Svenska
Blog

Riktigt bra Ace Combat-inspirerad musik

This post is tagged as: Ace Combat

Det börjar närma sig nu, efter över tre års väntan är det äntligen snart dags för Ace Combat 7: Skies Unknown att lyfta från marken. Som jag skrivit tidigare börjar hypen bli enorm nu, och ärligt talat känns det nästan overkligt att spelet faktiskt är på väg att släppas efter all denna tid. Musiken är bara en av många anledningar till att jag verkligen ser framemot liret.

Jag kan visserligen inte lyssna på musiken från spelet för att stilla hypen, då den inte har släppts. Här kommer dock Net-Zone som en räddare i nöden och släpper ett album med musik inspirerad av Ace Combat-serien. Net-Zone har jag lyft fram tidigare i några delar av Spelmusikfredag, av den enkla anledningen att Net-Zone producerar mycket bra musik. Det märks naturligtvis att de är inspirerade från framförallt trailermusik till Ace Combat 7, samtidigt som Net-Zone uttrycker en säregen stil.

Detta album är i alla fall något som jag starkt kan rekommendera, då jag efter två genomlyssningar hittills verkligen diggar musiken (och då har jag inte räknat med antalet gånger som jag lyssnat på vissa av de här låtarna tidigare). Jag känner också att det hjälper lite grand med att stilla hypen efter den efterlängtade sjuan. Väl värt att lyssna på!

Lyssna via Spotify

Riktigt bra Ace Combat-inspirerad musik

HQ

Spelmusikfredag (169)

This post is tagged as: Spelmusikfredag

Då var det fredag igen, och om precis en vecka släpps Ace Combat 7: Skies Unknown. Något som jag är riktigt exalterad för. Baserat på denna inledning skulle ett rimligt antagande vara att jag lyfter fram ytterligare en låt ur något Ace Combat-soundtrack, men så förutsägbar tänker jag inte vara. I alla fall inte den här gången.

För ett tag sedan hade jag med ledmotivet till Battlefield V, och även om det inte hör till seriens bästa så gillar jag fortfarande den versionen av den klassiska låten. Resten av spelets soundtracket är dock fenomenalt, och även om jag personligen inte är något större fan av kampanjen måste jag ändå medge att den välgjorda musiken höjde vissa scener. Något som Dice började fokusera på redan i Battlefield 1 var mer lågmäld musik som lyfte fram de emotionella aspekterna av kriget, något som även Battlefield V-soundtracket också gör. Visserligen finns det fortfarande bombastisk musik, men en stor del av soundtracket utgörs av dessa mer lågmälda låtar med en viss dyster ton.

"I Vow To Thee My Country" är en av dessa låtar, som även är en variant på en brittisk psalm och fosterlandssång. Denna låt hör utan tvekan till en av spelets mer emotionella musikspår, med en dyster framtoning med Howard Shore-vibbar som inte förskönar kriget. Lite över halvvägs in i låten dyker en barnsångare upp, som bara höjer den effekten. Som sagt var jag inget större fan av kampanjen, men sättet låten användes i spelets prolog var definitivt effektfullt.

I Vow To Thee My Country (Johan Söderqvist & Patrik Andrén)

Spelmusikfredag-spellista

Spelmusikfredag (169)

HQ

Öppningsscenen i Ace Combat 7 är fantastisk

This post is tagged as: Ace Combat 7: Skies Unknown

Snart är det äntligen dags för Ace Combat 7: Skies Unknown att släppas, närmare bestämt om ganska precis en vecka. Bara en vecka kvar, efter över 3 års förväntansfull väntan. Att det snart börjar bli dags märks, då Bandai Namco pumpat ut nya trailers den här veckan, bland annat har de släppt spelets öppningsscen.

Vill man absolut inte veta någonting om den på förhand så ska ni förstås varken läsa vidare eller se den själva. Det är inga stora spoilers som visas, det mesta är sådant som har gått att se i tidigare trailers fast då utan ett större sammanhang. Personligen förstördes inget för mig när jag såg detta klipp, men jag har full förståelse om en hellre känner för att se detta först när spelet är igång.

Öppningsscenen är, enligt mig åtminstone, helt fantastisk. Den är varken bombastisk eller storslagen, utan istället väldigt lågmäld samtidigt som den känns oerhört personlig. Den introducerar en av huvudkaraktärerna på ett mycket bra sätt, samtidigt som spelets övergripande tema kring drönare etableras redan på en gång.

Utvecklarna har verkligen inte sparat på krutet när det kommer till att regissera denna öppningsscen. Och musiken! Att Keiki Kobayashi skulle uträtta stordåd kände jag på mig när jag lyssnat på musiken både från trailers och gameplay-klippen, och här visar han sannerligen prov på även mer lågmälda stycken. Stunden som den lastgamla F104:an ska lyfta mot den djupblå himlen och musiken gradvis stegrar har så mycket känsla i sig, att jag nästan blev tårögd när jag såg den scenen för första gången.

Snart är det verkligen dags, och Ace Combat 7: Skies Unknown kan inte släppas en dag för tidigt. Men till dess får jag helt enkelt fortsätta på mitt lilla Ace Combat-maraton medan jag väntar på lyfta mot den djupblå himlen - precis som F104:an.

Öppningsscenen i Ace Combat 7 är fantastisk

Spelmusikfredag (168)

This post is tagged as: Spelmusikfredag

Då var det fredag igen, men det är inte vilken fredag som helst. Det är den första fredagen på det nya året, och således det första Spelmusikfredag på det nya året. Det är väl speciellt på något antar jag. Nåja, jag känner mig ändå rätt hoppfull inför det här nya året, vilket jag tänkte försöka spegla med valet av årets första spellåt. Den här gången blir det en känd spellåt som jag faktiskt haft med tidigare, men i en annan tappning.

"Nerevar Rising Remake" är, som titeln antyder, en remake av Jeremy Soules mästerliga "Nerevar Rising" som utgör ledmotivet till The Elder Scrolls III: Morrowind. Denna remake är komponerad av Tim Grabowski, och är en del av det ambitiösa modprojektet Skywind. Målet är att återskapa Morrowind i Skyrim-motorn, och även om jag personligen inte följt projektet särskilt väl är det utan tvekan ett ambitiöst sådant.

Tim Grabowskis tolkning av "Nerevar Rising" är en fantastiskt sådan, och även om melodin naturligtvis är densamma som originalet, är jag imponerad över hur han har fått ledmotivet att kännas nytt och fräscht. På samma gång visar denna remake både respekt mot originalet, och en strävan att kännas unik. Den lyckas utan tvekan återskapa samma känsla som Jeremy Soule gjorde, men på sitt eget lilla sätt.

Nerevar Rising Remake (Tim Grabowski)

Spellmusikfredag-spellista

Spelmusikfredag (168)

Då har 2019 börjat

Då har 2019 börjat

Då var 2018 över. Det har faktiskt varit över i ett par dagar, nu när vi är inne på tredje dagen i 2019. Så en lite försenad nyårshälsning från min sida blir det. Det hanns helt enkelt inte med då jag under nyårsafton slet med uppsatsen, och dagarna därefter har jag mest tagit det lugnt och försökt samla tankarna.

Jag tänkte inte summera år 2018, av den enkla anledningen att jag inte vet hur jag ska summera året. På vissa sätt har det varit ett intressant år, och på andra sätt ett år som inte varit så speciellt. Åtminstone utifrån hur jag själv ser på året, men samtidigt upplever jag att det varit mycket från mina sida som jag inte känner mig nöjd med. Aktiviteten på GR är en av dessa, visserligen har jag haft mycket studier det här året men jag känner samtidigt att jag kunde försökt göra mer.

Detsamma gäller mitt spelår, då jag istället för att spela nya spel som Kingdom Come: Deliverance och Spider-Man (vilka jag fortfarande inte är klara med), har majoriteten av min speltid spenderats på diverse multiplayerspel. Dels för att det i min hjärna blivit enklare att köra ett par rundor i Battlefield 1, Star Wars Battlefront II eller Rainbow Six: Siege, och dels för att jag lyssnar så jädrans mycket på podcasts samtidigt som jag spelar för att inte halka efter med poddarna. Istället har jag då halkat efter i att både följa spelåret och spela mig genom min gigantiska backlog.

Det här är naturligtvis ett I-landsproblem, och ärligt talat är det inget stort problem egentligen. Det är inte som att jag begår tidernas synder när jag slöspelar multiplayerspel medan jag lyssnar på poddar istället för att spelar klart nya spel. Men märkligt nog blir jag stressad av det hela, men trots att jag under året som gått försökt intala mig själv att spela andra spel så sitter jag likförbannat där med hörlurarna i öronen och blir nedmejad av vilt skrikande 12-åringar på de digitala slagfälten.

Jag har aldrig varit mycket för nyårslöften, då det på något sätt känns dömt till att misslyckas från första början. Problemet är att folk helt enkelt sätter för höga förväntningar, något som jag försöker att undvika när jag väl bestämmer mig för att sätta ett nyårslöfte. Eller nyårsmål kanske rättare sagt, då den benämningen förmodligen stämmer bättre. Jag tänkte dock satsa på några nyårslöften i år, trots att risken är att det kommer misslyckas i samma stund som jag tecknar ned dem.

Det här året ska jag bli mer aktiv på GR, framförallt med bloggandet som jag varit oerhört inkonsekvent med under det senaste året. Mitt mål är att, så ofta det går, skriva åtminstone ett inlägg mellan varje Spelmusikfredag. Det behöver inte heller vara någonting stort, men åtminstone något. Gällande spelen, tänker jag såklart spendera betydligt mindre tid på multiplayerlir. Sedan ska jag det här året på riktigt komma igång med min stora backlog, och möjligen skulle detta kunna kombineras med bloggandet. Två flugor i en smäll!

Andra nyårslöften är att inte bli stressad för att jag halkar efter med podcasts, ligger jag efter så får det helt enkelt bli så. Ska jag försöka komma ikapp, så tänker jag inte låta det diktera vad jag spelar. Sedan måste jag verkligen komma i form och börja gå till gymmet igen, vilket jag vet är det nyårslöfte som alla avger och som alla misslyckas med. Mitt syfte är dock inte i första hand att bli nya Arnold Schwarzenegger (även om jag inte skulle tacka nej till det), utan snarare för att jag inte vill paja min rygg. För det här senaste året har min kropp givit mig flera signaler kring min rygg, och om jag inte gör någonting åt det snart så lär jag väl sitta som en 20-åring med en 80-årings rygg. Det säger ju sig självt att det inte är hållbart för fem öre.

Den närmsta tiden framöver kommer fortfarande att ägnas åt uppsatsen, så jag vill inte ge några specifika tidsangivelser, men under de kommande veckorna har jag ett par saker som jag vill skriva om. Även om jag knappt spelat några spel från spelåret 2018 och därmed inte kan göra en ordentlig topplista, så vill jag ändå skriva några rader om de spel som jag faktiskt har spelat (och kan därmed delge mina tankar om Kingdom Come: Deliverance, Spider-Man och Battlefield V som jag hela tiden tänkt att jag ska göra). Eventuellt kommer jag göra något liknande med filmåret 2018, då jag såg ovanligt många filmer för att vara mig under 2018. Sedan vill jag blicka fram mot spelåret 2019 och skriva lite om spelen som jag ser framemot (ni kan aldrig gissa vilket spel som jag ser mest framemot...).

Jag tänkte egentligen hålla mig så kortfattad som möjligt, men jag insåg under skrivandet av det här inlägget att det inte skulle räcka. Även om det mesta här egentligen är svammel och jag är inte helt säker på om något av detta är värt att läsa, så kändes det ändå skönt att kunna skriva av mig. Det här något som jag nog egentligen borde göra mer av, då det känns som en enorm lättnad att spilla ut en massa saker som jag funderat på för mig själv under en lång tid.

Så, om det är någon som lyckats läsa från början till ett slut trots en massa svammel vill jag rikta ett stort tack till er. Samt så vill jag önska er alla, om än i rejält efterskott, ett gott nytt år!