One small step for a game franchise, one giant leap for the gaming industry!

Jag har spelat igenom Ratchet & Clank: Rift Apart under den gångna veckan, och så här efter att ha sett eftertexterna rulla förbi råder det ingen tvekan om att Insomniac har skapat något utöver det vanliga här. Visst, själva spelunderhållningen är inget revolutionerade i sig (det är som vilket tidigare spel i serien som helst - på gott och ont), men det är i tekniken bakom kulisserna man hittar det som verkligen får en att tappa hakan.

Rift Apart är nämligen löjligt läckert, och detaljerna är snudd på absurda när man använder fotoläget och spanar runt i miljöerna. Allt från små insekter till obskyra bakgrundskaraktärer är mästerfullt framsvarvade och modellerade, och ljussättningen och de tillhörande reflektionerna får varje scen att kännas levande och verklig. Det känns faktiskt som man vandrar runt i en påkostad Pixar-film emellanåt, och när man dessutom lyckas få huvudkaraktärerna, Ratchet och nya lombaxen Rivet, att komma till liv via en ny päls- och hårteknik så är det svårt att hitta något visuellt att klaga över.

Ögongodiset är dock inte det enda som imponerar. Laddningstiderna är snabba som skabb, och första gången man susade mellan olika världar utan något som helst lagg eller väntan så var det en ögonöppnare för vad nästa generation är kapabel till. För detta hade verkligen inte fungerat på en Playstation 4, och även om Demon's Souls sparkade upp dörren i vintras för vad som är möjligt via Playstation 5 så känns det som Rift Apart verkligen hamrar hem budskapet till fullo.  

Själva spelet är visserligen, som sagt, inget nytt i sig (skulle de det en stark 8:a) men detta är samtidigt en demonstration för vad som är möjligt under åren som kommer. För äntligen känns det som om man kan sätta en ny standard över vad vi kan förvänta oss av morgondagens storspel, och Ratchet & Clank: Rift Apart är ett måste för alla de som suktar efter att se in i framtiden och drömma om vad som kommer härnäst.  

E3 är till ända och såhär efter drygt en vecka av utannonseringar måste jag säga att jag känner mig tämligen nöjd och belåtet med vad vi har fått se. Det har visserligen varit en märklig mässa i år (då det inte varit en fysisk mässa till att börja med) och många aktörer borde verkligen ha stannat hemma istället för att anordna egna event när de ändå inte hade något av värde att berätta - Ja jag tittar på er Koch, Capcom och Gearbox. Det har däremot funnits många ljuvliga spel som har visat upp sig under de gångna dagarna och jag tänkte, likt mina kollegor, lista mina favoriter. Here we go: 

Atomic Heart 

 Ja hur börjar man ens beskriva det här spelet? Ren och skär galenskap från första till sista bildruta var det, och jag kan verkligen inte vänta på att få veta mer och detta tiillsynes sinnesjuka äventyr. Utvecklarna bjöd på en snudd på perfekt utannonserinstrailer där intresset tilläts slå i taket samtidigt som frågorna kändes oändliga. Detta kan bli  precis hur bra som helst. 

Replaced 

 Jag är svag för läcker pixelgrafik, och nya Replaced blandar snygg retrokonst med moderna 3D-miljöer på ett underbart sätt. Det lätt osade Blade Runner-känslan gör såklart inte saken sämre förövrigt, och det 80-talsinspirerade soundtracket satte pricken över i:et.

 Forza Horizon 5

Detta såg, precis som Petter skrev i sin blogg, perverst läckert ut. Jag avgudade det första Horizon-spelet när det lanserades år 2012, och då jag aldrig doppade tårna i vare sig tvåan eller trean (och undvek att bli bränd) så var jag även förtjust i fyran när den släpptes under 2018. Femman ser sedan ut att bli ett av världens vackraste spel genom alla tider, och jag ser framemot att glida runt i Mexico och räkna alla tusentals taggar som finns på varenda kaktus.  

Advance Wars 1+2: Re-Boot Camp 

Jag älskar Advance Wars. Jag snodde min brors lila GBA-konsol för runt tjugo år sedan och föll pladask för den färgranna grafiken och det beroendeframkallade spelsättet. Nu ska originalet och uppföljaren Black Hole Rising göras om och släppas på Nintendo Switch, och jag tror aldrig en konsol har varit mer perfekt för en spelserie än som i det här fallet. 

Slime Rancher 2 

Om du inte redan har spelat Slime Rancher så finns det få saker i din backlog som är viktigare att ta tag i just nu. Denna kriminellt underhållande indiepärla från 2017 är nämligen fullproppad av charm och feelgood-stämning, och om du älskar spel som Harvest Moon, Animal Crossing och Stardew Valley så kommer du älska detta färggranna äventyr. Del två annonserades  under Microsofts pressevent under förra veckan och jag kan knappt hålla mig till nästa år för att få börja ta hand om min Slime-gård ännu en gång. 

Metroid Dread

Jag har väntat på Metroid Dread sedan 2006. Spelet skulle enligt uppgifter ha lanserats till Nintendo DS, men projektet lades på is och även om påskägget i Metroid Prime 3 Corruption höll hoppet vid liv ett tag så har det känts lönlöst under en längre tid. Nu är det dock äntligen dags att ta vid där GBA-klassikern Metroid Fusion slutande, och den 8 oktober är specialmarkerad i min kalender i detta nu. Dread lever, och jag är överlycklig.

Elden Ring

Det finns inget hetare spel på horisonten just nu. From Software har äntligen visat upp deras efterlängtade evighetsprojekt, och det ser verkligen sådär oförtjänt bra ut som man hoppades på förhand. Visst, det grafiska är fortfarande inte på någon ”wow-nivå”, men då From Software alltid har fokuserat på design och spelbarhet framför tekniskt ögongodis så känns det precis som det ska. Jag förösker sedan hålla förhoppningarna i styr, men innserst inne så känns det som om detta kan bli årtiondes  bästa spel redan nu. Väntan är olidlig. 

Vilka var dina favoriter från årets E3? 

Nu ska man inte dra för stora växlar av en reveal-trailer, men första intrycket av nyannonserade Battlefield 2042 känns väldigt lovande såhär direkt efter utannonseringen. Det är återigen en modern/futuristisk krigsföring som står i centrum, detta efter att Dice avverkat både första och andra världskriget i Battlefield 1 respektive Battlefield V, och jag tycker det är en klok inriktning att ta i kontrast till de ångestfyllda och historiska slagfälten vi kämpat på förut.

 Det jag gillade allra mest med den nya trailern är annars att man visade upp en lekfullhet samtidigt som man höll fokus på det där som gör Battlefield så skoj. Ni vet, när kaoset får ta överhanden och realismen får sitta i baksätet och sura. Det var bitvis det som gjorde Bad Company till en sådan succé och jag hoppas att Battlefield 2042 underhåller på liknande premisser. Att man dessutom slopar singleplayer-kampanjen och satsar helhjärtat på flerspelarläget är även det något som känns helt rätt, och att man inte gjort detta tidigare är för mig en gåta.

Vi har visserligen inte sett någon gameplay ännu (sker först den 13 juni), men baserat på den första trailern känns det förvånansvärt bra för egen del. Eller vad tycker ni?

Nyligen återförenades det svenska rockbandet Nestor efter att ha lirat ihop som ungdomar under 80-talets glansdagar. Jag hade aldrig hört talas om bandet innan, men av vad jag förstod skulle det blandas humor med 80-talstoner vilket lät intressant, om än inte jättespännande, på förhand. Vad som sedan med enkelhet skulle kunna fallera och stämplas som nostalgiskt komik-trams utan någon egentlig substans har numera utvecklats till en av skivorna jag ser allra mest framemot i år. För det är liksom en svulstig kärleksförklaring till nämnda årtionde vi pratar om här. Byggt smartness, en stor klick humor (främst i videoform) och mängder av musikalsikt kompetens.

Den första singeln ”On the Run” var riktigt bra, men det är först med giv nummer två, betitlad "1989", som jag tycker man verkligen tycker man når hela vägen fram. Det är svängigt, medryckande och löjligt tidsenligt samtidigt som man gör alltsammans med glimten i ögat. Frontmannen Tobias Gustavssons röst är förövrigt en stämma jag har saknat ända sedan bandet Straight Frank valde att stänga ner verksamheten för typ 10 år sedan, och att höra honom briljera här är verkligen en fröjd för öronen.

Om du inte redan har, lyssna du också

Jag älskar när utvecklare vågar testa nya saker, vågar göra något lite smågalet. Ni vet den där saken som kanske inte kommer vara den där självklara kommersiella succén utan istället är ett kärleksprojekt där tankarna har fått vandra fritt utan någon verklighetsförankrad motvikt som hindrar det kreativa från att bre ut sig. Biomutan är precis ett sådant spel. För det var längesen jag lirade något som känt så märkligt, så överambitiöst, så småtrasigt och så underhållande på samma gång. Man kan liksom se hur utvecklingsteamet har fått fria tyglar att testa både det ena och det andra, och det är befriande att denna typ av produkt kan få plats i ett spellandskap där säkra kort och utstuderade marknadsstrategier hör till det livlösa standardutförandet.

Biomutant är, med det sagt, inget jättebra spel. Grafiken är undermålig, det finns märkliga designval över hela produktionen och äventyret är fyllt av småskavanker som verkligen visar att den lilla svenska studion, som består av knappt tjugo individer, har bitit av en större bit en det klarar av att tugga. Jag har dock trots detta väldigt kul när jag lirar som en muterad krigarkatt, och det finns en typ av old school-charm som är hämtad från PS3/Xbox 360-tiden som jag inte kan få nog av. Det är ett dåligt, men bra spel - om ni förstår vad jag menar?

Det största problemet med Biomutant är däremot att det kostar alldeles för mycket i dagsläget. Priset speglar nämligen inte produkten man levererar, och jag är rädd att detta kan få många, som förmodligen hade kunnat uppskatta denna typ av upplevelse, att avvakta med ett köp. Det bästa, enligt mig, vore om man istället kunde få ut Biomutan på en prenumerationstjänst likt Xbox Game Pass, alternativt ”ge bort” det via Playstation Plus eller Epic Game Store för att få folk att ge det en chans. För Biomutan är som sagt inte ett jättebra spel på egna ben, men jag tror verkligen spelbranschen mår bra av dessa märkliga titlar, och det är synd om folk missar detta pågrund av en alldeles för dyr priströskel. Det finns nämligen potential i denna biologiska avfallssoppa, och jag hoppas utvecklarna kommer lära sig av sina misstag och förhoppningsvis leverera en starkare produkt i en potentiell uppföljare.   

Betyg : 6/10