Avsaknad av avsaknader

Avsaknader är en 'feature' av vårat psyke. En som i min mening skapar förtvivlan i onödan, och som jag själv upplevt en befrielse från. Många gånger har jag skänkts tröst av att avsaknader inte finns i annat än mitt psyke. Och hur menar jag detta? Jo, beakta godtyckligheten av t.ex en ljuslåga.

När vi tittar på en ljuslåga, var säger vi att den slutar och luften börjar? Är ljuslågan bara den lilla synliga delen av luft som är gulfärgad av värmen? Inkluderar den den brinnande veken, den lilla delen av osynlig luft som är varm nog att tända eld på papper? Inkluderar den röken, ljuset?

Definitionen av objekt är inte meningslös. Men sättet vi drar en gräns runt ljuslågan i kontrast till det runtomkring ger oss mening. Och, inte nog med det, men denna kontrastering är inte något som finns i 'verkligheten i sig'. Bara för att flamman inte inkluderar röken, betyder inte att den är i avsaknad av den.

Detta är sant också om den blinda mannen. Till skillnad från röken och ljuslågan, är iden av 'seende' inte fysisk, utan en historisk och kontextuell idé i relation till den blinda mannen. Ändock, fungerar det på samma vis; När en mentalt definierar den blinda mannen inkluderas de idéer man har kring en genomsnittlig man. Precis som ljuslågan står i relation till rök, ljus och luft, så står mannen i relationer till saker som seende. Man tänker felaktigt att seende 'borde' vara en egenskap hos mannen', och att han därför är i avsaknad av den.

På så vis är 'avsaknad inte annat än en produkt av det mänskliga psyket och inte något som existerar i 'verkligheten i sig'. Vidare, precis som andra idéer vilka orsaker oss förtvivlan, går det att göra sig av med. I någon mån i alla fall.