Det har gått två månader sedan jag provade på att lämna Apples ekosystem och ta skuttet över till Android och Samsung. Bakom mig lämnade jag också min Apple Watch som jag bytte ut mot den koreanska teknikjättens senaste smartklocka: Gear S3 Frontier Edition istället. Efter att ha lekt med den, integrerat den i min vardag, haft sönder bakglaset och fått det reparerat, så kan jag lite snabbt slänga ut lite för- och nackdelar med denna.

Plus: Suverän batteritid
Samsung utlovar upp till 4 dagars batteritid och det är ungefär vad jag får ut också då jag laddar den ungefär var tredje till var fjärde dag. Det ska tilläggas att jag inte har skärmen igång konstant, då det skulle halvera batteritiden som bäst. Jag har inte heller alltid wifi igång utan har satt det på att aktiveras endast när jag går för långt ifrån telefonen. Detta är den bästa batteritiden jag varit med om för en smartklocka efter min gamla Pebble Steel som kunde dansa upp i 7 dagar.

Minus: Precisionen
Säga vad man vill om Apples produkter, men deras arbete med data och sensorer är förstklassigt för det mesta. Det var en av de första sakerna jag märkte när jag började använda min Gear S3, att den inte var riktigt lika noggrann med att läsa av mina aktiviteter. En enkel sak som att smått vrida handleden för att aktivera skärmen kan ofta misstas, eller att känna av starkt solljus för att höja ljuset eller att den ofta misstar gräsklippande för att cykla. Jag blev snabbt ganska van att kompensera med hur jag ska röra armen för att den ska aktiveras mer korrekt, men det var fortfarande en tråkig detalj att gå miste om efter Apple Watch. Det betyder dock inte att den inte håller koll på mycket fortfarande. Stegräkning, höjdmätning, inbyggd GPS för avstånd och liknande gör det till en mer "komplett" aktivitetsmätare, men det är de små finesserna som kanske saknas.

Plus: Skärmen
Jag tycker om smartklockor som på något sätt försöker replikera utseendet av en faktisk klocka. Så den stora, runda skärmen faller mig direkt i smaken då den delvis gör den mer användarvänlig för appar men också gott om utrymme för information. Som när jag på jobbet kanske sneglar lite på nyhetsappen och snabbt läsa igenom lite rubriker eller kanske skriva ett svar till någon på Messenger. Detta gör klockan väldigt bastant, troligen för stor för den som kanske har smalare handleder, men jag skulle nog ha svårt att återgå till en mindre klocka igen längre fram.

Minus: Appstödet
Appstöder på Gear S3 påminner mig en del om Pebbles. Det finns gott om mindre appar som gör sina specifika saker finemang, men få som är väldigt praktiska. Spotify-appen kan jag se gör mera nytta, och jag kunde använda SAS klock-app när jag flög med jobbet nyligen och det fungerade bra. Men dedikerade appar som Twitter, Messenger, Philips Hue eller kanske även SJ:s app som faktiskt fungerade riktigt bra på Apples motsvarighet. Jag känner mig lite mer beroende av telefonen för sporadisk information eller som verktyg. Detta kan såklart vända då Gear S3 inte ens funnits ute ett helt år än. Men med tanke på hur flyktig elektronik är på Android-sidan så finns det också en risk att många praktiska appar aldrig hinner dyka upp för klockan.

Plus: Gott om urtavlor
Apple Watch hade gott om inställningar för hur vi ville modifiera flera olika urtavlor, men den gav oss inte möjligheten att själva ladda ner helt nya. Här har Gear S3 lyckats gott och väl då det finns tusentals olika urtavlor att ladda ner. Överdesignade spektakel proppade med mätare och elegantare lösningar finns det gott om, både gratis och för en handfull kronor. Jag måste erkänna att jag är ganska petig och haft svårt att hitta "den rätta" för mig, men jag går då och då igenom butiken och provar på lite olika urtavlor med jämna mellanrum. Just nu har jag en Fallout-inspirerad urtavla som räknar steg, hur mycket jag druckit och så vidare. Onödigt krimskrams, men mer än vad Apple erbjuder just nu.

Minus: Klen vibration
Vibrationen är helt klart för svag för att direkt märkas om man arbetar aktivt. Detsamma gäller egentligen min Samsung också, men det är en annan historia. Jag saknar verkligen Taptic Engine från Apple Watch.

Det finns fler saker jag inte provat med klockan än. Jag väntar ihärdigt på att min bank ska ansluta sig till Samsung Pay så jag kan prova på den tjänsten också. Men överlag måste jag säga att jag är nöjd med min Gear S3 trots bristerna. Det är en bastant klocka som väger ganska mycket, men designen och den allmänna användarvänligheten vinner sakta över mig. Finns gott om saker jag gärna haft eller förbättrat, men den har även en hel del fördelar som jag saknat i tidigare klockor.

Gott om utrymme för förbättring men fortfarande gott om fördelar.

I vintras skaffade jag en Nvidia Shield K1 Tablet. På pappret är motivationen "jag vill experimentera med hemmaströmning" medan verkligheten egentligen lyder "jag var nyfiken och jag hade råd". Sedan jag köpte den har jag smått lekt runt med bland annat Nvidias faktiskt väldigt välgjorda strömning från min PC, provat på att göra en Android-baserad Nintendo Switch-kopia med en Ipega 9023 teleskopkontroll och sedan en bärbar rollspelsmaskin efter att jag byggde ut minnet.

Men en sak som alltid saknats är en faktiskt bra kontroll gjord för den. Ipegan som jag nämnde är en rolig leksak men det är i sig en horribel apparat med långsamma spakar som gjorde till exempel Jade Empire en smärtsam upplevelse att spela. Detsamma gällde sedan när jag försökte strömma från min PC. Inte ens när jag fortfarande använde min Xbox One-kontroll kopplad till min PC så fungerade det bra på grund av begränsad räckvidd och vissa spel (som Rise of the Tomb Raider) vägrade acceptera denna kontrollmetod genom Nvidias mjukvara.

Men nu har jag äntligen skaffat en riktig Nvidia-dosa. Tyvärr inte den senaste versionen som bland annat medföljer deras uppdaterade Shield TV-konsol, utan den första generationen av Nvidias dosor. Det är en blockig men överraskande skön kontroll att hålla i. Gott om utrymme för mina fingrar, acceptabla knappar även om de ligger mer i fas med Xbox 360-kontrollen än nyare Xbox One. Det bästa är dock hur bra den faktiskt fungerar med plattan. Trådlös anslutning som jag enkelt sätter upp med den redan installerade tillbehörs-appen som medföljer .

Jag har inte hunnit spela så fruktansvärt mycket med den än, men jag har provat Star Wars: Knights of the Old Republic, Jade Empire och Android-versionen av Half-Life 2. Den sistnämnda är utan tvekan den mest intressanta upplevelsen, för jag blev förvånad över hur pass väl det ändå fungerade. Den revolutionerar knappast världen på något sätt och håller ändå inte perfekta 60 bilder per sekund som jag gärna vill och jag hade även gärna justerat saker som den väldigt märkbara kameraaccelerationen när jag ser mig omkring, men det är ändå fullt spelbart. jag är helt klart imponerad över hur väl det fungerar.

Att prova denna dosan med hemmaströmning har jag inte gjort än då jag för tillfället inte har en optimal nätverksuppsättning för tillfället. Men när det går så ska jag definitivt prova på att spela lite GTA V, Fallout 4 och Witcher 3 trådlöst på den här plattan. Fungerar det bra och jag är väldigt nöjd med min upplevelse så kanske jag till och med skaffar en Nvidia Shield TV-konsol senare.

Om någon fann det intressant kanske jag skriver mer om hemmaströmning över huvud taget och även jämförelser med Steam Link.

*VARNING: Kan innehålla spår av spoilers.*

Att kalla Michael Bays Transformers-rullar dåliga är lite som att kalla vatten vått. Det är en självklarhet inte många bryr sig mycket om. Jag kan förstå varför. Många vill bara ha en trevlig stund och fly från verkligheten med en hink popcorn och med över två timmar explosioner. Det är få saker som är lika tillfredställande som en stor och dum actionfilm och den första Transformers från 2007 är fortfarande vad som kommit närmst att vara en legitimt underhållande film trots överflödet av mediokert ihopklistrade karaktärer och sidospår.

Efter hand har filmerna successivt blivit värre. Revenge of the Fallen var en ofärdig mardröm, Dark of the Moon följde samma koncept då den förra tjänade en massa pengar och Age of Extinction begick brottet att vara så tråkig att jag inte ens kunde bli arg på den. Jag var bara uttråkad och uppgiven när jag lämnade biografen. Det var då jag bestämde mig för att inte se en enda Transformers-film på bio igen. Men likt ett offer av psykologisk misshandel så kom jag tillbaka.

Det har gått ett par år sedan jag såg någon av de senaste Transformers-filmerna, men jag kan nog med största sannolikhet säga att The Last Knight troligen är den sämsta filmen hittills. Den kanske inte gör så mycket annorlunda jämfört med tidigare men den tar alla Michael Bays ovanor och skruvar upp dessa 150%. Med stolthet marscherar denna film fram och basunerar med sin missanpassade och näst intill trasiga existens.

The Last Knight var en hemsk film att uppleva. Då pratar jag inte specifikt om det vakuum till story 2 timmar och 29 minuter loskat fram utan det är en obehaglig komposition av specialeffekter, kameraarbete och ljuddesign. Inte en enda scen i filmen står stilla. Det är nästan så jag tror att Michael Bay har en fobi för stillastående objekt för även vad som ska vara en enkel scen mellan två karaktärer skakar, rör sig och animeras till en överdrift. En dialog behöver inte ha samma energinivå som ett actionklimax, men det är ändå vad som beskådas här. Filmen stannar aldrig upp för att andas.

Filmen kan aldrig vara tyst heller. Det är alltid något tjutande, skrikande eller orkestrerat igång. The Last Knight är så otroligt rädd för att publiken ska somna att till och med under en scen där Anthony Hopkins (vad fan för han i en Transformers-film?!) pratar om vad som står på spel så kan de inte ha en robot börja spela dramatisk orgel ÖVER den redan överdramatiska musiken. Inte nog med det så börjar samma robot, knappt ens en minut efter detta, börja sjunga dramatiskt med filmens soundtrack. Denna filmen är som en femåring som kräver ens uppmärksamhet och gör vad den kan för att vi ska fortsätta glo.

Jag mådde fysiskt dåligt av att se den här filmen. Den var rörigt klippt så det var precis att jag kunde urskilja vad det var som pågick på skärmen. Tempot släpper aldrig någonsin utan den bara ångar på och kastar in mer och mer skit över bioduken.

Nu bryr sig ingen egentligen om storyn i de här filmerna. Varken Michael Bay eller seriens fantaster lägger någon vidare vikt på detta och de har all rätt att göra det. Men det svenska språket räcker fortfarande inte till för att beskriva vilken röra denna filmen är manusmässigt. Legender om Kung Artur blandas med våldsamt ändrande av tidigare filmers kontinuitet och referenser till den tecknade serien så förändrad och olik att de lika gärna hade kunnat heta något annat. Saker bara händer utan någon bra anledning. Konstant.

Den här filmen lämnade mig tömd på energi. Jag avskydde den verkligen och blir bara argare och argare ju mer jag tänker på den. Det har pratats om att detta är Michael Bays sista film i serien. Det återstår verkligen att se men jag hoppas verkligen att han lämnar Transformers bakom sig efter denna och att någon som faktiskt bryr sig kanske tar över rodret. En actionfilm behöver inte vara horribel för att vara underhållande. Mad Max: Fury Road visade med sin blotta existens att actionfilmer kan vara spektakulära men samtidigt välgjorda och att stark regi kan leverera en film som inte skapar huvudvärk.

Nu har jag i alla fall fått ventilera lite. Transformers: The Last Knight var en av de otrevligaste filmerna jag fått se på bio i hela mitt liv. Den var så dålig att jag hellre maratonglor på Batman V Superman: Director's Cut 24/7 resten av mitt liv än att se den igen.

Gå inte och se den här filmen. Era pengar förtjänar att spenderas på bättre film.

1/10