Det är den. Riktigt svår. Jag har ställt in min bil för vintern men härom dagen gick det inte längre. Jag var tvungen. Startade henne och backade ut på gården. Jag överdriver inte när jag säger att mullret från den här motorn ger mig en ståndsmässig erektion. Sen började jag tvätta. Tvätta och putsa, fälgarna också. Smorde in sätena med lädermedel så hela bilen luktar som en skobutik. My gawd.

Jag satt bara där och drömde om våren. Det första jag ska göra är att köra hela kusten från Brösarps backar till Ystad. Fakking Österlen och en av sveriges vackraste sträckor. Miami Vice på stereon. Solglajjer, Ray Ban.

Det fina med att bo på rivieran är att om jag har riktig, riktig tur så kan jag plocka ut henne redan i mars. Öland. Ska köra till Öland också. Tälta. I maj för då slipper man sommargästerna. Haha. Vi var där sist i juli och det ska ni bara veta! Undvik! Mein gott im himmel. Som en myrstack.

Suck. Bli vår nu.

Gott nytt år alla finizar! Hoppas att ni får förbli krya och friska under året som kommer och att allt går som på räls.

Så. Dags för lite allvar och en bekännelse.

The Witcher 3. Tänkte på det nu när jag såg att serien lockar tillbaka spelarna. Är jag den ende som tycker att det är sinnessjukt segt? Det kommer aldrig igång liksom. Vet inte hur många gånger jag har startat om det för att ge det en ny chans. Men icke.

Det värsta är att jag borde älska det, jag menar ÄLSKA det! Jag har varit ett fan av fantasy sen jag var en liten knodd. Läste Ringen-trilogin första gången redan när jag var 8 bast och sen rullade det bara på. Fler böcker och spelen ska vi inte prata om.

Daggerfall spelade vi tills vi blev fyrkantiga i skallarna. Baldur's Gate, Skyrim osv osv osv. Men Witcher 3 går bara inte. Det är så sabla segt.

Nån annan som känner likadant?

Jag minns det som igår. Det var precis efter valet 2018 och det gick inte att få ihop en regering. Jag stod uppe vid ST1 och spolade 95-oktanig bensin i min Jeep Wrangler för 11 kronor nåt och tänkte "fy fan vad skönt att slippa packet". Sen skrattade jag, frihetskänslan var enorm.

Inga idiotier, ingen chockerande inkompetens, inget vanvett på flera månader. Det kändes underbart och helt ärligt så ville jag verkligen att det skulle fortsätta så för alltid.

För låt oss vara ärliga här. Inte ett enda vettigt politiskt beslut har tagits dom senaste 21 åren, förmodligen längre än så. Alla, precis alla, förändringar har varit till det sämre. Varenda en. Nu menar jag naturligtvis inte rövslickarna som tjänar nåt på hela kalaset utan den vanliga medborgaren. Allt har blivit sämre.

Jag vill att kommunerna ska vara helt självstyrande utan nån som helst statlig inblandning. Staten kan besluta om försvaret och infrastruktur som berör hela landet. Resten ska kommunerna få sköta helt själva. Alltihop. För oss i Sölvesborg hade det varit en dröm. Vi går redan med tiotals miljoner kronor i vinst varje år trots statlig inblandning så tänk då om vi hade fått sköta oss HELT själva!

Sweden Rock, turismen, Mjällby AIF, företagandet. Det hade varit en utopi.

Our man in Amsterdam, Hulken, har redan skrivit om Far Cry 6 idag. Bra dessutom, så jag föreslår att ni läser det också om ni inte redan gjort det. Till mitt försvar kan jag säga att jag tänkte skriva detta redan i förrgår men så var det det där med att få tummarna ur akterkastellet. Jaja. Nu kör vi!

Jag älskar Far Cry. Älskar. Jag vill inte att dom ändrar på nåt egentligen utan släpper Far Cry 3 i nya miljöer och med nya skurkar varje år. Jag hade köpt allihop. Ska jag rangordna Far Cry så ser min lista ut så här från första plats till sista:

Far Cry 5

Far Cry 3

Far Cry 2

Far Cry 4

Far Cry New Dawn

Far Cry

Far Cry Primal

Och nu kör jag Far Cry 6 och har gjort så i cirka 10 timmar.

Det är schysst. Egentligen kan man ju inte säga nåt rättvist förrän man är klar med alltihop och jag kanske springer på segment som kommer att skjutsa upp det till toppen av listan ovanför, vem vet? Men hittills är det schysst på ett sätt som placerar det mellan Far Cry 4 och New Dawn.

PS4 Pro är konsolen som gäller i detta fallet och det funkar mer än bra. Jag har inte sprungit på några av buggarna än, ta i trä, och allt flyter på som Mörrumsån. Grafiken är riktigt tjusig emellanåt, sådär så man måste stanna till och ta in utsikten. Som på bilden ovan. Jag var tvungen att fota. En soluppgång sedd från en av fyrarna. Otroligt vackert.

Jag har en vana att alltid köra Far Cry-serien på svåraste nivån och här är fienderna verkligen sega samtidigt som du tål på tok för lite stryk. Man ger sig alltför ofta in i eldstrider som man sen får fly ifrån och gömma sig bakom en sten eller palm medan man får tillbaks hälsan. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad som känns fel men det blir inte samma flow som man är van vid. Man kan inte smyga upp på ett berg längre med sitt prickskyttegevär och rensa baserna med ljuddämpade skott medan man njuter av hur sabla tillfredsställande det är. Fienderna tål nämligen ett skott i huvudet varpå dom larmar hela basen och sen är scenariot ovan igång. Spring in och skjut som en tok. Fly.

Annars är det bra och välgjort hela vägen. Världen känns levande och vacker och naturligtvis finns det halv -och helgalna sidokaraktärer.

Det ska bli kul att se vad man tycker när hela resan är över.

Det finns ett spel som jag saknar men som du eller jag aldrig lär få uppleva. Inte som det ser ut nu iallafall. För hela historien är lost in license hell.

En vacker, läcker brunett. En superspion. En kvinna att dö för. Jag blir sällan eller aldrig kär i några spelfigurer, det känns rätt meningslöst men Cate Archer har verkligen en plats i mitt romantiskt lagda hjärta. Inte bara en plats, en hel jävla gympasal.

No One Lives Forever 1 och 2 är bland dom bästa och roligaste spelen jag har spelat och jag tar fortfarande fram dom ibland och kör loss på min PC från 2002.

Men nån trea blir det nog aldrig. Det är en snårskog, ett getingbo som ingen verkar vilja köra huvudet i. Men jag vill! Jag vill att nån ska köra huvudet i det där getingboet! Jag vill!

Tills dess ger ni oss en samlingsskiva med remastrade No One Lives Forever 1 & 2 samt Contract Jack.

Tack!