Ännu ett spel ur min lilla backlogg har spelats ut under helgen. Den här gången blev det Prey från 2006 till xbox 360.

Jag skaffade faktiskt spelet 2012 och kom nog 2 kapitel in innan jag gav upp. Vill minnas att jag inte förstod hur jag skulle ta mig vidare vid en viss del och därav tappade intresset. Tur då att jag köpte spelet igen för något år sen och nu verkligen tog mig tiden att spela igenom det för det var en trevlig upplevelse.

Spelet påminner i stort om Doom 3 som jag spelade för 2 år sen. Liknande grafik, liknande vapen, liknande design och mycket annat. Enligt recensionen här på Gamereactor så bygger spelet tydligen på samma beståndsdelar som Doom 3 vilket märktes väldigt väl men som gav spelet en välbekant charm jag gillade.

Storyn i sig är väldigt simpel och jag kan förstå varför det inte blev någon direkt uppföljare sett till dagens standard. Jag gillade verkligen nyversionen som släpptes 2017 men efter att ha spelat det här förstår jag också saknaden av det Prey 2 som utannonserades men aldrig gavs ut. Det hade varit häftigt att få fortsätta resan med Tommy och utforska universum och kötta fler utomjordingar.

Jag spelade Xbox 360-versionen på Xbox One X via bakåtkompabiliteten och det flöt på väldigt bra.

En eloge ska också utdelas till att man som spelare tvingades utforska banorna till max och hitta vägarna fram på egen hand. Ingen karta eller riktmärke fanns att tillgå vad jag kunde hitta. Nu var banorna ändå skapligt enkelt upplagda men här och där fick man ändå lösa lite pussel och tänka 2 gånger för att komma förbi vissa korridorer och rum där man fick använda både portaler och gravitation till sina fördelar.

Spela det om du har möjlighet vettja!

Spel nr 2 att spelas ut ur backloggen blev Spider-Man till PS4.

Jag har inte spelat ett enda Spider-Man-spel sedan 2004 då det kritikerrosade Spider-Man 2 släpptes till Playstation 2 som jag spelade som besatt. Jag kände mig nästan som ett barn igen, ibland, när jag spelade det här för det väckte verkligen de gamla minnena till liv men byggde på dom med bättre grafik, ljud, röstskådespel och en story som utvecklades väldigt bra genom spelet.

Svingmekaniken satt som ett smäck och även stridssystemet var jäkligt kul även om det ofta var ett smashande av fyrkant-knappen. Tråkigt blev det dock av överflödet av sidouppdrag, eller ja, saker som ska betas av för att få 100%.

Förr hade jag säkert känt mig manad att ta mig an att rensa ur staden New York från skurkar men nu slutar jag på ca 85% avklarat och nöjer mig så. Så kul är det inte att leta upp biljakter, skjuta ner drönare eller rensa ur strongholds efter 74:e gången. Men i början var det väldigt stor variation på uppdragen.

Uppdragen i huvudstoryn var desto bättre och spelets minispel man fick göra i laboratoriet kände jag hade starka kopplingar till de minispel Insomniac Games innan haft till Ratchet & Clank-spelen.

Insomniac Games har här gjort allt så rätt det bara går och det är riktigt kul att se en studio gå från det ena till det andra och lyckas. Jag har inte spelat igenom Resistance-spelen än men det känns som att det är först nu som studion verkligen har stenkoll på utvecklandet av andra spel än Ratchet & Clank (som tyvärr i rebooten inte hade samma attityd och finess som spelen till ps2)

Och jag kan inte heller släppa det faktum att Peter Parker i det här spelet var märkligt lik James Franco ifrån Sam Raimis filmer haha...

Men det här var helt klart ett roligt lir!

Deutschland ropar de i mäktig bastant machokör och jag är helt överrumplad över både videon och allvaret i låten.

Låten verkar fokusera på Tysklands historia (och även framtid), mestadels våldet landet omtumlat historien med. Ingenting censureras eller sopas under mattan.

Jag är inget hardcore fan av Rammstein utan har bara deras senaste skiva från 2010 samt gillar ett par av deras mest kända låtar. Det här blir det dock förbokning av direkt, jag gillar det skarpt!

Videon:
https://www.youtube.com/watch?v=NeQM1c-XCDc

Har du sett videon än?

Det första spelet att bockas av som avklarat i min lilla backlogg är Binary Domain som släpptes 2012. Jag skaffade dock spelet först i december 2016 men kommer inte ihåg hur jag upptäckte det. Strax över 2 år hann det dock ligga i hyllan innan jag nyligen gav det ett ärligt försök.

Binary Domain är ett FPS som är lite av en blandning mellan Gears of War, Terminator samt all ostig dialog man kan hitta i Resident Evil-serien. Det var ett oväntat trevligt spel faktiskt sett till gameplay och story med endast dialogen som ibland kunde sätta käppar i hjulen.

Det som utmärker spelets positiva sidor är riktigt tight gameplay med väldigt bra vapenkänsla och kontroll. En story som har mer djup än man först tror och en jäkla massa roliga bossfighter som alla behöver lösas på olika sätt.

Storyn handlar om robotar som skapats för att efterlikna mänskligt beteende så väl att de själva inte ens kan förstå att de är omänskliga. Ett gäng biffiga soldater skickas till Japan under cover för att i hemlighet sätta stopp för företaget Amada som skapat den nya typen av robotar.

Man får med sig en squad på totalt 7 olika personer genom spelets gång som varierar mellan uppdragen. Där finns alla typiska karaktärer man kan tänka sig, ingen är särskilt originell. De kan alla uppgraderas både sett till skills men även deras vapen under spelets gång vilket var ett trevligt tillägg. Utmed varje bana finns det kiosker där man kan köpa ammunition, vapen samt uppgraderingar för poäng man tjänat av robotar man skjutit sönder.

Spelets bossfighter är det som utmärkte sig bäst och oftast handlade det om gigantiska robotar med olika färdigheter man skulle ta sig an på olika vis. Någon boss var i formen av en spindel, en annan en blandning mellan en jaguar och en motorcykel, en annan liknande en gorilla osv.

Dock kan jag inte låta bli att klaga på dialogen som ibland var oerhört dålig mellan karaktärerna. Det blev ibland komedi av det hela, vilket kanske var meningen.

Men annars gillade jag spelet skarpt. Det är inte alls i samma nivå som Gears of War, Halo utan hamnar nog närmare Resident Evil 5 och 6. Synd att det inte fanns split screen co-op, det hade varit ett perfekt supplement.

En passande låt att ha i bakgrunden medan du läser. Right in the feels.

Jag rensade innan i min vänlista på Xbox via appen jag har på iPhone. Kollade igenom vilka jag hade som vänner och insåg att det är ganska få som är aktiva av de jag har lagt till genom åren.

Jag spelade en hel del multiplayer kring 2009-2011 med min kusin och fick därigenom ta del av hans vänner också när vi lade till varandra och spelade nätterna långa i Call of Duty eller Gears of War 2. Men så småningom slutade jag spela online och ett par år senare kom ju Xbox One vars launch inte strök medhårs med alla gamers. Många valde därav att gå vidare med Playstation 4 medan jag fortsatte med Microsoft på Xbox One.

I min vänlista som endast bestod av 17 personer tror jag bara 2 st har en Xbox One. Det ekar lite tomt när jag scrollar förbi alla gamertags som jag inte ens kommer ihåg när jag senast spelade tillsammans med. Än mer tomt blir det när jag ser att de inte ens har achievements från den nuvarande generationen på Xbox.

Då känner jag igen mig i ordspråket som ofta används på youtube på diverse nostalgiska videor om storhetstiden för Halo på Xbox 360 - "last online 10 years ago".

Så jag raderade en hel drös inaktiva användare och har nu ännu färre vänner på Xbox Live, men, det gror lite inombords att det skulle vara kul att testa på lite multiplayer igen. Speciellt när jag nu börjar bli väldigt taggad på releasen av Halo: Infinite.

Hur gör man då? Ska man bara starta upp valfritt spel med multiplayerstöd och hoppas på att bli tillagd i någons vänlista som blir imponerad av ens tafatta försök att hålla jämn takt med övriga erfarna spelare?

I grund och botten saknar jag nog folk att kunna skriva med ibland, chatta med samt spela kampanjer med online. Jag har egentligen aldrig gjort det riktigt ordentligt, spelat en story-kampanj online. Split screen gör jag det då och då med en vän men det hade även varit kul att göra det online. Gör folk det ens fortfarande eller är det bara multiplayerlägen som gäller när folk spelar tillsammans via xbox live? Blir kampanjlägen helt ointressanta efter man har spelat klart ett spels story första gången? Inte för mig och det är kanske där jag skiljer mig från den stora massan...

Kanske är det saknaden av det digitala umgänget som gjort att jag slutat spela online multiplayer. Jag är en superfrälst singleplayerspelare men kan inte förneka att det faktiskt är kul ibland att spela mot andra. Dock är det nog den övergripande delen av de populära spelen idag som inte riktigt intresserar mig som gör att jag slutat spela multiplayer.