Jag gillar själva tanken med strategispel, men har svårt att hitta ett som verkligen passar mig och undrar om ni kanske har tips.

Enkelt uttryckt gillar jag analys, planering och konstant revidering av planen via ny analys och problemlösning. Schack är kanske den renaste/mest avskalade formen av det jag vill ha, så jag tänker använda det för att illustrera närmare.

* Jag vill inte vara beroende av att ha pjäser över hela banan för att ha en aning om vad motspelaren har och var han har det, men jag har inget emot viss osäkerhet exakt hur motståndarens pjäser är placerade eller förändrade förutsättningar under pågående "match" om jag har en rimlig chans att hantera det.

* Jag vill inte vara beroende av millimeterprecision hur jag ställer mina pjäser, men jag har inget emot lite varierande terräng.

* Jag vill inte vara beroende av hur många pjäser jag kan flytta per sekund, men jag har inget emot att någon gång ibland behöva fatta snabba beslut.

* Jag vill inte vara beroende av slumpen om min pjäs vinner över en annan pjäs, men jag har inget emot om det krävs viss precision/timing/skicklighet eller att kombinationen av pjäser är avgörande.

* Jag vill inte vara beroende av att hålla mina pjäser på gott humör eller av hur snabbt jag kan producera nya pjäser, men jag har inget emot övergripande strategiska element av annan karaktär än truppförflyttning.

* Jag vill inte vara beroende av att plugga in en stor mängd kombinationer av pjäser och deras egenskaper och förmågor, kunskap ska inte vara fokus utan hur kunskapen används.

Övrigt:
* Jag vill kunna sitta och spela i fåtöljen framför TVn, dvs det behöver vara ganska lågt tempo och helt eller till största del musdrivet utan för plottrigt interface.

* Jag vill ta del av någon form av berättelse/upplevelse som fångar mitt intresse.

Går det att hitta ett strategispel som passar in på detta? Jag är tacksam för tips ur alla kategorier av strategispel om åtminstone en hel del av det jag vill ha går att få.

Finns det någon av er som har samma syn på strategispel som jag förresten?

Naval War Arctic Circle, ett spel jag funderar på att testa

Disclaimer: detta är en vidareutveckling av en nyhetskommentar jag skrev tidigare idag.

Det råder ingen tvekan om att vi är på väg mot en framtid där merparten av vår nöjeskonsumtion sker i form av olika typer av onlinetjänster.

Xbox Live Arcade har gått från en liten bisak med en maxgräns på 50MB till att bli en oerhört central del av hela Xboxupplevelsen. Xbox Live Guld var det många som inte trodde på, ta betalt för sånt som är gratis på PC och senare på PS3, men har trotsat alla hinder och blivit en riktig kassako för Microsoft. Steam har blivit fullkomligt gigantiskt och är antagligen tillsammans med The Sims och Blizzard den största anledningen att PC-spelmarknaden inte imploderat fullkomligt.

Samma trend ser man inom musik med iTunes och Spotify t.ex, och inom film med strömmade filmer tillgängliga lite var som helst. Onlinetjänster är helt enkelt framtiden och kommer att ta över mer och mer.

Men, innan Sonys problem hade vi aldrig haft en riktig katastrof bland onlinenöjesutbudet. En katastrof som kostar miljarder, som får stor påverkan på miljoner konsumenter och som i allra högsta grad påverkar inte bara Sony utan även deras partners. Åtminstone inte bland onlinetjänsterna.

Eftersom vi inte haft den här typen av katastrof tidigare har vi heller aldrig fått en bra bild av vad konsekvenserna kan bli och vilka riskerna faktiskt är. Några har säkert spekulerat, men inte ens med det kommer man särskilt långt när ny mark bryts.

Exempelvis är jag ganska övertygad om att Microsoft har uppdaterat sin konsekvens-/riskanalys av vad som kan hända om man inte låter folk flytta med sina Arcadespel från 360 till 720, med anledning av Sonys problem.

Tänk er själva vilken katastroflansering det skulle kunna bli om Live ligger nere en längre tid under releasen för att man gjort en bunke trogna Arcade-gamers så arga att de lanserar en enorm cyberattack.

Att gå igenom det här stålbadet och få de här insikterna nu innan online helt tar över och innan vi får en ny generation konsoler tror jag vi ska vara glada för. Ju större onlinetjänsterna blir desto värre blir konsekvenserna när det väl händer. Vi är inte immuna nu, men vår bild är mer realistisk och våra möjligheter att motverka riskerna är bättre.

Så mitt budskap till de som attackerar Sony är:
"Lägg av era jävra barnrumpor, ni sabbar för miljoner oskyldiga, men tack för att ni inte väntade några år till."

Utvecklarna bakom peka-klicka äventyren Secret Files 1 och 2 är tillbaka med ett nytt spel som lånat en hel del av Indiana Jones (både karaktärer, miljöer och tidsera) och verkar kunna bli riktigt bra.

Jag hittade en tysk demo av Lost Horizon som jag spelade igenom idag (finns ingen engelskspråkig ännu) och tänkte ge några intryck. Riktigt lång demo faktiskt, tog mig ~1h20min att ta mig igenom utan att fastna.

Det har snackats om att utvecklarna satsat mycket på att verkligen göra spelet till ett äventyrligt äventyrsspel och det visar demon tydligt i form av en mängd farliga/dramatiska situationer. Hela fem gånger under demons gång befann jag mig i situationer där jag var tvungen att lösa pussel som begränsades av pistolskjutande skurkar och andra farligheter (ej tidsbegränsat dock). Det funkade riktigt bra och gav bättre Indiana Jones-känsla än i de flesta peka-klicka spel.

Pusslen var i huvudsak föremålspussel och för det mesta ganska realistiska och motiverade sådana. Sen bjöds man även på ett pussel involverande mer än en kontrollerbar karaktär samt nått dialogpussel.

Grafiskt var det vackra målade miljöer med tecknade 3D-karaktärer som smälte in riktigt bra, bättre än i de flesta moderna peka-klicka.

Demons enda egentliga svaghet i mitt tycke var ett förvisso spelmässigt logiskt men fullkomligt orealistiskt delpussel där jag skulle hämta min väska vilket krävde att jag fångade flugor till en pojke vilket i sin tur krävde att jag lurade bort en vakt för att plocka ner en boll i ett träd. Det var inga problem att förstå vad jag skulle göra, men det kändes konstlat precis som en hel del pussel i Secret Files gjorde.

En del pussel av det här slaget får man dock vara beredd på i äventyrsspel så det var inget som störde mig. Då var jag betydligt mer rädd för att Lost Horizon skulle kännas som en billig Indiana Jones-kopia, vilket det som tur var inte gjorde.

Demon blev varken för seriös, för överdriven eller för övertydlig vilket annars tyska äventyrsspel har en tendens att vara. Den här fina balansen tillsammans med alla de roliga, dramatiska scenerna är mer än tillräckligt för att jag ska bli rejält peppad inför releasen. Lost Horizon ska jag köpa.

Spelet släpps inom en månad (lite osäkert exakt när internationella releasen blir) och kan förbokas på Play.com till en löjligt billig peng.

http://lost-horizon.deepsilver.com
http://www.play.com/Games/PC/4-/15689198/Lost-Horizon/Product
.html

Såg Sherlock Holmes igår. En klart bra actionkomedi.

Lite konstigt var det att se Sherlock som slagskämpe men Downie sålde verkligen rollen. Fightingen gav också filmen ett bra tempo. Alternativet tror jag inte hade varit att dra ner på actionbitarna utan att göra en helt annan typ av film som bygger mer på stämning än fart och lustigheter.

En lustig sak med Downies Sherlock är att han på ett vis känns mer "äkta" än alla andra försök. Sherlock tillåts i filmen vara extremt excentrisk och även om man aldrig ser det hintas det åt och det är tydligt att han nyttjar narkotiska preparat (precis som i böckerna). Det känns nästan som om det är så här Doyle ville beskriva Sherlock men på sin tid inte kunde gå riktigt hela vägen (trots knarket).

Jag gillar också hur Sherlock känner sig hotad av att Watson ska flytta ihop med en kvinna. Ett kul drag som de kunde spelat ännu mer på.

Hur som helst fick filmen mig att tänka. Min första tanke var att spelet Sherlock Holmes The Awakened hade varit ett ännu roligare spel om det följt den här handlingen snarare än Lovecraftmumbojumbot som för min del bara bidrog till en skön stämning (i ett i övrigt bra spel). Jag tror det hade gått att följa filmen relativt strikt och göra ett riktigt bra äventyrsspel av det och filmen behandlar övernaturliga anspelningar på ett bra vis. Nån annan som sett filmen och spelat spelet?

Nästa tanke jag fick var hur ovanligt det är att två olika men delvis samspelande (och "motspelande") onda krafter är på fötter i spel på det viset som sker i filmen. Inte att det sitter någon dold überonding som utnyttjar undersåtar utan att det faktiskt handlar om två fristående krafter. På rak arm är det bara Bioshock som sticker ut. Någon som har fler förslag eller reflektioner? Är jag något på spåret eller är det bara en hallucination?

Observera att syftet med denna blogg inte varit att påstå att spelmakare har mycket att lära av Guy Richie. :shock:

Castle är Moonlighting (Par i Brott, med Bruce Willis och Cybill Shepherd) för 2000-talet. En underhållande och lagom seriös tv-serie om två personer med fantastisk kemi som fångar bovar tillsammans.

De två huvudpersonernas karaktärstyper (och deras relation) i Castle kan tyckas väldigt stereotypa. Den charmige, stilige, ytlige, lite barnslige men också smarte och snälle mannen och den smarta, hårda och snygga (men oftast avsexualiserade) kvinnan som lever för sitt jobb. Lever för att fånga bovar och för att hjälpa de som drabbats av brott. I det här fallet spelas mannen (Richard Castle) av Nathan Fillion, en väldigt framgångsrik deckarförfattare som efter borgmästarens (som han är god vän med) påtryckningar spenderar tid med New Yorks poliser för att få inspiration till sina böcker.

Kvinnan (Kate Beckett) spelas av dunderheta Stana Katic, en välutbildad kvinna som kunde blivit mycket mer men valde polisyrket av personliga skäl.

Tillsammans bildar de en högst dynamisk duo som är en fröjd att ta del av och ger det stereotypa syfte och mening.

Nu är det dock inte bara personkemin som gör Castle till en bra tv-serie. Nånting jag verkligen gillar är att de löser brott inte med en massa halvt sci-fi teknik utan på gammalt hederligt vis genom att förhöra folk, vara uppmärksamma och dra slutsatser. Oftast får de dra i ett antal trådar innan de till slut hittar rätt. Fokus ligger inte på hur brotten gick till utan varför vilket dessutom gör att man slipper det mesta äckel. Det tackar jag för.

Att serien är sådär lagom seriös med en skön kombination av humor och allvar är också något som tilltalar mig. Jag gillar riktigt hårdkokta och smutsiga deckare både i bokform och på film, men för tv-serier är förutsättningarna annorlunda. Bra smutsig hårdkokthet kräver att man får följa med på en jobbig resa och lämpar sig inte för TV där saker i princip nollställs efter varje avsnitt (förutom förstås om det görs som i The Wire där en hel säsong är ett enda fall), därför misslyckas många serier där Castle lyckas genom att ta en annorlunda approach.

Serien imponerar dessutom med en dotter och en mamma som är strålande. En bättre rolltolkning som charmig, duktig och självsäker femtonåring har jag sällan skådat än av flickan som spelar Castles dotter. Deras samspel håller hög klass. Det blir varken för mycket eller för blasé utan precis lagom för att ge serien lite extra krydda och Castle som karaktär lite extra djup.

Hans mamman sedan är en fd framgångsrik och vacker skådespelerska som i sitt sinne fortfarande är i 20-års åldern (spelas av Susan Sullivan, känd från Falcon Crest och Dharma & Greg). Det ger en kul kontrast till Castle som får sig tankeställare när han ser sig själv i sin mamma, samtidigt som mamman faktiskt kan leverera visheter då och då och dessutom är allmänt rolig.

Tyvärr visas Castle så vitt jag vet inte på svensk TV och vill man köpa på DVD får man göra det som Region 1, men för de med möjlighet att spela R1 rekommenderar jag varmt första säsongen som kan köpas för mindre än halva kostnaden av ett nytt spel.

Kanske blir ni lika bitna som jag och också köper boken som den fiktive Castle skriver under seriens gång och faktiskt ligger på New York Times bestsellerlista just nu. Det låter snurrigt men fungerar riktigt bra som en förlängning av tv-serien.

Castle är en "throwback" till en tid då dialogen var rappare, brottsbekämpningen mer underhållande och karaktärerna hade mer personlighet. Mycket nöje.

http://www.axelmusic.com/productDetails/786936792928