Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy

Svenska

Spelmusikfredag (322)

This post is tagged as: Spelmusikfredag

Då var det äntligen fredag igen, och efter ytterligare en vecka är det dags för att ta helg igen. Försiktig lär en nog vara idag dock, med tanke på att det är fredagen den 13:e, men lyckligtvis har jag inte råkat utför någon extra otur idag. Kanske beror det på att jag varit för upptagen med att känna ett behov av fart inför motorvägen till fara.

Idag råkar det nämligen även vara Top Gun-dagen, och det tänker jag naturligtvis fira med lite fartfylld Top Gun-spelmusik. På den fronten så levererar verkligen "Refueling" från NES-spelet, vilket är lite paradoxalt då titeln snarare pekar mot det motsatta. I den japanska versionen är detta musikstycke den huvudsakliga bakgrundsmusiken, vilket låter betydligt mer logiskt. För denna låt är det verkligen fart i så att det bara svänger om den och härligt medryckande.

Refueling (Kyouhei Sada, Kazuki Muraoka & Kouji Murata)

Spelmusikfredag-spellista

Spelmusikfredag (322)

HQ

Spelmusikfredag (321)

This post is tagged as: Spelmusikfredag

Då var det äntligen fredag igen, och efter ett kortare uppehåll har det återigen blivit dags för att ringa in helgen med de sedvanliga fredagsmystraditionerna tillsammans med att lyssna på spelmusik. Denna vecka gör vi en musikalisk resa till en galax långt, långt borta, för att uppmärksamma veckans May the Fourth och Revenge of the Fifth. Vill man vara fyndig kan en säga att det idag är Return of the Sixth, även om jag själv kommer att fira Star Wars resten av veckan och förmodligen resten av maj-månad (då Attack of the Clones firar 20 år, samt att A New Hope firar 45 år. För att inte glömma Kenobi-serien...).

Apropå Jedi, så tänkte jag lyfta en spellåt från inget mindre än Jedi: Fallen Order. Jag ska vara ärlig med att säga att jag inte minns jättemycket av musiken från spelet, men likt de flesta andra Star Wars-spel skulle jag tippa på att det beror på att musiken nästan i första hand behöver låta som något som kommer från filmerna. Just därför blir Fallen Orders temalåt som är tillägnad huvudkaraktären, "Cal Kestis", intressant att lyssna på då den lyckas med konststycket att både låta som något från filmerna och som någonting eget. Förutom att fånga upp både spelets och karaktärens centrala teman, så har de två kompositörerna Stephen Barton och Gordy Haab lyckats med konststycket att blanda en traditionell Star Wars-känsla med något som påminner om Howard Shores musik i Sagan om ringen.

Cal Kestis (Stephen Barton & Gordy Haab)

Spelmusikfredag-spellista

Spelmusikfredag (321)

Mycket nöjd med The Batman

Mycket nöjd med The Batman

This post is tagged as: The Batman, Batman, Film

Det tog ett tag innan jag fick några förväntningar på Matt Reeves The Batman, även om jag naturligtvis alltid sett framemot slutresultatet. Det var dock först efter filmens första ordentliga trailer som jag verkligen började se framemot den. Att Robert Pattinson skulle axla Läderlappen var lika mycket otippat som det var ett tveksamt kort, även om han är en hyfsad skådis hade jag verkligen svårt att se honom spöa upp skurkar i Gothams gränder.

Efter en del om och men huruvida jag skulle se filmen på bio eller inte, blev det till slut att jag såg den via HBO Max. Dels för att den ändå släpptes nyligen, dels efter Filmstadens rätt klandervärda beslut om att förbjuda medhavet snack, så kände jag att jag lika gärna kunde se den hemma. Något som jag gjorde nu i helgen, och jag är helt klart nöjd med filmen. Mycket nöjd, till och med.

För att börja med Robert Pattinson som Batman, vart jag väldigt positivt överraskad. Han kändes verkligen övertygande som Gothams mörke riddare, och jag tänker till och med sticka ut hakan och påstå att han kan vara en av de bättre skådisarna som axlat manteln. Förvisso är hans röst lite väl lågmäld (även om jag kan uppskatta avsaknaden av den överdrivet mörka rösten), och jag blev inte ritkigt lika såld på honom som Bruce Wayne, dock var Bruce Wayne inte med särskilt mycket på rutan i förhållande till tidigare Batman-filmer vilket gör att jag inte vågar dra en slutgiltig uppfattning. Jag uppskattar framförallt att Batmans detetiktivförmågor faktiskt får lov att visas i denna film, då det är något som jag saknat från tidigare Batman-rullar.

Tack vare skådespeleriet från inte bara Pattinson utan även större delen av skådespelarensemblem, den mörka atmosfär som filmen verkligen gottar sig i samt Michael Giacchinos musik, blev jag verkligen ganska djupt indragen i filmens berättelse. Den behövde dock verkligen inte vara närmare tre timmar lång, framförallt under dess sista timme kändes filmen lite väl lång och onödigt utdragen. Jag brukar i vanliga fall ganska sällan kommentera filmers längder utom i uppenbara fall där en film antingen är på tok för kort eller på tok för lång, men det senare är definitivt filmens största svaghet.

Med det sagt uppskattade jag verkligen denna tolkning av Batman, och framförallt är jag positivt överraskad av att Robert Pattinson gjorde en så pass bra prestation som Batman. Det hade jag verkligen inte förväntat mig från samma skådespelare som axlade rollen som den blekvita vampyren Edward Cullen i Twilight, som jag lustigt nog såg om ganska nyligen (givetvis med en del alkohol till hands). Nu har jag förvisso bara sett två filmer från i år (denna och The Ledge), men The Batman kommer definitivt att vara en toppkandidat till min personliga favoritfilm från 2022.

Spelmusikfredag (320)

This post is tagged as: Spelmusikfredag

Då var det fredag igen, och även om denna vecka blev något kortare med en ledig måndag så känns det i alla fall skönt att kunna ta helg nu. Så fram med tacos-tillbehören, fredagsmyset och en bra högtalare för att lyssna på lite spelmusik.

I sviterna av mitt senaste inlägg om Prehistoric Planet, som onekligen verkar vara en andlig uppföljare till Walking With Dinosaurs, känner jag mig på lite dinosaurie-humör. Walking With Dinosaurs var en favorit som yngre, och en annan favorit från barndomen var Disney-rullen Dinosaur samt dess tillhörande licensspel. Faktum är till och med att Disney's Dinosaur är det första konsolspelet som jag någonsin spelade, och som introducerade mig till den fantastiska värld som spelvärlden ändå är. Jag kan verkligen inte påstå att det är ett bra spel, för det är det verkligen inte, men det är ett spel som inte bara är viktigt för mig, utan även som jag hyser en enorm nostalgi över.

Justr nostalgi är definitivt det första som jag kommer att tänka på när jag hör "Main Menu Theme", då jag transporteras lite över 20 år tillbaks när jag för första gången satt framför TV:en med en spelkontroll. Men jag transporteras även 65 miljoner år tillbaks, och även om denna låt inte har samma verkningskraft som Jurassic Park-motivet, eller för den delen filmen som spelet är baserat på, så lyckas denna låt med att skapa en primitiv och förhistorisk atmosfär.

Main Menu Theme (Eric Chevalier)

Spelmusikfredag-spellista

Spelmusikfredag (320)

Prehistoric Planet ser ut att bli en dröm som går i uppfyllelse

This post is tagged as: Prehistoric Planet

Jag har så länge jag kan minnas varit fascinerad av dinosaurier, och konsumerade så mycket media innehållandes dessa majestiska varelser som var möjligt. En av favoriterna var utan tvekan Walking With Dinosaurs, som verkligen gav liv åt de förhistoriska giganterna på ett som inte skådats varken före eller efter det. Fram tills nu...

Prehistoric Planet ser definitivt ut att bli en andlig uppföljare till Walking With Dinosaurs, och det blev en hel del snack om denna serie när en teaser visades upp för ett tag sedan. Det som jag fick se då gjorde att jag tappade hakan, och efter gårdagens nya trailer är jag fullkomligt lyrisk. För precis som Walking With Dinosaurs ser Prehistoric Planet ut att ge liv åt dinosaurierna på ett sätt som jag inte trodde var möjligt, med helt makalösa specialeffekter.

Jon Favreau är inblandad, vilket brukar vara ett gott tecken enligt mig, i denna Planet Earth-liknande dokumentärserie. När jag säger Planet Earth-liknande så överdriver jag inte det minsta, utan det är samma producenter bakom Planet Earth som är involverade i Prehistoric Planet. Som grädde på mosen är dessutom David Attenborough berättarrösten. Det är bokstavligt talat en dröm som gått i uppfyllelse, och jag längtar något oerhört enormt på denna satsning från Apple TV+. En prenumerationstjänst som jag aldrig funderat på att skaffa tidigare, men som jag definitivt kommer att göra för Prehistoric Planet. För detta vill jag verkligen inte missa!

Prehistoric Planet ser ut att bli en dröm som går i uppfyllelse

Tyrannosaurier som inte är konstanta mördarmaskiner och som visar kärlek mot varandra? Too woke for The Sun!