Svenska
Blog
Besatt men inte Bäst

Besatt men inte Bäst

Skrivet av Hollsten den 29 november 2015 kl 22:28

"Bara en gång till" tänker jag och sträcker mig mot kontrollen.

"Nej" säger min fru... "Det räcker nu"

Nu kanske ni förväntar er att min kära fru ber mig sluta spela. Hahaha nej nej! Om det ändå vore så enkelt. Min fru är nämligen så otroligt less att det enda som spelas i våra bilfärder numera är temamusiken till "Overwatch" - Blizzards kommande Tactical Team Shooter (typ).

Jag är nämligen besatt, djupt besatt. Jag drömmer om det här spelet, jag lyssnar på musiken, jag förpestar mina vänners hörselgångar (förbättrar om du frågar mig dock) med långa utlägg om varför just det här spelet är så jävla jävla JÄVLA bra.

Det har med inlevelse att göra. Immersion som det så fint heter på usa-iska - Ja det är sannerligen the sweet stuff i just den här spelupplevelsen. Man känner sig hedrad att få delta i striderna. Man svär på ett specifikt sätt när man dör. Man blir inte sur utan istället så morrar man aggressivt, kanske väser man lite men kontentan är att du stålsätter dig inför nästa försök. Det gör inget att du dör i Overwatch. Spelet är designat på så sätt att döden känns nästan alltid "meningen".

Meningen? Ja, vad jag menar är att det känns som allt hör till ett manus. Ett fullspäckat manus som sällan utspelar sig längre än 10 minuter. Det finns alltid en början, ett mitten och ett slut.
När ett spel tar hand om dig på det här sättet och målar världen så stark och djupt fylld med information och intryck så spelar man med vördnad och därigenom smyger sig besattheten på dig.

Jag spelar igen och igen och igen - anledningen är enkel: Jag slutar nämligen inte om jag dör - Jag väntar istället på plot twisten där jag vänder matchen och vinner.

Kanske, kanske inte - jag är inte bäst trots allt men totalt besatt.

HQ