Svenska
Blog

Fimbulvinter och Skyrim

Lika tröttsamt är det varje år när snön kommer till Stockholm, och egentligen brukar jag inte lägga någon större tanke på när snökaoset kommer till Stockholm. SL brukar förvisso haverera fullständigt varje gång (helt otroligt att det kommer snö i år igen), men i övrigt brukar det stockholmska snökaoset vara något överspelat.

Det finns dock vissa dagar på vissa år där denna "hysteri" är fullständigt berättigad, när i princip ingenting fungerar som det ska, och just gårdagen hör utan tvekan till en av dessa dagar. Ska jag vara noggrann började det väl egentligen i lördags, när snön bokstavligt talat kom från ingenstans. Ingenting märkligt förvisso här, men när det på natten till måndag börjar åska börjar det kännas märkligt. Jag hade förmodligen inte trott på det om jag inte hade sett det med egna ögon, vilket jag i och för sig inte gjorde, för jag hade ögonen slutna när en blixt plötsligt lyste upp mitt rum. Snö och blixt är inte en kombination som jag trodde var möjlig, och om det inte är ett tecken på den stundande undergången, så vet jag inte vad som är det.

Sedan kommer vi till självaste snökaoset, och som sagt tycker jag att det är berättigat denna gång. För jag har inte sett så här mycket snö på en och samma gång i Stockholms-trakterna. Uppe i Norrland är det säkert en vanlig vardag, men i just de här trakterna var det något abnormalt mycket. Såpass att jag i praktiken var insnöad, och jag som oftast inte ger mig i första taget mot alla former av väder kunde inte ta mig till jobbet. Istället fick jag lov att bidra med snöskottningen för att få bort snön borta från uppfarten och taket.

När en varit ute och skottat snö som en galning och fryser ända in i märgen, då har en ju såklart förtjänat att avnjuta lite extra mysspelande. Då passar det ju också extra bra att förflyttas från det snöiga landkskapet i Sverige till... det snöiga landskapet i Skyrim. Ett val av spel som i just den stunden kändes lika märklig som det var passande. Kanske var det en udda form av terapi, vem vet.

Men Skyrim är ett spel som jag återbesökt lite då och då under det gågna året sedan Anniversary-utgåvan släpptes. Jag påbörjade en karaktär där som jag fortfarande håller på att spela genom, men i samband med spelets 11-årsjubileum fick jag för mig att starta upp en ny karaktär - på PS3-versionen. Något som nästan skulle kunna beskrivas som självtortyr, då det inte går att hymla med faktumet att Skyrim till PS3 är den klart värsta utgåvan. Något som jag är väl medveten om, då jag ändå spenderade över 1100 på den versionen.

Så varför fick jag för mig att utsätta mig för detta? Jo, för att jag aldrig samlade på mig Platinum-trofén, och jag hade en tanke under alla dessa år att återvända till Skyrim och håva in alla kvarvarande troféerna. När jag sedan skaffade Anniversary-utgåvan för att spela på PS4:an (och som framtidsgardering inför den eventuella dagen jag skulle få tag på ett PS5) gav jag upp de tankarna. Tills jag insåg att det vore lite av en kul grej om jag håvade in alla troféerna på samtliga av Playstation-versionerna. För så mycket älskar jag Skyrim att jag är villig att göra det för en kul grej, även om det innebär att göra en tillfällig nedgradering från tjusiga remaster-versionen till PS3-versionens betydligt lägre bildkvalitet och ojämnade bilduppdatering.

Nu blev det en del skrivande om Skyrim, mer än vad jag hade tänkt, men jag har planer på att återvända till Skyrim i ett separat inlägg framöver (vilket jag i och försig tänkt att jag ska göra i närmare ett års tid nu...). Och ja, det kanske börjar bli läge att komma igång med den maffiga bloggen om vad jag vill se i The Elder Scrolls VI, i synnerhet när vädret fått mig att fundera på om detta är början på den nordiska fimbulvintern... 

Fimbulvinter och Skyrim

Från ett snölandskap till ett annat...

HQ

Spelmusikfredag (341)

This post is tagged as: Spelmusikfredag

Då var det äntligen fredag igen, och efter en hyfsat normal vecka, i den mening att arbetet gått tillbaks till det vanliga efter ett lov, så känns det skönt att få kunna ta helg. Det blev dessutom en lite tidigare helg för egen del på grund av ett inbokat besök till vårdcentralen, som gjorde att jag behövde avvika från jobbet. Något gott måste ju ändå komma med det onda.

Just idag är det som ni antagligen redan vet den 11 november, och denna dag är ju speciell av ett flertal anledningar. Kopplat till spelmusikens värld är det naturligtvis återigen en årsdag för Bethesdas mästerverk Skyrim, och tillråga på det är det faktiskt spelets 11-årsjubileum. Vilket både lustigt och passande nog känns lite mer speciellt än 10-årsjubileumet, trots att ytterligare en ny utgåva av spelet släpptes då. Eller ja, det är kanske mer av en lustig greh, i och med antalet 11:or som är kopplade till just Skyrim...

Hursomhelst, vid det här laget känns det inte som någon större idé att brodera ut så mycket om själva spelmusiken i Skyrim. Ni har hört den massvis med gånger, jag har bokstavligen knarkat soundtracket i flera år, och vill egentligen bara fortsätta på min runda som påbörjades idag. På PS3-versionen... Där finns det dock en tanke, då jag äntligen ska ta tag i att få tag på Platinum-trofén. Efter det blir det Platinum-trofén till PS4-versionen, och efter det till PS5-versionen... Har jag sagt att jag verkligen älskar Skyrim?

Men nu till veckans spellåt, som är ingen mindre än "Standing Stones", och av de låtar som är kopplade till just spelvärldens natt så är denna min personliga favorit. Det är dessutom en av mina favoriter ur soundtracket generellt, då det förutom den väntande atmosfären även bjuder på en så oerhört mäktig känsla. Något som känns passande i och med dess titel, som anspelar på de olika Standing Stones som kan ge olika krafter och dylikt, men personligen förknippar jag denna spellåt faktiskt mer med norrskenet när det dyker upp på natthimlen...

Standing Stones (Jeremy Soule)

Spelmusikfredag-spellista

Spelmusikfredag (341)

HQ

Spelmusikfredag (340)

This post is tagged as: Spelmusikfredag

Då var det fredag igen, och även fast jag inte haft en full vecka denna gång pga höst-/läslov, så känns det ändå skönt med lite helg. För visst arbete har det blivit då jag varit med på lovskolan, och idag gjordes en smärre operation på stortån som för en tid sedan blev inflammerad. Så nu sitter jag med ont i tån och tycker synd om, men får väl glädja mig själv genom att titta på Top Gun: Maverick.

Men nog om itt gnäll, för nu är det dags för att lyssna på lite ljuvlig spelmusik, och denna vecka blir det en speciell låt, för att just idag är det en spelserie som jag håller mycket kär som firar hela 20 år! Det är Ratchet & Clanks "födelsedag" idag, då det första spelet i serien släpptes på dagen för 20 år sedan, och detta radarpar var en stor del av min barndom och även viktigt utifrån hur de spelen formade min syn på vad ett spel faktiskt var (innan jag upptäckte Ratchet & Clank spelade jag i stort sett endast filmlicensspel).

Därför känns det helt naturligt och självklart för mig att lyfta en låt från just första spelet, och vad passar bättre då än den låt som bokstavligen markerar början. Jag pratar om "Veldin - Kyzil Plateu" som, ni gissade rätt, är bakgrundsmusiken till spelets första nivå. Denna låt sätter direkt vilken typ av stil som vi kan förvänta oss rent ljudmässigt, samtidigt som det känns tillräckligt avslappnat som ett stöd i att bekanta sig med kontrollen och Ratchet. När jag tänker på Ratchet & Clank, är just denna låt bland det första som spelas upp i hjärnan, för denna låt är ingenting annat än ikonisk.

Veldin - Kyzil Plateu (David Bergaud)

Spelmusikfredag-spellista

Spelmusikfredag (340)

Spelmusikfredag (339)

This post is tagged as: Spelmusikfredag

Då var det äntligen fredag igen, även om helgen inte fick en jättebra start då jag behövde åka iväg på ett läkarbesök. Förvisso inget allvarligt tack och lov, men då jag haft ont i ena stortån pga en inflammation under närmare en vecka så var det helt enkelt inte hållbart att halta framåt på egen hand. Men på den ljusa sidan kommer jag spendera helgen med kampanjen till Call of Duty: Modern Warfare II, som jag sett mycket, mycket framemot.

Apropå Modern Warfare, så kändes det därför lite passande att lyfta musik från 2019 års reboot, som har ett riktigt bra soundtrack som verkligen sätter tonen för den lite mer jordnära riktningen som rebooten tog. Detta märks inte minst med låten "Going Dark", som passande nog har en mörk sinnesstämning genomgående under låten. Detta mörker går nästan att ta på, och likaså är det med känslan av intensitet som låten även innefattar, för i mörkret kan vad som helst vänta på en...

Going Dark (Sarah Schachner)

Spelmusikfredag-spellista

Spelmusikfredag (339)

Spelmusikfredag (338)

Spelmusikfredag (338)

This post is tagged as: Spelmusikfredag

Då var det äntligen fredag igen, och efter en veckas uppehåll pga tidsbrist är det äntligen dags för att lyssna på lite härlig spelmusik. Denna vecka blir det postapokalyptisk sådan, för i veckan firade Fallout-serien sitt 25-årsjubileum, och även fast jag endast spelat Fallout 3 så fastnade jag verkligen för det spelet och är sugen på mer postapokalyptiskt utforskande.

Min erfarenhet med första spelet är knapphändig, då jag endast spelade en liten biten av det innan jag insåg att jag skulle behöva sitta med en spelguide genom hela spelet, samt att jag egentligen ville uppleva tidigare nämnda Fallout 3. Men en vacker dag skall jag ge det ett nytt försök, men tills dess kan jag njuta av dess soundtrack. För redan i det första spelet bjuds det på starkt atmosfärisk musik, och intressant nog inte enbart med det instrumentella. 

Med exempelvis låten "Metallic Monks" kombineras låtens instrument med olika ljudeffekter som sirener, droppande vatten, metalliska ljud och radiosignaler sätter denna kombination av ljud och instrument atmosfären mitt i prick. Rent ljudmässigt fångas i princip alla delar av den postapokalyptiska ödemarken, alltifrån dess början med kärnvapen, en karg och hård värld där det som finns kvar av mänskligheten måste anpassa sig för att överleva i den nya världen.

Metallic Monks - Lost Hills (Mark Morgan)

Spelmusikfredag-spellista