Svenska
Topp 30 SNES-spel (12-6)

Topp 30 SNES-spel (12-6)

Skrivet av jeppe130 den 5 november 2010 kl 12:29

Jag måste förvarna att det kan förekomma en del särskrivning i den här texten. misstolka inte det förresten.


Läs gärna del 1 & 2 innan du påbörjar denna del.

Del 1:
http://www.gamereactor.se/blog/jeppe130/177666/

Del 2:
http://www.gamereactor.se/blog/jeppe130/177885/

12. Super Mario RPG: Legend of the Seven Stars (1996)

Tekniskt sett det bästa RPG:t på SNES men praktiskt sätt inte riktigt. Med Tekniskt sett så menar jag då att det är teknologiskt bäst som i sin grafik som är fantastiskt välgjord men nästan i designen också för det finns ytterst mycket variation mellan de olika miljöerna. Jag orkar inte för en femte gång gå igenom hur ett RPG fungerar för det är ungefär likadant här förutom att alla karaktärer har specialattacker och kan skydda sig från attacker så att de tar mindre skada. En annan klar skillnad är att det här egentligen är det första Mario Spelet som har någon form av handling överhuvudtaget. Spelet är däremot ganska kort och för lätt hela tiden. Inte ens sista bossen är svår överhuvudtaget. En kul sak är att alla har någon form av vapen också vilket visserligen känns fel men det är kul att se vad dom använder. Det är som allt jag har att säga om Mario RPG. Det börjar bli lite svårt att skriva något nytt om RPG:n när det redan finns 5 stycken på listan.


11. Mega Man X (1993)

Mega Man X kommer aldrig att vara lika bra som originalserien men det första spelet är utan tvekan ett spel av klass och fungerar även till denna dag. Mega Man X fungerar ungefär likadant som vanliga Mega Man; man väljer en bana, skjuter robotar och undviker spikar/taggar/spetsiga saker och i slutet av banan så möter man en boss som är svag mot någon annan boss' kraft. Du får alltså en av bossens attacker när dom besegras som kan användas senare men som drar energi för varje gång du använder den. Skillnaden mellan X och originalet är att Mega Man X kan hoppa mellan väggar eller bara hoppa upp via en vägg. Han kan också hitta uppgraderingar på olika banor för att bli starkare eller snabbare. Storyn i X-spelen är dessutom något mörkare än i vanliga Mega Man.

Däremot så finns det som ingen riktig charm i dom. Inte som original-serien åtminstone och eftersom att det finns ett sådant på SNES också så kan jag bara inte ge Mega Man X en högre placering för det är bara inte ett bättre spel, trots att det är mer fartfyllt och bättre gjort. Grafiken är däremot ganska tråkig och spelet är för lätt och kort och är ett Mega Man för lätt så är någonting fel.


10. Donkey Kong Country 1 (1994)
Sp
Donkey Kong Country är ren och skär plattform i dess ädlaste form. Det går helt enkelt ut på att du ska ta dig från vänster sida av banan för att ta dig längst till höger. Svårare än så är det inte. Däremot så är ju banorna varierande och fiender... Tja, Dom är ganska olika. Kort sagt: Ta dig genom banorna, besegra världarnas boss och besegra sedan sista bossen i sista världen som vägrar att dö, trots att eftertexterna börjat rulla.

Donkey Kong Country innehåller också väldigt mycket humor och kan faktiskt vara riktigt roligt. Även grafiken är bra och använder samma chip som Super Mario RPG om jag inte minns fel för att få till grafiken. Det finns dock bättre plattformsspel på konstolen. grymt svårt på slutet.

9. E.V.O. Search for Eden (1992)

Ett unikt spel, minst sagt. Ganske okristet också eftersom att man går igenom evolutionen (visserligen så har Enix tagit sig några friheter med den men ändå).

Kort sagt så kan man säga att spelet är ett plattformspel med RPG inslag men det är mer än så skulle jag vilja säga. Du börjar som en liten fisk under devon (geologisk period där de första landdjuren uppstod) som utvecklas mer och mer ju längre du kommer under perioden och till sist så blir man faktiskt något form av landdjur och en ny period börjar. Så här fortsätter spelet tills man är en grottmänniska och får slåss mot marsianer. Konstigt spel. Väldigt konstigt.

Men var är RPG inslagen undrar du då kanske? Från vad jag har skrivit så verkar det ju trots allt som att det bara är ett vanligt plattformsspel med lite växlande inslag. Jo, det är nämligen så att under spelet så får du kött av att döda dina fiender och detta kött blir som Exp. och när du har nog så kan du välja att uppgradera någon del av din varelse och det häftiga här är att den faktiskt byter utseende beroende på vad du väljer att göra bättre. Du kan visserligen inte uppgradera till ett annat djur av det här men i slutändan så är t.ex. fisken inte sig lik överhuvudtaget.

Jag kan inte säga att spelet är jättestort men banorna är inte riktigt den vanliga "gå från en sida till den andra" formulan utan banorna är faktiskt ganska öppna och får det att verka som att det är fritt men självklart så ska du till andra sidan av banan fast med några omvägar och miljöbyten först så man blir liksom lurad av spelet att tro annat. Grafiken är också välgjord och så men inte den bästa som SNES har att erbjuda.


Ett konstigt spel. Väldigt konstigt, men också väldigt fritt för att vara plattform.


8. Mega Man 7 (1995)

Här har vi alltså det enda riktiga Mega Man spelet som släpptes till SNES (Mega Man & Bass fanns visserligen också men det släpptes bara i Japan och är långt ifrån lika bra som sjuan) och det är självklart inte lika bra som de tidigare NES spelen men det är definitivt bättre än sexan.

Grafiken har uppdaterats en hel del sedan NES-tiden och Mega Man 7 är faktiskt ett riktigt snyggt spel och mycket snyggare än Mega Man X. Banorna är välgjorda och stora för att vara i ett Mega Man men ändå inte för stora eller långa. Kontrollen skulle man väl kunna finslipa egentligen för den är inte totalt perfekt och reagerar lite för segt men den får ändå jobbet gjort i slutändan.

Mega Man 7 är faktiskt förvånansvärt lätt (förutom sista bossen. Herregud vad svår den är) och det finns som inga riktigt svåra ställen som man fastnar på och bossarna har ytterst simpla mönster som man kan lära sig på nolltid. Även sista bossens mönster är lätt att lära sig men attackerna är ändå svåra att undvika. Som tur är så har man sin trofasta E-tank i nio exemplar som gör spelet ack så mycket lättare.

Det är helt enkelt Mega Man och jag älskar dom spelen. Visst finns det problem i sjuan som borde fixas men i grund och botten så är det ett fantastiskt spel som visserligen varit bättre i 8-bit. Tur då att det finns en sådan version också.

7. Final Fantasy IV (1991)

Det var svårt för mig att komma på var spelen just i topp 7 skulle placeras men i slutändan så kom Final Fantasy IV sjua.

Final Fantasy Iv alltså. Det första Final Fantasy som släpptes till SNES och det är ett riktigt bra spel och även det första Final Fantasyt med en riktig handling enligt mig om än väldigt vek. Jag ska som vanligt inte gå igenom handlingen för det tar upp allt för många av mina 12000 ord.

Final Fantasy IV är, jämfört med tidigare spel i serien, ett väldigt stort spel med tre olika världar att åka igenom fast en av dom är mest lava och den andra mest berg så det är egentligen bara den första världen som är något att ha men det är ändå trevligt att ha lite variation. Sen så finns det ju också massor av grottor och dylikt så det finns gott om platser att utforska och hitta skatter på.

Det är ju ett tidigt SNES spel så grafiken är inte precis den bästa på konsolen men samtidigt så är den ju inte dålig. Ganska unik faktiskt men alla sprites är så ohyggligt små. Inte så att dom är omöjliga att se och det är inte ett problem alls men dom är verkligen små.

Jag har inte gått igenom hur spelet fungerar än men så har jag gjort det i sex andra RPG:n nu så jag går kvickt igenom det: Ett RPG där du alltså utforskar en värld, slåss mot monster via random encounters d.v.s fiender som inte syns på världskartan som du slåss mot efter ett slumpmässigt antal steg. I strid så turas dina karaktärer och monstren om mellan vem som attackerar. Efter att ha slagits mot nog många monster så går du upp en level och blir då starkare. Jag förväntar mig att alla ska veta det här men jag säger det ändå.

Problemet med fyran är att det är för lätt och att sexan är bättre. Ganska mycket bättre.


6. Super Mario World (1990)

Ett spel som inte är överskattat alls och inte heller underskattat. Ett ganska välbalanserat spel alltså.

Super Mario World var Marios debut på konsolen om jag inte minns fel och det är i sanning ett fantastiskt spel och är också bland de 1% bästa spelen på SNES vilket är en stor bedrift. Det är inte Super Mario Bros. 3 men det är få spel som kan nå dess klass ändå.

Grafiken är lekfull och banorna är många, precis som det ska vara i ett 2D-Mariospel. Sen så debuterade ju också Yoshi i Super Mario World vilket är ett stort plus i sig, trots att han borde bli krossad av marios kroppsvikt egentligen.

Alltså jag vet seriöst inte vad jag ska skriva om Super Mario World egentligen. Det är precis som alla andra plattformsspel egentligen förutom att andra spel inte innehåller samma charm som Super Mario spelen (förutom de två andra plattformsspelen som finns i topp 5) och de har inte heller blommor som gör att man kan kasta eldbollar eller en fjäder som ger dig en flygmantel vilket inte går ihop överhuvudtaget men det är väl det fantasifulla som gör att man älskar Mario men det kan självklart också vara nostalgin för i stort sett alla barn, oavsett när de är födda, växer på något sätt upp med Mario. Jag gjorde det med NES-spelen, trots att jag är född 1995 när det var gaaaaaanska dött, och det är väl därför som jag gillar Super Mario Bros. 3 så pass mycket. Man vet aldrig

Plattformsspel i världsklass som har åldrats fantastiskt väl. Precis som vin så blir det bara bättre med åren.

HQ