Svenska

Spelmusikfredag (259)

This post is tagged as: Spelmusikfredag

Då var det fredag igen, vilket känns skönt även om det för min del kommer att spenderas en del tid på plugg under helgen. Dock är det min sista hemtenta någonsin, vilket ändå känns lite speciellt. Eller lite och lite, det kommer ju att markera slutet på min lärarutbildning, vilket ju är minst sagt speciellt.

Men nog om det, nu är det dags för lite spelmusik, och idag känner jag åtminstone för en riktigt upphöjande spellåt som gör en glad. När det kommer till sådan typ av spelmusik, förs mina tankar till förra årets indiesuccé från ingenstans, nämligen Fall Guys. Förmodligen eftersom jag har plockat upp spelet igen under den senaste tiden och haft kul med alla knasigheter som förekommer när bönfigurerna springer fram längs hinderbanorna.

Spelets huvudtema, "Everybody Falls", lyckas verkligen med att fånga in både den kaotiska stämningen och en härlig känsla som gör en glad när en lyssnar på låten. Det finns dessutom en härligt peppande känsla som gör att en ändå känner för att försöka igen, även när en blivit nobbad på en vinst efter femtioelfte gången. Det är ingen stor sak, men jag tycker även att det är intressant hur kompositörerna Jukio Kallio och Daniel Hagström varje säsong har bjudit på en ny variant av temalåten som inkorporerar musikaliska element som passar med varje säsongs säregna teman.

Everybody Falls (Fall Guys Theme) (Jukio Kallio & Daniel Hagström)

Everybody Falls (To the Middle Ages) (Jukio Kallio & Daniel Hagström)

Merry Falling, Everybody! (Jukio Kallio & Daniel Hagström)

Spelmusikfredag-spellista

Spelmusikfredag (259)

Du tittar på

Preview 10s
Next 10s
Annonsera
Deep Blue Sea-uppföljarna är en blandad kompott

Deep Blue Sea-uppföljarna är en blandad kompott

This post is tagged as: Deep Blue Sea, Film, Hajfilm

När jag såg trailern till Deep Blue Sea 2 i början av 2018 var det med blandade känslor. Å ena sidan vart jag smärre exalterad över att den rysligt underhållande Deep Blue Sea äntligen skulle få en uppföljare, men å andra sidan såg tvåan ut att bli... sådär. CGI:n såg högst tveksam ut i trailern, och av premissen verkade det helt enkelt vara en efterapning av originalet med en exakt likadan handling.

Sedan såg jag uppföljaren drygt ett år senare, och precis alla mina förbehållningar visade sig stämma. Rent spontant vill jag jämföra den med The Force Awakens, som ju även den efterapade A New Hope lite väl för mycket. Skillnaden där är dock att The Force Awakens är i alla fall en bra film med mycket charm och underhållning, i alla fall tills den sista akten som efterapar A New Hope så pass mycket att jag tröttnat under de gånger som jag sett om filmen.

Deep Blue Sea 2 har dock varken charm eller en större underhållning (utom i korta doser som bäst), och känns som en trött efterapning av det mästerliga originalet. De ynkligt få försöken till att förnya är dessutom rätt ointressanta och inte särskilt spännande. Effekterna var någonstans mellan halvbra och halvdåligt så att säga, jag ska erkänna att ett flertal scener faktiskt bjöd på bättre specialeffekter än vad jag förväntade mig (vilket dock kanske inte säger så mycket). Effekterna är åtminstone så pass bra att filmen inte går att misstas för en valfri SyFy-produktion, men de är heller inte tillräckligt bra för att låtsas vara en kompetent gjord film.

Medioker är nog det ord som jag skulle säga bäst sammanfattar Deep Blue Sea 2, och definitivt en besvikelse utifrån det ostiga mästerverket som den första filmen är. Därför borde det inte komma som någon överraskning att jag vart skeptisk när jag såg att det skulle komma ytterligare en uppföljare. På den ljusa sidan såg det i alla fall inte ut att bli ytterligare en upprepning av originalet, så om inget annat skulle den tredje filmen åtminstone kunna bjuda på någonting nytt.

Kanske var det denna upplevda känsla av någonting nytt, eller så kanske det var mina låga förväntningar, men Deep Blue Sea 3 hade jag faktiskt kul med. Den lever fortfarande inte upp till originalet, men den höll sig betydligt bättre än tvåan. Tanken på genmodifierade tjurhajar som är ute i det vilda känns mer spännande än att återigen försöka ta sig ut från en undervattensbas, och känns som ett försök till vad början på originalfilmen hintar om.

Jag drar mig från att kalla trean för en bra film, men roligt hade jag med den i alla fall. Betydligt roligare än med tvåan. Specialeffekterna var... marginellt bättre, och framförallt mer jämna jämfört med tvåan. Skådespeleriet sålde föga förvånande inte mig, men det fanns ändå ett visst uns av självmedvetenhet som jag fann underhållande och som lyfte enstaka partier.

Deep Blue Sea 3 är därmed ett betydligt lyft från den mediokra Deep Blue Sea 2, samtidigt lever ingen av dem upp till originalet som fortfarande står sig som en av de mer underhållande hajfilmerna. Så även om jag hade rätt kul med trean, så är båda uppföljarna till Deep Blue Sea minst sagt en blandad komplott, och när det kommer till kritan så rekommenderar jag fortfarande den första filmen varmt om en vill ha en rysligt underhållande hajfilm. Uppföljarna kan skippas med gott samvete, om en inte är alltför nyfiken på dessa.

Spelmusikfredag (258)

This post is tagged as: Spelmusikfredag

Då var ännu en fredag kommen, vilket betyder att det återigen är dags för att ställa fram tacos på matbordet, förbereda för fredagsmyset och likt vibe-katten att digga till lite spelmusik. För digga tycker jag absolut att en ska göra till veckans spellåt. Jag tänkte inte fortsätta på spåret med prisbelönad spelmusik från 2020, men jag vill i alla fall lyfta lite musik från ett soundtrack som jag är ganska säker på hör till ett av fjolårets bästa.

Jag pratar nämligen om soundtracket till Doom Eternal, ett spel som jag såg mycket framemot men som jag inte har skaffat ännu. Det innebär även att jag varit lite försiktig med att välja ut en spellåt från dess soundtrack, eftersom jag på sätt och vis inte vill bli spoilad på att få höra Mick Gordons tunga bas i bakgrunden till allt demonslaktande. Därför känns kanske veckans valda spellåt lite väl typisk för just Doom Eternal, men vad gör det när låten är ruskigt bra.

"The Only Thing They Fear Is You" är en mycket tung spellåt, och jag skulle vilja gå så långt som att kalla det för ett mästerverk. Den här låten har precis allt som jag kan önska från en Doom-låt komponerad av Mick Gordon. Den är mycket tung redan från dess första sekunder, för att strax efter att mynna ut i en ännu tyngre rytm som går genom hela kroppen. Okej, nu tar jag faktiskt i lite grand, men det känns verkligen som vad denna låt är ute efter att uppnå, och det gör den med bravur.

Låten imponerar även med att trots sin längd på nästan 7 minuter, känns den aldrig repetitiv utan lyckas även med konsten att hela tiden bjuda på någonting nytt. Inte för att jag är förvånad egentligen, eftersom det förra Doom-soundtracket även det är mästerligt, men det tåls fortfarande att lyftas. Bara denna låt är oerhört bra, och jag längtar redan tills jag kan avnjuta resten av soundtracket medan jag gör demonsylt med min dubbelpipiga hagelbössa.

The Only Thing They Fear Is You (Mick Gordon)

Spelmusikfredag-spellista

Spelmusikfredag (258)

Spelmusikfredag (257)

This post is tagged as: Spelmusikfredag

Gott nytt år!

I vanliga fall brukar jag vid nyår skriva ett eget inlägg där jag sammanfattar året för min del och önskar er alla ett gott nytt år. Nu blev det inte riktigt så den här gången, Jag började förvisso skriva på en text under gårdagen, men jag vart inte klar med den och när jag öppnade det ofärdiga dokumentet tidigare idag så kunde jag inte förmå mig att vare sig fortsätta eller börja om från början. Det kanske var lika bra ändå, då jag hade svårt att verkligen summera år 2020 på ett vettigt sätt. Det jag kan säga dock är att jag är glad över att skitåret 2020 är över, och även om saker inte kommer bli automatiskt bra bara för att det är 2021 känns det ändå som att det håller på att vända.

Istället för en form av årskrönika får jag istället ringa in det nya året med Spelmusikfredag, och likt med juldagen så är det svårt för min del att komma på passande spelmusik till nyårsdagen. Av någon anledning dras jag till soundtracket från Elder Scrolls- och Witcher-spelen, men då sistnämnda fick representera julen så drar jag istället vidare till Tamriel.

Även fast det inte känns klockrent med Skyrim-musik till nyårsdagen, så känner jag ändå att låten "Dawn" ändå känns passande på något sätt. När jag lyssnar på den så får jag nämligen känslan av att ha lämnat någonting stort bakom mig (i det här fallet 2020) och får bevittna gryningen på någonting nytt (som 2021). Kanske är det för att spellåten faktiskt anspelar lite på det temat, fast i ett betydligt mer lokalt tema med gryningen som kommer med en ny dag som välkomnar en till att utforska den vida världen. För även efter den mörkaste natten, så kommer alltid gryningen.

Dawn (Jeremy Soule)

Spelmusikfredag-spellista

Spelmusikfredag (257)

Spelmusikfredag (256)

This post is tagged as: Spelmusikfredag

Då har julaftonen kommit och gått, och det är nu juldagen. Personligen brukar det inte bli något speciellt för egen del, mer än att det fortsätts med att slänga in julmat i mängder och hoppas på att den inte kommer tillbaka. Men det är ju inte bara juldagen idag, det är ju också fredag vilket nästan är viktigare, eftersom det innebär att det är dags för Spelmusikfredag. Okej då, det kanske inte är viktigare än självaste juldagen, men jag kör på i alla fall.

Det ska dock sägas att det, likt varje år när julen närmar sig, är svårt att välja ut bra spellåtar som kan kopplas till julen. Jullåtar och julfilmer finns det gott om, men julspel? Jag kan faktiskt inte komma på ett enda spel som jag tycker har en tydlig koppling till julen. Om vi utvidgar det till en mer personlig känsla som inte behöver vara direkt anknuten till julen, skulle jag nog säga att spel som Oblivion, Skyrim eller Uncharted-spelen är mina julspel. Vissa mindre långsökta än andra, och med en koppling som mer bygger på en mysighetsfaktor eller att jag helt enkelt fått spelet i julklapp.

Det finns dock ett spel, eller rättare sagt en modd till ett spel, som har en tydlig koppling till julen, och det är äventyrs-modden Merry Witchmas till det första Witcher-spelet. Det var något som jag spelade såhär års för fem år sedan, och jag lyfte en spellåt från dess lilla soundtrack vid samma tidpunkt. Nu är det dags igen att, åtminstone i spelmusiksammanhang, återbesöka Geralts mysiga (nåja) juläventyr.

För cirka fem år sedan hade jag med låten "Army of Dreamers", och idag tänkte jag lyfta låten "Dreamtower". Förutom att båda låtarna anspelar på drömmar i sina titlar, är båda låtarna även rätt snarlika varandra. De är nästan identiska till och med, då de använder sig av samma melodi. Där låtarna skiljer sig åt är i tempot, då "Army of Dreamers" känns mer aktiv och jäktande, medan "Dreamtower" är betydligt lugnare och avslappnande när den bjuder in lyssnaren i dess mysiga atmosfär.

Dreamtower (Jakub Małek & Adrian Małek)

Spelmusikfredag-spellista

Spelmusikfredag (256)

Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy