Tjena! Här är Czaros stora återkomst (typ). Har nu för en längre stund bloggat på en självständigt engelsk blogg främst för att kunna nå fler än bara svenska gamers, men jag tyckte att antalet visningar där inte var värt arbetet jag lade i bloggen. Kommer nog fortfarande skriva engelska versioner av blogginläggen där (ibland), men jag kommer nog lägga fokus här istället.

Jag nämnde i min tidigare inlägg för en stund sedan att jag kollade klart på Fullmetal Alchemist 2003-versionen och jag har nu även sett Brotherhood. Skillnaden mellan serierna är att det första animen hann före mangan och därför är majoriteten av serien ett helt annorlunda berättelse. Brotherhood däremot följer mangan mycket mer noggrant. Efter att jag har kollat på båda serierna så håller jag med de flesta som säger att Brotherhood är bättre, men jag tycker att båda serierna har saker som den andra inte har.

Berättelsens grund är väldigt lik i båda serier. Familjen Elric bor i en by vid namn Resembool i landet Amestris. När bröderna Edward och Alphonse var bara några år gamla, har deras pappa lämnat huset. För en tid senare så har även deras mamma, Trisha, dött på grund av sjukdom vilket fick Ed och Al, som har sedan tidigare övat på konsten som heter alkemi som tillåter att dekonstruera och rekonstruera saker, komma på en ide att få tillbaka sin älskade mor genom att använda sig av människotransmutation. Den typen av alkemi är dock strikt förbjuden och inte ens de mest begåvade alkemister lyckades med det. Alkemi fungerar också enligt en regel av jämnt utbyte. För att få någonting, måste man "ge" någonting av samma värde. De två bröderna har fick snabbt veta att vad de försökte göra var dumt, då i ett försök att få tillbaka sin mamma har Ed förlorat sitt ben och Al har förlorat hela sitt kropp och existerar bara därför att Ed var skicklig nog att binda Als själ i en rustning. För att göra det ännu värre så har de skapat ett monster istället för att få tillbaka mamman. Efteråt bestämmer sig bröderna att leta efter de Vises sten, som skulle kunna ge de deras kroppar tillbaka. Det är grunden till serien men det blir snabbt mycket mer än så. Elric bröderna blir inblandade i militärens korrupta agerande samt träffar många fienden och vänner.

Serien består av 64 avsnitter där berättelsen rör sig framåt i en bra takt som får tittaren att vilja se flera avsnitter i taget. Men till skillnad från många andra serier så är detta inte på grund av långa strider och så vidare utan helt enkelt därför att man vill veta vad som händer senare. Det finns en bra blandning av humor, action, bra berättelse, seriösa stunder och mindre seriösa stunder. Det finns även många grejer värda att tänka över och flera smarta citat. Det är nog ingen överraskning att serien inte är barnvänligt direkt och den rekommenderade åldersgränsen av 15+ är bra enligt mig. Det är absolut inte det blodigaste och mest våldsamma serie, men ändå.

Utseendemässigt är FMAB snyggt. Jag har köpt en DVD-box så ingen HD-kvalitet för min del, men det fanns ingenting som var fult. Karaktärerna ser bra ut, miljöerna ser bra ut. Det finns inget att klaga på här. Musiken i serien är riktigt bra precis som i FMA2003, men man kan lätt skilja de två. Brotherhoods sountrack låter lite mer orkrestrerat. Det enda jag verkligen saknade var Bratja-låten. Jag brukar kolla på undertext-versionerna av animen, men jag kollade på engelska dubbingen i det här fallet. Varför? För att den var riktigt bra! Kudos till FUNimation.

Fullmetal Alchemist Brotherood är en underbar serie som alla borde se. Bra berättelse, bra karaktärer varav många utvecklas genom serien, bra musik och även bra dubbing. Rekommenderar serien starkt.

Detta var en spoiler-free (iaf. nästan) version av recensionen. Jag kommer kanske skriva en FMA vs FMAB analys där jag jämför de två och där kommer det så klart finnas stora spoilers.

Tack för läsandet. Nästa inlägg kommer att vara avslutningen av min GOTY 2014 som jag startade på det engelska blogget, men det sista och viktigaste delen (Top 5 Spel för varje konsol, samt Top 10 bästa) kommer jag att publicera här.

Fick Smash Bros WiiU som jag beställde från Spelbutiken. Yaaay!

Men fick varken Alpha Sapphire, PersonaQ eller Link amiibo som jag beställde från CDON. Det först nämnde bokade jag för en månad sedan. Link amiibon sägs vara skickad på onsdagen och Alpha Sapphire igår.

Att jag inte fick det idag gör mig riktig arg.
Först och främst, om jag bokar ett spel så vill jag ha det på releasedatumet, punkt slut.
För det andra så är det idiotiskt att posten inte fungerar på lörgadar här i Sverige. Det är 2014 och folk handlar väldigt mycket på nätet. Kanske dags att tänka om lite? Det fungerar i andra länder som UK.

Ni som har följt mig kanske vet att jag har länge haft som ett dröm att vara en spelutvecklare och jag har till och med börjar studera Spelprogrammering på Blekinge Tekniska Högskolan. Men sanningen är, att efter alla dessa år med det definitiva drömmen har jag börjat få blandade känslor om det hela.

Varför? På grund av spelcommunityn. Eller närmare bestämd de där jäkla negativa kommentarer gamers skriver. Visst, det är inte så farligt om man snackar det om jätteföretag med massor av anställda och enorma budget, men det är annorlunda när det kommer till indie som lägger ner (oftast) enormt mycket energi och känslor i sina små spel och senare får negativ feedback från gamers för att det är annorlunda eller inte lika bra som AAA-titlar.

Jag började undra om jag verkligen vill vara en spelutvecklare om ett stort antal gamers, om att inte säga majoritet (iaf om man kollar kommentarsfälten på de största spelsidorna ibland), kommer att tycka att det jag gör är skit.

Det som fick mig att skriva detta så här på natten är dagens (gårdagens teknisk sätt) konversation från Twitter. Det började med att jag retweetade en tweet om att Thomas Was Alone kommer till WiiU och att det fick 9/10 av NintendoLife. Låter harmlöst, eller hur? Inte riktigt, en av mina följare började snacka om hur spelet är för hipsters vilket fångade intressen av utgivaren och även utvecklaren. Han fortsatte att gnälla om hur utvecklaren är jävligt lat och valde att göra ett "avskyvärt" artstyle men kvadrater i sitt spel. Jag och en annan sa att det är ju meningen med spelet, att det är ett spel där något så enkelt som en rektangel kan få personlighet och att hur de skulle se ut om de var människor är upp till ens fantasi. Detta besvarades med att ingen kommer att kolla på en kvadrat och tänka sig att det är något mer än så, att utvecklaren bluffar folk och att alla som tycker om Thomas Was Alone ljuger, att spelet är för hipster och att gubben från NintendoLife är autistisk efterbliven (Kan folk inte fatta att autism är inte kul utan en seriös sak?).

Själva utvecklaren har inte alls tagit det åt sig på något viss utan snarare tyckte det hela var roligt, men jag till exempel jag inte lika stort självförtroende och såna här anklagelser skulle nog snabbt påverka mig. Och så tycker jag att det är sorgligt att det är så då indie-utvecklarna måste jobba utan stora teams osv. och som sagt är deras spel ofta något som i princip representerar de själva och det skulle jag också göra som spelutvecklare.

Det är kanske därför att jag älskar indie-spel och dess utvecklare, som jag känner sådant tveksamhet och jag helt enkelt hatar att se negativ feedback till de spelen då de enligt mig är något mer av ett upplevelse, men så är det bara. Spelutveckling är svår och jag vill inte riktigt göra mitt bästa för att en massa ska tycka att det jag gör är skit, även om "sådant är livet"

On a positive note... Smash och ORAS på fredag! Thomas was Alone och Ittle Dew till Wii U på torsdag!

Det var inte före tidigt iår då jag spelade Pokemon Ruby ordentligt, förutom några timmar på emulatorer. När jag köpte spelet så fastnade jag äntligen i spelet, men ändå inte riktigt upplevde spelet och Hoenn lika bra som de flesta och själva regionen ligger på den nästa sista platsen i mitt tycke (4:e från slutet om man skulle räkna med de från XD/Colloseum). Men nu när efter så många trailers och diverse nyheter om Omega Ruby och Alpha Sapphire, kan det bli så att jag kommer äntligen börja älska Hoenn.

Från vad vi fick veta så har de uppdaterat och lagt till rätt så mycket i spelet. Från och med de nya megautvecklingar, till förändrade storyelement och till och med nytt story-del vid namn "Delta Episode" (så nu kan vi väl avsluta spelkulationer om Delta Emerald :P ). StreetPass-funktionen förbättrades enormt genom att man ska kunna dela sina Secret Bases. Själva secret base iden var bland de roligaste sakerna i Hoenn. Förutom att resa på land och dyka under vattenytan kan man nu även resa i luften.

Hypen börjar bli stor och det är under två veckor kvar till både ORAS och Smash Bros släpps :D

Har nyss sett färdigt det underbara Fullmetal Alchemist. Serien var underbar trots att det mot slutet blev lite konstigt och långt ifrån mangan. Älskade verkligen karaktärerna, storyn och musiken. Men recensera får jag göra någon annan gång. Nu vill jag fråga er om anime:

Vilken/vilka animen rekommenderar ni? Jag skulle helst föredra något som inte är väldigt långt men det kvittar. Kan vara "mainstream" också.

En anime som fångade mitt intresse var Soul Eater då det påminde mig lite om Disgaea 3.

Sen har jag redan beställt Fullmetal Alchemist Brotherhood dvd-box som jag ska kolla på någon gång, men vill helst se något innan dess