Korra - Nära nu

(Spoilers ohoy!)

S0411 - Kuvira's Gambit

Krig är i princip utanför Republic Citys tröskel när Kuvira marscherar en vecka tidigare än förväntat och när det inte kunde se värre ut, avslöjar Kuvira sitt äss från rockärmen.

När två nattväktare får syn på Kuviras marscherande armé i den dimmiga horisonten, kunde de aldrig ha anat att de i samma stund var dödsdömda; för innan de hinner varna folk hör de dånande fotsteg. De vänder sig om. En silhuett av ett gigantiskt metallmonster tittar fram från dimman och stannar bakom armén. Månljuset blottar dess skinande konturer och blottar även den laddade kanonen på dess ärm. Innan väktarna ens hinner förstå vad det är de ser, har den fruktansvärda maskinen satt de båda och deras högkvarter i lågor.

Man vet att en serie är riktigt bra när man nästan fnittrar av spänning under ett avsnitt. Bara en sådan scen där Kuviras hemliga vapen - en vandrande bomb, högt som ett berg - är så ljuvligt och kusligt presenterat att frågor kring hur var/när/hur de byggde kolossen inte riktigt spelar någon roll; det är ett äss som fungerar för att man har lekt med tittarens förväntningar. I förra avsnittet avtäcktes Kuviras kanon i sin fabrik och då den sammansattes på en räls, var det bara naturligt att anta att det var hennes mästerplan. Man såg magnituden hos vapnet, man förstod att tågrälsen var kopplad till Republic City, man drog slutsatsen att Kuvira skulle rulla upp sin kanon mot Republic City och BAM! En metallkoloss från ingenstans. Plötsligt slår det en varför Kuvira tog isär de lotusformade sfären från Zaofu för så många avsnitt sedan. Och varför hon var så beroende av att tömma delstaterna på malm. Good stuff, good stuff.

På tal om Kuvira gör nog karaktären, samt röstskådespelaren Zelda Williams, sitt bästa framträdande hittills. Nog för att Kuvira alltid har varit en övertygande och häftig antagonist, men förutom hennes makthunger berörs det inte särskilt mycket om hennes känsloliv. Inte för att antagonister alltid behöver uppvisa det, men jag har alltid varit nyfiken på vad hon känner för Bataar. Är han bara en av hennes många brickor i sitt spel eller finns det någon genuin kärlek mellan dem?

Svar får vi, med besked. När Korra hotar kidnappade Bataar med att han minsann aldrig kommer att få se sin älskade Kuvira igen, stannar det plötsligt i huvudet för Kuvira. För ett ögonblick vet hon inte vad som pågår eller vad Bataars försvinnande innebär. Sedan får hon samtalet från Korra om Bataars situation och hon ställs inför ett val: att antingen ge upp Bataar eller att göra som Korra säger. Zeldas spruckna röst i detta ögonblick säger egentligen allt om den inre konflikten och följdfrågorna hon konfronteras av: hur mycket har Bataar egentligen berättat för Korra? Är det värt att slänga bort tre års slit för att rädda Bataar? Hur stark är egentligen hennes kärlek till honom?

Ganska snart blir svaret ganska självklart när hon spårar upp samtalet till Asamis fabrik och avfyrar plötsligt kanonen mot fabriken. Hon visste mycket väl att Bataar var där med fienden och föredrog att offra Bataar än att kasta in handduken. Här behövs inga flashbacks, inga stora tal, inga forcerade utläggningar om hennes emotionella tillstånd för att veta vad som pågår hos henne - hennes spruckna röst och den subtila reaktionen där hon tar ett stort andetag från det mest känslokalla hon har gjort i sitt liv innan hon åter sätter fokus på att erövra Republic City... räcker gott och väl. Hon kanske älskar Bataar, men i slutändan älskade hon sitt imperium mer. Iskallt, Kuvira. Iskallt.

Det finns egentligen så mycket mer att diskutera i detta avnitt - såsom Wu's karaktärsutveckling, luftbändarnas stealth-uppdrag, Zhu Li's återförening med Varrick, alla cameos från första säsongen, den strategiska och förståndiga Korra - men för tillfället känns det inte riktigt som att jag kan tillägga något mer. Jag har redan talat så varmt om denna underbara serie i månader nu och jag tror att jag ska spara lovorden till nästa vecka istället. Jag kan i alla fall säga att seriens mojo är stark, nästan alla pusselbitar i denna serie börjar nu falla på plats och legenden om Korra börjar äntligen ta form. För här sparas det minsann inte på krutet och skaparna verkar vilja "go out wih a bang".

Nästa vecka kommer det - slutet.

Ingen återvändo