Svenska

Den bittida bedömningen som aldrig kom

Skrivet av anders1991 den 1 december 2010 kl 18:04

Att offentliggöra en inspektion av ett spel i form av en blogg är sällan en vederbörlig gärning, det är jag naturligtvis självmedveten om, med tanke på att det faktiskt förekommer en avskild del, specificerad för medlemsrecensioner. En sektion jag faktiskt använt mig av vid en tidpunkt, i form av en recension av Mass effect 2. En recension som beklagligtvis fick obetydlig observans från omvärlden. Så tidigt som i yngre tonåren hade jag ett intensivt intresse för journalistverksamhet och en obeveklig relation till allt som rör spelvärlden och dess kulturförgreningar runt omkring om i världen. En sysselsättning som spelrecensent i framtiden vore därför särskilt angenämt. Således vill jag nu veta vad ni tycker om en av mina andra bedömningar, en recension av Batman: Arkham Asylum. En recension jag sedan länge framställt i färdigt skick, men som glömdes bort.


För att beskriva och skärskåda Rocksteady Studios utomordentligt harmoniska superhjälteskildring inviterar jag ett gäng konceptuella bildigt uttryck, jag är begeistrad, mycket förtjust och exalterad i ordens dubbla bemärkelser. Min ovänskapliga och alltsomoftast omedgörliga inställning i riktning emot brutalitet och likartad hårdhänt behandling är en av flera bidragande faktorer till att jag ideligen undflyr actionspel, med något enstaka reservation emellanåt. Rocksteady Studios tillvägagångssätt att porträttera "The Dark Knight" vitaliserade min fascination och beundran för genren på ett sätt såsom inget annat spel har gjort.

Skyfallet förhärskar över Gotham city och dess nedstämda och sinistra förbindelser. Skuggorna som kastas från nattens minoriteter dansar över stadens svagt upplysta konstruktioner. Dimridån som dominerar stadens vägar skingras av plötslig inträngande justis, signerad Batman, stadens närbelägna föredöme. I hans fortskaffningsmedel figurerar en sedan länge eftertraktad våldsverkare, i form av Jokern, som självmant låtit sig överlämnas till stadens mentalsjukhus, Arkham Asylum. Något kommer att gå fel denna natt, det hänger i stadens tunga luft...

Det är otroligt lätt att bli förtjust i spelet förspel såväl händelseutveckling. Handlingen är en allbekant konservativ superhjälteskildring inberäknat disharmonisk och destruktiv handling starkt präglad av forna dagars glorifierade härligheter, såsom serierna och filmatiseringarna från 90-talet. Batman är i grunden en vanlig människa utan superkrafter som efter att hans föräldrar mördats av en rånare beslutar sig för att ägna sitt liv åt att bekämpa brottsligheten i Gotham City.

Kuriositet och pragmatik är dom känslostämningar som framstår mest hos mig vid den inledande etappen i spelet. Även om jag generellt undflyr actionspel så finns det något som tilltalar mig på en högre nivå att spela vidare. Rocksteady studios engagemang att åstadkomma en solid och trofast Batman upplevelse utöver det vanliga väcker min nyfikenhet att se mer. Att förlägga handlingen i spelet till Arkham Asylum och dess hjärtskärande komplex känns som ett förträffligt bra val av plats, och att spelets väsentliga förbrytare och niding förärats Jokern är även det ett fantastiskt bra val av karaktär. Att Själva äventyret är övervägande långt är absolut inget att yttra missnöje mot. Men efter att eftertexterna rullat finns det åtskilliga utmaningar att övervinna och ett stort antal mysterier att fördjupa sig i. En äkta hardcorespelare kan enkelt spendera åtskilliga trivsamma timmar med detta äventyr.

Rent audiovisuellt är spelet otroligt välgjort. Grafik och ljud går hand i hand spelet igenom. Grafiken är väldigt mörk och dyster, något som passar spelets allmänna design ypperligt väl. Men äventyrets mest betydelsefulla tjusning ligger i den oerhört okomplicerade spelkontrollen, som verkligen glänser under hela äventyret. Emellanåt kan Batman kännas omotiverat stel att kontrollera, men det påverkar aldrig helhetsintrycket av den annars så pålitligt betryggande kontrollen. Under äventyrets många kraftmätningar får vi sannerligen uppleva kontrollperfektion. Under delar av äventyret krävs det även lite "stealth" som är otroligt underhållande att praktisera och slutligen verkställa.

Allt eftersom natten fortskrider upptäcks ständigt nya och sällsamma accessoarer att bruka för att motarbeta dårhusets ondska, men som även är nödvändiga för att ta sig vidare i äventyret. Det hela för tankarna till Nintendos heltrevliga Metroid följetong, och om du liksom jag är ett fan av denna klassiska serie, kommer du garanterat känna dig som hemma.

Batman: Arkham Asylum är ett obeskrivligt polerat spel, både när det gäller designen och spelmekaniken, och en hel del starka och minnesvärda estrader utplånar med lättfattlighet de små brydsamheterna som faktiskt påträffas.

I slutstadiet Arkham Asylum är ett tungsint och fascinerande äventyr som bjussar på ödesmättad och närmast utopisk sinnesstämning utan grundlösa trassligheter. 9/10

HQ