Benhinnorna från helvetet

"För att kunna kalla dig en riktig göteborgare måste du ha sprungit Göteborgsvarvet." Så säger alla från det gamla gardet och så ska jag också säga när jag blir en vresigt konservativ gubbajävel. Så, tanken var att ställa upp i ett av världens största långlopp i år och pressa in mig bakom måltampen under två timmar. Nu blev det inte så. Pandemin kom. Och tur var väl nästan det för mina benhinnor visade sig vara uselt kompatibla till tvåmilaspringning.

Gång på gång, efter kanske fem eller sex löpturer, så sade smalbenen och den omkringliggande anatomin ifrån - ordentligt. Det bokstavligt talat skrek från benknotorna så överjävligt att till och med morgonpromenaden till kneget kunde svida. Problemet visade sig efter lite hederlig internetforskning vara benhinneinflammationer, ständigt återkommande, lika irriterande som grus i kalsipperna, så fort som jag började få löpningen någorlunda regelbunden. Detta drabbar många amatörer som får för sig att ge sig ut på dumheter iklädda gummipjuck och det känns som att jag har testat allt - bortsett från att gnälla av mig här och förhoppningsvis få ett kanonerbjudande på tabletter som löser alla mina problem.
Så, detta har jag provat, utan att se någon direkt bättring:
• Köpt tokdyra skor från Löplabbet
• Slutat springa på asfalt
• Värmt upp bättre
• Kört kortare sträckor
• Skrikit, spottat, hotat benen med lemlästning
• Stretchat, sittandes på knäna som en karatemästare i standby-läge

Det brukar ta runt två eller tre veckor från insjuknandet tills att smalbenen beter sig som folk igen, och då drar jag igång med runt två löppass per vecka á fem kilometer, vilket i sig är frustrerande. Med mina mått mätt är konditionen okej, snittar runt fem och en halv minut per kilometer och hade väldigt gärna bränt på med en mil per pass istället. Lösningen ligger väl förmodligen i att springa ännu kortare, kanske 2,5 kilometer per tur och öka sträckan så långsamt och successivt att jag kan flytta fram varvet-anmälan lagom till att den genetiskt utlovade gubbmagen börjar titta fram. Men ska det vara så tidskrävande? Har du haft samma problem och hur löste du det?

Generisk löparbild, för mina egna lemmar är inte värdiga att fotograferas