De tekniska prylarna glider in på löpande band just nu och det är bara att njuta så länge det varar. Frågan är ju varför de skapar ett sånt beroende, ett beroende som aldrig verkar mättas... Fick en finfin iPad Pro i födelsedagsperesent för en dryg vecka sedan, den har använts flitigt och jag är jäkligt nöjd med den än så länge. Imorgon landar mest troligt en sprillans ny Samsung Galaxy S7, VR-headset och lite annan skön kringutrustning hos närmaste postombud. Ska bli kul att testa VR, om den ger mersmak så är Neo + PS VR ett givet val senare i år (eller när det nu släpps). På tisdag är det dags att hämta ut en blänkande och nedbantad Xbox One S i topptrim (?) och det känns också som något jag verkligen ser fram emot att få sätta tänderna i.

Sedan är frågan om jag ska kröna detta med en ny 4k TV om ett par veckor eller om jag ska vänta ett drygt år tills Scorpio släpps? Är det verkligen värt att köpa en nu för att kunna se 4k Blu Ray på One S? Vill ha minst 75 tum iaf så det kanske är lika bra att låta dem sjunka i pris ett år till men habegäret är ju svårmättat när det väl sätter igång. Behöver även en fin ljudanläggning men låter nog det vänta tills det är dags att sätta igång och bygga biorummet om ett par år. Då blir man väl så illa tvungen att fixa en 4k projektor också antar ja. Jaja I-landsproblemen avlöser varandra, bara att kämpa vidare! Nu är detta teknikgnällande över för denna gången, det finns trots allt viktigare saker i livet sägs det. ;)

Önskar dig en trevlig söndag och hoppas du överöses med mumsiga teknikprylar! :)

Minns den där långa och plågsamma väntan på julklappsutdelningen de 24 december varje år när jag var liten. De sista dagarna flöt på som den segaste sirapen man kan föreställa sig och när det väl var dags att lägga sig dan före dan så stod tiden i bästa fall helt stilla. Med åren har den känslan försvunnit allt mer för att numera inväntas och därefter passeras med en lätt axelryckning. Att träffa familjen och släkten, äta gott, kolla Kalle Anka och prata gamla minnen är betydligt viktigare numera!

Min julafton definierar jag istället som releasdagar för spelkonsoler. Oavsett om det är en helt ny generation på intåg eller bara en slimmad version av gammal hårdvara med lite småputs här och var så blir längtan ändå snudd på olidlig de sista dagarna. Denna gång är det alltså Xbox One S som ska plåga mig den sista biten till unboxingdagen. Det här verkar vara ett fenomen som inte försvinner med åren, utan snarare ökar i styrka. Det känns som att den materiella delen av julafton den 24/12 har ersatts med något annat, nämligen dagen för uthämtningen av en splirrans ny(gammal) konsol. För hur konstigt det än kan låta så känns det som att min julklappsutdelning detta år infaller den 2 augusti. Sirapen ska forceras, tiden ska aldrig få stå stilla, nu kör vi snart!!!

Hur känner du inför konsolreleaser?

Som gammal sportfåne sen urminnes tider har jag alltid haft en extra förkärlek till sporten tennis när det gäller soffsport. Jag föredrar även den lite seriösare varianten med jakten på rankingpoäng och Grand Slampokaler a la Top Spin medan spelserier som Mario Tennis får mig att undra om jag verkligen gillar sporten så mycket som jag inbillar mig att jag gör.

Ända sedan jag var en liten parvel har jag spelat mycket tennis även i det verkliga livet och inom TV-spelens värld var det kort och gott spelet Tennis till NES som var min första bekantskap med sporten. Jag spöade min 5 år äldre kusin med 6-2 i den första matchen, detta innan vi insåg att det var datorn som spelat åt mig. Min karriär fick sig alltså en flygande start med en snabb kraschlandning som uppvaknande kan man säga. Karriären fortsatte vidare med det fullkomligt magiska Super Tennis till SNES, jag stormälskade det här spelet. Grym kontroll, många och varierade karaktärer med olika styrkor och svagheter, flera olika underlag som gjorde spelet mer varierat, rankinglistor och turneringar. En dröm helt enkelt, om det inte varit för att det var just det, för enkelt att vinna alltså!

Virtua Tennis gled upp som ett monster i branschen, riktigt bra men lite för arkadigt för min smak och alldeles för mycket "slänga sig efter bollentennis" för att jag skulle falla pladask. Närmaste utmanaren Top Spin klarade sig något bättre i min bok men det var uppföljaren med det ovanliga namnet Top Spin 2 som förverkligade (nästan) alla mina drömmar om det perfekta tennisspelet. Det var klass rakt igenom, toppat med ett grymt bra onlineläge också. Det enda jag tyckte var tråkigt är avsaknaden av mängder av verkliga spelare från proffstourerna. Detta hade hjälpt till att ge spelet den perfekta inramningen.

Många andra bra tennisspel har underhållit även åren efter det, Grand Slam Tennis var en frisk fläkt och även tennis till Wii var kul på sitt sätt med de nya rörelsekänsliga kontrollerna. Där saknades tyvärr det djup som hade krävts för att få kalla sig hardhitter nån längre tid och kontrollen var inte heller perfekt.

Nu börjar det dock ha gått bra många år sedan det dök upp ett tennisspel värt namnet, vet att de kommit en del spel till mobiltelefonerna men det är inget som fått igång mig desto mer. Det börjar vara dags nu! Jag kräver inte mycket utan vill bara ha en fläskig titel som toppar spelkänslan i Top Spin 2, ett varierat och djupt karriärläge som startar från gärsgården och fortsätter upp till de största matcherna på touren, ett brett träningsläge för att förbättra min spelare samt även händelser vid sidan om som påverkar förutsättningarna. Kräver även att minst 100 av de bästa herrarna och damerna på touren ska vara med och kriga, ett fylligt onlineläge med turneringar samt poolspel där man kan klättra upp och ner mellan divisionerna, samt lite Davis Cup mellan spelare från olika länder. Nåt sånt så är iaf jag nöjd.

Vad tycker du om tennis som TV-spelssport, vilka är dina favoriter och hoppas/tror du att vi får se något nytt snart inom denna underbara genre?

Bara åsynen av den guldfärgade kassetten fick saliven att börja forsa fram hos denne unge man (läs pojke) i slutet av 1980-talet. Det här måste väl innebära någonting speciellt? Hundratals speltimmar senare är svaret ett rungande ja! Jag får lite lätt gåshud bara jag tänker tillbaka på den första gången jag läste om spelet. Det var i det numera antika "nyhetsbrevet" från Nintendo Videospelsklubb med Ulf Elfving i spetsen som medlem nr 1.

Jag vet inte hur många gånger jag spelat igenom det här spelet genom årens lopp, men jag vet att jag kommer att spela om det till mini-NES av bara farten (efter Punch Out) och jag kommer fortfarande att njuta av mystiken, den mäktiga musiken och pusslandet fram till alla fantasifulla bossar i de olika templena runt om i världen. Apropå världen, denna gigantiska värld! Varken jag eller alla mina stridskamrater (nästan alla ungar på Tallvägen) hade sett någonting liknande förut när vi satte oss ner framför min gigantiska 12 tummare till tjock-tv för snart 30 år sedan.

Då äventyret startades kändes det direkt som att sugas in i en orkan fylld av allt från ensamhet och hopplöshet till upptäckarglädje och hopp om framtiden. Med många bägare fulla av jävlar anamma tog vi våra första stapplande steg tillsammans in i detta (som det skulle visa sig) magiska äventyr. Jag minns allt letande efter nya tempel, alla underbart varierade bossfighter, den stämningsfulla musiken och alla fantastiska prylar som öppnade nya vägar för det gäng 9-åringar som satt framför dumburken och slogs för livet tillsammans.

Jag minns även alla timmar av hårrivande huvudbry när vi satt fast i spelet. Men precis innan handduken skulle kastas in och nattsömnen var på väg att bli förstörd pga detta så hoppade lösningen fram på det mest enkla och finurliga sätt. "- Jaaa, vi kom vidare! Det var ju inte alls omöjligt. Fy fasen vilket coolt spel!" Sen blev nattsömnen förstörd ändå för vi fortsatte ju givetvis att spela vidare...

Nintendo hade skapat spelmagi varken jag eller mina kompisar sett förr och för det är jag dem evigt tacksam! :)

För ett tag sedan skrev jag en kort blogg om att jag slagit till på en Samsung Galaxy J3 som reservtelefon, men efter att ha fått lite feedback om den samt läst på mer så inser jag att det är helt bortkastade pengar.

S7 däremot ser riktigt jäkla trevlig ut så det får bli en sån istället, mycket för att jag är sugen (som bara den) på att testa VR-headsetet. Bara nervös över att göra bytet från iPhone, är så van vid det systemet... Du som har erfarenheter av byten från iOS till Android eller bara av S7 och/eller VR-headsetet får gärna dela med dig av dessa till en gammal oteknisk man som räds resor till okända platser numera.