Fortsatt imponerad av The Mandalorian

Det var inte alltför länge sedan som jag skrev om mina tankar efter att ha kommit ikapp med The Mandalorian, som jag varit mycket imponerad av. Säsongsavslutningen gick av stapeln i fredags, och jag är fortsatt imponerad av serien. Härmed vill jag varna för spoilers, så för den som inte sett det sista avsnittet än bör stänga ned denna flik eller klicka tillbaks.

Som sagt är jag fortsatt imponerad av serien överlag, jag är fortsatt fast i stämningen, jag diggar fortsatt till Ludwig Göranssons musik, och jag är fortsatt förundrad över hur gullig Baby Yoda (okej, Grogu) är. Säsong 2 har ju dock tagit många med storm inte bara för dess fortsatta kvalité, utan även för gästspelet från ett flertal kända Star Wars-karaktärer. Boba Fett är tillbaks, till mitt stora (just nu) förtret då jag anser att han är den mest överskattade Star Wars-karaktären någonsin. I alla fall utifrån filmerna, då han bara dyker upp i en cool rustning och dör, typ.

Men! Jag gillade hur Boba Fett sköttes i The Mandalorian och jag tyckte han fungerade bra som en sidokaraktär. Detta gör mig lite kluven till hans egna spinoff-serie, men å andra sidan kan detta vara ett tillfälle för Boba Fett att faktiskt bli en karaktär som jag uppskattar. Lite likt hur Maul dök och dog lika snabbt i The Phantom Menace, men som tack vare sin återkomst i både The Clone Wars och Rebels cementerats som en av mina favoritskurkar ur Star Wars-universumet.

Sedan har vi ju också både Bo-Katans och Ahsokas första live action-framträdanden, samt naturligtvis den stora snackisen i form av Luke Skywalkers korta och mäktiga inspel i säsongsfinalen. Som ett inbitet Star Wars-fan, som ständigt försöker att komma ikapp med alla TV-serier, böcker, spel och serietidningar, har det på många sätt varit en fröjd att få se dessa karaktärer dyka upp i The Mandalorian. Jag ska dock erkänna att jag började känna ett orosmoln längs vägen, att serien skulle lägga större fokus på gästspelen än det som egentligen är viktigast, nämligen Din Djarins och Grogus resa och relation till varandra.

Sett till hur den andra säsongen har varit, tycker jag dock att serien lyckligtvis har hållit en relativt bra balans när det kommer till all fanservice. Det har som nämnt varit en fröjd att få ta del av fanservicen, men det har samtidigt inte tagit överhand eller kommit från ingenstans. Samtidigt tycker jag att Lukes inhopp är lite synd, eftersom det verkar vara det enda som folk faktiskt pratar om och inte den alldeles fantastiska scenen när Din säger farväl till Grogu. Något som är ett stort steg för karaktären, och Pedro Pascal gör verkligen ett fenomenalt skådespelande som lämnade mig med tårdrypande ögon.

Jag ska villigt erkänna dock att jag är lite försiktig med mina förväntningar inför den tredje säsongen, med tanke på all fanservice och den positiva responsen till dessa är min oro att Jon Favreau och Dave Filoni kommer att stoppa in ännu mer av den varan framöver. Som sagt är jag helt okej med fanservice så länge det också fyller ett syfte och känns logisk i sin kontext, vilket det gör i denna säsong. Risken finns dock att det tar överhand från vad serien faktiskt handlar, samt att det riskerar att få den stora galaxen att kännas rätt liten när samma karaktärer dyker upp överallt. Men med det sagt, så ser jag fortfarande framemot både den kommande säsongen samt alla andra utannonserade Star Wars-serierna (till och med Boba Fetts spinoff-show). Just att det är flera andra serier på gång kan också ge ett större utrymme för att sprida ut all fanservice i flera serier istället för att klämma in alla i en och samma serie.

Säga vad man vill om de senaste Star Wars-filmerna, men framtiden ser mycket ljus ut för Star Wars-fans.