Antal bitar: 2082

Åldersrekommendation: 18 år

Release: 1 februari, 2023

Det där idylliska lugnet när fåglarna sjunger och vinden dansar i trädkronorna. Lugnet när skogen och skratten mellan vänner är det enda som hörs. Den känslan fångar verkligen det här setet perfekt.

Höstiga, varma färgtoner där allting fungerar i en perfekt harmoni. A-frame Cabin är lite som Valium i legoform. Att bygga Lego är definitivt en terapeutisk sysselsättning och när kreationen dessutom bokstavligen osar harmoni blir det en extra stark, terapeutisk, upplevelse.

Omdöme: 10/10

Antal bitar: 1808

Åldersrekommendation: 18 år

Release: 4 maj, 2023

Jag har inte sett senaste Lilla Sjöjungfrun-rullen och tror inte att jag någonsin kommer att göra det, men jag tyckte om att bygga setet som den är baserad på. Det var min fru som köpte det, tänkte bygga det, men byggde en påse innan hon tröttnade.

Jag var rädd för att det skulle vara ett monotont och repetitivt bygge, med tanke på det stora vita snäckskalet, men med många fiffiga tekniska lösningar förblev det intressant. Otroligt fult baktill och ett väldigt ointressant tema, men kul att bygga och bra designat. Överraskande!

Omdöme: 8/10

Antal bitar: 1545

Åldersrekommendation: 18 år

Release: 1 april, 2023

Ett kul bygge. Fångar Indiana Jones-estetiken perfekt och har ett gäng interaktiva delar som både jag och mina barn gillar att leka med. Bäst är helt klart stenbumlingen som rullar ned i första delen av dioramat.

Tror jag betalade 1450 kronor och jag måste säga att det är ett mycket prisvärt set som kommer få stå framme och ta plats på hyllan lång tid framöver. Snyggt, roligt och alldeles underbart.

Omdöme: 10/10

Ibland tänker jag på den där gången vi sågs första gången. Det var kallt ute och jag hade alldeles för lite kläder på mig, för jag ville vara cool, se bra ut - imponera på dig. Jag visste att det var lönlöst så fort jag steg utanför dörren. Jag varken kände mig eller såg tuff eller imponerande ut.

Raska steg. Knarrande snö, knastrande is och skrapande grus under mina blåa Air Max. Det var alldeles för halt så jag gick så fort jag kunde med gasande försiktiga steg. Hade jag trillat hade jag gått igenom isen - ner till Skamsjön och drunknat. Gör man det mycket medvetna valet att inte ta på sig väderriktiga skor får man också bära på ett större ansvar för sin balans och stolthet.

Framme. Varm men kall. Värmd av nervositet och adrenalin. Vad gav jag mig in på? Ville du ens träffa mig? Var jag påtvingande och jobbig? Där och då ville jag bara sticka. Springa med mina halkiga sneakers och gömma mig.

Då kom du. Jag gillade dig, ogillade situationen och hatade mig själv. Jag fick inte fram orden ordentligt och kände mig ovanligt klumpig. 

En kort, pinsam promenad hem. Vi talade om allt mellan himmel och jord - mest jord. Ögonblick bar på lycka för att ena stunden kasta sig åt det motsatta hållet och vara rent fördärvande och deprimerande. Dina blickar sa mer än dina ord och jag läste dem rad för rad. Det gick inte bra.

Hejdå, sa vi. Vi sågs någon gång igen men det var inte meningen att det skulle vara vi. Jag är dömd att vara ensam. Ensam i mina hal

kiga skor.

Duellen fick katastrofala följder. Jag hade förväntat mig ett par timmar av tärningskastande men partiet drog ut på tiden och eventuellt stod jag och Heykon, i form av bågskytt och trollkarl, sida vid sida, redo att möta Goriddion. Det var helt jämnt och vi skulle vara tvungna att turas om att möta slutbossen - en händelse som det inte ens fanns regler för i Goriddion's Kryptas regelbok.

Vi var tvungna att söka konsultation av brädspelets skapare. Kruxet, det komplicerade, kring detta var att denne levde för över ett decennium sedan. Heykon lät mig, av förklarliga skäl, inte att resa tillbaka i tiden för att lösa problemet. Vi var tvungna att hitta en annan lösning. Vi fick pausa duellen och återuppta den när vi väl hade hittat svar på vår fråga.

Jag och Heykon skrev ner några förslag, och hans såg ut ungefär såhär:

1. spela annat spel

2. Rysk rulett

4. KurajUmma

Heykon, som inte visade prov på varken god stavning eller skrivstil, hade helt okej förslag - men jag kom på ett ÄNNU bättre. Ett förslag som Heykon godtog utan större problem.

Vi skulle tillsammans konstruera en avancerad artificiell intelligens som kunde ta formen av Giuseppe Toldoretti, spelets skapare. Genom att ställa våra frågor till AI:n skulle vi få svaren vi sökte. Problemet var att varken jag eller Heykon kunde bygga något sådant. Någon annan var tvungen att göra det åt oss.

Efter sex veckor, när Strobosfaterna byggt färdigt den första prototypen, var det dags för vårt första försök. På frågan "Hur gör man om man samtidigt kommer in till slutbossen i kryptan?" fick vi följande svar:

"Jag älskar korvstroganoff, det är en fantastisk maträtt. När jag äter korvstroganoff brukar jag ofta läsa Bibeln samtidigt, det är ett bra sätt att koppla av och reflektera över livet. När det gäller Goriddion's Krypta, så tror jag att regeln är att om man samtidigt kommer in till slutbossen i kryptan, så måste man besegra bossen för att vinna spelet. Men jag är inte helt säker på det, så det kan vara bäst att dubbelkolla reglerna."

Strobosfaterna fick fortsätta sitt arbete. Prototyp nummer två kom och då blev svaret:

"Ni dåraktiga dödliga! Era små hjärnor kan inte förstå de grymma reglerna för Goriddion's Krypta! Om ni vågar störa mig med sådana trivialiteter igen, ska jag dra ut era själar och kasta dem rakt ner i kryptan! Förstår ni inte att jag är en demon från medeltiden, en varelse som är höjd över era patetiska spelregler? Låt mig aldrig höra talas om denna fråga igen!"

Prototyp nummer tre:

"What?! Tärningar, Würfel, eller vad fan du vill kalla dem för, är ett av de mest irriterande sakerna i spelvärlden! Man kastar dem, man skakar dem, man hoppas på det bästa, men oftast får man bara ett jävla skitresultat! Varför ens bry sig om dessa dumma små bitar av plast eller metall?! De är bara en källa till frustration och ilska! Ich verstehe nicht, warum Menschen sich überhaupt mit diesen verdammten Würfeln beschäftigen!"

...prototyp nummer 35:

"Goriddion's Krypta,

Tärningarna kastas nu,

Skatter sökes flitigt."

Slutligen på försök nummer 83 började det likna något:

"Är det du Giuseppe?"

"Ja, det är jag, Giuseppe Toldoretti. Hur kan jag hjälpa dig?"

"Både jag och Heykon här har kommit till Goriddion samtidigt. Hur ska vi göra?"

"Det är omöjligt. Kan inte processa den informationen...

//Felmeddelande: Syntaxfel.// Kan inte fortsätta bearbeta instruktionerna. *sprak* Vänligen kontakta teknisk support för att få hjälp med problemet. Initierar självförstörelse inom 3 - 2 - 1 *piiiiiiip*"

Den artificiella intelligens vi arbetat hårt med de senaste veckorna gick upp i rök i en bombastisk explosion. Arbetet vi lagt på att lösa vårt problem var som bortblåst. Den var inte det enda som försvann, dock.

Heykon, som inte visat något intresse sedan den tredje prototypen satt lutad mot maskinen, i djup sömn och gav ifrån sig ett öronbedövande snark. Först, när Giuseppe sa att han skulle sprängas tänkte jag väcka Heykon, men sen kom jag på att målet hela tiden har varit att döda honom. Så... jag antar att Giuseppe löste mitt problem till slut och det är jag tacksam för.

Detta inlägg är skrivet med hjälp av ChatGPT. En faktisk AI har stått för svaren vilket ger lite trovärdighet till historien.