Vågade mig äntligen in på en leksaksaffär modell större här i Örebro. Tanken var att börja jaga presenter till min son som snart fyller 2 år. Timmarna försvann i rask takt då jag säkerligen vridit och vändit på varenda kartong i varuhuset på jakt efter åldersmärkningar och förhoppningar om att det ska passa en blivande 2-åring (samt även tilltala en blivande 39-åring?). I hyllorna som svämmade över med fantastiska byggnadsverk av Lego och Playmobil fastnade jag tyvärr alltför länge. Det är bara att inse att han inte riktigt har åldern inne än, men snart så är det förhoppningsvis dags. ;)

Får väl nöja mig med Duplo tänkte jag (och det är inget fel i det förvisso), innan jag kom på mig själv med att det ju bara är bollar som gäller för herrn i dagsläget. Den Duplo vi har i hemmet rör han knappt just nu så att bygga upp en hel stad får förbli en dröm ett tag till. Eftersom skotten blir vassare och vassare efter alla timmar han lägger ner på bollsparkande varje dag så får det bli ett större fotbollsmål istället. Alltid nåt, tur jag är sportintresserad själv också. ;) Men visst drömmer jag mig bort till framtida krigslekar med feta vattenpistoler och andra tillhyggen (light sabers kanske?), byggandet av stora Legometropoler, klottrandet i välfyllda pysselböcker, att springa runt och härja i superhjältedräkter samt uppförandet av gigantiska studsmattor på bakgården. Bara för att nämna några exempel.

Undrar vem som är mest barn i familjen egentligen? Jag har iaf insett att jag fortfarande är ett själv, förvisso lite större nu än för 30 år sedan. Och med det kommer utmaningen att köpa saker som sonen gillar och inte sådana som jag själv vill att han ska gilla. :D

Har du som förälder blivit barn på nytt och hur hanterar du det i sånt fall när du står där inför valet i leksaksaffären?

Rob the 5 0s blogg "Sockerfritt på fikarast" Inspirerade detta godismonster att hoppa på första bästa cykel ner till den lokala ICA-handlaren (som även ståtar med en praktfull Kronblomstaty ute vid parkeringen, det ni!) och sätta sprätt på en (stor) liten del av månadslönen. Socker är nämligen byggstenarna som format denna kropp, att äta, andas och leva i symbios med det vita guldet har blivit mitt signum.

Vet inte hur många personer som utnämnt mig till världsmästare i godsaksintag och det intressanta är att de troligen har helt rätt, jag har faktiskt själv aldrig stött på någon värdig utmanare än. Med det sagt så vill jag både hylla och rikta min vrede mot detta beroendeframkallande bränsle som håller denna nedbrutna kropp i rullning. Men nu är det dags att smaska vidare, det äter trots allt inte upp sig själv och allt som är gott är ju faktiskt nyttigt! Eller hur var det?

Toppar med en bild på ett vanligt kvällsintag. ;)

Efter drygt 30 år som inbiten gamer och otaliga utslitna konsoler senare så har jag insett att det finns några som står ut lite extra från den grå massan. Apropå grå, min tredjeplats går till den "grå lådan" (populärt uttryck från SEGA-anhängarna på den tiden) nämligen NES.

Jag minns det nästan som om det vore igår, min mor hade av någon outgrundlig anledning lovat mig en NES. Det var mitt i sommaren och vi var och hälsade på släkten ca 15 mil hemifrån. Helt plötsligt trollades den fram mitt i sommarvärmen, en total överraskning för mig att den redan levererats (från Ellos). Lyckan var total, jag och min kusin tog hand om den första matchen i spelet som hette Tennis. Jag vann med 6-2! Sedan insåg vi att jag hade "spelat" som datorn, det gick inte att möta varandra... Efter den matchen så tvingades vi ut i sommarhettan igen, skärmtid fick man ju inte ha för mycket av för då kunde det sluta illa! :D

Som tur var så försvann denna kadaverdisciplin gradvis, spelpassen blev längre och längre och fler och fler. Kompisarna kom in i skytteltrafik och efter en inte alltför lång tid så hade varenda unge på gatan en NES.

Jag minns självklart premiären i Tennis, ett fantastiskt spel med grym spelkontroll. Ice Climber var också ett spel som gick varm i början, jakten på condoren på toppen var helt magisk för en liten parvel som mig. Turneringarna i Soccer, alla otaliga timmar vi kämpade om rekorden i Track & Field 2, kampen mot Mike Tyson i det fullkomligt formidabla Punch Out och banbyggandet i Excite Bike är också minnen som etsat sig fast genom åren. För att inte tala om Zelda och den legendariskt guldfärgade kassetten. Världen var enorm, hemligheter fanns i massor, upptäckarglädjen var oöverträffad, geniknölarna fick gnuggas, spelkontrollen var perfekt... Ja, du förstår! ;) Dagen vi satt ett helt gäng tillsammans hos grannen när Ganon besegrades för första gången, wow! Metroid var också ett spel som kändes overkligt bra, Simons Quest och Rygar var andra lite mer otippade spel som gick varma i kompisgänget. Vi gick bet mot sista Rygarbossen i all evighet. Ice Hockey har jag skrivit om i en blogg för några dagar sedan, det går inte att hylla ett spel mycket mer än så. Mega Man 2 och Super Mario Bros är också två magiska upplevelser från denna tid. Duck Hunt! Oj jag höll på att glömma dig min gamle vän... För att inte tala om alla er andra härliga spelupplevelser som inte får plats här.

Som avslutning vill jag bara rikta ett stort tack till min mor som öppnade dörren till denna magiska värld, hon ångrar sig nog än idag... ;) NES har gett mig så otroligt många minnen som lever kvar över 30 år senare! Mängden toppspel till NES är helt enorm och alla tusentals timmar jag lagt ner ensam och tillsammans med kompisarna har varit guld värda. Tack Nintendo för att ni introducerade mig till världens bästa intresse och för den fantastiska "grå lådan"!

Vad tycker du om NES och vilka minnen har du från tiden med denna gråa best?

Hur löser man den combon undrar jag. Själv jobbar jag med ett väldigt fysiskt arbete och ofta med en hel del övertid som kronan på verket. När sonen är nattad och det är dags för speltajm så händer det ofta att ögonlocken bommar igen när jag sitter där med spelkontrollen i handen. Är det någon som känner igen sig eller är detta ett säkert ålderstecken?

Jag är ofta på jobbet runt 05:30 på morgonen, när alla bestyr är klara för kvällen så är klockan redan runt 19, speltiden är redan nu väldigt begränsad, att bolla med topplir som Horizon och Zelda under dessa förutsättningar känns redan det riktigt knivigt, när sen John Blund försöker tränga sig på alldeles för tidigt så går inte ekvationen ihop riktigt. Ikväll exempelvis så kom jag äntligen igång med Horizon igen, efter att ha nickat till X antal gånger under spelpasset (tog mig igenom nästan 2 hela uppdrag!) så var det bara att lägga pilbågen på hyllan och gå upp och knyta sig.

Då dyker helt plötsligt den där klassikern upp, den med att man blir pigg ett litet tag. Passar på att slösurfa lite och slänga in ett blogginlägg innan det blir en runda Switch nedbäddad i sängen. Hur går det just denna kväll är ju frågan?

Uppdatering: Håller på att somna under bloggandet... God natt!!!

Är nu inne på tredje dagen med Nintendo Switch. Det finns många saker jag verkligen älskar med konsolen, några frågetecken och även en hel del minus. Det negativa kommer jag dock inte fokusera på just i detta inlägg. Så varför är jag då ändå så extremt positiv inställd efter så kort tid? Svaret är enkelt: Switch har förenklat mitt spelande något enormt! För mig blir det nästan uteslutande bärbart spelande numera, så medan det fantastiska Horizon och min PS4 Pro börjar jobba upp ett litet lätt dammlager, så får Switchen istället ta hand om alla spelpass.

Den fungerar alldeles utmärkt att spela på samtidigt som man kollar på skid-VM eller (som nu) Vasaloppet. När sonen sitter och ritar eller bläddrar i böcker så kan man lätt smyga in med ett par banor (i det fullkomligt lysande) Snipperclips. Sängspelande innan läggdags fungerar perfekt och det är också som ett stort plus för mig. Maskinen startar upp blixtsnabbt, man drar igång från det ställe man senast slutade på och laddningstiderna är korta. Nintendo har helt enkelt skräddarsytt denna maskin efter min nuvarande livssituation, visst finns det saker jag hade önskat varit bättre eller gjorts på ett annat sätt men det blir fokus på dessa i ett kommande inlägg istället.

(Fixar till bilden senare, teknikstrul)