--- TOP 10 Tv-finaler: 4-3 ---

Efter en lång paus, är topplistan tillbaka! Denna gång skriver jag om de sista ögonblicken för en animerad Nickelodeon-pärla och en numera legendarisk AMC-serie...

10) Cheers
9) Futurama
8) Boardwalk Empire
7) Frasier
6) Star Trek: TNG
5) Blackadder

4) The Legend of Korra - "The Last Stand"

Bortom de fantastiska äventyren och de spektakulära actionscenerna, handlade Legend of Korra i grunden om en ung kvinnas mognad och hennes väg till klarhet, och mot slutet får tittaren äntligen se Korra i sin absoluta, fulla prakt; ett ögonblick som tog fyra säsonger att uppnå, men som är så tillfredställande och så fint utfört att det är svårt att inte bli rörd. Ja, detta slår till och med det högt ansedda slutet i The Last Airbender.

Inte sedan Nolans Dark Knight har jag varit så medryckt en hjältes fall och uppgång. Faktiskt. Korras resa handlade nämligen inte bara om att dänga skurken och gå vidare; det handlade om att acceptera all den lidande, mental ohälsa och trauma hon genomgått. Det handlade om att förstå världens lidande genom sitt eget lidande. Det handlade om att möta sina värsta rädslor och återvinna kontakten med både omvärlden och sig själv - även om det så kostar henne livet. Ja... Korras resa har varit fantastiskt inspirerande och slutet av hennes resa är så nagelbitande och så hänförande att man inte kan göra annat än att applådera serieskaparna för denna komplexa och fascinerande hjältinna.

Förutom Korras resa och finalens pampiga slutstrid lyckades slutet dessutom tända till en finstämd relation av samkönat slag på ett trovärdigt vis; det kändes aldrig in-your-face eller präglad av de tonårsklyschor som serien tidigare lidit av, utan känns naturlig och subtil i sin framställning. Detta är början på någonting vackert, även om man aldrig riktigt får se hur detta utvecklar sig i slutändan, likt de lösa trådarna som serien lämnar efter sig.

Men det är väl det som är skönheten i "The Last Stand"; det är inte ett slut, det är bara en ny början. Så även om slutet lämnar en hungrig på fler äventyr, kunde jag inte vara mer belåten med hur Korra, i seriens allra sista minuter, vågade öppna sitt hjärta igen och tar med sin bästa vän bortom den mänskliga världen. Vem vet vad som händer på andra sidan, men en sak är i alla fall säker: Korra var fylld av hopp igen.

3) Breaking Bad - "Felina"

Seriens absolut bästa stund var egentligen slutet på säsong 4, där anti-hjälten Walt slår tillbaka mot sin hotfulle arbetsgivare och rider stolt iväg mot solnedgången. Men vi alla visste inombords att det omöjligt kunde förbli så och de sista avsnitten bjöd på några av de mest magvridande stunderna som någonsin har gjorts i tv-historien.

"Felina" har inte riktigt samma tyngd som exempelvis "Ozymandias" då finalen är mer av en epilog, men finalen knöt ihop alla lösa trådar och att gav Walter White ett värdigt slut. Som karaktär når Walt full cirkel - han accepterar sig för den han är, till den grad att han för första gången talar sanningen om meth-verksamheten för sin fru; han gjorde det alltid för sin egen skull. Han avslutar den onda cirkeln han har startat och räddar samtidigt någon som han hatar lika mycket som han älskar. Han släcker också sin ridå också på sina egna villkor och accepterar sitt ultimata öde; varken cancern eller polisen hann gör jobbet åt honom.

Det som mest slår mig med finalen är hur tyst och långdragen den är, nästan lika ödsligt som öknen omkring dem. Musiken och det annars massiva soundtracket känns frånvarande, vilket gör de tysta ögonblicken till en väldigt avskalad och intensiv upplevelse. Spända ögonblick som när Walt vardagligt smyger sig in till sin ex-flickväns hem. Känsloladdade ögonblick som när Walt tar farväl av sin dotter och tyst lämnar rummet. Ögonblick som när Walt på avstånd ser sin son för sista gången; avståndet mellan dem är både bildligt och emotionellt framställt. Ögonblick som Jessies och Walts långa ögonkontakt efter den makabra hämnden; ingenting mer behövde sägas mellan de två.

Finalen kändes som en post-apokalyptisk västern med så mycket känslor och förväntningar att man bara vill brista, för som tittare vet man vad Walts öde kommer att leda till, tittaren vet att det bara finns en utväg ur den våldsamma finalen. Ändå flämtar man till och får rysningar i hela kroppen när sedan Walts blodiga hand faller av det där kokkärlet och det nästa vi ser är Walts livlösa kropp. Den här serien slog verkligen till i magen, ända in i det sista ögonblicket...

Må du ha varit en hänsynslös psykopat, Walt, men den tragedi du startade och avslutade kommer för alltid att vara tv-historia.