Svenska
Blog

Korra ep. 10 & 11 - Brutalare och mörkare

(GROVA spoilers förekommer här)

Det har länge trots att Nickelodeon plockade bort Legend of Korra från tv för att serien börjar bli alldeles för mörk för att sändas mellan Svampbob och iCarly. Och vet ni? Jag börjar jag tro att det ligger viss sanning i det. Jag menar, jag kan tänka mig hur svårt det är för Nickelodeon att
sälja skräpet från sina leksaksreklamer vid sidan om Korra:

"Hey kids! Make sure your parents buy you the latest Dora the Explorer-dolls! And now, back to the insane militia-group that wants to assassinate all world leaders and back to dwelling into wether human civilization is flawed!

Nick var inte redo för det Korra är redo att duka upp. Legend of Korra börjar närma sig vuxnare territorium och följande avsnitt är tydliga bevis på att Korra har växt bort från The Last Airbender när det kommer till sitt berättande.

Episod 10: Long Live the Queen

I detta avsnitt fortsätter Korras och Asamis äventyr när de blir strandsatta i ett öken och får sällskap av ett fasansfullt ökenvidunder. Samtidigt blir Mako och Bolin nerdragna till Ba Sing Sei fängelsehålor och Red Lotus gör en deal med Jorddrottningen: om de får Korra, får hon veta var hennes "stulna" luftbändare befinner sig.

Men det är inte bland sanddynor eller i unkna fängelsehålor som avsnittets matigare och mer intressanta aspekter vilar. Kronjuvelen i detta avsnitt är ögonblicket Red Lotus bevisar att de inte bara är "all talk" och att de är redo att gå så långt som att mörda drottningen i Ba Sing Sei.

Jepp. Mörda henne. Genom att ta ur luften ur drottningens lungor och stänga in henne i en vakuumfylld bubbla, kvävs då drottningen till döds. Med blodsprängda ögon och en skakande kropp försöker hon med sitt sista andetag greppa efter den luft som tagits ur henne, men helt förgäves. Drottningen kvävs till döds och Red Lotus har tagit första steget i sin mörka plan.

Visserligen ser man aldrig hennes exakta dödsögonblick, då serien snabbt tonar ut i mörker när hennes anda lämnar henne; inte heller får man höra orden "killed", "murdered" eller "assasinated" när karaktärer nämner drottningens död. Tv-censuren ersätter uppenbarligen "death" med finurliga ordval som "darkness" och drottningens öde diskuteras i termer som "brought her down", "took her down" och "the queens abruptly and violent end". Men vi alla vet att skaparna uppenbarligen vill sätta Avatar-världen i en ny riktning.

Och det slutar inte där; Zaheer går Dark Knight Rises när han meddelar befolkningen att de nu är befriade från den tyranniska drottningen och låter underklassen löpa amok i det kungliga palatset för att roffa åt sig alla värdesaker de kan bära med sig - och sätta nationen i lågor. Det är här som "shit gets real", som man så fint säger på engelska; det är nu som serien tagit sina största risker hittills och det är nu som serien helt kastar om spelreglerna. För nu kan vad som helst hända och det är rent av nagelbitande att fundera på vad Red Lotus har i kikaren härnäst.

Dessvärre går det inte riktigt att säga samma sak om resten av avsnittet. För vad resten av avsnittet angår... är det av det stelare slaget, tyvärr. Vilket jag antar inte för så mycket i slutändan, då avsnittet främst fokuserade på Red Lotus, men det är synd att avsnittet tappade i tempo när seriens huvudpersoner inte riktigt höll samma tyngd. Det kändes något plant.

Problemet ligger i att karaktärerna inte gör så mycket mer än att förflytta sig från punkt A till B. Det sker inte så mycket progression i dessa fall, ingenting förändras riktigt.
När vi ser Lin, hittar hon Korras jeep vid en ravin och nästa gång vi ser henne, surar hon i en bar med Zuko och Tonraq. När vi ser Korra och Asami efter deras kraschlandning, förflyttar de sig från öknen till Misty Palms-byn. När vi ser Bolin och Mako har de flyttat sig från Red Lotus lastbil till Jorddrottningens fängelsehåla. I slutet återförenas Korra med Lin och det verkar som att Mako och Bolin snart kommer att återförenas med Korra. Bolins försök till metallbändning leder inte riktigt någon vart (förutom att det nästan är uppenbart att Bolin kommer lära sig något i slutändan) och Korrasami-äventyret blir mer av en bagatell.

Men hey, jag ska inte klaga. Dessa sidohistorier bjöd ändå på en del spännande och skojiga moment. Stunder som småpratat med skurkarna i lastbilen (som verkligen fördjupade skurkarna lite) och stunder där Asami verkligen visar vad hon går för (nu har hon officiellt titeln "badass-engineer"). Plus, sandhajar. Sandhajar. Kan aldrig gå fel med sandhajar...

I övrigt höll avsnittet hög kvalitet både bild och ljudmässigt. Men inte lika högt och framförallt inte lika hjärtknipande som nästa avsnitt...

Episod 11: The Ultimatum

Det här är nog mitt favoritavsnitt i säsongen hittills och säsongens andra exempel på hur äckligt spännande. Rent av genialiskt spännande, faktiskt. Varför? Ja, låt oss börja med att se hur avsnittet är uppbyggt i grunden.

Avsnittet börjar med kaos: Ba Sing Sei ligger i ruiner efter att drottningen mördades. Underklassen löper amok på palatset och roffar åt sig så mycket värdesaker de kan bära med sig. Det är kaos och oroligheter. Men tittaren kastas snabbt i ett tryggt tillstånd när vi får återse Mako och Bolin igen. De har ett meddelande från Zaheer och måste leverera det så snabbt som möjligt. På vägen hinner de hämta sin familj från de brinnande slumrarna och beger sig till Misty Palms, där vännerna återförenas i varma kramar och ett och annat skratt.

Än så länge är allt frid och fröjd i avsnittets första halva: nästan hela casten samlas i den säkra metallstaden för ett gemensamt uppdrag. Karaktärerna är lugna och de olika karaktärsinteraktionerna är roliga och varma (framförallt Bolins fangirl-reaktion när han möter Zuko, samt mormor Yins kommentarer kring Korras muskler och varför Mako inte har dejtat Korra eller Asami). Vi får också ta del av en cameo från farbror Iroh, som ännu en gång värmer tv-rutan med sin vishet och optimism. Jag hoppas att detta leder till Zukos och Irohs återförening i nästa säsong, då scenen där Zuko förvånat upptäcker att Iroh fortfarande är vid liv i andevärlden gjorde mina ögon lite småsvettiga.

Så här långt inger avsnittet en lugn känsla av trygghet. Karaktärerna är utom fara för tillfället och som tittare befinner man sig nästan i en avslappnad trans. Men sedan får Korra meddelandet från Zaheer: om hon inte överlämnar sig själv till Red Lotus, kommer han att invadera det norra lufttemplet och döda alla luftbändare. Och i och med att tittaren har fått investera mycket tid med karaktärerna och alla karaktärerna hinner samlas, blir avsnittets andra halva nästan upprörande spännande; för innan Korra hinner varna Tenzin, har Red Lotus redan hunnit fram till lufttemplet.
Men den här gången känns Red Lotus hotfullare än någonsin, för vi vet vad Red Lotus är kapabla till; vi har hunnit skapat ett emotionellt engagemang med flera av dessa karaktärer - och nu är de i livsfara. Den emotionella risken att se någon av huvudpersoner kan dö gör sig plötsligt fasansfullt påmind. Denna spänning är något som håller i sig hela vägen och släpper inte taget förrän eftertexterna rullar.

Det är här som jag tycker avsnittet är genialt uppbyggt och som gör det till mitt favoritavsnitt hittills: andra halvan av avsnittet bygger enbart på tittarens rädsla att se något gå fel eller att se en karaktär ryka. Inte en enda gång klipper serien tillbaka till Korra & co. för att se deras reaktioner - hela invasionen och den efterföljande striden spelas upp i en rad riktigt hjärtknipande och olidligt spännande scener.

Och för ett ögonblick känner man en liten ljusglimt av hopp när Tenzin och hans syskon gör motstånd; Kya, Bumi, Tenzin och även Kai visar upp mod och våghalsiga färdigheter för att bevara luftnationens framtid. Kanske klarar de sig. Kanske misslyckas Red Lotus. Men tyvärr kastar de Bumi utför ett stup (!), skjuter ner Kai och slår sina påsar ihop för att besegra Tenzin. De tränger Tenzin in i ett hörn; vad än Tenzin gör, kontras mot honom. Red Lotus agerar bara när Tenzin anfaller; likt mobbare som omringar ett litet djur, agerar dessa svin enbart när Tenzin rör minsta fena, bara för att visa vem det är som bestämmer. Tenzin är hjälplös. Besegrad.

"Give up. It's over" säger en mallig Zaheer.

Tenzin svarar "As long as I'm breathing, it's not over" och sedan klipps det till Zaheer självbelåtna nuna. Jag rös till i hela kroppen när jag förstod vad det innebar; mannen som för en stund sedan mördade en drottning genom att ta hennes anda och stänga in henne i ett vakuum, kan vilken sekund som helst göra exakt samma sak med Tenzin.

Nej! Dö inte, Tenzin! Inte nu! Inte så här!

Det är i det här ögonblicket som säsongen lyser till med sitt briljanta berättande och starka manus. Det är i det här ögonblicket som serien verkligen leker med tittarens emotionella engagemang och som verkligen visar att Legend of Korra är mer än bara en av många tecknade serier på Nickelodeon. Men... hur går det då för Tenzin? Går Tenzin samma öde till mötes.

Mer än vad vi fick i avsnittet får vi faktiskt inte veta. Avsnittet tar slut innan något mer drastiskt hinner hända. Och ärligt talat tror jag inte att Tenzin dör offscreen på det här viset. Zaheer kommer att använda en tilltygad Tenzin för att tvinga till sig Korra, helt klart. Men det gör inte scenen i fråga mindre sorglig. För det var den.

För istället för att visa den mängd dödlig stryk som Tenzin får av mobbarna Red Lotus, panorerar kameran istället bort från den våldsamma scenen. Långsamt, försiktigt gömmer sig kameran bakom en vägg, medan den vemodiga musiken tonar ut och Tenzins smärtsamma skrik ekar i luften. Tittaren kan inget annat göra än att sitta och låta kamerapanoreringen lämna en del till fantasin.

Korra ep. 10 & 11 - Brutalare och mörkare

Tenzin? Tenzin?!! TENZIIIIIIIIIIN!!!

Nästa vecka drar säsongsfinalen igång och då bjuds det på två avsnitt, så missa inte det. Vad tror ni kommer att hända härnäst...?

HQ