Svenska
Blog
Girighet

Girighet

Jag saknar på många sätt det glada 90-talet samt början på 2000-talet, bland annat så saknar jag enkelheten bland spelköp som fanns då. Du gick in i en butik, köpte ett spel till vilken-konsol-du-ägde-då för 400-600 kr och knatade sedan glatt hem för att avnjuta flera veckors underhållning. Idag är det helt annorlunda, nu kastas det pengar till höger och vänster, spelarna tvingas tömma hela sin besparing för att få ut så mycket upplevelse som möjligt ur sina spel samtidigt som utvecklare och utgivare tvingas ta mer betalt för mer saker om de ska kunna ge lön till sina arbetare som jobbar under risiga förhållanden. Då kan man fråga sig: Vad var det som hände och vems fel är det?

Det finns många sätt att besvara båda frågorna och jag tänker inte rabbla upp alla men en sak som jag tror är en bidragande faktor är helt vanlig affärslogik som funnits sedan industriella revolutionen och säkert innan. Om vi börjar ända nere ifrån grunden så ser det ut på följande vis: Du ser en person som är i behov att något, samtidigt som du själv har ett eget behov, du framställer en idé som uppfyller första personens behov, personen gillar din idé och eftersom du har lagt ner både tid och arbete på att utforma en lösning på nämnda behov så vill du ha något i gengäld. Personen som nu blivit din kund tycker förslaget verkar rimligt och betalar tillbaka för att få användning av din idé. Båda vinner.

Konverterar vi denna regel till hur den skulle se ut i spelindustrin så hade det sett ut enligt följande: Du ser en person som har tråkigt och bestämmer dig för att tillverka ett spel till denna, eftersom du själv är i behov av pengar så ger du inte bort det gratis utan tar några kronor betalt i gengäld för arbetet. Personen får sitt spel och har inte längre tråkigt och du får dina pengar. En lyckad affär.

Alltså, helt vanlig affärslogik som är uppbyggd på tjänster och gentjänster, ger du mig något så ger jag dig något tillbaka.

Klättrar vi uppåt ett steg på affärstrappan så börjar man agera i likhet med följande exempel: Du har nu sålt ditt spel och tjänat ihop de pengar du behövde från första början men nu har fler människor fått upp ögonen för ditt spel, du ser en möjlighet att tjäna mer pengar och tar på dig arbetet att tillfredsställa samtliga människors behov att bli underhållna. Gratulerar, du har lyckats starta massproduktion och pengarna börjar sakta men säkert rulla in.

Än så länge är alla glada och nöjda men tids nog så kommer människorna som från början köpte ditt spel att tröttna på det, de vill ha något nytt, något fräscht, något bättre som åter kan uppfylla deras behov, samtidigt ser du ytterligare en möjlighet att tjäna pengar. Du inser att du omöjligen kan skapa något nytt själv utan anställer ett antal personer som kan hjälpa dig att framställa en ny idé. Eftersom alla människor fungerar likadant så kommer dessa anställda inte arbeta gratis, de vill också få betalt för sitt arbete, Om alla ska få sin del av kakan så måste du komma på ett sätt att tjäna mer pengar på ditt spel så du ökar helt enkelt priset från några kronor till några hundra kronor. Till en början så tycker spelarna att det känns orättvist men de vill fortfarande spela, så mer eller mindre motvilligt kommer de att betala för den dyrare produkten.

Såg ni vad som hände där? Nu är ledorden för en affärsidé inte längre tjänster och gentjänster, nu handlar det istället om krav, behov och tillfredställelse. Om du som spelutvecklare ska kunna uppfylla behovet av att kunna tillfredsställa dina anställda samt alla spelare så krävs det att du tar mer betalt samtidigt som du själv ska gå med vinst. Och samtidigt så måste du som spelare uppfylla behovet av att tillfredsställa dig själv och väljer att göra det genom att kräva utvecklaren på nya och förbättrade idéer.

Det är här som den onda cirkeln börjar ta form, ju mer vi vill ha, desto mer krävs det ifrån dem. Och ju mer de måste göra, desto mer vill de ha av oss. Så länge det sker i en liten skala så känns det hela endast som affärslogikens första grundord: Tjänster och gentjänster, men ju högre upp man går på affärstrappan desto mer börjar man se vad som egentligen ligger bakom allting: Girighet.

Vi människor har en skrämmande förmåga att aldrig vara nöjda. Vi vill mer än vad vi egentligen kan göra. Och kan vi inte göra det vi vill på en gång så måste vi se till att ta oss dit om det så kostar oss hela livet. Att ha tråkigt har ingenting med girighet att göra, det är helt naturligt att man blir uttråkad och sitter och rullar tummarna ibland, men när det väl finns en lösning som eliminerar detta naturliga beteende, varför kan vi inte vara nöjda med den då? Tids nog så kommer denna lösning bli lika naturlig för oss som tråkigheten var från första början, det är då vi vill ha mer och nytt. Pengar fungerar ungefär på samma sätt, så fort det tar slut så måste vi ha mer. Det spelar ingen roll om det är du, jag eller någon annan som löser ditt problem, om jag hjälper dig så vill jag att du hjälper mig förr eller senare. Lyckas du hjälpa dig själv så kommer du vara nöjd ett tag, men snart sitter du i samma sits igen. Ett nytt problem och du vill lösa det på något sätt.

Nu tänker du säkert: Men vi måste ju äta, sova och gå på toaletten! Menar du att vi är giriga för att vi försöker överleva? Nej, precis som med att ha tråkigt så är dessa helt naturliga behov, saker vi måste göra för att överleva. Problemet är att vi vill vara så märkvärdiga som möjligt när vi uppfyller dessa behov. Du kan böja dig ner och börja mumsa i dig gräs för att överleva men jag kan slå vad om allt jag äger på att du inte kommer tycka det är speciellt roligt eller gott att göra det resten av ditt liv, varför inte?

Ok, så jag kanske överdrev en aning i det förra stycket men tänk såhär istället då: Du sitter och äter frukost på morgonen, men den där osten, smöret, mjölken, brödet och allt annat som du har i kylskåpet kan ju knappast ha kommit dit av sig självt, eller hur? Du har gått till en affär och betalat för allt det där till en kassörska som i sin tur skickar pengarna vidare till resten av affären och till tillverkarna. Varför då? Tjänster och gentjänster säger du, girighet säger jag. Vi vill ha de där pengarna för att kunna göra något annat med dem. Vad vi än slösar våra surt förvärvade slantar på spelar ingen roll, de hamnar alltid i någon annans ficka så att de kan tillfredsställa sig själva på ett eller annat sätt. Den onda cirkeln är sluten och de som väl har fastnat i den kommer med största sannolikhet inte ut igen.

Men det måste väl finnas något sätt att komma loss ifrån allt det där? Jo, det finns ett sätt: Om alla i hela världen börjar leva självständigt och struntar helt i att hjälpa andra så finns det en möjlighet att hela grejen med pengar och affärer kommer försvinna. Detta kommer dock aldrig hända då det skulle leda till en bakåtsträvan i utvecklingen, dessutom har vi kommit så pass långt i samhället att det skulle bli omöjligt att leva utan hjälp ifrån resten av världen. Om inte de snälla människorna hos din internetleverantör inte gett dig ditt internet så hade du inte ens läst detta blogginlägg, men de kommer inte vara så snälla om du inte ger det de vill ha. Och du vill väl ha ditt internet, eller hur? Tjänster och gentjänster. Behov, krav och tillfredställelse.

Som sagt, girigheten och behovet av att vilja ha i dagens samhälle går inte att komma ifrån, det enda man kan göra är att fråga sig själv: Varför är jag inte nöjd?

HQ