Innan det fanns något Dragon Quest XI så hade jag endast Dragon Quest VIII avklarat i bagaget. Ett äventyr jag absolut skulle rekommendera, men där jag då inte kände ens en bråkdel för serien i jämförelse mot vad jag gör idag med mer erfarenhet av serien som jag just nu vågar kalla min favorit i hela spelmediet. Där jag på bara ett år spelat igenom 22 tidigare orörda, LÅNGA, delar och nu planerar att sammanfatta mitt helt fantastiska år med att rangordna de 25 bästa delarna. Jag har sett fram emot att skapa denna lista oerhört länge, och jag planerar att göra den i 3 delar där de första 2 rangordnar 10 delar var där den sista skriver mer utförligt om min topp 5.

25. Dragon Quest Monsters 3: Caravan Heart. Betyg: 5/10
I en spin-off serie du snart kommer få klargjort för dig hur mycket jag älskar, förvånar det mig rejält att Dragon Quest Monsters 3 inte bara är delen jag ogillar mest i monsters serien, utan även i hela serien överhuvudtaget. Med en spelmekanik som tidigt känns väldigt baserad på slump och som straffar dig för att utforska. Där samlande och experimenterande inte längre utgör grunden där jag gång på gång fastnar i frustration som slutar i att jag stänger av äventyret. Ett experiment rejält misslyckats där detta är den enda delen på hela listan som jag inte spelat från början till slut, och troligtvis heller aldrig kommer göra.

24. Dragon Quest Torneko: The Last Hope. Betyg: 5.5/10
Med en relativt stark start där jag verkligen gillade de 6 första banorna fastnar Torneko: The Last Hope i utdragna speltimmar bara orsakat av brutalt orättvis spelmekanik där många gånger långa grinding sessioner går helt förgäves. Där du varje nivå börjar om från level 1, utan vapen eller tillbehör där du i slumpgenererade banor ska ta dig djupare och djupare i grottorna du utforskar. Där plötsliga toppar i svårighetsgraden kan komma helt utan förvarning där du straffas tillbaka till nivå ett och förlorar alla ägodelar om du dör.

23. Dragon Quest: Joker. Betyg: 6/10
I en serie jag senare skulle komma att fastna mer för så är den första delen av Dragon Quest Joker utan tvekan också den svagaste. Seriens segaste tempo med fantasilös bandesign du lätt slarvar bort dig i där jag också känner mig straffad för att försöka fånga nya monster.

22. Dragon Quest VII: Fragments of the Forgotten Past. Betyg: 6/10
Det mest utspädda spelet jag någonsin spelat, där en genomspelning mycket väl kan passera 100 timmar och där nästan varje dungeon måste återbesökas och avklaras minst 2 gånger för att nå slutet. Faktum är att jag anser att det här spelet hade kunnat kortas ner till en tredjedel av vad det i slutändan är där jag inte tror att de bortplockade delarna hade saknats av någon. Den sämsta delen i den numrerade Dragon Quest serien.

21. Dragon Quest. Betyg 6/10
Delen som startade den japanska rollspelsgenren förtjänar absolut beröm för vad det åstadkom då, men i modernare tider ser jag det som snudd till omöjligt att rekommendera någon till att återbesöka. Äventyret kräver oerhört mycket grinding där spelet mer eller mindre kan sammanfattas som: Grinda, ta några kliv till nästa stad, grinda tills du köpt dig de bästa tillbehören, gå vidare och börja om tills du nått slutet efter cirka 6-8 timmar.

20. Dragon Quest Swords. Betyg: 6.5/10
En relativt underskattad tappning av on-rails genren med JRPG mekanik där du med en wii kontroll vevar svärd mot ikoniska Dragon Quest monster. Jag hade gillat detta mer om kontrollen hade varit mer precis då den gång på gång kräver orimligt mycket av din träffsäkerhet i avgörande situationer.

19. Dragon Quest II: Luminaries of the Legendary Line. Betyg 6.5/10
Ett av de mest orimliga, långsökta spelen jag någonsin spelat, som mer eller mindre kräver en guide för att nå slutet. Många anser att detta är den svagaste delen i den numrerade delen med sin på snudd till trasiga spelmekanik med schizofren svårighetsgrad och frustrerande bandesign. Men med en guide, från början till slut, kan jag inte påstå att jag hade speciellt tråkigt någon gång under äventyret. Bättre åldrat än originalet som i slutändan tar många avgörande kliv framåt för genren.

18. Dragon Quest IV: Chapters of The Chosen. Betyg: 6.5/10
Många håller denna del som sin absoluta favorit i Dragon Quest serien. Jag upplevde dock att jag hade lättare att komma av mig här än i någon annan del där jag absolut heller inte gillade det episodbaserade formatet som gång på gång tvingade mig att börja om från nivå 1 med nya karaktärer där det för mig inte kändes som att äventyret riktigt tog fart förrän den sista men dock riktigt bra episoden.

17. Dragon Quest Heroes II: Twin Kings and the Prophecy's End. Betyg: 7/10
Där jag håller det första Dragon Quest Heroes spelet som den bästa dynasty warriors inspirerade delen någonsin så tar del 2 mer snedsteg än kliv framåt. Jag gillade funktionen att kunna spela som monster för första gången men avskydde den mer öppna världen där bandesignen gång på gång frustrerade mig. Där del 1 dessutom innehöll fantastiska gästspel så kändes del 2 som delen med karaktärerna ingen bad om att få se åter.

16. Slime Mori Mori Dragon Quest: Shogeki No Shippo Dan. Betyg: 7.5/10
En rejält underskattad platformsserie med vansinniga mängder charm. I denna, första delen, handlar till skillnad från uppföljarna allt uteslutande om plattform. Och fastän detta nödvändigtvis inte är något dåligt så känns det ganska snabbt för tunt för att fylla ut ett helt äventyr.

15. Dragon Quest: Joker 2. Betyg: 8/10
En rejält uppiffad uppföljare med riktigt bra bandesign, stort urval av monster, roliga bosstrider och allt som allt coolare ton. Mitt mest spelade äventyr till mitt Nintendo DS som är vanvettigt beroendeframkallande i sitt fusionsystem även om det i slutändan inte är det bästa ens för monsters serien.

I bidrag nr2 i denna omgång av best of tävlingen blickar jag tillbaka till gångerna när förhandshypen inför kommande spelsläpp ballat ur som mest för egen del. De 5 spelen som jag kalenderkryssat ihärdigast efter och som jag på förhand haft som högst förväntningar på, någonsin. Att faktiskt leva upp till förväntningarna med slutprodukten i hand är inte en merit för att ta plats på den här listan, för som du snart kommer att märka har jag många gånger fått knappa bråkdelen av vad jag faktiskt hoppades och väntade på, så fruktansvärt ihärdigt och länge.

5. Warhammer 40k: Dawn of War 3
Mörk svincool ton. En perfekt fortsättning trodde jag på ett av mina absoluta favoritspel som jag kom att uppgradera datorn fullständigt för trots att jag annars saknar intresse helt för pc-gaming. Det finns stora skillnader mellan Dawn of War och Dawn of War 2, där jag är en av de som menar att Dawn of War 2 och alla dess expansioner överklassade allt inom genren där det finns en på snudd lika stor skara som föredrar originalets spelmekanik. Dawn of War 3 försökte göra alla nöjda genom att blanda alla de olika beståndsdelarna, och där det fungerade ok i multiplayer så blev det i singleplayer kampanjen som jag såg fram emot mest riktigt riktigt illa och på förhand riktigt missvisande. Där Dawn of War 2 var mörkt och coolt var Dawn of War 3 WWE. Jag hade sammantaget en helt ok upplevelse, men jag förknippar Dawn of war 3 idag med så mycket mer sorg än lycka.

4. Metal Gear Solid 4: Guns of the Patriots
Jag köpte Playstation 3 dag 1, och hade sparat vansinnigt länge som tonåring helt utan egen inkomst för att få ihop till detta. Det kryllade inte av kvalitetsspel vid det här laget. Få uppenbara argument till att det var rätt att ge 6500 för en ny konsol i en ålder där detta är en mindre förmögenhet. Men snart skulle Metal Gear Solid 4 komma, spelet som jag på förhand alltid tyckte såg som mest lovande ut och som jag sålde mitt PSP, som då var min favoritkonsol, för att få råd med. Av spelen jag listar i den här listan så är Metal Gear Solid 4 den enda titeln som faktiskt kom att toppa mina förväntningar. Jag spelade igenom det 6 gånger, campade folk till frustrationsgråt online och hade äntligen ett svar till att det var rätt att köpa ett playstation 3 till den då helt otänkbara totala oppositionen av Nintendo & XBOX360-fanboys till vänner.

3. Dragon Age 2
Alla böcker lästa, allt som går att göra i spelet gjort, platina taget. Helt besatt av universumet, storyn och karaktärerna. Åkte till Stockholm på min första spelmässa uteslutande för att förhandstesta det. Erkände för utvecklaren att jag inte gillade vad jag såg men tänkte att det säkert var för att det ännu befann sig i ett tidigt utvecklingsstadie. Men faktum är att det jag såg då var precis vad jag i slutändan skulle få. Strategin försvann till förmån av enformigt knapphammrande, karaktärerna var inte alls vad jag önskade men värst för mig var att storyn var hästlängder ifrån vad jag förväntade mig. Bortkastad potential där jag aldrig kände mig viktig i världen jag ville älska och där jag aldrig fick veta vad som hände med karaktärerna jag ville ha mer av trots att originalet i nästan varje enskild expansion teasade med en cliffhanger om vad som skulle vänta härnäst.

2. Final Fantasy X-2
Final Fantasy X är än idag mitt best spelade JRPG. Att göra allt i ett enormt äventyr fullt av väldolda överraskningar utan guide som tidig tonåring tar tid, men jag ångrade inte en sekund av det. Jag läste inte om tvspel alls på den tiden men var helt säker på att Final Fantasy delarna aldrig fick direkta uppföljare. Det var inte förrän några veckor innan releasen som jag såg skymt av en plansch om X-2 i GAMES butiksfönster, och vad som kom att hända därefter ger mig än idag spelrelaterad ångest. För att få ihop till den högst oplanerade MÅSTE utgiften tvingades jag byta in större delen av mitt spelbibliotek, Final Fantasy X inkluderat men med en ny del varför skulle jag någonsin återvända? Läxan lärd, köp aldrig ett spel utan att utförligt undersöka spelet innan. Det jag fick var ett flamsigt skräpkalas med rutten story och nästintill schizofrena karaktärsskiften från originalet. Jag kände mig nästan hånad av att Square Enix trodde att jag skulle gilla det här. Att det här var riktat och ämnat för samma målgrupp som gillade Final Fantasy X. Jag fick inte något av vad jag ville ha, och jag kan till denna dag inte förstå vem som bad om riktlinjerna som X-2 följde. Jag älskar Final Fantasy X, och jag hatar flamsig J-pop.

1. Hitman: Blood Money
Den här användaren härstammar från en pinsam snorunge från 2005 som kallade sig Hitman äger på gamereactors forum. Vid den ålder fullkomligt besatt av danska välklädda skalliga män med pianotråd. Hypen inför den fjärde då kommande delen Blood Money spårade ur olikt något annat och blev för en lång tid framöver det totala centrumet av hela mitt liv. När playstations officiella tidning avslöjade spelet cyklade jag 6km hem, läsandes samtidigt. Hade kommit ut i motsatt sida av vägen varpå en varningstuta tvingade mig tvärslira med huvudet först i ett dike. När samma tidning några månader senare lovade ett demo av spelet ringde jag dagligen till den lilla kiosken som importerade in tidningen, och när den äntligen hade kommit sprang jag pubertetsfet 1.2 mil tur och retur och höll mig bajenödig igenom hela demodisken innan ett toabesök fick kännas rimligt. Inte nog med detta. När Gamereactor vågade tvinga ner min hype med en fisljummen 7:a i betyg gav jag högkonstruktiv kritik om att betyget måste vara fel och måste höjas, för annars försvinner min högkvalikativa användare bort från satjen. Inget betyg ändrades, och jag försvann i flera år. Jag tror det gick lite överdrift, den här förhandshypen.

Tröstpris: Crisis Core Final Fantasy VII, Zero Time Dilemma, Xenoblade Chronicles, Resident Evil 2 Remake, Dragon Quest Builders 2, Guitar Hero 3, Ridge Racer 7, Prince of Persia: Warrior Within & Ninja Gaiden 3

Ett extremt provocerande ärende då jag i vanliga fall är en rätt lojal kund till gamestop då jag verkligen vill ha kvar fysiska spelbutiker och ofta nyttjar deras inbyteskampanjer. Men trots inga dyra slantar investerade så är det uppenbart att det här inte sköts speciellt professionellt och mer än att jag känner mig en smula lurad så är jag mer än något annat provocerad.

För 3 veckor sedan beställde jag dragon quest heroes 2 till PS4 på kampanj online för 99kr. De ringde upp mig 3 arbetsdagar senare och frågade om det var ok om jag tog emot ett oinplastat exemplar varpå jag svarade att det inte vore hela världen. 2 veckor dröjde, jag kontaktade butiken som tidigare ringt upp mig varpå de svarade att de inte hade någon aning om spelet skickats eller inte. Jag kontaktar vidare gamestop sveriges kundtjänst som lovar få spelet skickat omgående. Vilket också hände och spelet dök upp inom 2 arbetsdagar därefter. Jag reagerade direkt på att jag köpt många begagnade spel i finare skick men litade trots allt på att jag fått vad jag blivit lovad. Tills jag nu skulle lösa in mina digitala koder som ingick i köpet, varpå PSN informerar mig om att koderna redan förbrukats.. Suck. Nytt kundtjänstärende, och det kryper i mig att ställa in mina 4 betalda förhandsbokningar då jag avskyr att som kund känna mig fulspelad.

Med en extremt japansk spelsmak faller det sig bara naturligt att jag tillslut söker mig över västvärldens gränser för mer att uppleva. Nedanstående följer de 10 bästa exemplen som du troligtvis hittills missat men absolut borde upptäcka. Listade efter formatet jag upplevde spelet till och om huruvida spelet är möjligt att patcha till engelska eller inte.

10. Slime MoriMori Dragon Quest 3: Taikaizoku to Shippo Dan (3DS) - Kan spelet patchas till engelska? - NEJ.
Vi fick del 2 till väst, som snabbt kom att kultförklaras av den smala skaran som faktiskt kom att klämma på titeln. Jag gillade men ansåg att spelmekaniken snabbt blev enformig där pansarvagnsstriderna kändes påtvingade i den mån att det kändes som långtråkig utfyllnad av ett annars ganska kort spel. Del 3 inför riktigt utforskande i en mer öppen värld där banorna vågar hålla sig till plattform och där nu istället båtstriderna, med kopierad spelbarhet från pansarvagnstiderna, känns långt mer valbara. Tur i oturen att detta aldrig släpptes i väst eller översattes är att det i grunden är ett väldigt simpelt spel rent spelmekaniskt med en än mer simplare berättelse. Fullt spelbart utan att kunna språket, och låt dig inte påverkas negativt på förhand av det simpla. Det här ett högpolerat rejält underskattat plattformsäventyr som jag håller som seriens men också som ett av enhetens absolut bästa.

9. Tales of Innocence (DS) - Kan spelet patchas till engelska? - JA.
Att lyckas klämma in alla moment som gör tales-serien till vad det är till en extremt begränsad hårdvara är ett uppdrag jag fortfarande är förundrad över hur väl Namco lyckades med. Klistra på en av seriens bästa berättelser så har du tveklöst en av seriens 5 bästa delar som du egentligen inte får men hittills troligtvis missat.

8. Sin and Punishment (N64) - Kan spelet patchas till engelska? - JA.
Måhända att denna punkt på listans kallas för småfusk då Sin and Punishment tillslut faktiskt dök upp i väst genom Wii:s virtual console efter flera år av hög efterfrågan. Men med denna tjänst nu helt nere så finns det längre inget sätt att få tag på Sin and Punishment lagligt i västvärlden. Synd är väl också det då det är ett av spelen jag anser åldrats bäst genom alla tider och som kanske står sig som mitt absoluta favoritspel till Nintendo 64 någonsin.

7. Valkyria Chronicles 3 (PSP) - Kan spelet patchas till engelska? - JA.
Att serien kom att fortsätta exklusivt till PSP tvingade fram genuin ångest hos många spelare. Mig själv inkluderat. Att seriens bästa del dessutom är den enda vi aldrig fått se hittills i väst, och sannolikt aldrig kommer att få se, gör dessutom inte saken bättre. Med en långt mörkare ton, bättre soundtrack och karaktärer än någon annan del med tillskott i spelkonceptet som uteslutande bara tillför finslipades allt vad som kallas Valkyria Chronicles till sin ännu fortfarande inte överträffade topp.

6. Dragon Quest: Joker 3 (3DS) - Kan spelet patchas till engelska? - JA.
Som Dragon Quest fanatiker får jag regelbundet genomlida somatisk stress om huruvida nästkommande delar ska komma att dyka upp i västvärlden eller inte. Joker 3 som jag på förhand älskade allt jag såg av fick svaret ett rungande NEJ. När jag väl fick tag på en patchad importerad version så vågade jag snabbt kalla det för det kanske bästa Dragon Quest monsters relaterade spelet hittills. Utforskandet har aldrig varit roligare, och fusionsystemet av monsters aldrig mer lättillgängligt och beroendeframkallande. Hade det inte varit för att spelet innehåller den kanske mest sadistiska JRPG-bossen i genrens historia som tvingade mig att nästan dubbla den totala speltiden för att klara av i ren och skär grinding så hade denna del placerat sig högre på listan. Mycket högre då dessutom.

5. Soma Bringer (DS) - Kan spelet patchas till engelska? - JA.
Föreställ dig ett kärleksbarn mellan xenoblade och mana-serien. Ur detta är Soma Bringer precis det du får. Föreställ dig dessutom slutprodukten när några av genrens absoluta giganter slår sina långa erfarenheter samman och får fokusera helt på det de gör bäst. Soma Bringer är precis det du får. Aktiva riktigt roliga strider som tillåter multiplayer. Det här är ett spel som fortfarande är lika bra idag som det var när det släpptes för drygt
11 år sedan.

4. Front Mission 5: Scars of the War (PS2) - Kan spelet patchas till engelska? - JA.
I tider där Left Alive dyker upp och sätter spiken i kistan på allt jag älskat och saknat i Front Mission-serien är ett tips från mig för den som känner likvärdigt att importera och istället spela seriens förbisedda absolut bästa del. För att vara ett PS2 spel så är grafiken på snudd till overklig för formatet, och med en spelbarhet, soundtrack och historia bättre än någon annan föregångare så är det såhär jag kommer att välja att minnas Front Mission-serien.

3. Seiken Densetsu 3 (SNES) - Kan spelet patchas till engelska? - JA.
En uppenbar deltagare i en lista om detta ämne, som troligtvis representerar de flestas förstaplats dessutom. Jag kallar detta nödvändigtvis inte för fel då det är på snudd till precis lika bra som kultklassikern till föregångaren Secret of Mana. Det första fanpatch-översatta spelet jag kom att spela, och troligtvis en permanent representant bland mina toppval när jag rekommenderar om import.

2. Remember 11: The Age of Infinity (PSP) - Kan spelet patchas till engelska? - JA.
Innan det fanns Zero Escape så var Kotaro Uchikoshi i sitt hemland mest känd för sina visuella noveller i Infinity-serien. I Remember 11 skapar han en av sina mest gripande historier som är på snudd till omöjlig att stänga ner innan historian är fullkomligt avslutad. En historia om överlevnad där 2 karaktärer skiftar sinne med varandra i helt skilda, utsatta platser och situationer på jorden men där karaktärerna de stöter på trots allt kan kopplas samman med varandra och där några dessutom vill dig illa där det är upp till dig att lista ut vem, vilka dessa kan vara. Hur du ska överleva och vad som händer under minnesluckorna när du inte är i kontroll över din egna kropp.

1. Yakuza: Ishin (PS3) - Kan spelet patchas till engelska? - NEJ.
En tredjedel in i äventyret beslutade sig översättaren av vad som på förhand kändes som Yakuza-seriens kanske bästa del för att lägga ner projektet helt, och hittills har ingen tagit upp bollen i att slutföra detta arbete. Jag älskade det jag hann få uppleva gränslöst, och drogs rejält till Yakuza-conceptet i samuraistuk. Historian fängslade mig fullkomligt, och jag kommer troligtvis aldrig att få veta hur det här äventyret slutar. Därför existerar inget annat spel som jag mer regelbundet lider över att vi aldrig fick se i västvärlden. Kommer vi någonsin få se det? Med högst sannolikhet inte.

Tröstpris: Before Crisis: Final Fantasy VII, Mother 3, Xenosaga I & II (DS), Genso Suikoden: Tsumugareshi Hyakunen no Toki & Fatal Frame IV.

Viktigare än grafik, ljud och design. Berättelsen tenderar alltid att vara det avgörande trollbindande steget för mig i betygspinnarna. Det yttras ofta om hur lång väg spelmediet har att gå för att på riktigt ta ikapp och utmana böcker, filmvärlden i form av berättande, och där jag håller med om detta om ett snitt skulle dras av alla lata patentinkräkta spelhistorier jag ser upprepade gång på gång så ställer jag mig samtidigt på frontlinjen vad gäller försvar när det utförs på ett så effektivt sätt som nedanstående 5 exempel kommer att lista. Där i huvudsak vinnaren nyttjar mediets fulla potential till den nivå att jag inte ska se hur historian skulle kunna återberättas fullskaligt i ett annat format. Har du missat ska du självklart upptäcka, och om du tror dig veta om något jag missat så ser jag gärna att du slänger gentjänsten mitt håll och tipsar tillbaka!

5: Yakuza 0
Med samtliga delar genomspelade har jag alltid underhållits, men nödvändigtvis inte imponerats av Yakuza som spelserie. Men som från ingenstans kom 2017 spelet där precis allt föll på plats. En ursprungshistoria perfekt för nya att hoppa in till med vad som kan komma att bli en av mina favoritberättelser i ett spel någonsin. En del som var bättre än summan av allt jag trodde att seriens element kunde resultera i med en story som överraskar gång på gång med djupa engagerande lager och en perfekt balans mellan over the top humor och blodigt manligt allvar. Manuset och skådespeleriet är så starkt att det skulle kunna konkurrera med vilket valfritt gangster drama från vilket valfritt media som helst, och det säger jag med full vetskap om alla tidlösa klassiker som genren består av.

4: Silent Hill 2
En mörk och poetisk historia som blottar dina sinnen, motiv och förutfattade meningar för dig oavkortat och ocensurerat. Vad hände egentligen med din hustru? Kan hon verkligen fortfarande leva, och är brevet hon skickade till dig äkta. Lika ångestframkallande som det är vackert är det upp till dig att utreda.

3: Final Fantasy VII: Crisis Core
Med Square Enix mest humana karaktär tillhörde även seriens kanske mest humana historia. En historia om att växa upp, upptäcka sig själv och få redovisat för sig att vägen till ens högsta dröm sällan är så glorifierad som man vill föreställa sig. En historia om hur spelets protagonist Zack Fair får upptäcka de mörka sidorna av att bli en hjälte och att bolla sin egna moraliska kompass när principer ställs mot kärlek i toppar och dalar mot ett oförglömligt slut som konkluderar i det vackraste jag upplevt i ett spel någonsin.

2: To The Moon
En indieklassiker där din roll är att manipulera en döende mans minnen för en chans för honom att få uppleva sina högsta drömmar, och därmed kunna dö lyckligt? Vägen dit är självklart inte så lätt som det framstår. För ska ett nytt artificiellt minne kunna ta vid måste ett av dina ursprungliga kanske omedvetet definierande ögonblick försvinna. En oerhört filosofisk och vacker historia med starka Eternal Sunshine of the Spotless Mind vibbar som får en att tänka. Kanske lever redan du din dröm utan att du tänker på eller uppskattar det, kanske vet du inte om vad du har förrän sekunden det går förlorat.

1: Zero Escape: Virtues Last Reward
I ett SAW-inspirerat scenario tvingas du och andra kidnappade i en bunker att överleva escape rooms med ett återkommande tema av dödsfälla. Ni kommer inte alla se dagens ljus igen. Varje runda avslutas med ett röstsystem där 2 poäng delas ut om samtliga i gruppen anser sig lita på de övriga deltagarna, 3 poäng plus om en avstickare röstar nej i detta där då övriga deltagare får minuspoäng. Först till 9 poäng överlever, där porten till frihet bara kan öppnas en gång där resterande därefter stängs inne för all evighet. Når du minuspoäng dör du med en extratvist av att huvudhjärnan bakom dessa spel finns mitt ibland er där varje ny runda tvingar samarbeten med personer du kanske inte kommer att lita på i väldigt utsatta situationer. En historia helt uppbyggd kring lojalitet och tillit som kommer undanröja ocensurerat för dig själv och dina digitala följeslagare vem du verkligen är i situationer där tuffa beslut måste fattas, där liv och död står på spel. Ditt eget inkluderat. Där du uppmanas vara på tå, pussla, identifiera motsägelser och försök till manipulation konstant där du inte vet om du riktat misstankar mot person rätt eller inte förrän det är för sent. Med 20 olika möjliga slut blev jag i min första genomspelning grovmanipulerad till döds där en utmaning jag vågar slänga ut är att du inte kommer kunna lista ut vem mördaren är förrän du sett alla 20 samtliga slut, och då underhållits hela vägen. Jag sträckspelade ett hysteriskt långt äventyr och tappade hakan gång på gång över tvistar på snudd till helt omöjliga att förutse samtidigt som de då aldrig heller kändes osammanhängande eller långsökta. Söker du en bra spelrelaterad historia är det här det lätt förbisedda och bortglömda toppvalet som nyttjar formatet till dess fullo på ett sätt som inget annat media kunnat förmå sig på att matcha.