------ Topp 10 TV-finaler: 7-5 ------

7) Frasier - Goodnight, Seattle

Frasier är den skarpaste, roligaste och den mest välskrivna sit-comen som någonsin har gjorts. Så är det bara. Att man lyckades göra Cheers tråkigaste karaktär Frasier - den arroganta, självupptagna psykologen - till en av tidernas dråpligaste figurer är en konst i sig, men det var en helt annan konst att avsluta Frasiers galna upptåg efter 11 år på ett så elegant och så smakfullt vis.

I början av serien, var Frasier en bedrövad människa efter sin skiljsmässa. Att börja ett nytt liv i Seattle med sin grinige far och excentriske bror var för honom en jobbig situation och tycktes aldrig finna sinnesfrid, men i finalen märks det hur mycket han har förändrats och när han beslutar sig för att börja ett nytt liv i Chicago, ser han livet och framtiden i ett nytt ljus. Jag förstod inte riktigt Tennysons Ulysses när jag var yngre, men nu när jag hör Frasier tolka dikten igen, blir jag rätt rörd av hur Frasier har utvecklats under åren. Slutet av Frasier handlade om att våga ta risker och hur besvär i livet hjälper att forma en som person. Att börja ett nytt kapitel är inte lätt, men om man så bara vill, så kan det bli ett riktigt spännande kapitel.

Frasier has left the building

6) Star Trek: The Next Generation "All Good Things..."

Jag skulle inte säga att jag är någon Trekkie, men man behöver inte vara det för att uppskatta det kärleksbrev som manusförfattarna skrev till fansen när serien led mot sitt slut. I sista avsnittet, tvingas Picard lösa ett farligt Q-pussel mellan tre olika tidslinjer och när Picard klarar testet, berättar han för sin besättning om vad som hände i framtiden; att besättningen skiljdes åt i ont blod och att framtiden var deprimerande ensamt; något han absolut tänkte göra något åt, trots att han är medveten om att man inte bör leka med tidslinjerna.

Slutet av Next Generation handlade om att leva i nuet och ta vara på sina vänner, där Picard i seriens sista minuter sätter sig ner med sin besättning för att för första gången spela en omgång poker. Inga stora slag, inga politiska intriger, inga möten med aliens - Star Trek var mer än så, det var i grunden ett äventyr och ett karaktärsdrama. Bara scenen där Picard varmt betraktar sin besättning och säger "Jag borde ha gjort det här för länge sen" är ett bevis på att serien inte bara hade hjärna, utan också ett stort hjärta för sina karaktärer.

All good things come to an end

5) Blackadder "Goodbyeee"

Blackadder var min och farsans favoritkomedi för många, många år sedan och när vi väl bevittnade det makabra slutet av Blackadder satt vi i ett slags chocktillstånd. En spänd tystnad lade sig över vardagsrummet, långt efter att eftertexterna rullat förbi. "Ja, jag mår bra" svarade jag när farsan frågade och sedan gick jag till mitt rum för att gråta en skvätt. Komedi? Helvete heller!

Alla som har sett Blackadder i sin helhet minns slutet där Blackadders kompani gör sig redo att lämna skyttegravarna och möta tyskarna. Man får aldrig se de makabra detaljerna, men dialogen klippningen och den tunga musiken gör det smärtsamt tydligt att kompaniet är historia. Man lämnas med sedan tomhet för att det egentligen fanns något hopp för Blackadders gäng. När Baldrick spånar fram en plan att ta sig ur knipan, avfärdar Blackadder förslaget; han vet nämligen att det inte finns någon återvändo. Slutet är starkt, slående och hemskt, och ärligt talar vill jag inte ha det på något annat sätt. Det finns trots allt inga skratt kvar efter det helvete som var första världskriget...

Good luck, everyone