Svenska

Jessica Jones- första intryck.

När Marvel utannonserade deras satsning av Netflix-serier så en överraskning att Jessica Jones skulle få sin egna serie. En karaktär som skapades relativt nyligen och som inte hörde hemma i någon av Marvel-universumen som dessutom var mer "vuxen" i sin tematik.
Nu har undertecknad sett dom 5 avsnitt och skriver sina snabbaoch svamliga intryck hittills.

Till ytan känns Jessica Jones mer lättsammare i tonen än Daredevil. Våldet är nedtonat, miljöerna är ljusare och har en mer humoristisk ton. Vi har en mer rappkäftad protagonist, vi möter inga kriminella gäng och vi ser inte det värsta New York har att erbjuda.

Dock så är tematiken mer mörkare och personligare. Jessica är mer "trasig" än Matt Murdock. Hon lider av trauma från en tidigare händelse som påverkar henne djupt. Vi ser hennes kamp att åter få kontroll över hennes liv efter dessa händelser. Dessutom innehåller serien marvelfilmuniverumets första sexscener (såvida man inte räknar med Tony Starks eskapader).

Förutom Jessica möter vi hennes bästa vän Trish Walker, en före detta barnskådespelare numera radiopersonlighet som verkar med nöd och näppe undvikit barnskådespelarsyndromet. Vi möter även Jeri Hogarth, en advokat som är i en relationskris med sin fru. Och vi träffar även på Luke Cage, en pubägare som är HELT normal och som inte har NÅGON stor roll i Marvels universum. Samt en man vid man Kilgrave har något att göra med Jessicas förflutna.

Skådespelare är för mig helt okända förutom Krysten Ritter, Carrie-Anne Moss och David Tennant. Tennant spelar sin roll ungefär likadant som han gjorde när han spelade Doktorn i Doctor Who under Doktorns mest psykotiska tillfällen (Timelord victorious är det bästa sättet att beskriva hans porträttering.) Ritter lyckas även med skicklighet spela en person med trauma utan att hon blir gnällig. Övriga skådespelare lyckas även spela förträffligt.

Mellissa Rosenberg har tidigare varit involverat med skriva manus till Twilight-filmerna. Detta borde sätta en varningsklocka i skallen på en.
Dock lyckas hon mycket väl med att skriva karaktärer som är tredimensionella och intressanta att följa (vilket får en att undra hur katten hon lyckades med hennes "porträtteringar" i Twilight).

Serien är i min mening mer engagerande och beroendeframkallande att se på än Daredevil och då Daredevil är redan svår att lägga ifrån sig alla redan så lägger Jessica Jones ribban verkligen högt.

Återkommer med en utförligare och mindre pladdrigare text efter jag har sett färdigt serien .

HQ