Svenska
Blog
The Rise of Skywalker - sämst av alla Star Wars?

The Rise of Skywalker - sämst av alla Star Wars?

Skrivet av Grewen den 25 februari 2021 kl 17:51

Nu i helgen såg jag till slut den avslutande delen i Disneys Star Wars-trilogi, Episode IX - The Rise of Skywalker. Det i sig säger en hel del om hur ofantligt oengagerande filmserien har blivit. Det dröjde alltså mer än ett år innan jag tyckte att det var värt att lägga två timmar av mitt liv på att se hur Disney och Abrams skulle knyta ihop säcken, efter härmapan The Force Awakens och haveriet The Last Jedi. Alltsedan eftertexterna rullade i lördagskväll har jag funderat på en fråga. Om Disney inte sparat det sämsta till sist? Om Rise of Skywalker ändå inte är den allra sämsta av Star Wars-filmerna? Sämre än The Phantom Menace? Sämre än The Last Jedi? Jag tror faktiskt att det är så.

Till att börja med ska det sägas att Abrams sannerligen inte hade ett lätt jobb med att ta över skutan efter Rian Johnsons utskällda och polariserande tillskott till filmserien. Det visar sig dock snabbt att Abrams så långt som möjligt ignorerar mittenfilmen helt. Det mesta som The Last Jedi försökte introducera försvinner utan ett knyst när The Rise of Skywalker börjar. Här snackar vi inte bara att om att kasta ut barnet med badvattnet, badbaljan och det mesta av badrumsinredningen följer också med av bara farten.

The Rise of Skywalkers största problem är att handlingen är obegripligt lat och tafatt. Åk från planet A till planet B. Hitta pryl C som leder till pryl D. Inte nog med att handlingen är tafatt, den är rent av korkad. Hur ska våra hjältar hitta den mystiska dolk som visar vägen till kejsarens hemliga bas? Den dolk som inte setts på år och dag, som inte ens självaste Luke Skywalker kunde hitta? På något spännande och finurligt sätt? Inte då, de faller bara ner i ett hål i marken och där är dolken. Så smidigt. Hur ska Rey hitta den mystiska vägvisaren som fanns gömd någonstans i dödsstjärnan (vilken som bekant är lika stor som en måne) då den sprängdes? Inga problem, och fort går det också. Hon klättrar upp för en lejdare och hittar den bara. Tar max en timme. Så smidigt.

Abrams tycks också förutsätta att hans publik är fullkomligt hjärndöd då allt ska förklaras på ett övertydligt sätt. Rey stöter på en skadad orm och läker dess skador med hjälpa av kraften. Detta visas tydligt med både bild och ljud så att det kan inte råda några tvivel om vad som just hände. Och ändå känner sig Abrams tvungen att påta in en replik som explicit förklarar det ytterligare en gång för oss korkade tittare. Här kanske Disney är något på spåren som kan förbättra de gamla filmerna? Varför inte lägga till förklarande repliker här och var i nyckelscener i originaltrilogin? Scenen i Empire där Yoda lyfter Lukes X-wing ur träsket skulle bli ofantligt mycket bättre om den avslutades med att Yoda helt sonika säger "Jag använde kraften för att lyfta upp din X-wing.".

Logiken haltar rejält i The Rise of Skywalker. Visst, logik har aldrig varit Star Wars starka sida men här åker också filmseriens inre logik ut genom fönstret. Karaktärer dör och återuppstår till höger och vänster. Till skillnad från tidigare då karaktärer kunde återvända som immateriella spöken kan de här interagera med världen omkring dem och rent av återta sin fysiska form. No one's ever really gone heter det i trailer och det visar sig tyvärr vara hela filmens ledmotiv. Varför inte också låta Porkins sladda in med Anakins gamla podracer och sparka imperiestjärt under slutstriden? Då hade Disney kunnat klämma in ytterligare lite meningslös fan-service. Kejsaren är i alla fall tillbaka, detta får vi veta redan i filmens förtexter. Inte nog med att Palpatine återuppstått, han passar också på att trolla fram en helt ny stjärnflotta ur ingenting. En aldrig sinande ström av stjärnkryssare, var och en lika kraftfull som dödsstjärnan. Insatserna höjs till den nivå att det bara blir löjligt. Tvärt emot vad Abrams tycks tro så blir inte handlingen intressantare ju sämre oddsen är för protagonisterna. Grunden till en engagerande handling är istället intressanta karaktärer men här misslyckas The Rise of Skywalker kapitalt. Vi presenteras för en hel uppsjö av karaktärer, både nya och gamla, alla är de dock lika platta och lätt glömda. I slutändan spelar det då ingen roll att filmen är en visuell triumf när handlingen är fantasilös och karaktärerna intetsägande.

The Rise of Skywalker lyckades i alla fall på en punkt, den fick mig att försiktigt uppvärdera sin föregångare. Rian Johnsons The Last Jedi må vara ett rätt dåligt filmiskt hantverk, men han hade ändå innovativa idéer och vågade försöka förverkliga dessa.

HQ