Svenska
Mitt filmtips: Låt Den Rätte Komma In

Mitt filmtips: Låt Den Rätte Komma In

Skrivet av WCAnkan den 4 mars 2009 kl 16:09

Låt den rätte komma in är något så ovanligt som en svensk vampyrfilm. Visst, andra försökt sig på genren tidigare. Men det är ganska svårt att göra en jämförelse mellan Frostbiten och Låt Den Rätte Komma in. Då den ena blandar humor och skräck och den andra kärlek/vänskap och skräck, så jag struntar helt enkelt i det.

Filmen handlar om Oskar, en 12-årig pojke som blir mobbad och finner en vän i form av Eli. Båda är ensamma och samtidigt som Oscar börjar fatta känslor för Eli, så är det något som inte står rätt till. Eli är en flicka som inte kan vistas i soljus, hon kan inte äta och till råga på allt så måste hon dricka människors blod för att överleva. Filmen fokuserar väldigt mycket på deras vänskap och Oskars problem med barnen i skolan. Men till slut ger Eli Oskar mod nog att slå tillbaka.

Filmen är en adaption av John Ajvide Lindqvists bok med samma namn. John Ajvide Lindqvist och Tomas Alfredson har valt att utelämna en del händelser ur boken. Det framgår inte på ett tydligt sätt i filmen, vad han som tar hand om Eli, egentligen har för avsikter. Förutom möjligtvis en scen. Men jag kan förstå varför det inte fanns med i filmen. Det skulle helt enkelt bli ett för stort ämne, och lämna för lite plats till Oskar och hans vänskap med Eli.

Skådespeleriet var en överraskning, från barnens sida. Kåre Hedebrant och Lina Leandersson är fenomenala i huvudrollerna. Per Ragnar är också bra, den korta stund han får framför kameran, även om jag får läskiga flashbacks från "Tre Kronor".

Fotot i filmen är mycket vackert och skapar en perfekt balans till ljudet, även om vissa delar av ljudet kan kännas lite väl krystade, så är det svårt att inte ryckas med av de tvära skräckmomenten. I fotot finns det egentligen ingenting negativt att finna, det är perfekt från första rutan till den sista. Mycket bra gjort av Tomas Alfredson.

Låt Den Rätte Komma In är verkligen en frisk fläkt för svensk film. Att Alfredson vågar ta steget och verkligen anstränger sig för att skapa en svensk film som inte innehåller polisutredningar och enformiga repliker som "Det har skett ett mord!" är verkligen skönt att se.

Med några väl valda meningar kan jag beskriva svensk filmindustri på senare år: Beck, Wallander, Huss och Höök.
I ett land med nästan bara filmer av den typen, är det inte konstigt när kritikerkåren hyllar denna film, inte för att den inte förtjänar det, för det gör den.

Nu är ju åsikterna från min sida rent subjektivt. Men jag måste råda er att se filmen, den överraskade mig verkligen. Än finns det hopp för svensk film.

Det planeras redan en remake. Får hoppas att de behandlar denna film bättre än vad de gjorde med Den Osynlige.

HQ