Blandade åsikter om Star Wars: Ep 8 - Spoilers!

Spoilers!
Då har jag sett filmen. Den åttonde Star Wars-filmen.
Gillade jag den?Ja, delar av den.
Ogillade den? Ja, delar av den.

Det var absolut ingen dålig film men i det stora hela känner jag kanske inte riktigt att magin är där. Först och främst tycker jag att Luke Skywalker porträtterades väldigt bra i den här filmen! Till en början var jag lite skeptisk till hans sura inställning men när man slutligen fick veta hur han i stundens hetta skapade Kylo Ren var jag helt med på noterna. Kort sagt så gillade jag Lukes medverkar rakt igenom turligt nog.

Att vi även fick återse Yoda var också en rolig överraskning. Första 30 sekunderna kände jag mig skeptiskt överraskad då Yoda inte verkade vara datoranimerad utan faktiskt var en docka. Snabbt insåg jag dock att folk nog kände samma sak när de såg honom för första gången 1980 och det är ju den riktiga Yoda som vi bäst minns honom. Som alltid när gamla karaktärer kommer tillbaka blir man lite skygg med känslan av "förstör inte min välbevarade bild av den här karaktären" men det funkade faktiskt bra.

Vad är det då som får mig att känna en viss skepsis över The Last Jedi?
Det är ett flertal saker. Sådant jag kände av redan under The Force Awakens. Jag har svårt att tro på en del av karaktärerna, speciellt Rey när hon är som mest uppslukad av kraften och att vara Jedi. Jag tycker faktiskt inte att Daisy Ridley levererar särskilt bra skådespel alla gånger, ibland får jag en lite skamsen känsla från hennes levererade repliker.
När hon står i hissen med Kylo Ren på Snokes flaggskepp och säger "Jag har sett tvivlandet inom dig, det finns godhet" tror jag inte på henne. Det känns direkt stulet ifrån Return of the Jedi när Luke säger till sin far på Endor innan resan till Kejsaren att han sett godhet inom honom och att han fortfarande kan räddas. Där och då hade Luke redan haft ett våldsamt möte med Darth Vader i filmen före och de hade en koppling - far och son.

Vilken koppling har Rey till Ben/Kylo? Enligt Kylo var hennes föräldrar inga alls, bara skrotsamlare. Varför kan de tala med varandra via telepati bättre än andra som nyttjat kraften före? Även om hon kan se tvivel inom Kylo är hon väldigt angelägen att vända honom till den goda sidan bara för att rädda motståndsrörelsen, men det känns ändå motsägelsefullt då de egentligen inte har någon större koppling än att de känner varandra lite på sin höjd. Han Solo kanske var som en kortvarig fadersfigur för Rey som Kylo sedan dödade och att Rey känner större ilska mot Kylo just för att Han var hans far? Jag tycker det är lite luddigt. Kontentan är i varje fall att jag inte trodde på hennes levererande av den repliken strax före mötet med Snoke.

Jag får lite känslan av att även den här filmen lånar mycket av det som den första trilogin byggde upp i form av repliker och karaktärers ageranden.

Scenen där Snoke tvingar Rey att avslöja det hon vet om Luke via telepati är också en påbyggnad på scenen mellan Luke och kejsaren i episod 6. Bara mer våldsam för... Det är ju tydligen sånt som går hem idag.

Vad är det som är så bra med Lukes vistelse hos kejsaren på dödsstjärnan i episod 6?
Den är långvarig, intim, bygger mycket på lugn men manipulativ dialog från Kejsaren och det ligger en illavarslande och orolig melodi i bakgrunden i filmens soundtrack. Jag minns inte ens om det var någon orolig melodi i bakgrunden hos Snoke för han eller de han talade med var så högljudda. Snokes taktik är inte manipulerande. Han domderade bara på hur stark han är och hur mycket han vet och klarar av. Och plötsligt var han död. *Poff* Borta.

En ondskefull skurk som det har tisslats om sedan han mystiskt visade sig i Episod 7 fick nu alltså ingen förklaring om vem han var, varför han var så stark som han var och vart han har varit (sedan han föddes?) utan blev helt raderad från handlingen.

Jag förstår att filmerna egentligen handlar om Rey, Finn och Kylo just nu men varför måste de då bygga upp The New Order med superskurkar och orimligt stora vapen och dödsplaneter(!) för att sedan radera dom helt utan omnejd? Jag får tyvärr lite superhjältefilm-vibb av det hela: Storslaget men kortfattat och lättförstörbart...

Och till råga på detta har Leia plötsligt lärt sig att använda kraften. Man kan argumentera att det kanske skedde som en överlevnadsinstinkt att hon lyckades ta sig tillbaka till skeppet efter att ha blivit utsugen i rymden och svävat där i ett par minuter. Å andra sidan kan ju givetvis Luke har lärt henne ett par trick under årens lopp men det var lite väl spektakulärt och datoranimationerna när hon tog sig tillbaka till skeppet kändes inte fantastiskt bra kanske.

Det fanns en scen där jag kände att vi kunde vara något fantastiskt på spåren. Scenen där Finn tänker offra sig själv på gruvplaneten genom att flyga in i den markburna megakanonen. Precis när han är på gränsen till att dö och göra en storslagen uppoffring blir han istället räddad och vad som kunde blivit ett gripande ögonblick för en av huvudkaraktärerna blev istället till ännu en typisk nära-döden-med-en-hårsmån-scen.

Det var en OK film men liksom The Force Awakens känner jag mig lite lurad på något vis. Som om Disney säger "Hey! Det är Star Wars! Visst är det bra? Här kommer dina favoritkaraktärer igen, och nu dör dom. Och kolla på de här häftiga skurkarna och deras vapen. Det ÄR bra!" och själv känner jag att det blir inte bättre bara för att det nu är större, mer bombastiskt och mer ondskefullt. Vart är den intima magiska känslan? Varför ska allt ske så fort? Våga ha lite lugn i scenerna överlag. De gamla filmerna hade bombastiska rymdstrider men de hade även långdragna mellandelar som hölls uppe av intressanta dialoger och karaktärer. Jag får bara känslan av att flera av karaktärerna i Ep 7 och 8 vill göra färdigt sina scener så snabbt som möjligt så att de kan gå och ta selfies med sina fans vid sidan om scenen. Kanske en stor överdrift haha!

Sen var även den här filmen lite väl lik episod 5 och 6 fast i omvänd ordning. Hur börjar Episod 5? Stora AT-AT går långsamt mot rebellbasen på den vita planeten Hoth där rebellerna väntar i skyttegravar. Hur slutar Episod 8? Stora AT-AT går långsamt mot motståndsrörelsen som väntar i skyttegravar utanför sin bas på en vit planet täckt av salt.

I episod 6 förs våre gode Jedi till den onde Kejsaren i hans tempelrum på dödsstjärnan. I episod 8 förs vår gode Jediinna till den onde ledaren Snoke i hans tempelrum på flaggskeppet.

I episod 5 förråder Lando Calrissian vid ett tillfälle Han och Leia då Imperiet kom till hans stad först och utpressade honom. I episod 8 förråder DJ Finn och Rose då han blev tillfångatagen av The New Order under sin flykt från casinoplaneten.

I episod 5 tränar Luke hos Jedimästaren Yoda på en avlägsen öde planet. I episod 8 tränar Rey hos Luke (som nu är Jedimästare) på en öde avlägsen planet.

När jag såg Rogue One förra året var jag i början inte helt övertygad om den filmens första hälft men slutet höjde verkligen känslan något enormt och när jag sedan sett om filmen gillar jag den ännu mer. The Force Awakens har jag sett 3 gånger och känner fortfarande att den endast är OK och The Last Jedi känns just nu som att den går samma öde till mötes. Den funkar överlag och jag gillade verkligen allt som hade med Luke att göra och hans karaktärs utveckling och hur den förklarades. Dock är det som du läst ovan flera saker som jag liksom inte kan blunda för. Jag känner ingen eufori. Jag känner mig mest kluven. "Får jag ens tycka såhär?" är känslan.

Det här inlägget blev kusligt långt!