Okej, det var ett bra tag sedan som jag började med den här topplistan men jag har faktiskt ett liv utanför att göra den här listan och dessutom så är det svårt att bestämma sig för vilka spel som ska var för medans jag visste exakt vilka spel som skulle vara i topp 5 så är det svårt att placera dom helt rätt.

Och med det sagt så säger jag att vi påbörjar den sista delen av min topplista!

5. Super Mario World 2: Yoshi's Island

Ja faktiskt. Jag tycker att Yoshi's Island är bättre än Super Mario World. Ganska mycket bättre rent av. Musiken kanske inte är lika bra som I SMW men själva spelet och dess supermysiga design lyfter dock upp spelet till skyarna. Sedan så slits det ner igen av att Baby Mario skriker så ofantligt irriterande men inget spel är ju trots allt helt perfekt.

Det är väl egentligen allt som jag måste säga om Yoshi's Island egentligen men jag har aldrig varit så kortfattad och kommer inte att vara det nu heller.

Medans Yoshi's Island fungerar ungefär som Super Mario World så finns det ändå några stora skillnader. T.Ex att man som Yoshi kan äta upp fiender och sen spotta ut dom som projektiler mot andra fiender men de kan även sväljas och göras till ägg som Yoshi även kan skjuta på typ knappar som inte kan nås annars. En spännande spelmekanik som tillför mycket. En annan intressant sak är att Yoshi i stort sett inte kan dö (förutom via stup eller lava) utan när han blir träffad så flyger Baby Mario iväg från honom och en timer startas. Om Yoshi inte lyckas få tag på Mario innan tiden är ute så kommer några Toadies och tar Mario därifrån och Yoshi "dör". Även detta en intressant (men ack så irriterande) spelmekanik som ger det här spelet ett ganska unikt upplägg.

4. Kirby's Dreamland 3

Här har vi alltså det sista plattformsspelet på listan och av flera goda anledningar, trots att dom flesta antagligen kommer att misstycka.

För det första så är Kirby's Dreamland 3 det absolut snällaste spelet som finns och någonsin kommer att finnas. Spelet ser ut som att det ritats med krita, alla ljudeffekter låter supersnällt och huvudpersonen är ju trots allt Kirby som är en rosa boll. Snällare än så blir det faktiskt inte. Att Kirby sedan äter upp sina fiender för att ta deras krafter låtsas vi inte om här.

Dreamland 3 tillförde en ny kraft som tyvärr aldrig skulle förekomma igen trots att den är klart häftigast och det är självklart soparkraften där Kirby sopar damm för att besegra sina fiender. Även det låter jättesnällt förresten. Sedan så finns självklart även de gamla vanliga krafterna som Eld, el och parasoll (Snällt!). Däremot så får krafterna ett helt nytt djup i och med medhjälparna som Kirby kan rida på i spelet. Dessa inkluderar en hamster, en liten grön fågel samt en katt. Alla mycket snälla. Beroende på vilket djur som Kirby rider på (misstolka ej) så ändras sättet som Kirby använder kraften på som t.ex. när Kirby använder elkraften med den lilla gröna fågeln så blir den radiostyrd av Kirby. Många olika krafter i spelet alltså. 56 olika för att vara exakt.

Musiken är fantastisk och jag har inget mer att tillägga om den. Verkligen fantastisk.

Vad är då problemet med Kirby's Dreamland 3? Tja, det är kanske väl lätt på sina ställen och det är jätteirriterande när man spelar tillsammans med någon annan och är den andra spelaren eftersom att Kirby då kan äta upp dig och det kommer att hända. Ofta.

3. Super Castlevania IV

Det var såååå svårt att komma på vilka av de spel i topp tre som skulle vara var men tyvärr så drog SCIV det kortare strået och kommer på tredje plats, vilket visserligen är väldigt imponerande ändå.

Castlevania IV är precis som tidigare spel i serien ett tämligen normalt plattformsspel (ojdå, då var alltså inte Kirby's Dreamland 3 listans sista spel i genren) förutom att precis allting som var fel med de tidigare spelen är förbättrat här eller i Castlevania II:s fall, helt borttaget (som tur är). Hoppen fungerar bättre, Piskan kan slås åt alla håll och Simon kan utföra en Moonwalk när han går upp för trappor. Det sistnämnda tillför väl ingenting till själva spelet men det är ändå smått underhållande. Grafiken är riktigt välgjord och det är svårt att faktiskt tänka sig att Super Castlevania IV var ett av de första spelen som släpptes till gamla SNES. Animationerna är för det mesta mjuka men kan stelna till lite på vissa ställen och försöket till 3D på en bana går väl att debattera om hur pass bra det gick egentligen men i övrigt så är det ett riktigt snyggt spel.

Kontrollen är bra men det tog lite tid för mig att vänja mig vid att man måste trycka på R (eller L. Jag kommer inte riktigt ihåg just nu) för att använda sitt andra vapen till skillnad från uppåt och attackknappen men man vänjer sig ganska snabbt. Kontrollen är för övrigt ytterst responsiv. Ännu en gång så måste jag tydligen använda mig av ett påhittat ord.

Jaja, det var väl allt om det. Super Castlevania IV har väl inga större minus förutom att spelet möjligtvis är väl svårt på sina ställen, för det är verkligen svårt, utan det är helt enkelt bara inte lika bra som nästa två spel på listan.

2. The Legend of Zelda: A Link To the Past

Alla trodde säkert att ALTP skulle vara etta på listan efter att Super Metroid eller Super Mario World inte var det men jag är inte så förutsägbar. Ett spel är trots allt inte bäst bara för att andra säger det. Däremot så är A Link To the Past inte långt ifrån att vara bäst av alla SNES spel och är definitivt ett spel av rang. Däremot så är jag ganska förutsägbar annars och måste säga att Ocarina of Time ändå är det bästa Zelda-spelet men det hör inte hit.

A Link to the Past är ett oerhört välgjort spel och kan mycket väl vara det allra största spelet till SNES och om inte så är det inte långt ifrån för spelet har åtta ytterst stora tempel och TVÅ världar. Ja just det, A Link To the Past har faktiskt två världar. Visserligen så är dom till storlek och naturfenomen precis likadana förutom att den andra världen är något mörkare och trasigare än den första. Att man också måste resa mellan dessa världar för att kunna lösa vissa pussel är riktigt smart och välgjort. Det är förresten också en viktig del av Zelda-serien och någonting som nästan gjorts helt perfekt i det här spelet: pusslen. De är många och smart uttänkta samt kan göra dig helt galen efter ett tag och det är ganska unikt med ett spel där man faktiskt måste tänka så pass mycket som i Zelda-spelen. Om du inte spelar strategispel alltså.

Jag bryr mig inte om vad ni tycker men jag finner grafiken i spelet är vara ganska svag egentligen. Visst, nog är det färgsprakande men väldigt simpel för det mesta. Inte så jätteseriös alltså och det är inte Super Mario World eller Kirby's Dreamland 3 heller men de ser ändå bättre ut än ALTtP. Men vem bryr sig om grafiken egentligen? Det är ju trots allt spelbarheten och allt däremellan som räknas och Zelda har allt det där och lite till.

Ett långt äventyr som har en perfekt svårighetsgrad och ett fantastiskt soundtrack. Det finns få spel som lyckas blanda alla olika element som Link lyckas göra här och det här är spelmagi på högsta nivå. Nästan.

1. Final Fantasy VI

Ettan kan för vissa vara förutsägbar och för vissa inte men det går inte att komma ifrån hur fantastiskt det sjätte spelet i Final Fantasy Serien faktiskt är. Absolut allting gick rätt här borta är den lekfulla grafiken från femman och den halvtaskiga handlingen i alla tidigare spel för i Final Fantasy VI så bjuds vi på en något mörkare värld med en väldigt mycket mörkare och mer välgjord handling som ibland kan beröra. Spelet är kort sagt mörkt och riktigt dystert på sina ställen. Som vanligt så går jag inte igenom handlingen eftersom att jag bara har 12 0000 ord på mig att skriva slutet på listan.

Final Fantasy är precis som Fyran och Femman i grund och botten ett tämligen vanligt RPG och även här finner vi ATB, random encounters och karaktärer som tagna ur sagoböcker. Det finns dock några skillnader som att alla i spelet har unika egenskaper som t.ex. Locke som kan stjäla saker från fienderna eller Mog som kan framkalla attacker via olika danser. Detta gör att det krävs lite taktik när man ska välja vilka fyra karaktärer som ska vara med i partyt och ger spelet lite mer djup än tidigare spel i serien och genren också för den delen. Sedan så kan dessutom fiender attackera från alla håll så att man i samma strid slåss mot monster som kommer bakifrån men även framifrån. Det gör egentligen ingen skillnad men gör spelet lite verklighetstrognare. Inte för att det är verklighetstroget överhuvudtaget annars men ändå.

Grafiken är mörk och snygg. Riktigt snygg. Ännu en gång så finns det däremot några halv-3D stunder som är ganska fula men i övrigt så är grafiken snudd på perfekt för att vara på en 16-bit konsol. Mycket bättre än i A Link to the Past men ändå inte riktigt lika snygg och stiliserad som i Kirby's Dreamland 3.

Jag måste självklart också nämna spelets soundtrack. Final Fantasy VI är ju faktiskt det spel i serien som sägs av de flesta att ha de bästa låtarna och med tanke på att Final Fantasy är den spelserie som har bäst musik någonsin så är det ytterst imponerande. Okej, det är bäst i sin genre. Det går inte riktigt att slå Mega Man eller Zelda i soundtrack faktiskt men Final Fantasy är minst lika bra som de.

Sen så får man inte glömma bort hur stort spelet är och vilka olika miljöer som man får besöka som t.ex ett spöktåg, alla olika byar och spelets många grottor. Att spelet sedan ändras totalt geografiskt sett efter spelets första halva så att man får nya platser att utforska och nya som har förändrats är inte helt fel det heller.

Absolut det bästa spelet på SNES och mycket väl mitt favoritspel. Jag vet väl inte riktigt om det är bättre än Final Fantasy VII egentligen men det bästa spelet på SNES är det definitivt och om det släpps till Virtual Console (Som Final Fantasy III med störta sannolikhet) så är jag definitivt den första att köpa det.

Ett felfritt spel helt enkelt.

Där hade ni alltså min lista och då måste jag självklart avsluta med att säga att alla har olika åsikter och jag skulle gärna vilja veta vilka spel som är i er topp tio SNES-spel?

Och med det så tackar jag för mig och vi ses igen när jag lyckats komma på vad nästa lista blir.

Jag måste förvarna att det kan förekomma en del särskrivning i den här texten. misstolka inte det förresten.

Läs gärna del 1 & 2 innan du påbörjar denna del.

Del 1:
http://www.gamereactor.se/blog/jeppe130/177666/

Del 2:
http://www.gamereactor.se/blog/jeppe130/177885/

12. Super Mario RPG: Legend of the Seven Stars (1996)

Tekniskt sett det bästa RPG:t på SNES men praktiskt sätt inte riktigt. Med Tekniskt sett så menar jag då att det är teknologiskt bäst som i sin grafik som är fantastiskt välgjord men nästan i designen också för det finns ytterst mycket variation mellan de olika miljöerna. Jag orkar inte för en femte gång gå igenom hur ett RPG fungerar för det är ungefär likadant här förutom att alla karaktärer har specialattacker och kan skydda sig från attacker så att de tar mindre skada. En annan klar skillnad är att det här egentligen är det första Mario Spelet som har någon form av handling överhuvudtaget. Spelet är däremot ganska kort och för lätt hela tiden. Inte ens sista bossen är svår överhuvudtaget. En kul sak är att alla har någon form av vapen också vilket visserligen känns fel men det är kul att se vad dom använder. Det är som allt jag har att säga om Mario RPG. Det börjar bli lite svårt att skriva något nytt om RPG:n när det redan finns 5 stycken på listan.

11. Mega Man X (1993)

Mega Man X kommer aldrig att vara lika bra som originalserien men det första spelet är utan tvekan ett spel av klass och fungerar även till denna dag. Mega Man X fungerar ungefär likadant som vanliga Mega Man; man väljer en bana, skjuter robotar och undviker spikar/taggar/spetsiga saker och i slutet av banan så möter man en boss som är svag mot någon annan boss' kraft. Du får alltså en av bossens attacker när dom besegras som kan användas senare men som drar energi för varje gång du använder den. Skillnaden mellan X och originalet är att Mega Man X kan hoppa mellan väggar eller bara hoppa upp via en vägg. Han kan också hitta uppgraderingar på olika banor för att bli starkare eller snabbare. Storyn i X-spelen är dessutom något mörkare än i vanliga Mega Man.

Däremot så finns det som ingen riktig charm i dom. Inte som original-serien åtminstone och eftersom att det finns ett sådant på SNES också så kan jag bara inte ge Mega Man X en högre placering för det är bara inte ett bättre spel, trots att det är mer fartfyllt och bättre gjort. Grafiken är däremot ganska tråkig och spelet är för lätt och kort och är ett Mega Man för lätt så är någonting fel.

10. Donkey Kong Country 1 (1994)
Sp
Donkey Kong Country är ren och skär plattform i dess ädlaste form. Det går helt enkelt ut på att du ska ta dig från vänster sida av banan för att ta dig längst till höger. Svårare än så är det inte. Däremot så är ju banorna varierande och fiender... Tja, Dom är ganska olika. Kort sagt: Ta dig genom banorna, besegra världarnas boss och besegra sedan sista bossen i sista världen som vägrar att dö, trots att eftertexterna börjat rulla.

Donkey Kong Country innehåller också väldigt mycket humor och kan faktiskt vara riktigt roligt. Även grafiken är bra och använder samma chip som Super Mario RPG om jag inte minns fel för att få till grafiken. Det finns dock bättre plattformsspel på konstolen. grymt svårt på slutet.

9. E.V.O. Search for Eden (1992)

Ett unikt spel, minst sagt. Ganske okristet också eftersom att man går igenom evolutionen (visserligen så har Enix tagit sig några friheter med den men ändå).

Kort sagt så kan man säga att spelet är ett plattformspel med RPG inslag men det är mer än så skulle jag vilja säga. Du börjar som en liten fisk under devon (geologisk period där de första landdjuren uppstod) som utvecklas mer och mer ju längre du kommer under perioden och till sist så blir man faktiskt något form av landdjur och en ny period börjar. Så här fortsätter spelet tills man är en grottmänniska och får slåss mot marsianer. Konstigt spel. Väldigt konstigt.

Men var är RPG inslagen undrar du då kanske? Från vad jag har skrivit så verkar det ju trots allt som att det bara är ett vanligt plattformsspel med lite växlande inslag. Jo, det är nämligen så att under spelet så får du kött av att döda dina fiender och detta kött blir som Exp. och när du har nog så kan du välja att uppgradera någon del av din varelse och det häftiga här är att den faktiskt byter utseende beroende på vad du väljer att göra bättre. Du kan visserligen inte uppgradera till ett annat djur av det här men i slutändan så är t.ex. fisken inte sig lik överhuvudtaget.

Jag kan inte säga att spelet är jättestort men banorna är inte riktigt den vanliga "gå från en sida till den andra" formulan utan banorna är faktiskt ganska öppna och får det att verka som att det är fritt men självklart så ska du till andra sidan av banan fast med några omvägar och miljöbyten först så man blir liksom lurad av spelet att tro annat. Grafiken är också välgjord och så men inte den bästa som SNES har att erbjuda.

Ett konstigt spel. Väldigt konstigt, men också väldigt fritt för att vara plattform.

8. Mega Man 7 (1995)

Här har vi alltså det enda riktiga Mega Man spelet som släpptes till SNES (Mega Man & Bass fanns visserligen också men det släpptes bara i Japan och är långt ifrån lika bra som sjuan) och det är självklart inte lika bra som de tidigare NES spelen men det är definitivt bättre än sexan.

Grafiken har uppdaterats en hel del sedan NES-tiden och Mega Man 7 är faktiskt ett riktigt snyggt spel och mycket snyggare än Mega Man X. Banorna är välgjorda och stora för att vara i ett Mega Man men ändå inte för stora eller långa. Kontrollen skulle man väl kunna finslipa egentligen för den är inte totalt perfekt och reagerar lite för segt men den får ändå jobbet gjort i slutändan.

Mega Man 7 är faktiskt förvånansvärt lätt (förutom sista bossen. Herregud vad svår den är) och det finns som inga riktigt svåra ställen som man fastnar på och bossarna har ytterst simpla mönster som man kan lära sig på nolltid. Även sista bossens mönster är lätt att lära sig men attackerna är ändå svåra att undvika. Som tur är så har man sin trofasta E-tank i nio exemplar som gör spelet ack så mycket lättare.

Det är helt enkelt Mega Man och jag älskar dom spelen. Visst finns det problem i sjuan som borde fixas men i grund och botten så är det ett fantastiskt spel som visserligen varit bättre i 8-bit. Tur då att det finns en sådan version också.

7. Final Fantasy IV (1991)

Det var svårt för mig att komma på var spelen just i topp 7 skulle placeras men i slutändan så kom Final Fantasy IV sjua.

Final Fantasy Iv alltså. Det första Final Fantasy som släpptes till SNES och det är ett riktigt bra spel och även det första Final Fantasyt med en riktig handling enligt mig om än väldigt vek. Jag ska som vanligt inte gå igenom handlingen för det tar upp allt för många av mina 12000 ord.

Final Fantasy IV är, jämfört med tidigare spel i serien, ett väldigt stort spel med tre olika världar att åka igenom fast en av dom är mest lava och den andra mest berg så det är egentligen bara den första världen som är något att ha men det är ändå trevligt att ha lite variation. Sen så finns det ju också massor av grottor och dylikt så det finns gott om platser att utforska och hitta skatter på.

Det är ju ett tidigt SNES spel så grafiken är inte precis den bästa på konsolen men samtidigt så är den ju inte dålig. Ganska unik faktiskt men alla sprites är så ohyggligt små. Inte så att dom är omöjliga att se och det är inte ett problem alls men dom är verkligen små.

Jag har inte gått igenom hur spelet fungerar än men så har jag gjort det i sex andra RPG:n nu så jag går kvickt igenom det: Ett RPG där du alltså utforskar en värld, slåss mot monster via random encounters d.v.s fiender som inte syns på världskartan som du slåss mot efter ett slumpmässigt antal steg. I strid så turas dina karaktärer och monstren om mellan vem som attackerar. Efter att ha slagits mot nog många monster så går du upp en level och blir då starkare. Jag förväntar mig att alla ska veta det här men jag säger det ändå.

Problemet med fyran är att det är för lätt och att sexan är bättre. Ganska mycket bättre.

6. Super Mario World (1990)

Ett spel som inte är överskattat alls och inte heller underskattat. Ett ganska välbalanserat spel alltså.

Super Mario World var Marios debut på konsolen om jag inte minns fel och det är i sanning ett fantastiskt spel och är också bland de 1% bästa spelen på SNES vilket är en stor bedrift. Det är inte Super Mario Bros. 3 men det är få spel som kan nå dess klass ändå.

Grafiken är lekfull och banorna är många, precis som det ska vara i ett 2D-Mariospel. Sen så debuterade ju också Yoshi i Super Mario World vilket är ett stort plus i sig, trots att han borde bli krossad av marios kroppsvikt egentligen.

Alltså jag vet seriöst inte vad jag ska skriva om Super Mario World egentligen. Det är precis som alla andra plattformsspel egentligen förutom att andra spel inte innehåller samma charm som Super Mario spelen (förutom de två andra plattformsspelen som finns i topp 5) och de har inte heller blommor som gör att man kan kasta eldbollar eller en fjäder som ger dig en flygmantel vilket inte går ihop överhuvudtaget men det är väl det fantasifulla som gör att man älskar Mario men det kan självklart också vara nostalgin för i stort sett alla barn, oavsett när de är födda, växer på något sätt upp med Mario. Jag gjorde det med NES-spelen, trots att jag är född 1995 när det var gaaaaaanska dött, och det är väl därför som jag gillar Super Mario Bros. 3 så pass mycket. Man vet aldrig

Plattformsspel i världsklass som har åldrats fantastiskt väl. Precis som vin så blir det bara bättre med åren.

Här har vi då alltså den andra delen av min lista över de 30 bästa SNES spelen någonsin. Det kan för övrigt vara bra att läsa del 1 innan du kollar igenom den här

Länk till del 1: http://www.gamereactor.se/blog/jeppe130/177666/

Ja då antar jag väl att det är dags att komma på spel 20-13. Spelen är rangordnade för övrigt. Det är förresten 20-14 eftersom att annars blivit för många ord.

20. Final Fantasy V (1992)

Listans första RPG tror jag bestämt.

Femman är det klart sämsta Final Fantasy...t på SNES (Förutom Mystic Quest som inte räknas) men däremot så kan det mycket väl vara det som tar upp mest tid på grund av alla jobb som måste bemästras. Jobben är däremot det enda riktigt unika i det eftersom att det annars fungerar ganska mycket som fyran i dess sätt att spelas på. Det finns inte heller någon riktig story i det. Ingen som man orkar bry sig om åtminstone, lite som i de äldre spelen på NES och framförallt ettan. Grafiken är inte heller särskilt bra och jag föredrar både Final Fantasy IV & VI över femmans.

Klagomål efter klagomål och ändå så får det en så pass hög placering på listan? Ja visst verkar det konstigt men saken är den att spelet fortfarande är riktigt underhållande och stort. Riktigt stort. Att det sedan också finns alla jobb i spelet gör inte saken bättre och förlänger spelets livslängd med riktigt mycket.
Det har också åldrats förvånansvärt väl, trots att storyn väl inte är den bästa som jag någonsin varit med om.

19. Breath of Fire II (1994)

Ja, jag föredrar tvåan över ettan. Varför vet jag väl inte riktigt. De är ju trots allt ytterst lika på de flesta vis förutom själva handlingen som visserligen är bättre i ettan men ändå inte känns helt uttänkt.

Breath of Fire var tidigare en bra spelserie tills Dragon Quarter släpptes och förstörde allt. Framför allt här på SNES var spelserien riktigt bra och den var visserligen inte unik alls men det som fanns där var ytterst välgjort. Grafiken är t.ex. riktigt välgjord och stridssystemet fungerar också riktigt bra och animationerna är mjuka och versatila (påhittat ord #2).

Det känns däremot väl kort om man bara går igenom själva huvudspelet vilket är ett stort minus för ett RPG men det är självklart längre än typ Final Fantasy I som egentligen bara räcker länge för att det går så ohyggligt långsamt. Handlingen var ju som sagt inte heller någonting märkvärdigt. Synd på ett så bra spel i övrigt.

18. F-Zero (1990)

Ännu en gång så sätter jag ett spel som mycket väl kunnat vara i topp tio hos någon annan ganska långt ner (eller högt upp beroende hur du ser på saken) på listan.

Precis som Super Mario Kart så finner jag F-Zero att vara en smula överskattat. Tro mig, det är fortfarande ett riktigt bra spel som både var välgjort sett till design och grafik. Musiken är väl sådär 16-bits rockig som jag aldrig riktigt kunnat uppskatta så vi struntar i den nu.

F-Zero var ju revolutionerande när det kom och är ett bra spel även idag och det ändå som känns föråldrat är egentligen grafiken som är lite för låtsas 3D för min smak men det är fortfarande ett spel med mycket god design, trots att banorna påminner om varandra väldigt mycket. Sen så vet jag väl inte riktigt vad mer som finns att säga om spelet. Man åker typ svävande framtidsbilar och kan välja mellan ett fåtal olika som är bra på olika saker men precis som i Rock 'N Roll Racing så påminner dom ändå ytterst mycket om varandra om än mer olika än i Rock vilket är ett plus men man ska inte jämföra dom spelen med varandra för trots att dom hör till samma genre så är de två helt olika spel ändå.

17. Lufia II (1995)

Jag kände att jag inte riktigt skrev riktigt bra om det här på topp tio bästa okända SNES-Spel och texten påminde mycket om något som en elvaåring skulle skriva. Ytterst dumt och för många utropstecken. Herregud vad jag hatar överanvändande av utropstecken. Helvetets tecken.

Lufia II är visserligen ett riktigt bra spel och grafiken är bra, trots att jag inte riktigt gillar artstilen som använts för det som gör att alla ser så korta och runda ut men jag antar att den är acceptabel ändå. Själva stridssystemet påminner mycket om andra RPG:n på konsolen men samtidigt så är det ett välgjort system så jag har inget dåligt att säga om det egentligen. Det finns också lite plattformselement i Lufia II som ger det lite variation mitt i allt rollspelande viket kan vara skönt. Mycket pussellösande (#3) finns det också ganska mycket av så man måste tänka en hel del när man spel Lufia II vilket är skönt.

Jämför du däremot Lufia II med typ Final Fantasy VI är det bara ett ljus i vinden. Ganska omärkbart och ensamt helt enkelt. Sen finns det mer som gör att det inte kommer högre upp på listan som t.ex. att det inte är särskilt unikt på något sätt förutom i plattformsdelen av spelet och dessutom så är sista bossen väl lätt och det tar bort en del av spelets charm. fiendedesignen är lite ooriginell (#4. Där ser man) också och innehåller de vanliga RPG monster som är med i alla andra; drakar, gelesaker och troll. Trist.

Såja. Nu har det fått en rättvisare behandling som visserligen innehåller mer negativt än tidigare men också mer positivt skulle jag säga.

16. Harvest Moon (1996)

Harvest Moon. Världens charmigaste spel någonsin. Inte det snällaste men definitivt det charmigaste. Det går alltså ut på att du är nyinflyttad i en by och måste ta hand om din farm och alla djur som du köper.

Harvest Moon är, när man väl kommit in i det, ett av det tio bästa spelen till SNES egentligen men saken är den att det tar så lång tid att göra det och det är en ganska brant inlärningskurva också. Där har vi de enda två egentliga problemen i Harvest Moon men ack vad de drar ner spelet. Annars så är det riktigt bra och är helt fritt. Allvarligt, det finns knappt någon handling överhuvudtaget. Du ska bara ta hand om gården. Sen kan du ju också hjälpa byinvånarna och sen så kan man också gifta sig om man får någon av kvinnorna i byn att gilla en nog mycket men jag skulle säga att det som drar ner spelet eftersom att dom är ganska irriterande och när dom väl fött ett barn (inte obligatoriskt men det lär hända) så blir det ännu lite sämre så jag föreslår att man inte ska gifta sig förrän ett bra tag in i spelet när man fått den perfekta gården.

Grafiken är väl sådär egentligen men designen är bra och spelets väder kan också variera vilket också påverkar din gård beroende på om det typ regnar eller är jättesoligt. Kom förresten också ihåg att prata med korna. Det blir bättre mjölk på det sättet.

Ett lantigt spel man ack så beroendeframkallande. Det finns för övrigt på virtual console och jag föreslår att du köper det därifrån.

15. Super Metroid (1994)

Ja herregud vad jag kommer att förlora uppskattare (tydligen #5) på grund av det här men jag tycker att Super Metroid är ett av de mest överskattade spel någonsin. Visserligen så är det ett bra och revolutionerande spel på många sätt och vis men jag känner att Super Metroid aldrig riktigt tar fart förrän i slutet. Visserligen så har spelet en mörk och bra atmosfär igenom men det känns såååå långsamt ibland och det kan också kännas väldigt otydligt vad man ska göra eller vart man ska gå, trots att man har en karta. Nog om det negativa nu för trots att spelet är överskattat så finns det ändå en hel del positivt och det är först och främst spelets storlek. Det är ju enormt! (utropstecken!!!) Man kan irra omkring hur länge som helst och ändå inte hitta allt tack vare alla hemliga rum och helt enkelt för att det är just så stort. Nog för att det kan vara ett problem också. Ett stort problem. Sen så är ju grafiken också ytterst snygg och animationerna är riktigt välgjorda och mjuka. Sen så är ju också bosstriderna både utmanande och smart uttänkta av spelets utvecklare. Däremot så är det väl lite konstigt att vissa fiender har missiler i sig och borde inte dom explodera tillsammans med fienden när den dör? Logiken hänger inte över Super Metroid precis men det är inte riktigt vad man vill heller när man spelar det.

Kort sagt ett bra spel som är något överskattat och lite för långsamt för sitt eget bästa. Jag föredrar nog Metroidvania över det här, trots att de är ganska mycket samma sak.

14. Bahamut Lagoon (1996)

Ännu ett RPG och ännu ett spel som aldrig släppts utanför Japan. Bahamut Lagoon är ju som sagt ett RPG men inte ett av de vanliga med ATB (Active time battle) eller random encounters utan det fungerar mer som Final Fantasy Tactics där man slåss mot fiendernas trupper på små banor och visserligen så innehåller det lite ATB till skillnad från Tactics eftersom att en strid startas när någon av de spelbara karaktärerna kommer nog nära en fiende och då får alla en attack på sig att besegra fienden innan striden slutar och dom måste försöka igen. Fienden tappar självklart inte liv mellan dessa turns men den kan flytta sig för att fly eller slåss mot någon svagare. Det är dock inte det här som gör Bahamut Lagoon så bra som det är (men det hjälper definitivt till) utan det är drakarna. Du får nämligen en drake per person i spelet och mellan strider så kan du mata dom med olika saker för att dom ska utvecklas men om du ger dom fel saker så kan dom bli svagare igen. Dom byter också utseende ju snabbare de blir vilket alltid är en trevlig touch. Drakarna går för övrigt inte att styra under strid men man kan ge dom kommandon som att attackera, komma eller stanna kvar där dom är. Det finns flera olika drakar som självklart är bra på olika saker som t.ex. en drake som kan frysa vatten till is så att människorna kan använda isen som en bro om det inte finns någon sådan i närheten. Mycket smart och välgjort.

Spelet har inte riktigt världens bästa grafik men den är ytterst välgjord, nog för att man ska förvänta sig det från ett SNES spel från 1996. Hur kommer det sig förresten att spelen med bäst grafik bara släpptes i japan? Som vanligt så är handlingen inget att ha egentligen men det finns några få ställen där den tar en törn och twistas på olika sätt.

Minus då? Tja, det släpptes aldrig i Japan så därför måste jag spela det med fanöversättning (#6) som med största chans inte är helt korrekt för spelets dialoger är riktigt korkade. Sen att drakarna kan reagera negativt på saker du ger dom är visserligen smart och välgjort och sådant men det är extremt irriterande när det väl händer och kan förstöra rejält inför strider. Spelet är också väl lätt. Sista bossen är däremot ytterst cool. Som i häftig alltså. Inte kall.

13. Kirby Superstar (1995)

En fantastisk spelsamling. Den bästa på SNES förutom Super Mario All-stars som dock inte får vara med på listan eftersom att det bara är gamla spel från NES i det. Visserligen så är Spring Breeze en remake av Kirby's Dreamland, det första kirbyspelet men sedan så är det bara nya spel som Gourmet Race (en youtube hit) och Meta Knight's revenge. Great Cave offensive skulle jag dock vilja säga sticker ut mest eftersom att det räcker klart längst av spelen och skulle nästan kunna vara ett eget spel eftersom att det finns så mycket att göra i det och att hitta alla skatter är riktigt svårt. Faktum är att jag nog aldrig har gjort det. Man kan dessutom spela med en kompis i alla spel och det fungerar riktigt bra och gör spelen ännu roligare.

Tyvärr så är spelen löljigt enkla eftersom att kirby kan skydda sig från i stort sett alla attacker utan att ens bli skadad alls. Grafiken är inte heller mycket att tala om. Visst, nog är den väl färgglad alltid men den är inte särskilt snygg ändå tycker jag. Det är däremot en trevig touch att Kirby ändrar utseende beroende på vilket kraft den använder.
Det finns kort sagt bättre Kirby-spel. Kanske inte på SNES men på andra konsoler.

Däremot så är det otroligt hur mycket som Hal lyckades få plats med på en enda SNES kassett egentligen

Ingen story alls och man behöver ingen heller.

Här har vi den alltså. Min lista över de bästa SNES spelen någonsin. Eftersom att det däremot finns så många fantastiska spel så är det helt omöjligt för mig att bara välja tio så därför så har jag istället topp 30 för att göra det mer rättvist.

30. Final Fight (1990)

Final Fight är ju i grunden inte mer än något annat beat-'em up (som är en ytterst enformig genre) egentligen men det finns ändå något speciellt över spelet. Kanske är det de olika miljöerna eller den helt brutala svårighetsgraden senare in i spelet men Final Fight är ett ytterst beroendeframkallande spel, trots att det är något massakrerat på SNES då en bana tagits bort och man inte kan spela som Guy men det är egentligen inget problem när man spelar det. Däremot så är det väldigt enformigt och egentligen ett ganska halvtaskigt spel men det är viktigt för konsolen och genren i sig så därför så får det komma med på listan ändå.

29. Rock 'n Roll Racing (1993)

Ett ytterst intressant spel med ett riktigt hårt soundtrack. Spelets handling vet jag väl inte riktigt men det spelar ingen roll egentligen. Man kör bil på olika planeter mot utomjordingar och annat. Det är allt du behöver veta. Det finns inget speciellt unikt i spelet och det har heller inte åldrats väl men herregud vad underhållande det är att spela ändå. Kontrollen är bra, grafiken är riktigt välgjord och banorna är varierande så vad är då problemet med det här spelet då? Tja, för det första så är ju Rock 'N Roll Racing inte överhuvudtaget originellt och har dessutom inte åldrats väl alls. Jag skulle också säga att medans alla bilar i teorin är olika och bra på olika sätt så fungerar dom ändå precis likadant i grund och botten. Det är också väl lätt.

Det var förresten Silicon & Synapse som utvecklade Rock 'N Roll Racing, numera kända som Blizzard Entertainment.

28. Batman Returns (1993)

Ännu ett Beat-'em up på listan trots att jag redan konstaterat att jag finner dom att vara enformiga och ganska tråkiga? Batman Returns är dessutom inte mycket mer än ett normalt Beat-'Em up och känns ytterst Captain Commando/Final Fight (Capcom helt enkelt) men det är någonting med det som får mig att stanna kvar. Möjligtvis är det grafiken, stämningen eller musiken. Möjligtvis lite av allt. Det finns också en bana där man använder Batmans batmobile men den är inget mer än lite variation i spelet och är inte mycket att hänga upp i julgranen. Batman kan också slå in fiender i fönsterrutor men även det tillför ytterst lite till spelet, förutom att det är ett trevligt tillägg. Problemet med spelet? Att det fortfarande är ett Beat-'em up och därför aldrig kommer att vara ett särskilt roligt spel efter att man klarat ut det men så länge det varar så är Batman Returns ett spel som håller ytterst hög klass. Åtminstone högre än Batman Forever.

27. Clock Tower (1995)

Ett survival horror spel på SNES? Det låter kanske galet men det fungerar förvånansvärt bra faktiskt. I spelet så tar du rollen som Jennifer Simpson som tillsammans med några andra föräldralösa barn hamnar på ett barnhem i Norge. Jo faktiskt. Spelet utspelar sig i Norge.
Sen förstår väl alla vad som händer? Om inte så kan jag säga det: Barnen dör, eller egentligen har jag för mig att bara ett av barnen måste dö men jag kan minnas fel. Det är då upp till Jennifer att stoppa morden, typ. Annars så kan man bara hitta bilnycklar och köra ifrån huset men det är som lite väl lätt och ger också det sämsta slutet så strunta i det.

Clock Tower är väl inte särskilt skrämmande idag men det vidhåller en fantastisk atmosfär till denna dag, framförallt när man jagas av mördaren eller typ blir ihjälskrämd av en spegel. Det är även, precis som Final Fight, ett ytterst svårt spel som verkligen kräver att man tänker till för att klara ut det. Våldsamt och underhållande men det håller ändå inte riktigt SNES klass nuförtiden och är egentligen inte ett särskilt minnesvärt spel så därför får det bara plats 29. Det är dock mycket bättre än Final Fight

26. Castlevania: Dracula X (1995)

Faktum är att jag snudd på hatar det här spelet men saken är den att spelet egentligen inte är så dåligt om man tänker efter och det är egentligen bara på grund av det riktiga Rondo of Blood och Super Castlevania IV som det här spelet verkar så dåligt trots att det egentligen inte är det. Rondo of Blood är ju uppenbart, det är spelet som skapade Dracula X och det är ungefär samma spel fast bättre, snyggare och egentligen bättre på alla sätt och vis och om man inte är påläst så är det vad man förväntar sig från Dracula X också när man spelar det för första gången eftersom att dom innehåller samma huvudperson, börjar ungefär likadant och har samma grafiska stil. Sen så blir man besviken på hur olikt spelet är och den idiotiska svårighetsgraden. Jag säger inte att Rondo of Blood är lätt men när man väl kommit en bit i spelet så blir det en djävulsk svårighetsgrad. Det är också mycket kortare än RoB.

Super Castlevania IV förstörde Dracula X eftersom att det var det första Castlevania som släpptes till SNES och, enligt mig, ett av konsolens bästa spel. Det var även revolutionerande för Castlevaniaserien och tillförde många nyheter och förbättringar (mindre stela kontroller samt full kontroll över piskan) och självklart förväntade man sig att dessa förbättringar skulle finnas i Dracula X men tänk vad besviken man blev när spelet påminde mer om NES spelen där hoppen var svåra att kontrollera och pisken bara kan slås framåt. Man kan däremot hoppa i trappor vilket kan hjälpa en hel del.

Så, skulle Dracula X vara ett bättre spel om Super Castlevania IV och Rondo of Blood aldrig funnits? Med största sannolikhet. Spelet är ju trots allt snyggt och utan fyran så skulle man inte förvänta sig den exakta kontrollen över Richter Belmont som man inte får.

Spelet får alltså en plats på listan för vad det egentligen är.

25. Aladdin (1993)

Aladdin är tveklöst min favoritfilm som Disney någonsin kommit ut med och en av mina favoritfilmer överhuvudtaget och som tur är så är faktiskt spelet riktigt bra också. Till skillnad från Mega Drive versionen där Aladdin går omkring och hugger folk med ett svärd (en sabel för att vara exakt) och dör konstant så går SNES versionen mer ut på akrobatik och att undvika fienderna istället för att hugga ner dom. Arabisk stealth typ. Aladdin har för övrigt inget svärd i spelet utan får förlita sig på äpplen som kan typ paralysera fienderna så att Aladdin sen kan hoppa ihjäl dom. Death by parkour liksom. Jag finner det dock att vara riskabelt att göra eftersom att det är förvånansvärt svårt att inte bli skadad själv.

Spelet har trevlig och färgglad grafik och har någorlunda stora banor vilket både kan vara plus och minus egentligen beroende på hur pass mycket du vill hoppa omkring.

Något unikt med Aladdin är att det bara finns två bossar i hela spelet, en beroende hur du ser på saken och nu ska jag förstöra allt genom att säga vem sista bossen är.

det är Jafar, uppenbarligen. Han var ju skurken i filmen så han är självklart skurken här också men han är löjligt simpel i spelet och är ingen utmaning överhuvudtaget. Det märks att spelets bossar inte var Capcoms största prioritet vilket i sig är konstigt eftersom att Capcom är skapare av Mega Man som vid det här laget innehåller över 200 bossar.

Jag vet inte riktigt varför jag inte sätter det här spelet högre på listan för det är egentligen bara sista bossen som är ett problem eftersom att han är för lätt men det är någonting som inte känns helt rätt med spelet. Jaja, det kom åtminstone med på listan.

24. Super Mario Kart (1992)

"Men vad nu då? Är Super Mario Kart bara på 24:e plats?" undrar du nu och svaret är självklart ja för annars så skulle jag inte skriva det. Saken är den att medans Super Mario Kart är ett underhållande spel och faktiskt har åldrats förvånansvärt bra så har det ingenting mot Mario Kart 64 och Doubledash. Anledningen till detta är fuskandet. Spelets CPU:s fuskar något så djävulskt att det knappt är spelbart på svårare svårighetsgrader. Dom kan få stjärnor bara sådär eller typ hoppa tio meter upp i luften för att undvika skal. Det sistnämnda har jag som alltid misstänkt är en bugg men jag vet inte helt säkert. Annars så är det ett trevligt spel och mycket bättre än Mario Kart Wii. Grafiken finner jag dock att vara väl snäll och barnkritsaktig vilket drar ner betyget ett snäpp och gör att spelet hamnar på en stadig 24:e plats.

23. Congo's Caper (1992)

Om jag inte minns fel så var Congo's Caper tvåa på min lista över de bästa SNES-spelen som ingen spelat och det är också ett väldigt bra spel, bara inte ett av det bästa tio. Congo's Caper är då alltså ett tämligen normalt plattformsspel som utspelar sig under stenålder, lite som Joe & Mac: Caveman Ninja som jag för övrigt funderade på att lägga in på listan men avstod. Banorna är plattformiga, fienderna är ytterst plattformiga men bossarna däremot. Dom är visserligen också ytterst plattformiga men det krävs också någon form av taktik för att besegra i stort sett alla. Några exempel är den första bossen som man måste slå grottmänniskor på för att den ska skadas eller Vampyren som man ska attackera när han förvandlats till fladdermöss. Däremot så håller det inte bredvid spel som Super Mario World och Kirby's Dreamland 3, två fantastiska plattformsspel. Det har däremot åldrats bra men det har däremot inte riktigt grafiken gjort. Det dras också ner lite av att, precis som i Aladdin, sista bossen förvånansvärt nog är en av få bossar som egentligen inte kräver någon taktik. Det är bara att undvika attacker och slå på den. Trist.

Som sagt så är spelet bra men håller inte tillsammans med dom bästa plattformsspelen så därför får det en 23:e plats

22. TMNT: Turtles in Time (1992)

Ännu ett Beat-'em up på listan men jag försäkrar er att det här blir det sista. Turtles in Time är bara Beat-'em up och lite framtidssurfing men är ett väldigt välgjort och smått humoristiskt spel. Det har liksom det där lilla extra som Batman Returns och Final Fight inte lyckades uppnå. Grafiken är dessutom trevlig och lekfull. Allvarligt talat så finns det inte mycket att säga om det här spelet som inte sagts om de andra Beat-'em ups (som är förvånansvärt jobbigt att skriva på dator) redan så jag ska nog egentligen lämna det här men jag har två saker kvar att säga om det. Spelet har faktiskt en någorlunda bra handling till skillnad från Final Fight där borgmästaren verkar slå ner alla sina medborgare (vilka valde honom egentligen? Alla är ju emot honom) för att rädda sin dotter och Batman Returns har ingen riktig handling alls egentligen och påminner ytterst lite om filmen. Handligen ska jag inte gå in djupt på alls men i det stora hela så är det ju bara att stoppa Shredder och hämta tillbaka frihetsgudinnan. Det låter galet men det är faktiskt så.
Som titeln antyder så reser man även i tiden i spelet vilket kan skapa många trevliga miljöer och banor. Ett varierande spel alltså.
Sista bossen är ganska trevlig också förresten.

21. Contra III: The Alien Wars (1992)

Jag ska hålla mig kort nu för det enda felet här är egentligen på grund av mig. Spelet är riktigt snyggt för att vara gjort 1992, kontrollen är exakt och banorna samt fienderna är välgjorda och inte totalt korkade (jag menar det för banorna också). Det finns dock ett problem som helt på egen hand drar ner det här spelet och det är svårightsgraden i det. Contraspelen är ju extremt svåra och det här var för mig inte någon skillnad alls. Det vinner över mig varje gång jag spelar det. Visst, nog finns konamikoden för att ge dig 30 extraliv (dock bara i den japanska versionen) men inte ska man väl behöva fuska för att klara ut ett spel. Kort sagt; Riktigt bra spel som dras ner av dess riktigt hårda svårighetsgrad.

Vad är det som jag säger så om undrar du? Jo, så här är det alltså. Idag så lyckades jag efter en lång tid av frustration klara ut Punch-Out!! till NES.

Jag har försökt med detta en längre tid men Mr. Dream har satt käppar i hjulet för mej varenda gång och till sist så orkade jag bara inte längre eftersom att man måste starta om från Super Macho Man om man förlorar och det är bara irriterande men idag så bestämde jag mej alltså för att få min hämnd och besegra Mr. Dream en gång för alla.
Det gjorde jag också men först i tredje ronden och efter väldigt mycket stryk från honom... Och jag kan helt allvarligt säga att Mr. Dream/Mike Tyson är en av dom svåraste sista bossarna som jag någonsin har mött i ett spel men nu är det alltså över. Till sist.

Det finns ärligt talat ingenting viktigt med den här bloggen. Jag ville bara säga det eftersom att jag är så otroligt stolt över mej själv just nu :P. Det känns som fel på något sätt...