Rulla tummarna kan jag

Och det starkt. Tummar har jag i spader. Inte många fler än dig, men något måste jag ju erkänna. Kanske lite sent nu att komma med det jag har, men vem håller tabellen egentligen? Honom vill jag träffa, eller henne, och knuffa nerför en trappa. I väntan på en madrass. Mjuk landning alltså. Självklart.

Har inget mer än det att säga. Hur mår du? Har alltid varit bättre på att lyssna än att tala. Idag är det mer av båda, lite mer balanserad men åter igen; vem är det som klagar?

Jag uppskattar mer när du klagar. Jag avgudar mig själv tillräckligt när ingen tittar.

Säg hej. Jag gör resten.