Det är alltid någon annans fel

Pelle säger att 7+3 är 11, och Lisa säger att 4+8 är 11, båda når samma slutsats, men båda använder också fel pusselbitar, där de endast av sin starka vilja får bitarna att passa in. Får dem att utgöra världsbilden.

Jag läste imorse en ledare, blogg. Nåt sånt. Det våras för fängelsefeminismen, var rubriken. I ingressen fick vi läsa om feminismen, metoo-rörelsen och hur den används som förevändning för att pådyvla oss en starkare och mer repressiv stat. Jag nickade instämmande. Men då jag visste med mig att jag befann mig på främmande vatten, en sån där kommunistisk sajt, så kände jag att jag ville läsa mer först, innan jag var beredd att hålla med. Som jag anade, började min nickning sakteliga övergå i ett försiktigt skakande på huvudet, det jag blev introducerad för här var ett sidospår, ett parallellt universum, där allt sytts samman ut och in. Artikeln avslutade i att beskylla högern, den konservativa hemska högern - för denna utveckling.

Låt oss ta ett djupt andetag: För denna utveckling där våldtäktsmän faktiskt lagförs för sina handlingar.

Det kanske är så att feminism är en frikopplad verksamhet från vänsterism. Men då vänstern fullkomligt konsumerat begreppet feminism det senaste årtiondet eller så, där i princip varenda person som går ut och kallar sig feminist också är vänster, så är det svårt att som utomstående inte dra lite lätt på leendet nu när delar av vänstern vill retirera och brunmåla även dessa människor. På samma sätt har jag också svårt att se hur det skulle kunnat drivas till denna punkt genom enkom konservatism - det hade givetvis varit omöjligt, därför torde det vara närmare till hands att problemet ligger någon annanstans.

Min logiska slutledning säger att repressioner inte har med varken konservatism eller progression att göra, utan snarare socialism. Vare sig du tittar i progressiv eller konservativ riktning, promiskuitet eller kärnfamilj, massinvandring eller totalstopp, miljödyrkan eller förnekelse kring fenomenet - så får du nog leta länge innan du hittar någon som säger att de vill att staten ska ha mer makt och kontroll. Jag tror inte någon resonerar i de banorna. Samtidigt så finns en viss lockelse i mig att hävda att varken promiskuitet, massinvandring eller miljösatsningar går att genomföra utan en stark stat som har gott om skatteintäkter att röra sig med. Socialism blir således en förutsättning - eller från andra sidan; repressioner blir en biprodukt, eftersom det inte går att driva in skattemedel på godtycklig basis utan just repressioner.

Jag förstår dock att det finns ett intresse i att inte brännmärka den egna rörelsen (den socialistiska), och att istället andra rörelser att hänga ut. Att däremot som Silas Aliki (skribenten) ställa sig emot repressioner för våldtäktsmän, och istället hävda att strukturerna är problemet och vad som borde bekämpas, blir ganska ihåligt när man sedan börjar fundera på hur strukturerna skulle bekämpas, om inte med repressioner. Man kan såklart vara för en helt autonom utveckling, så som jag är. Där staten avskaffas - och folk får klara sig bäst de vill.

Men Aliki har en annan idé: ge kvinnojourer mer statligt stöd så att fler kan få stöd när de väl blivit våldtagna, bygga fler statligt subventionerade bostäder så att folk kan byta bostad, jämställda löner för att spä ut beroendeställningar sinsemellan i partnerskap.

Jag har ännu inte hybris nog för att hävda att jag sitter på alla svar, men jag förstår inte hur något av det skulle kunna hjälpa i mer än några udda case. Men viktigare än kvinnors trygghet gängse sina medmänniskor, är enligt Aliki att inga rasistiska föreställningar späs på och att staten inte ska kunna idka maktmissbruk, mot någon. Jag kan nog sluta mig in i det sista, även om jag och Silas Aliki ser helt olika delar i det som händer just nu.

Jag ser hur staten misslyckas med att beskydda sina invånare, och sedan straffar de som tar saken i egna händer:
https://www.expressen.se/kvallsposten/tony-ledel-mordade-med-gevar-i-lantidyllen

-Där jag helst skulle se att det blev lagligt att avhysa folk (med alla medel) som tränger sig in på ens mark och sysslar med hot, utpressning, rån eller annan typ av brottslig verksamhet. Går inte det så är en starkare polis åtminstone i teorin bättre än att inte ha något skydd alls.

Aliki väljer å sin sida att lyfta hur en gravid kvinna anfallits statligt anställda vakter i Tunnelbanan:
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/Eo1zgG/forundersokning-om-vaktingripande-mot-gravid-kvinna/promo

Men i slutändan ser jag ändå samma ironi som Silas: "Att vissa av dagens feministiska rörelser, ett halvt århundrade efter att begreppet "lag och ordning" lanserades som ett sätt att döda [bland annat] det antirasistiska, queera och feministiska motståndet mot makten, själva övertagit politiken och till och med firar repressionen..."

Och så var det med det. Vems fel är det att vi är där vi är? Och hur skulle ni vilja se att det sköttes?

Originalartikel:
https://www.kontextpress.se/politik/det-varas-for-fangelsefeminismen