliga vapen och genomarbetat gameplay för co-op. Aliens är något sämre, men även det klart underhållande kortare stunder.

Till detta har jag även lirat en väldans massa Back 4 Blood, som dock är för fyra spelare, men även det toppklass på området. Rainbow Six: Extraction däremot, har varit under utveckling länge där det försenats i omgångar, men vad utvecklarna än använt den extra tiden till - så är det inte till att fräscha upp spelet.

Jag möts traggliga menyer som känns onödigt komplicerade och gör att jag inte kan komma igång med det roliga snabbt. Ett bemötande i spel som är bland det värsta jag vet. När jag gejmar vill jag aldrig att det ska kännas som att jag sitter i skolbänken och pluggar viktiga bifloder på det europeiska fastlandet eller viktiga årtal i brittiska kungalängden.

Rainbow Six: Extraction lyckas förmedla just den känslan (det här med menyer i spel och korvstoppning av information är något Ubisoft generellt skulle behöva bli bättre på). Än värre är att när jag börjar spela, så känns det inte mycket bättre. Det gameplay som fungerar så väl multiplayer, känns bara primitivt mot datorkontrollerade och rätt korkade fiender. Efter att ha sprungit runt med Master Chief och skjutit utomjordningar i en vacker actionbalett, är det som att gå minst tio år bakåt i tiden gameplay-mässigt.

Upplägget med längre banor och framslumpade delmål känns också bara som en sämre version av Back 4 Blood, och det tog inte lång tid innan de jag spelade med föreslog att vi skulle köra något annat istället. Horde i Gears 5 tycktes locka, likså Aliens: Fireteam Elite. 

Jag vill betona att jag inte spelat Rainbow Six: Extraction länge för att ge något betyg, men de jag lirade med ville helt enkelt inte spela mer efter någon timme, vilket ändå säger något. Och i all ärlighet ville jag inte lira mer själv heller. Det känns gammalt, tillkrånglat och helt enkelt inte roligt jämfört med de jämförbara alternativ som släppts under loppet av de senaste nio månaderna.

Rainbow Six och co-op är inte alls någon dum idé, men Ubisoft har tyvärr inte tagit tillvara på möjligheterna.

Redan i min artikel Microsofts offensiv, vilken skrevs bara timmarna efter att Activision Blizzard köpts upp, gick jag igenom vad jag tänkte om den fråga som tycktes vara viktigast för alla; kommer Call of Duty till Playstation. I ett välformulerat Twitter-inlägg under kvällen, har Phil Spencer kommenterat just detta:

"Had good calls this week with leaders at Sony. I confirmed our intent to honor all existing agreements upon acquisition of Activision Blizzard and our desire to keep Call of Duty on PlayStation. Sony is an important part of our industry, and we value our relationship."

Glasklart? Nja, som bland annat The Verge-redaktören Tom Warren pekat ut, finns det en del retorisk slalom här. Det som är uppenbart är att Microsoft, precis som med Deathloop och Ghostwire: Tokyo, ämnar fullfölja ingångna avtal. Sony har marknadsföringsrättigheterna till Call of Duty, och spelen kommer alltså under den tid avtalet är skrivet fortsätta släppas till Sonys konsoler, förmodligen med exkusivt innehåll dessutom.

Att Microsoft hedrar avtalet är positivt, men det är givetvis inte ett utslag av vänlighet, utan det hade kostat ännu mer pengar att bryta det - även om jag inte alls kan de juridiska detaljerna kring detta i USA. Sedan blir det otydligare, men att Warzone förblir ett spel tillgängligt för Playstation-publiken får ses som fakta. 

Spencer säger att det är "our desire" att ha Call of Duty till Playstation, men exakt vad det betyder kan man diskutera. Självklart kommer Sony inte bromsa detta, så finns det motkrav? Kanske vill Microsoft att det ska ske genom att tillåta Xbox Game Pass till Playstation, eller är de nöjda med upplägget utan att försöka få något extra?

Själv är jag lite kluven i vad jag tror om saken. När det stod klart förra året att Microsoft köpt upp Bethesda, talade Spencer om att allt handlade om exklusiva spel. Här har han sagt att det blir både exklusivt och uppenbarligen även multiformat. Men att jämföra något spel med Call of Duty blir såklart svårt. Spelet säljer ohyggligt bra år efter år och drar in multum, och enda bra liknelsen är väl FIFA-serien.

Att inte släppa Starfield och Elder Scrolls till fler format kan eventuellt kosta lite utebliven försäljning (även om jag genuint tror att väldigt många kommer spela det streamat, till PC eller bara skaffa en Xbox Series S), men dessa titlar kommer ju inte ofta och är därför perfekta draglok för en tjänst som Game Pass. Call of Duty lanseras år efter år, och att tappa kanske tio miljoner sålda spel varje premiär (dessa spel fungerar inte lika bra streamat och många - som jag - vill helt enkelt inte spela online till PC) samtidigt som den allmänna medvetenheten om varumärket krymper - blir verkligen dyrt.

Samtidigt är jag pragmatiskt lagd. Att Microsoft lägger ut i runda slänga 650 miljarder kronor i den största tech-affären någonsin, tyder ändå på att de har en plan. För samma pengar hade de kunnat finansiera 250 påkostade titlar och fått vartenda storspel direkt till Xbox Game Pass i åratal framöver samt köpt Capcom för växelpengarna. Rimligen är planen inte att fortsätta som förut, då hade de knappast köpt företaget. Så vad är den då?

Jo, en stor del tror jag är att de vill försvåra för Amazon och Google samt eventuellt också Facebook att få fäste på spelmarknaden. Om dessa företag inte får tag i Call of Duty, så blir det helt enkelt mycket tuffare för dem. Och det är framför allt där jag landar i mina tankegångar.

Att Microsoft så småningom tar över marknadsföringsrättigheterna av Call of Duty, att det blir Xbox-bundles och att det kommer ingå med Xbox Game Pass framledes samt att de prioriterar sina egna format i utvecklingen, tror jag är en självklarhet. Men till syvende och sist ska nog Spencers uttalande tolkas ganska precis som det låter.

Sony är en partner till dem som de har många projekt med, inte minst molnsamarbetet. De är dessutom ett företag som otvivelaktigt gör spelvärlden bättre. Att vissa extremt breda titlar som Minecraft (inklusive Dungeons) och Call of Duty fortsätter vara breda, är förmodligen i Microsofts eget intresse eftersom de är enorma kassakor, och att det samtidigt ger fler chansen att spela är i slutändan bara positivt. 

...och det är mina fem cent om saken.

Vad tror du, kommer Call of Duty-serien att släppas till Sonys konsoler även i framtiden?