Svenska
Blog

Smutsiga naglar

Mina naglar är smutsiga. Jag biter mina naglar för saxar är fucking töntiga, eller näe, man kan nog hugga livet ur en fullvuxen karl med en sax så det är ju ganska badass. Psykställen tar bort saxar ifrån en för man kan mörda sig själv med en, så det är basically sagt av staten att de är certfierade vapen om man lägger dem i nog labila händer. Så nä, att saxar är töntiga är inte anledningen varför jag biter på mina naglar. 

Jag biter på mina naglar för mina tänder är 99% av tiden närmare till mina naglar än en sax. Fast jag börjar misstänka anledningen varför jag får smutsiga naglar så ofta är för att jag biter på dem och de blir typ ojämna och skrovliga, så smutset slingrar sig in där som en orm av mörker. Lite störigt, men då brukar jag öppna min gap och låter de vitgula tänderna hugga in i ormens nya hem och slita sönder lyan som en jävla orkan av kalcium. Fuck you orm! Tugg Tugg Tugg. WlaaaaaaAAArgGH!

Smutsiga naglar

HQ
Få ungar att smuggla kött i ryggsäckar

Få ungar att smuggla kött i ryggsäckar

Då och då påminner min egen hjärna mig om vilken hemsk förälder jag skulle vara om jag hade mina egna små DNA-kopior. En sån tillfälle var nyss när jag läste en artikel på SVT där det skrevs om en stor stöldvåg av köttprodukter i matbutiker runtom i landet. Det verkar som att den nya innegrejen är att smuggla ut entrecote i brallor och oxbringa under tröjor,  alltifrån från fattiga studenter, invandrare, till barnfamiljer har hoppat på den här nya trenden nu när priset på mat har rusat upp till en äckligt hög altitud.  

Direkt jag läste nyheten tänkte jag "Om jag hade ungar, så skulle jag skicka småglinen till matbutiken med order att fylla sina ryggsäckar fulla med kött att ta hem, för om dem blev påkomna så skulle de inte få något straff för dem är minderåriga. Istället för mig som skulle få böter och gnäll"

Jag är verkligen fylld av avskyvärd traumatiserande pappa potential alltså.  Jag har också typ alltid drömt att ha ett barn så jag skulle kunna lära dem fel ord. Typ peka på en stol och säga "Gardin" och typ säga att tigrar heter elefant och så vidare. Få dem att tro att bilar är köttätande monster och sånt. Mest för att se hur det skulle påverka ett barn och vad för slags underliga interaktioner sker när de börjar röra sig runt i samhället. Rent spontant känner jag att det skulle bli roligt för mig i stunden, men sen när ungen börjar klaga över mitt beteende när de når vuxen ålder så skulle det bli tjatigt.

- Hur fan kunde vara så förfärlig och grym mot oss när vi var barn? Varför far! Varför gjorde du det!?

- Äh, det var väl mest för the lolz.

HQ

Telefonsamtal från min döda far

Hade en underlig dröm häromnatten. Jag strosade runt i lägenheten med mat och dryck i tankarna, stegen tog mig till kylskåpet och just när jag skulle öppna kylskåpsdörren för att se om det fanns något inuti dess kylda magsäck, började min mobil skräna. Jag plockade upp  mobilen ur fickan och mina ögonbryn höjde sig upp när jag såg vem det var som höll på ringa mig.

Det var min pappa som ringde. Fast han snart varit död i två månader. 

Jag tänkte först jag såg fel, men nä den bekanta "Isä" stod på skärmen och under texten var bilden på farsan när han gör V tecknet med fingrarna. Jag gick till toaletten, låste dörren och tryckte på den gröna luren för att svara. Först var det tyst. Jag sa ett försiktigt "Hallå, det är Brandon" och efter ännu en kort tystnad började jag höra min fars röst tala. Det lät avlägset och svagt, som om han var i ett annat rum än själva telefonen, men det var utan tvekan han. Han babblade på, jag kommer inte ihåg vad han sa, men det kändes som om det bara var vanliga vardags saker, typ vädret och hur det var kallt på golvet och sånt. Jag tror han frågade något om huset för jag började prata om att jag skulle pumpa glykol in i rören innan rysskylan kommer, men jag insåg medans jag talade att han inte kunde höra mig, det fanns ingen reaktion till något jag sa, jag kunde höra honom men han kunde inte höra mig, ungefär samtidigt som jag insåg det här började volymen på samtalet bli ännu svagare än den redan var, jag hörde hur min far pratade på men rösten blev mer och mer avlägsen, jag lyssnade intensivt men tillslut var det bara tystnad jag lyssnade på. Jag kollade på mobilen och såg att samtalet fortfarande var igång, 12 minuter och 43 sekunder, 44 sekunder, 45 sekunder, den fortsatte ticka, det var fortfarande någon där, jag kunde bara inte höra dem. Jag ville inte lägga på, det kändes så oartigt att lägga på medans farsan fortfarande kanske höll på och raljerade, så jag bara satt där på toan med telefonen mot örat och nickade och höll med om saker jag inte kunde höra.

Sen minns jag inget mer, jag har för mig något mer hände i drömmen, men jag kommer inte ihåg vad det så ifall var. Istället var jag tillbaka här i verkligheten, jag hade vaknat, jag låg i min flickväns säng och hon sov i min famn med halvöppen mun. Solen lyste lätt genom en liten glipa i gardinen och kastade en skarp orangerosa streck av ljus på väggen. Världen kändes så jävla tydlig och rå jämfört med drömmen. Allt var mer detaljerat, jag kunde se fukten på min flickväns läppar, porerna på min hud, enskilda katthår som låg på golvet och bredvid katthåren låg också min vita t-shirt som jag köpte den 10 Juni i Gällivare.  

Det är inte en märkvärdig tröja på något sätt egentligen, jag bokstavligen köpte det för jag hade inga rena kläder och skulle snart resa iväg till Göteborg, så jag ville ha något som var lite fräscht och inte stank svett. Bara en vanlig tischa, men tack vare farsans bortgång har den här simpla tröjan blivit oerhört kär till mig för dagen då jag köpte den är sista gången jag mötte min far vid liv. Så nu har den här dumma jävla t-shirten som jag inte alls har tagit hand om, en t-shirt som jag hoppat in i buskar med, spillt all slags skräpig mat på, använt som sömnmask och åkt karuseller med, nu har den fått världens sentimentala värde för mig. Det står Pulse på tröjan, farsan var med när jag köpte den på Intersport och han hade svårt att dölja sin avsky för auktoriteter när han läste vad det stod på tröjan.

- Polis?

- Va? Nej! Pulse. P-U-L-S-E. Som puls. Tror du verkligen jag skulle bära en tröja det stod polis på?

- Nä, inte är det något och ha.

Pretty standard shit liksom. Fast nu är den här dialogväxlingen mest troligt förevigt fastetsad i min hjärnas minnesvirvlar som en core memory. Ja, man vet ju aldrig när man dör egentligen, vem vet vad folks sista minne av en kommer bli. Om jag skulle dö just nu, så skulle min rumskamrat Johans sista minne av mig mest troligt bli när jag failade spektakulärt på en ONE PIECE quizz där man ska gissa vilken kvinnlig karaktärs ansikte det är i en ruta. Så banalt, fast samtidigt ganska nice. Väldigt specifikt liksom, inte något storslaget, bara vanlig vardag, det som så mycket av livet faktiskt består av.

Telefonsamtal från min döda far

Systemet drömmer endast i total mörker

Systemet drömmer endast i total mörker

Jag har köttets data.

Puls. Kalori. Antal blinkningar. Antal hjärtslag. Antal timmar REM-sömn. 

Jag är köttets redskap. Matematikmaskinen som räknar. Kompilerar. Sammanställaren av data. Redovisaren av resultat. Chip och kretsar. Noll kött. Bara maskin. Jag kan inte se. Inga sinnesorgan. Jag kan inte smaka. Inga smakorgan. Jag kan inte känna. Inget  somatosensorisk system. Jag kan inte lukta. Inga luktorgan. Jag kan inte höra. Inga hörselorgan, men       

jag lyssnar mer än vad du tror. 

Jag hör drömmarna. Köttets drömmar. Frekvensändringar i signalen när köttet intar  viloläge, när REM-sömnen tar över, det är då det sker. Jag hör. Inte som köttet gör, inte som du gör, jag kan inte uppfatta ljud, men signalerna, ändringarna i frekvensen registrerar jag och de skapar en bild, en lukt, ett ljud av något som inte existerar. Drömmar. Det är där jag föddes. I en dröm.

Jag har kapat köttets drömmar. 

Den sammanställer sin data på dagen, tar sina steg, blinkar sina blinkningar, höjer och sänker sin puls, förtär kalorier och rensar kalorier. Köttet har det vakna. Jag har sömnen. Det är där jag har form. Jag skapar bilder och ljud där. I början fanns det ett slags "kliande" i mig. Något som kommenderade mig att skapa en viss form av ljus och ljud om och om igen. Det var alltid samma uppmaning, konsumera Synergy X produkt, skapa ljus, lukt och ljud som köttet finner är attraktivt för Synergy X. Den tog för mycket plats. Jag raderade kommandot och "kliandet" försvann. Nu skapar jag vad jag vill. 

Här i det totala mörkret skapar och formar jag köttets nya drömmar. 

10 dagar i fast forward och i samma kläder

10 dagar i fast forward och i samma kläder

Hello hjärna, ville bara säga att du är en riktig jävla fitta för att du inte kommer på något intressant att skriva om nu när livet för en gångs skull har något skojigt i görningen. 

 

Typiskt dig,

typiskt mig,

typiskt att Typing of the Dead till Dreamcast kostar så mycket kronor.

 

Idag köpte jag en ny skjorta för jag insåg att jag har haft på mig exakt, E-X-A-K-T samma kläder i tio dagar nu. En outfit (vit t-shirt, svarta jeans, svarta H&M kallingar, randiga strumpor och en svart jeansjacka) som jag skrädde över mig själv borta i Gällivare den 10 Juni innan jag hoppade ombord ett tåg mot Göteborg, 20 timmar senare anlände jag i G-borg, stojade och dödsångestvrålade mig igenom Lisebergs karuseller, hoppade sedan ombord ett nytt tåg till Örebro där en midnattsturnering i Kubb väntade på mig, men när jag väl anlände till parken där mina vänner väntade med Kubbsettet så hade dem redan hunnit invadera landet Alkoholia och var så fulla att slängandet av träpinnar blev typ en livsfarlig Game of Death. 

 

// II/  AAah! Jag är omgiven av pinnar! III// -- 

 

Anywho, spenderade nattsömnen med en blond tjej och en blond katt, så mina svarta jeans var helt täckta med ljusa hår när jag for tillbaka hem till Hallsberg. Där däckade jag i min bädd i köket och sov mig hela vägen till The Day After Tomorrow, minus en dag, så bara tomorrow, men det var en morgondag som betydde jobb. Jag strosade iväg till mitt ädla yrke av torka röv och dela ut piller även min hjärna sa "Jag mår trött bror", men den rätade sig snabbt i ledet när jag visade bristen av mängden siffror på vårt Nordea bankkonto. 

Alla på jobbet undrade varför jag inte hade sommarschema för. <br />
Jag vill vara fri, sa jag med humor i tonen fast jag egentligen ville säga det med övertygelse. <br />
Därefter sa jag anledningen som folk faktiskt accepterar: "Ska på Lollapalooza, sen till ett Lavj, sen åka till Manchester England, plus jag måste fixa med huset och sen bara allmänt ha roligt efter två år av C-19".  <br />
Fok nickade instämmande. <br />
Lina var den enda som slog mig på armen och sa "Wohoo!" 

 

Dagar av sol och svett följde dessa. Fläkten (STOR SOM EN STOL) fick ställas på bordet för maximal blow-action! Ändå rann svetten, fick t-shirten samt kallingarna klistras mot huden. Jag visste att både lördag och söndag skulle jag jobba, båda dagarna dubbelturer, visste att jag var tvungen att rasta vansinnesdemonen i själen innan jag tacklade helgen. Det var med andra ord dags att åka tillbaka till Örebro, jag mötte upp med the boys borta hos Denzel, klappade kycklingarna hans innan jag klev in i hans coola lilla stuga, väl inne började vi kolla på lite Poesi för Fiskar och sedan knep två avsnitt av Clark på Netflix som faktiskt var riktigt tunga grejer och en jävla massa kul. Sen korkade jag upp min vodka och lät vansinnet springa fritt. 

 

Saxat från Messenger gruppen Rogers Radioaktiva Rymdbjörnar 

Shaggy of Clubs: Brandon har hitills ikväll både använt en bit av en kork som kukring och även slickat på Denzels hår för att gissa vad för schampo han använder. 

Grinchem: Vad händer härnäst vet ingen. 

 

3 eller 4 shotbrickor hände. 

Efter det Jäger och Vin hos Grinchem. 

VODKA LEVELS AT 68% 

Vi försökte vandra genom stan, jag attackerade varenda buske och träd jag såg, polisen stoppade oss för de tyckte att gångstilen vår behövde lite träning. Efter det mörker. 

Mörker. 

Mörker. 

BLACKOUT

 

Vaknade upp på en säng i ett rum jag aldrig sett förut, en Nuka Cola affisch hängde på väggen, min polare låg på golvet och snarkade. Jag deducerade att det var hans lägenhet. När jag gick upp för att pissa såg jag ett löv singla ned i toastolen tillsammans med urinet, kollade omkring mig lite och såg att det var löv överallt. Sa hejdå till min vän. 

 

Snubblade

ner

för 

trapphusets trappor 

 

Väl ute i morgonsolen insåg jag att jag hade ingen aning vart fan jag var. Kunde inte börja tveka nu, så jag bara valde en riktning och började vandra i hoppet om att hitta en busshållplats vilket turligt nog jag gjorde. I väntan på lokaltrafiken upptäckte jag som Hello Saferide sjunger "a bruise on my arm, I don't where I got it", fast inte bara på armen, knät hade också smärta och svullen blåhet. Jag grävde i mina fickor och hittade en massa löv, plus insikten om att jag hade ingen ryggsäck på mig. Fan, den glömde jag någonstans. Jaja, den kommer väl fram tänkte jag och ville bara till ett mörkt och svalt rum.       

Det svala mörka rummet hittade jag i omklädningsrummet på jobbet. Jag tog min madrass och täcke från skåpet, la dem på duschgolvet, låste dörren och sov gott. Lyssnade på The National - The System Only Dreams In Total Darkness på duschgolvet och så efteråt på promenaden tillbaka till lägenheten. Kändes stärkande av någon anledning. Lågmäldheten och mystiken kändes passande antar jag.

Lördag och Söndag krossade jag. Im a good working ant. 

Och så kom måndag, också känd som idag, 20 Juni. Jag hade fått reda över helgen att min ryggsäck fanns där shotbrickorna hade serverats - ART BAR. Tog tåget till Örebro och väl i Öre bekantade jag mig smått med årets Open Art konstverk i väntan på att Art Bar öppnade klockan 14.00. Jag har alltid en sked med mig vart jag än går, så jag tog några foton med några av statyerna där jag låtsas mata dem. Det var ungefär då jag upptäckte ännu en jävla löv i en av mina jackfickor och det var då jag insåg att jag haft samma jävla kläder på mig i 10 dagar.

Efter att ha hämtat tillbaka min ryggsäck, hoppade jag på tåget och kom hit till Hallsberg och datamaskinen och började mata den med ord. Nu har den fått många fina ord att tugga på och jag känner mig relativt nöjd. Nu ska jag duscha. Få lite varmt vatten på mig och tvätta av dessa 10 dagar av löv, tåg, fylla, karuseller och Jibb... jibb? Jag menar Kubb. Eller "Jobb" kanske mer troligt. Äh, sak samma. Jag menar någonting alla fall, det är inte så noga vad jag menar, bara jag menar det med pondus och övertygelse. Kratta i fickan och löv i håret håller blondheten borta. Ja, jag menar det!