Filmmusik

Förra veckan var det The Imitation Game och Indiana Jones som gällde och veckan innan dess var det Mad Max: Fury Road och Schindler's List. Idag lyssnar jag på Giacchinos soundtrack till Jurassic World medan jag skriver på lite projekt och rycks med i filmens nya ledmotiv. Den är magnifik, mäktig, magisk. Även om den inte riktigt rår på Williams klassiska ledmotiv, gör Giacchino ett strålande komplement till Jurassic Park-världen. Soundtracket en salig blandning som både kittlar nostalginerven och som väcker nytt liv i Jurassic Park-världen.

Det sägs ju att 60 procent av en films emotionella engagemang beror på filmens ljud och som ni kanske märker i vissa filmrecensioner brukar jag alltid lägga vikt i filmens musik. Jag är nämligen fanatisk över filmmusik och lägger stor vikt på det under en filmupplevelse. När jag diskuterar film brukar är det obligatoriskt att alltid nämna musikens roll. Innan en efterlängtad film släpps på bio brukar jag lyssna på det släppta filmalbumet upprepande gånger och finns det filmmusik som saknas i det officiella soundtracket blir frustrerad som aldrig förr. Ja, även musiken från tv-serier och spel blir en del av min vardag.

Filmmusik inspirerar mig, triggar min fantasi, skapar en harmoni som kan jämföras med ljuden från den stillsamma naturen. Det är något med hur berättande filmmusiken är, hur avslappnande den kan vara, hur drömsk den kan te sig. Om jag var det minsta talangfull inom musikkomposition, hade jag nog satsat på att bli en musikkompositör.
Men så är det inte. Nåväl. Kanske i nästa liv.

Lyssnar ni också på filmmusik?

Där magi skapas