Svenska
Topp 30 SNES-spel (30-21)

Topp 30 SNES-spel (30-21)

Skrivet av jeppe130 den 2 november 2010 kl 13:44

Här har vi den alltså. Min lista över de bästa SNES spelen någonsin. Eftersom att det däremot finns så många fantastiska spel så är det helt omöjligt för mig att bara välja tio så därför så har jag istället topp 30 för att göra det mer rättvist.


30. Final Fight (1990)

Final Fight är ju i grunden inte mer än något annat beat-'em up (som är en ytterst enformig genre) egentligen men det finns ändå något speciellt över spelet. Kanske är det de olika miljöerna eller den helt brutala svårighetsgraden senare in i spelet men Final Fight är ett ytterst beroendeframkallande spel, trots att det är något massakrerat på SNES då en bana tagits bort och man inte kan spela som Guy men det är egentligen inget problem när man spelar det. Däremot så är det väldigt enformigt och egentligen ett ganska halvtaskigt spel men det är viktigt för konsolen och genren i sig så därför så får det komma med på listan ändå.

29. Rock 'n Roll Racing (1993)

Ett ytterst intressant spel med ett riktigt hårt soundtrack. Spelets handling vet jag väl inte riktigt men det spelar ingen roll egentligen. Man kör bil på olika planeter mot utomjordingar och annat. Det är allt du behöver veta. Det finns inget speciellt unikt i spelet och det har heller inte åldrats väl men herregud vad underhållande det är att spela ändå. Kontrollen är bra, grafiken är riktigt välgjord och banorna är varierande så vad är då problemet med det här spelet då? Tja, för det första så är ju Rock 'N Roll Racing inte överhuvudtaget originellt och har dessutom inte åldrats väl alls. Jag skulle också säga att medans alla bilar i teorin är olika och bra på olika sätt så fungerar dom ändå precis likadant i grund och botten. Det är också väl lätt.

Det var förresten Silicon & Synapse som utvecklade Rock 'N Roll Racing, numera kända som Blizzard Entertainment.

28. Batman Returns (1993)

Ännu ett Beat-'em up på listan trots att jag redan konstaterat att jag finner dom att vara enformiga och ganska tråkiga? Batman Returns är dessutom inte mycket mer än ett normalt Beat-'Em up och känns ytterst Captain Commando/Final Fight (Capcom helt enkelt) men det är någonting med det som får mig att stanna kvar. Möjligtvis är det grafiken, stämningen eller musiken. Möjligtvis lite av allt. Det finns också en bana där man använder Batmans batmobile men den är inget mer än lite variation i spelet och är inte mycket att hänga upp i julgranen. Batman kan också slå in fiender i fönsterrutor men även det tillför ytterst lite till spelet, förutom att det är ett trevligt tillägg. Problemet med spelet? Att det fortfarande är ett Beat-'em up och därför aldrig kommer att vara ett särskilt roligt spel efter att man klarat ut det men så länge det varar så är Batman Returns ett spel som håller ytterst hög klass. Åtminstone högre än Batman Forever.

27. Clock Tower (1995)

Ett survival horror spel på SNES? Det låter kanske galet men det fungerar förvånansvärt bra faktiskt. I spelet så tar du rollen som Jennifer Simpson som tillsammans med några andra föräldralösa barn hamnar på ett barnhem i Norge. Jo faktiskt. Spelet utspelar sig i Norge.
Sen förstår väl alla vad som händer? Om inte så kan jag säga det: Barnen dör, eller egentligen har jag för mig att bara ett av barnen måste dö men jag kan minnas fel. Det är då upp till Jennifer att stoppa morden, typ. Annars så kan man bara hitta bilnycklar och köra ifrån huset men det är som lite väl lätt och ger också det sämsta slutet så strunta i det.

Clock Tower är väl inte särskilt skrämmande idag men det vidhåller en fantastisk atmosfär till denna dag, framförallt när man jagas av mördaren eller typ blir ihjälskrämd av en spegel. Det är även, precis som Final Fight, ett ytterst svårt spel som verkligen kräver att man tänker till för att klara ut det. Våldsamt och underhållande men det håller ändå inte riktigt SNES klass nuförtiden och är egentligen inte ett särskilt minnesvärt spel så därför får det bara plats 29. Det är dock mycket bättre än Final Fight

26. Castlevania: Dracula X (1995)

Faktum är att jag snudd på hatar det här spelet men saken är den att spelet egentligen inte är så dåligt om man tänker efter och det är egentligen bara på grund av det riktiga Rondo of Blood och Super Castlevania IV som det här spelet verkar så dåligt trots att det egentligen inte är det. Rondo of Blood är ju uppenbart, det är spelet som skapade Dracula X och det är ungefär samma spel fast bättre, snyggare och egentligen bättre på alla sätt och vis och om man inte är påläst så är det vad man förväntar sig från Dracula X också när man spelar det för första gången eftersom att dom innehåller samma huvudperson, börjar ungefär likadant och har samma grafiska stil. Sen så blir man besviken på hur olikt spelet är och den idiotiska svårighetsgraden. Jag säger inte att Rondo of Blood är lätt men när man väl kommit en bit i spelet så blir det en djävulsk svårighetsgrad. Det är också mycket kortare än RoB.

Super Castlevania IV förstörde Dracula X eftersom att det var det första Castlevania som släpptes till SNES och, enligt mig, ett av konsolens bästa spel. Det var även revolutionerande för Castlevaniaserien och tillförde många nyheter och förbättringar (mindre stela kontroller samt full kontroll över piskan) och självklart förväntade man sig att dessa förbättringar skulle finnas i Dracula X men tänk vad besviken man blev när spelet påminde mer om NES spelen där hoppen var svåra att kontrollera och pisken bara kan slås framåt. Man kan däremot hoppa i trappor vilket kan hjälpa en hel del.

Så, skulle Dracula X vara ett bättre spel om Super Castlevania IV och Rondo of Blood aldrig funnits? Med största sannolikhet. Spelet är ju trots allt snyggt och utan fyran så skulle man inte förvänta sig den exakta kontrollen över Richter Belmont som man inte får.

Spelet får alltså en plats på listan för vad det egentligen är.

25. Aladdin (1993)

Aladdin är tveklöst min favoritfilm som Disney någonsin kommit ut med och en av mina favoritfilmer överhuvudtaget och som tur är så är faktiskt spelet riktigt bra också. Till skillnad från Mega Drive versionen där Aladdin går omkring och hugger folk med ett svärd (en sabel för att vara exakt) och dör konstant så går SNES versionen mer ut på akrobatik och att undvika fienderna istället för att hugga ner dom. Arabisk stealth typ. Aladdin har för övrigt inget svärd i spelet utan får förlita sig på äpplen som kan typ paralysera fienderna så att Aladdin sen kan hoppa ihjäl dom. Death by parkour liksom. Jag finner det dock att vara riskabelt att göra eftersom att det är förvånansvärt svårt att inte bli skadad själv.

Spelet har trevlig och färgglad grafik och har någorlunda stora banor vilket både kan vara plus och minus egentligen beroende på hur pass mycket du vill hoppa omkring.

Något unikt med Aladdin är att det bara finns två bossar i hela spelet, en beroende hur du ser på saken och nu ska jag förstöra allt genom att säga vem sista bossen är.

det är Jafar, uppenbarligen. Han var ju skurken i filmen så han är självklart skurken här också men han är löjligt simpel i spelet och är ingen utmaning överhuvudtaget. Det märks att spelets bossar inte var Capcoms största prioritet vilket i sig är konstigt eftersom att Capcom är skapare av Mega Man som vid det här laget innehåller över 200 bossar.

Jag vet inte riktigt varför jag inte sätter det här spelet högre på listan för det är egentligen bara sista bossen som är ett problem eftersom att han är för lätt men det är någonting som inte känns helt rätt med spelet. Jaja, det kom åtminstone med på listan.


24. Super Mario Kart (1992)

"Men vad nu då? Är Super Mario Kart bara på 24:e plats?" undrar du nu och svaret är självklart ja för annars så skulle jag inte skriva det. Saken är den att medans Super Mario Kart är ett underhållande spel och faktiskt har åldrats förvånansvärt bra så har det ingenting mot Mario Kart 64 och Doubledash. Anledningen till detta är fuskandet. Spelets CPU:s fuskar något så djävulskt att det knappt är spelbart på svårare svårighetsgrader. Dom kan få stjärnor bara sådär eller typ hoppa tio meter upp i luften för att undvika skal. Det sistnämnda har jag som alltid misstänkt är en bugg men jag vet inte helt säkert. Annars så är det ett trevligt spel och mycket bättre än Mario Kart Wii. Grafiken finner jag dock att vara väl snäll och barnkritsaktig vilket drar ner betyget ett snäpp och gör att spelet hamnar på en stadig 24:e plats.

23. Congo's Caper (1992)

Om jag inte minns fel så var Congo's Caper tvåa på min lista över de bästa SNES-spelen som ingen spelat och det är också ett väldigt bra spel, bara inte ett av det bästa tio. Congo's Caper är då alltså ett tämligen normalt plattformsspel som utspelar sig under stenålder, lite som Joe & Mac: Caveman Ninja som jag för övrigt funderade på att lägga in på listan men avstod. Banorna är plattformiga, fienderna är ytterst plattformiga men bossarna däremot. Dom är visserligen också ytterst plattformiga men det krävs också någon form av taktik för att besegra i stort sett alla. Några exempel är den första bossen som man måste slå grottmänniskor på för att den ska skadas eller Vampyren som man ska attackera när han förvandlats till fladdermöss. Däremot så håller det inte bredvid spel som Super Mario World och Kirby's Dreamland 3, två fantastiska plattformsspel. Det har däremot åldrats bra men det har däremot inte riktigt grafiken gjort. Det dras också ner lite av att, precis som i Aladdin, sista bossen förvånansvärt nog är en av få bossar som egentligen inte kräver någon taktik. Det är bara att undvika attacker och slå på den. Trist.

Som sagt så är spelet bra men håller inte tillsammans med dom bästa plattformsspelen så därför får det en 23:e plats

22. TMNT: Turtles in Time (1992)

Ännu ett Beat-'em up på listan men jag försäkrar er att det här blir det sista. Turtles in Time är bara Beat-'em up och lite framtidssurfing men är ett väldigt välgjort och smått humoristiskt spel. Det har liksom det där lilla extra som Batman Returns och Final Fight inte lyckades uppnå. Grafiken är dessutom trevlig och lekfull. Allvarligt talat så finns det inte mycket att säga om det här spelet som inte sagts om de andra Beat-'em ups (som är förvånansvärt jobbigt att skriva på dator) redan så jag ska nog egentligen lämna det här men jag har två saker kvar att säga om det. Spelet har faktiskt en någorlunda bra handling till skillnad från Final Fight där borgmästaren verkar slå ner alla sina medborgare (vilka valde honom egentligen? Alla är ju emot honom) för att rädda sin dotter och Batman Returns har ingen riktig handling alls egentligen och påminner ytterst lite om filmen. Handligen ska jag inte gå in djupt på alls men i det stora hela så är det ju bara att stoppa Shredder och hämta tillbaka frihetsgudinnan. Det låter galet men det är faktiskt så.
Som titeln antyder så reser man även i tiden i spelet vilket kan skapa många trevliga miljöer och banor. Ett varierande spel alltså.
Sista bossen är ganska trevlig också förresten.

21. Contra III: The Alien Wars (1992)

Jag ska hålla mig kort nu för det enda felet här är egentligen på grund av mig. Spelet är riktigt snyggt för att vara gjort 1992, kontrollen är exakt och banorna samt fienderna är välgjorda och inte totalt korkade (jag menar det för banorna också). Det finns dock ett problem som helt på egen hand drar ner det här spelet och det är svårightsgraden i det. Contraspelen är ju extremt svåra och det här var för mig inte någon skillnad alls. Det vinner över mig varje gång jag spelar det. Visst, nog finns konamikoden för att ge dig 30 extraliv (dock bara i den japanska versionen) men inte ska man väl behöva fuska för att klara ut ett spel. Kort sagt; Riktigt bra spel som dras ner av dess riktigt hårda svårighetsgrad.

HQ