Såhär var Solo: A Star Wars Story

Om jag hade fått välja en så kallad "origins"-film, så hade en rulle om Han Solo kommit ganska långt bak för min egen del. Vi vet att han har ett komplicerat förhållande med Lando Calrissian, vi vet att han vann Millennium Falcon över ett kortspel och vi vet att han hamnade i ultraskuld till Jabba the Hut efter en misslyckad smuggling som slutade med dumpad last.

Jag behöver egentligen inte veta mer än så. Han är lite slumpens hjälte, en gangster med ett nummer för stort hjärta för sitt eget bästa. Men fortfarande en gangster som inte tvekar att skjuta först. Däri ligger också mycket av hans storhet, genom att fylla i luckorna för tydligt får vi veta för mycket och hans agerande och lätt mystiska beteende i den ursprungliga Star Wars-trilogin är inte längre detsamma.

Jag hade betydligt hellre velat se en (eller helst två) filmer med Obi-Wan Kenobi, eller varför inte en rulle om Lando Calrissian eller någon annan nyckelhändelse i periferin. Men nu är det som det är och jag har nyss klivit ut från biosalongen efter att ha sett Solo: A Star Wars Story. Förväntningarna har varit lågt ställda och jag tyckte The Last Jedi var snudd på dålig och direkt föraktfull mot mycket som är Star Wars. Dessutom har det rapporterats om rejält med strul och personalbyten under produktionen, men det hindrade å andra sidan inte Rogue One från att blir en topprulle.

Så var tyckte jag då? Tja, innan vi går in på det, så VARNING för spoilers!

Redan från första stund greppar Solo lyckligtvis tag i mig på matinéliknande premisser, vilket är när Star Wars är som roligast för min egen del. Det påminner mer om de tidigare filmerna med mer rakt berättande och inga onödiga krusiduller.

Underhållningen brakar igång ordentligt redan de första minuterna med roliga personligheter och en svävarjakt som direkt för tankarna till framför allt F-Zero. Personkemin mellan Alden Ehrenreich och Emilia Clarke fungerar bra och sistnämndas medverkan var på förhand en av de saker jag oroat mig mest för i denna film, men lyckligtvis känns det som att allt sådant kommer på skam.

Sedan rullar det på. Minns ni den där scenen i Rogue One när de båda Mos Eisley-busarna Evazan och Baba dök upp som en liten blinkning till Star Wars-fansen? Det är ingenting jämfört med fanservicen i Solo. Det fullkomligen vräks på med aha-upplevelser, roliga paralleller, små ljudeffekter och sådant som jag misstänker att de mest inbitna Star Wars-fansen (dit jag räknar mig själv) kommer älska fullständigt. Allt du rimligen undrat över får sin förklaring (jag gillar verkligen varför Solo heter Solo och mötet med Chewbacca) och däremellan vankas det en närmast western-doftande film där det aldrig riktigt går att veta vem som går att lita på samt kreativa actionscener. Dit hör det underbara tiltande tåget vi fått se i trailers liksom allt som rör filmens Kessel-lopp.

Jag tycker också att det precis lagom mycket knyts an till Imperiet som mer än något annat finns i bakgrunden som en knepigt byråkratisk och enögd organisation som tagit över världen. Den här filmen utspelas i Imperiets skugga och även om vi får skymta klassiker som Star Destroyers och Tie Fighters, så känns det aldrig påträngande.

Jag tycker inte Calrissians droid L3-37 har något att hämta mot K-2SO från Rogue One, och känns mest malplacerad och förutsägbar, men det är en mindre bagatell som egentligen spelar liten roll i slutändan. Inte helt otippat är det Donald Glover som imponerar mest när det kommer till skådespeleriet, men jag gillar verkligen även Woody Harrelsons buttre gangster Tobias Beckett.

Ehrenreich har såklart den tuffaste uppgiften som ska gestalta en yngre version av en av de största filmikonerna någonsin. För min egen del tycker jag ändå att han gör ett gott jobb, och det är få tillfällen där jag inte tycker att Han Solo agerar som han borde. Visst, det är knappast något han kommer Oscars-belönas för, men jag vill gärna se en film till mer honom som Solo. Är också tacksam över utrymmet Chewbacca får här, han är verkligen en nyckelperson och inte bara en bifigur som i de båda filmerna i den nya trilogin.

Största minuspunkterna med filmen är att den nog ändå var i säkraste laget. Visst finns ett par schyssta överraskningar, men mycket vill ha mer och jag hade uppskattat några till. Vidare tycker jag att det ibland blir lite för mycket Star-Lord från Guardians of the Galaxy över Han Solo i vissa scener. Solo är ändå en enkel kille i slutändan och när det antyds att han varit direkt inblandad i skapandet av rebellerna blir det lite för mycket för denne slumpens hjälte.

I slutändan är jag ändå nöjd och belåten. Det här är Star Wars som känns som Star Wars och att slutet lämnas öppet för mer av detta gör mig på genuint gott humör, och mina farhågor kom helt på skam. Han Solo blev inte en mindre intressant figur av denna film, tvärtom känns han nu ännu roligare än innan.

Spinoff-filmerna "A Star Wars Story" har hittills varit det roligaste för min egen del sedan Disney tog över Star Wars, även om jag verkligen gillade The Force Awakens.