Min kärlek till 80-talets arkadspel

80-talet var på många sätt underbart. Och jag vet att många håller med, i alla fall vi som var unga då. Det var en enklare tid, inte bara för att man som barn inte behövde bry sig om vuxnas problem (jobb, pengar och räkningar). Nej, spelen var också enklare uppbyggda och mer direkta. Gameplay före grafik. Och det var förstås bara naturligt pga de tekniska begränsningarna, men ändå. 80-talet var unikt, och det gäller andra kulturella former som musik, mode och film också. Allt var inte så tungt, seriöst och deprimerande. Det var pastellfärg, axelvaddar och stora frisyrer. Det var lättsamt och kul. Det var kort sagt en bra tidsperiod för eskapism. På bio gjorde actionäventyrshjältar som Indiana Jones succé, inom musik trängdes både synthpop och hårdrock på listorna och arkadhallarna blomstrade med färgglada spel som Out Run och 1943.

Denna blogg skulle enbart ha kunnat handla om min övergripande kärlek till 80-talet, men jag har valt att inrikta mig på alla härliga arkadspel som gjorde tivolin, leksaksbutiker och pizzerior lite trevligare. Företag som Sega, Tecmo, Capcom, Taito och Midway formligen spottade ur sig klassiker på klassiker. Hemmakonsoler som NES och Commodore 64 försökte förtvivlat att komma så nära arkadupplevelsen som möjligt, men då dessa maskiner var tekniskt svagare blev man ofta besviken. Arkadmaskinerna regerade över hemmamarknaden, åtminstone prestandamässigt. Det skulle dröja till 90-talet och 16-bitarsmaskiner som Megadrive och SNES innan gränserna mellan arkadhall och vardagsrum skulle börja suddas ut på allvar.

Men nu gäller det alltså 80-talet. Jag har valt ut femton arkadspel som har betytt lite extra för mig. Och som fortfarande är roliga att spela. De kommer här i kronologisk ordning...

Track & Field (Konami, 1983)
Arkadfriidrott som sätter dina fingrars snabbhet på prov, men det är passande med ett sportspel som är fysiskt ansträngande. Här finns sex väl utvalda grenar, slägga och höjdhopp ger välkommen variation till knapphamrandet med fokus på timing istället.

Tapper (Midway, 1983)
Jobbet som bartender är tufft. Många krävande kunder vill ha omedelbar service, och det blir alltmer utmanande att hålla de stången. Ibland kan man plocka upp "dricks" och förvilla kunderna med bardansande fruntimmer. Simpelt men trevligt med en huvudfigur som påminner om Mario.

Bombjack (Tekhan, 1984)
Innan Tekhan blev Tecmo hann de släppa denna klassiker. Som superhjälten Jack ska man desarmera bomber på fem kända platser runt om i världen. Lyckas man göra detta i en speciell ordning får man extra bonuspoäng. Bra kontroll och utmärkt spelbarhet.

Paperboy (Midway, 1984)
Här blev det dags att axla jobbet som cyklande tidningspojke istället. Mycket unikt spel där man ska leverera morgontidningen(?) till rätt hus och brevlåda (ej genom fönstret). För varje dag som går under veckan blir det fler hinder och svårigheter i vägen. Som skenande katter, luffare, skateboardåkare eller i princip vad som helst.

Kung Fu Master (Irem, 1984)
Bemästra fem våningar i ett palats och rädda din flickvän Sylvia från ett kriminellt gäng. Ett av de allra första kung fu-spelen, och ganska banbrytande med sina unika bossar i slutet på varje våning. Melodislingan är monoton men ändå behaglig på något konstigt sätt.

Commando (Capcom, 1985)
Enmansarmé-konceptet var populärt under 80-talets "kalla krig". Här ska Super Joe ta sig igenom fiendeland och peppra otaliga soldater i träskmarker och på militärbaser. Väldigt linjärt men ändå underhållande actionspel.

Indiana Jones and the Temple of Doom (Atari, 1985)
Ett av de första lyckade licensspelen med filmsamplingar och varierad gameplay. Med piskan kan man rädda barnslavar ur sina burar, svinga sig över avgrunder eller piska thuggee-vakter. Allt funkar mycket bra. Som grädde på moset finns också speciella banor med gruvvagnsåkning.

Ghosts'n Goblins (Capcom, 1985)
Ökänt för sin svårighetsgrad. Men också en klassiker på goda grunder. Bra spelbarhet med intressanta miljöer, god bandesign och fantasifulla fiender. När riddaren Arthur tappar sin rustning ser det ganska kul ut när han springer omkring i kalsonger.

Out Run (Sega, 1986)
En röd Ferrari Testarossa, flickvännen vid din sida, välj en låt på radion och åk iväg längs palmprydda vägar med vinden i håret. Detta ÄR 80-talet och absolut supertrevlig eskapism. "A driving game, not a racing game" enligt skaparen Yu Suzuki. Mer avkoppling än tävling alltså, med höjdskillnader och förgreningar i vägen som stora nyheter.

Rygar (Tecmo, 1986)
Detta fanns på dåvarande Leksakshuset inne i stan, och spelades flitigt. De vackra bakgrunderna, den silkeslena spelbarheten och fiendedesignen gillades skarpt. Dock var svårighetsgraden lite väl tilltagen, men med lite övning kunde man komma hyfsat långt på en spelomgång.

Wonder Boy (Sega, 1986)
En skateboardåkande grottpojke kastar yxa, samlar frukt och hoppar över stenar i jakt på sin grönhåriga flickvän. Starkt influerat av Super Mario Bros, kanske inte lika briljant men ändå minnesvärt, charmigt och njutbart.

1943 (Capcom, 1987)
Också ett arkadspel jag minns från Leksakshuset. En klar förbättring från 1942 med snyggare grafik, kraftfulla power-ups och en välbehövlig energimätare. Dessutom möjligheten att spela två samtidigt.

Super Hang-On (Sega, 1987)
Out Run på motorcykel, dock utan vägförgreningarna. Färgstarka, fina omgivningar och en välkommen nyhet i boost-knappen gjorde spelet till en njutning. Utmanande och trevligt med en bra fartkänsla.

Rally Bike (Taito, 1988)
Ett lite annorlunda motocross-spel i fågelperspektiv. Riktigt beroendeframkallande med betoning på att köra förbi motståndare, tanka hojen på strategiska ställen och undvika hinder i omgivningen. Eller varför inte använda andra fordon (som lastbilsflak) till din fördel?

Toki (TAD, 1989)
Slutligen ett plattformsspel med apan Toki i huvudrollen. Toki är egentligen en förvandlad snubbe som ska rädda en prinsessa från en ond trollkarl. Man kan skjuta bollar genom apans mun, vilket är ganska annorlunda. Bra bandesign och ganska underhållande.

Japp, det är mina arkadfavoriter från 80-talet. Sedan finns det förstås mer historiskt viktiga titlar som Pac-Man eller Donkey Kong, men jag står för mina val. That's it folks!

"Tapper" är ett av arkadspelen som förekom i utmärkta Disney-filmen "Röjar-Ralf".