Korra - Battle of Zaofu & Reunion

(Spoilers framöver)

S0406 - Battle of Zaofu

Det här var ett svårt avsnitt att svälja om man är ett fan av serien. Den efterlängtade striden mellan Kuvira och Korra slutar i ett förnedrande nederlag för Korra och Zaofu faller i händerna på Kuvira. Efter så mycket vunnet självförtroende och förnyad motivation att vara Avataren igen, sviker hennes Avatar-tillstånd henne igen när Korras skuggfigur spökar igen och liksom suger ur all styrka från henne.

Så ja, det var svårt att se Korra besegrad. Igen. Men också lättad över hur dedikerade manusförfattarna är till Korras inre bekymmer och hur väl de hanterar det; jag var rädd för att Korra skulle vara fullt frisk efter att ha svettats ut giftet från sin kropp - att det hela löste sig lite för lätt - men tvärtom visar det sig att hennes sår är djupare än kvicksilvret och något utom det fysiska hindrar henne från att utföra sina Avatar-ärenden.

Det är också härligt att se hur detaljerad fighten är mellan Kuvira och Korra: medan det inte på något sätt är någon explosiv superbatalj som man kanske kunde ha förväntat sig, är detaljrikedomen och skillnaderna mellan Kuviras Bruce Lee-skuttande teknik och Korras ruffiga slarv desto mer underhållande. Det märks att Korra inte varit på toppform de senaste tre åren när hon visar hur hon saknar kreativitet och kvickhet när hon slåss - det finns ingen taktik bakom alla de där eldkastande nävarna, bara frustration och oslipade rörelser. Kuvira i sin tur skuttar kaxigt omkring henne, fnittrar över Korras klumpighet och kastar henne runt likt en trasdocka med sina metallbrickor. Lite som Toph's "toph love", fast ännu mer förödmjukande för Korra, för nu har hon hela världens ögon på sig.

Med andra ord gillar jag konflikten av emotionella responser under den avgörande fighten: det är surt att se Korras taskiga kondition och Kuviras kaxighet, men också roligt att se hur karaktärernas självsäkerhet och tillstånd reflekteras i den minutiösa animationen hos karaktärerna. Jag måste också, ännu en gång, flika in hur cool Kuvira är. Hon tar sig inte bara an Avataren på egen hand, trots den övervägande risken att Korra kan göra köttfärs av henne - Kuvira lovar dessutom att hennes armé kommer att lämna Zaofus gränser om Korra vinner. Att dessutom rättfärdiga invasionen genom att tvinga Jinora och Opal göra intrång när Kuvira riktar sylbladsvassa knivar mot Korra och därmed bryta dealen? Genialt.

Och då har jag inte ens nämnt hur förbenat vass Varrick är när han frigör sig själv från Kuviras klor; genom att bygga en tidsinställd bomb framför näsan på Bataar Jr och bli en martyr. Jag tror att det är överflödigt vid det här laget att ens nämna hur kunglig Varrick är, men det är svårt att inte överraskad gång på gång av karaktären. Det är som att man alltid hittar nya, oväntade sidor av honom och vilken överraskning han än bjuder på slutar det alltid i gapskratt. Lyckligtvis sprängde han inte sig själv i luften tillsammans med all sin forskning och jag ser framemot att höra fler berättelser om hur han nästan Varrick'd sig själv tack vare att någon Zhu Li'ade honom.

Medan det hade varit fantastiskt att se en slags Lord of the Rings-batalj på Zaofu, gillar jag ändå den mer karaktärsdrivna aspekten av invasionen. När Zaofus folk knäböjer sig inför sin nya ärofulla ledare, är det bara Jr's familj som står kvar och Bataar's pappa levererar en replik som må låta obetydlig, men som trampar i Jr's tår ännu hårdare: "I'm so dissapointed in you, Jr", med betoning på Jr. Minsta seger är alltid en seger och jag hoppas att Jr. får det han förtjänar för att ha huggit sin familj i ryggen.

Med andra ord levererar "Battle of Zaofu" på ett inte alltför actionspäckat vis, men det behöver den inte heller göra med ett vasst manus som detta. Det här avsnittet kan definitivt dela på seriens fan-base när det kommer till striden mellan Korra och Kuvira, men personligen ser jag det som bara ännu ett nödvändigt steg i en hittills mycket välskriven säsong. Möda har lagts på subtila detaljer i både animation och manus, samt fortsätter att överraska tittaren. Good shit, all around!

S0407 - Reunion

I och med "Battle of Zaofu" har första halvan av fjärde säsong nått sitt slut och med 7 avsnitt kvar av serien, verkar serien bädda upp för en riktigt stor final. Så hur har serien tett sig hittills och hur står sig "Reunion" som säsongens mittpunkt?

Anledningen till att jag delar upp säsongen så här är för att detta avsnitt fungerar som en slags "breather" mellan vardera halva, precis som "Original Airbenders" i säsong 3 och "Beginnings" i säsong 2. Dessutom resten av säsongen ligger i ett stort dunkel - förutom att trailern visar ett besök hos White Lotus och en resa till andevärlden, har jag faktiskt ingen aning om vad som väntar bakom hörnet. Givetvis väntar en slutstrid mellan Korra och Kuvira, men mer än så är väldigt oklart och öppen för spekulation.

Hur som helst är det inte vad "Reunion" handlar om, utan tar tillfället i akt att föra Korra tillbaka till civilisationen och återförenas med sina vänner. Men det går inte riktigt som hon tänkt sig: Mako får reda på att Korra enbart haft kontakt med Asami under de där tre åren och det frostar till ordentligt mellan Korra och Asami när den treåriga frånvaron sätter sina spår. Förväntningar går i kras och missuppfattningar uppstår, medan luften går ur den hypade återföreningen. I centrum för denna minst sagt misslyckade återförening står prins Wu, som i vanliga Wu-manér bara förvärrar situationen när han får sig själv kidnappad av några galna Kuvira-anhängare och återträffen får helt enkelt vänta.

Samtidigt stånkar Bolin och Varrick genom en skog efter att ha mirakulöst klarat sig från tidsbomben, ända tills de kidnappas av ett gäng rymlingar - Kuviras politiska motståndare. Rymlingarna behöver tydligen deras hjälp att smyga sig genom en checkpoint. Bolin och Varrick får en chans att bevisa sig själva och hjälpa Jord-nationens folk på riktigt, men råkar snabbt ut för mecha-trubbel...

Jag kan direkt säga att det här är mitt favoritavsnitt efter "Korra Alone" och "After All These Years". Jag älskade i princip allt som det här avsnittet hade att bjuda på - i synnerhet återföreningsstoryn - och kändes lite som ett hederligt matiné-äventyr, proppat med gammaldags biljakter och äventyrliga stunts i ett Republic City som doftar lätt 30-tals New York. För mig känns Republic City som Korras sanna hemtrakter: det är staden där allt i princip började och som alltid är spännande att utforska. Det är även staden där Korra fann sina bästa vänner och det är bara roligt att se gänget åka ut efter den kidnappade prinsen och smågräla lite på vägen - likt de goda gamla dagarna där de jagade bovar i första säsongen.

Jag älskar också att återföreningen mellan vännerna inte är klockren och belyser vilken återanpassning det krävs för att ta igen tre år av saknad. Man vet liksom aldrig veta vad som faktiskt har förändrats på tre år och det är därför svårt att veta vad man ska räkna med när återföreningen väl sker; en läxa som trion väl får erfara, men som de ändå försöker råda bot på genom att ta igen förlorad återträffstid och snacka om vad de har haft för sig på sistone, samtidigt som de jagar bovar.

Enda skillnaden är väl att Bolin inte kunde vara med på det nostalgiska kidnappningsdramat, för han och Varrick har istället fullt upp med Kuviras armé. Likt förra avsnittet skiner Varrick som vanligt när han i sann MacGyver-stil uppfinner i princip EMP'n för att slå ut mecha-dräkterna, men jag vill ta tillfället i akt att belysa vilka framsteg som Bolin har gjort som karaktär i denna säsong. Han har alltid varit naiv och har alltid haft problem med att hitta sitt sanna jag i livet, men i det här avsnittet visar han upp ett ansvarsfullt, självsäkert och vuxet jag när han på egen hand läxar upp barnslige Varrick och som slutligen hjälper rymlingarna när han inte ens behövde göra det. Det är ingen tvekan om saken; Bolin har lämnat sin osäkerhet i bakluckan och istället växt till sig en inspirerande och godhjärtad persona att aspirera på. Det är en slags nyfödd Bolin som har sett galenskapen i vitögat och som tänker ta ansvar för sina misstag som Kuviras diplomat.

I övrigt är animationen och musiken top-notch, men vill framförallt poängtera hur underbart det är att se Korras mer komiska ansiktsuttryck igen. Sedan första säsongen har Kora varit den mest uttrycksfulla av karaktärerna och som alltid bjöd på olika miner, men det har inte funnits särskilt mycket mer rum för dessa när säsongerna blev mörkare och mörkare. Detta kanske låter som en väldigt oviktig detalj, men jag ville bara hylla återkomsten för Korras roliga grimaser. För vem vet när vi får mer av den varan igen?

Säsongen lär onekligen gå mot mörkare territorium i och med Kuviras framfart i det spirituella träsket och hädanefter kan vi förvänta oss ett riktigt bombastiskt avslut. Nästan så att jag inte vill se något avslut, bara fler mysäventyr i Republic City. Jag vill inte att det ska ta slut så snabbt, för jag älskade detta avsnitt. Det är ett hederligt äventyrsavsnit som både fördjupar och underhåller till max, utan att behöva driva huvudhandlingen vidare.

Ugh. 6 avsnitt kvar nu. Och det ryktas om att de fyra sista avsnitten ska slås samman, likt en film. Slutet är så nära nu...

The Legend of Hugs, Book 4: Even more hugging