Kluven till Call of Duty: Vanguard

Förra helgen spelade jag den öppna betan för Call of Duty: Vanguard, och ett par veckor tidigare hade jag spelat alfan som fanns tillgänglig ett par dagar för Playstation-spelare. Av det jag spelade utifrån dessa båda tester har jag lite blandade åsikter, då jag uppfattar spelet lite som ett mellanting av Modern Warfare-rebooten (som jag älskade) och Black Ops Cold War (som jag tycket var hyfsat).

Det positiva i mitt tycke är att Vanguard påminner mer om Modern Warfare 2019 sett till rörelsemönster och vapenkänsla, i och med att sistnämnda spel för första gången på år och dar flyttade fram serien gällande rörelsemönster, animationer och det rent tekniska. Förvisso är Vanguard inte riktigt på samma nivå där, framförallt gällande vapenkänslan, men jag gillar de nya inslagen för cover-systemet där en kan skjuta blint över sitt skydd.

Som nämnt är det dock inte på samma nivå som Modern Warfare när det kommer till den övergripande känslan, och utöver den lite tråkigare vapenkänslan så har jag faktiskt svårt att sätta fingret på exakt varför, mer än att något med Vanguard känns lite ”off”. Kartorna skulle kunna vara en anledning, då jag tyckte utbudet i betan var lite blandad karaktär. Möjligen skulle det kunna bero på att Sledgehammers kartdesign är någonstans mittemellan Infinity Wards och Treyarchs designfilosofier, vilket jag förvisso uppskattade med Sledgehammers senaste spel. Just i Vanguard-betan kändes det däremot som att delar av kartdesignen inte riktigt föll på plats, då denna ”mittemellan”-metod inte blir lika utmärkande jämfört med Treyarchs hårt trefälts-designade kartor och Infinity Wards mer ”realistiska” kartdesign.

Det som jag är mest kritisk till är dock uppdelningen i lag A och B, vilket ter sig rätt märkligt med tanke på att det utspelar sig under andra världskriget. Jag misstänker att det är för att undvika eventuella kontroverser med att sälja operatörer och kosmetiskt innehåll som representerar de olika axelmakterna, vilket jag kan tycka är en rätt rimlig ståndpunkt ändå. Jag vet dock inte om just detta är den bästa lösningen, då det tar ifrån en viktig känsla för just denna tidsperiod och får mig att undra vad meningen ens är med att ens göra ett andra värdskrigsspel. Den lösning som jag förespråkar är att alla karaktärsspecifika operatörer fortfarande är från de allierade och att det blir en egen fraktion, medan axelmakterna kan representeras av generiskt uniformerade soldater. Vilket dessutom skulle bli ett snyggt statement om hur högerextremismen vill att alla bara ska ställa sig i ledet som duktiga soldater och inte utmärka sig från den stora massan.

Även om betan kanske inte lämnade lika mycket mersmak som jag kanske hade hoppats på (då jag ändå var nyfiken på spelet vid utannonseringen), så har jag inte avskrivit spelet helt än. Somliga kanske minns att jag inte var speciellt imponerad av betan till Black Ops Cold War, men det var nyligen som jag plockade upp spelet för halva priset. Förvisso har det spelet fått ett flertal uppdateringar och nytt innehåll sedan betan, Då är jag nog ändå snäppet mer positiv till Vanguard enbart på grund av att det känns närmare Modern Warfare i jämförelse, även om det inte är på samma nivå som redan nämnt.