Svenska

THE WIRE HALVVÄGS

Jag kollar på ett avsnitt per kväll, ibland två. Det har blivit frenetiskt, hej och hå.
Jag har passerat en såndär halvvägsskylt och det firade jag rejält med macka och sylt.
Det är en bra serie inget snack, men det får pisk så det visslar av The Shield SMACK SMACK!

Jag försöker förgäves någonstans förstå att egentligen ska man inte jämföra dom två.
Men jag är som jag är så det är inte lätt för jag vill ha det på ett visst alldeles särskilt sätt.
Ett högre tempo passar mig mer där hoppen i soffan blir fler och fler.
The Wire är av en lågmäld typ, The Shield som en ångvält som krossar varje kryp.

I slutändan får du välja själv, bägge är fantastiska och räddar en helg.


Lycka till, köp Cola Zero och chips med dill.

Du tittar på

Preview 10s
Next 10s
Annonsera
EST From Gagarin's Point Of View

EST From Gagarin's Point Of View

EST From Gagarin's Point Of View

Chefredaktören fick reda på mitt nyväckta jazzintresse och skrev att jag "måste köpa den här plattan" för den skulle visst vara nåt alldeles extra.
Jag har inte varit jazzkatt så länge, drygt 4 år, och eftersom jazzens universum är större än Vintergatan så finns det ungefär 15 miljoner ton artister, band och låtar som jag inte upptäckt än så jag slängde fram pluskan och beställde P-Å M-O-M-A-N-G-E-N!

EST är/var en svensk jazztrio. Ledaren, Esbjörn Svensson, gick bort tragiskt i en dykningsolycka 2008. Och det här är svenskt. Det är snyggt, tajt, designat, svalt och stundtals melankoliskt. Tänk er ett vitt och vackert men smakfullt vardagsrum från en inredningstidning i musikform så fattar ni vad jag menar.
Esbjörn och hans homies är såklart musikermusiker, virtuoser, och det är så sabla tajt och snyggt att man förmodligen inte kan pressa in ett frimärke mellan taktbytena och temposkiftningarna.

Det är ingen lättlyssnad jazz i stil med swingjazzen som jag själv är så förälskad i. Jag sitter inte ner och lyssnar på detta eller dansar runt i handduken som jag kan göra till Duke Ellington, Count Basie eller Miles Davis.
Men det är bra på sitt eget svenska fusionvis och den snurrar väldigt ofta när jag lagar mat och/eller diskar.

Tydligen breakade EST internationellt med den här plattan och det är inte det minsta svårt att förstå varför. Läckert producerat, säreget, skandinaviskt snyggt och så in i hellböbö kompetent framfört. Rekommenderas!

SONEN SLÄPADE HEM LÖSS

SONEN SLÄPADE HEM LÖSS

Skolstart. Detta härliga helvete. Jag har aldrig haft hårlöss i hela mitt liv. Inte flatlöss heller för den delen. Förresten, om en lesbisk får huvudlöss, blir det automatiskt flatlöss då?

Men nu var det dags. Igår började det klia på nåt märkligt vis i hårbotten. Inte som när man har mjäll utan mer intensivt på nåt vis. Svårt att förklara. Och imorse kom junior och gnällde och då slog det mig; skolstart, huvudlöss. Jag kollade med ficklampa och mycket riktigt.
Det var kört.

Direkt drog jag en fintandad kam genom min egen lejonman och självklart. Jag också. Jag höll på att spy.
Trimmern åkte fram fortare än kvickt och därmed hamnade två års hårodling i papperskorgen. Bokstavligen.
Jag pallar inte schamponera och kamma som en besatt. Enklare så här.

Jag har aldrig varit rakad på skallen innan. Visst, jag har haft tuppkam men aldrig helrakad. Det känns väldigt, väldigt märkligt. När klockan ringde 7 imorse så var jag liksom inte beredd på att min skalle skulle vara rakad en timme senare. Vilken jävla dag.

Jaja. Det växer ju ut igen. Jävla skoljävel.

BYGGDE BELYSNING

BYGGDE BELYSNING

Jag har alltid tyckt om att bygga saker, snickra, arbeta med trä. Förra veckan kände jag mig uttråkad så jag körde till havet och letade upp drivved som jag sågade i lagom längder. Sen oljade jag och installerade LED-slingor.

Resultatet blev över förväntan. Effektfullt, behagligt och mycket mysigt. Jag är mer än nöjd faktiskt.

NY PASSION

NY PASSION

Jag var sen till jazzfesten. Började lyssna på jazz först för fem år sen när Chet Baker hade fått mig på kroken. Men sen gick det snabbt! Och nu lyssnas det på jazz dagligen här i hushållet. Nämnda Baker, Duke Ellington, Count Basie, Miles Davis och Charlie Parker hör till favoriterna. Och dom gossarna var galna! Helt fritt flyendes skogstokiga. Livsstilen hos flertalet av jazzkatterna fick Mötley Crüe att framstå som frälsningsarmén. Underbart.

Sen såg jag en video som världens bästa basist, Flea i Chili Peppers, hade gjort hemifrån. Där gick han till sin bokhylla som innehöll TUSENTALS skivor med jazz, plockade en, la den på LP-spelaren och började dansa.
Och då tänkte jag "Sådär!!! Så vill jag också ha det!"
Och nu är det igång igen. Samlandet.

Jag satte in och rockade igång min LP-spelare redan för några månader sen så den biten var redan avklarad. Nu åker jag runt på loppisar samt kollar Tradera efter jazz på LP så ofta jag hinner med.

Och det är ju underbart att samla! Det är bara så. Fysiskt kommer alltid att vara överlägset digitalt och just jazz ska spelas på LP tycker jag. Naturligtvis är det förmodligen inbillning och önsketänkande men jag tycker att det organiska ljudet hos jazz låter bättre på LP än CD. I allt övrigt är jag en CD-människa.

På bilden ser vi dagens två fynd. Count Basie och Duke Ellington. Magiskt bra.

(Jag har hittills sju stycken jazzplattor på LP men alla resor börjar med små steg. Nästa år vid den här tiden lär jag behöva en ny bokhylla. Great success!)

Cookie

Gamereactor uses cookies to ensure that we give you the best browsing experience on our website. If you continue, we'll assume that you are happy with our cookies policy